Den vita isbjörnen Tessie blir mer och mer fluffig med åren. 11 1/2 år börjar ta ut sin rätt och ögonen har inte länge lika lätt att uppfatta små föremål, en kastad godis är nästan omöjlig att fånga men vad gör det när man har bra öron som hör vart den landar och en utmärkt nos som kan nosa upp den?

 

  

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg det som varit, att utifrån det bygga det nya. Händelser som påverkat oss till att bli den vi är idag. Vi väljer hur vi vill se saker, kanske inte hur de ska påverka oss just den stunden men hur vi väljer att se tillbaka på det. Under de perioder då jag varit som sjukast i anorexin kunde jag inte välja att se vardagen positivt, inte se det ljusa delarna för det var bara svart och jobbigt. Det fanns inget att leva för. Men idag väljer jag att se de perioder som var så sjukt jävla jobbiga som en del av det som gjort att jag är jag. Stora delar av de senaste åren kommer jag inte ihåg, jag kommer inte ihåg vårterminen innan studenten, knappt hösten efter det heller, jag kommer inte ihåg våren 2012 och bara delar av denna vår. Visst kan jag vara ledsen över att så mycket tid har försvunnit utan att jag kommer ihåg det men jag kan inte göra något åt det nu. Jag kan dock välja hur jag ser på det idag. Jag väljer att komma ihåg de hemska delarna för att de är delar som är viktiga men som jag aldrig vill göra om. Jag vill inte genomföra en tävling där det enda jag kommer ihåg efteråt är att jag var rädd för att jag skulle svimma för att jag inte ätit. Jag vill inte heller ha sömnlösa nätter där ångesten kryper i mig och jag är rädd för att jag ska dö till följd av svält. Jag vill kunna känna känslor, jag vill vara lycklig och jag vill kunna gråta när jag är ledsen och det går knappt om man är sjuk. Ta med er det förflutna in i det nya även om det är dålig saker. Det kommer alltid finnas saker som påminner er om det som varit så ta vara på de tillfällena och använd er av dem, låt dem göra er starkare. Jag tror att chansen att lyckas och lära av det som varit är om man reflekterar över det. Glöm alltså inte bort det eller försök förträng det för det är en del av den ni är idag. 
Jag tror nog för att låta lite filosofisk att allt händer av en anledning även om anledningen kanske inte alltid verkar glasklar. 

 

 

 

Kom ni ihåg att jag lovat att ni skulle få veta vad det är jag har på lut? Nu är det dags att avslöja vad det är som jag har i görningen :) Jag har nämligen blivit erbjuden att utbilda mig till tävlingslydnadsinstruktör. Så roligt!! Så helgen kommer spenderas i Ö-vik för min och Joys del. Har för många roliga saker att göra på fritiden att skolan inkräktar på den ;) Nåväl, med struktur och planering fungerar det mesta så bring it on! 

 

 

 

Det gör ont att bli påmind... Livet är skört och jag kan inte låta bli att få tårar i ögonen då jag ser bilderna från nästan exakt 2 år sedan då Diva opererade sin vänstra armbåge igen. Den livliga, jobbiga och helt underbara hunden som 1 1/2 månad innan operationen tävlade ett U-SM utan någon tillstymelse till hälta. Det gick fort då, från ena dagen till den andra... Hade haft en dålig magkänsla långt innan trots att hon inte visat något. Jag är glad att hon än idag finns vid min sida och försöker ta vara på den tid vi får tillsammans. Livet är skört. Väldigt skört, så ta vara på det. Ta vara på varje stund av det och varje stund med era fina fyrbenta. Det vet jag att Diva gör, hon är en livsnjutare och tar vara på varje tillfälle hon får att vara lycklig. Fina lilla hund som satt ett så stort avtryck i mitt hjärta (och på mitt skulderblad;))!