.:In memorial of Tessie:.
Varje gång jag klickar in på ett blogginlägg som någon skrivt när de fått ta bort ett djur så trillar tårarna ner för kinderna. Nu är det jag som sitter här vid tangentbordet och skriver de smärtsamma raderna. Det känns fortfarande overkligt att skriva orden, att utala dem. Jag väntar fortfarande på att jag ska hitta Tessie under köksbordet eller liggandes ute på verandan med nosen mot solen. Det har gått 3 dagar sedan min älskade tant fick somna in. Det har varit 3 jobbiga dagar, dagar av tårar men även leenden över fina minnen som kommer fram.
Jag har alltid önskat att det skulle gå fort, att hunden insjuknar och att det inte finns något val, att vi inte måste stå där hos veterinären och bestämma om vi ska göra det idag eller i morgon eller om en vecka. Och så blev det, det fanns inget val när dagen kom. Det hela började i fredags den 28:e mars (precis en månad innan hon skulle fyllt 12 år), hon var hängig och trött. Hon sov mest hela dagen. Jag var ute och tränade de andra hundarna och då brukar hon ligga och titta på oss men hon sov så hårt där hon låg på verandan. Gav henne en godis som hon knappt ville ha. På lördagsmorgon när jag klev upp hade hon inte kunnat gå ordentligt på bakbenen, de var alldeles vingliga. Tanken på att det var spondylos som spökade dök upp men innerst inne visste jag nog att så inte var fallet. Akuttid hos veterinären blev det och de konstaterade snabbt att hon hade vätska i buken troligtvis till följd av en tumör i mjälten som spruckit. Hade hon varit yngre hade en akutoperation varit möjlig men kirurgiska ingrepp på en snart 12 årig hund kändes inte rätt. Vi valde istället att låta henne somna in och trots att det var svårt att uttala orden och säga att "ja, det är dags nu" så kändes det skönt. Hon fick somna in utan smärta och lidande och det gick fort.
Jag fick henne då jag var 12 år, min alldeles egna hund. Hon har funnits med i halva mitt liv och jag har växt upp med henne vid min sida. Hon har lärt mig massor, hon var anledningen till att jag fastnade för hundträningen och för lydnaden. Hon var självständig som tusan och envis som få. Hon älskade tandkräm och allt som luktade mint. Att massakera mjukisdjur var en annan favorit och lika så att tugga på allt som fanns tillgängligt i huset så fort hon blev ensam.
Det är tomt utan den vita isbjörnen men hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Tills dess vi ses igen får hon sällskap i himlen av kaninen Skuttis, katten Mimmi, syster Moa och mamma Lina för att nämna några. Jag är tacksam över att vi fick så många år, att hon blev min för 12 år sedan och att vi fått utforska hundvärlden tillsammans innan hon blev pensionerad och en hemmahund. Tack för allt älskade lilla hund och sov gott! <3
En film med trix från 2012 (då 10 år gammal)
Lydnadsfilm från 5 november 2011
Isbjörnen har intagit bloggen
Den vita isbjörnen Tessie blir mer och mer fluffig med åren. 11 1/2 år börjar ta ut sin rätt och ögonen har inte länge lika lätt att uppfatta små föremål, en kastad godis är nästan omöjlig att fånga men vad gör det när man har bra öron som hör vart den landar och en utmärkt nos som kan nosa upp den?
Kärlek på 4:a ben <3
Sista april
Tänk att det redan är slutet av april, vart har denna månad tagit vägen? Vi har äntligen börjat vakna till efter vinterdvalan och idag gjorde jag, mamma och hundarna första jaktträningen sedan i höstas. Så underbart att se hur Joy har växt under vintern och linjetagen var verkligen superfina och lika så avlämnandena som var lite av ett problem förra året. Jag skickade ut Diva och Joy på ett konkurrenssök och oj vad Diva jobbade, Joy förstod inte riktigt men hämtade in några dummiesar efter att jag påminde henne. Tessie kämpade på och fick göra två linjetag, sedan vart det lite för jobbigt för henne.
I söndag var jag och Joy med och hjälpte till på inträdesprovet för räddningshund. Så roligt att se alla duktiga ekipage, de flesta som vi fått möjlighet att gå på kurs med. Vill passa på att önska alla lycka till på räddningshundsutbildningen och hoppas att ni når hela vägen.
I morgon skulle Joy och jag ha tävlat klass 2 men eftersom hon har haft väldigt dålig fart och känslan har inte varit riktigt rätt på slutet så har jag valt att stryka mig. Vi kommer istället att statsa på en hel del motion, jaktträning, så snart agilityhindren kommer upp så ska vi testa på även det och så blir det några rallylydnadstävlingar innan jag klurat ut en ny träningsplan.
På lördag har vi avslutning på miljösökskursen som vi gått och jag kan inte vara nog tacksam över hur mycket det har hjälpt Joy att växa som hund.
Tidigt på söndagmorgon/natt kommer jag och Jessica att åka upp till Nordmaling för att tävla rally. Joy ska förhoppningsvis starta sista gången i nybörjarklassen, Jessica och Ellen ska starta fortsättningsklassen och Diva ska starta i mästarklassen. Håller tummarna för att vi ökar på våra SM-poäng något Diva och jag.
Lydnadsträning
Finaste Pärlan!!
När det var för en gång skull var fint väder ute och starx under nollan så fick kameran åka med på promanden. Jag har inte haft någon större lust att fota när det är -15 för fingrarna fryser så förfärligt, men idag kom ett litet sug så nedan finns några bild från dagens långpromenad. Utöver det så har Tessie-tanten varit till veterinären idag för hennes blodöra. Det tappades på blod och nu har hon ett fint blått bandage på örat och en luva på huvudet.
Jag och Hanna var och tränade på klubben igår, inte mycket till kvalitétsträning då det var närmare 2 dm snö på parkeringen vi var på. Men några inkallningar, lite apportering och fjärr fick det bli. Jag kan konstatera att Joy har MYCKET bättre fart där än i arenan. Så jag har bestämt mig för att inte starta henne på inomhustävlingen i mars som jag hade tänkt. Det känns dumt att få en massa avdrag på fart när hon har den utomhus. Så vi väntar helt enkelt tills tävlingarna kommit igång ute i april innan vi startar lydnaden.
Efter helgens kurs har jag kommit igång med vittringen med Joy. Jag har valt att låta henne frysa med nosen på rätt pinne och än så länge går det väldigt bra. Jag har introducerat två pinnar till henne och hon väljer för det mesta rätt pinne direkt. Denna metod känns jättebra och jag hoppas verkligen att hon ska förstå den, det verkar så hittills i alla fall.
Joy och jag har kommit med på en miljösökskurs som börjar på söndag. Så under 10 söndagar kommit vi att lära oss mer om markeringar, miljö och jag kommer lära mig att figurerar på ett bättre sätt. Vi kommer få testa på spännande miljöer så som rasmassor, trånga utrymmen, mörka utrymmen och annat skoj. Jag tror det kan vara väldigt nyttigt för min lilla fröken att testa på detta och jag hoppas hon ska tycka att det är roligt och att hon kommer växa som hund under denna kurs.
Goldentrion önskar
Höstlördag
Idag var vi uppe med tuppen (bokstavligt talat), han hade tagit med sig sina hönor och spatserat ner till oss för att äta lite snönbär och stod och gal precis utanför mitt vardagsrumsfönster. Förmiddagen gick åt till att städa innan vi knatade ut för en promenad runt elljusspåret. En underbar höstdag har det varit idag, kallt, strålande sol och inte ett moln på himlen. Trots detta så var det inte en kotte ute och gick. Hundarna fick springa lösa och Joy röjde runt så gräs och löv sprutade, kontrollerade alla hål och gropar runt hela spåret och njöt i fulla drag över att få utlopp för sin energi.
Vid lunch anlände mamma och pappa. Byta av däck på min bil stod på schemat eftersom det börjar bli minusgrader även här nere. Vi var även ner till Strömsholm och körde bland annat förbi slottet och vidare ner till Djursjukhuset. Magen drog ihop sig som en klump, jag har inte varit där nere sedan Divas operation i december -07 och av någon anledning kändes det betydligt jobbigare att åka dit än jag trott. Men vi har haft en trevlig eftermiddag och som jag saknat dem, och saknar fortfarnade min Tessie-tant så de gör ont. Efter middag och lite tårta så har mamma och pappa nu åkt hem igen. Ska försöka hinna med en tur upp till Sundsvall i november och förhoppningsvis hinna träffa familjen, Tessie och en saknade vänner.
Mina fina hjärtan! <3
Mållös och drömmar
Vilken respons jag har fått från mitt inlägg igår. TUSEN TACK alla ni som hjälpt mig! Hade inte räknat med detta alls. Mer er hjälp ska jag nog ro iland detta och förhoppningsvis så får jag ett par väldigt roliga och lärorika veckor som jag sedan kan dela med mig av. Och om det fortfarande är någon där ute som kan tänka sig att hjälpa mig så tveka inte att höra av er.
Något annat som jag kan passa på att tala om är att jag nu har sagt upp mitt lilla hus, jag och mina gylleneflickor flyttar tillbaka till Sundsvall i mitten av december för att avsluta studerina där. Det känns lite tråkigt att lämna denna fina stad men jag har en C-uppsats till att skriva och det kändes bäst att skriva den på plats i Sundsvall och för att Diva ska få fortsätta simträna hos simfröken Marie. Efter den terminen får vi se vad som händer, många dörrar står då öppna.
Kom ni ihåg att jag skrev HÄR att jag hade några idéer som jag funderade på. Efter att ha fundera och låtit besluten mogna ett tag så tänkte jag nu passa på att avslöja vad det är för något. Jag har nämligen ställt in siktet på att bli diplomerad hundmassör och förhoppningsvis så blir det diplomerad fysioterapeut så småningom också. Det är bara pengarna som saknas för att jag ska kunna börja utbildningen och förhoppningsvis så löser det sig framöver med den delen också. Efter att ha gått igenom både Divas problematik, Tessies spondylos och Joys inflammation så känner jag att det vore riktigt roligt att faktiskt få arbeta med både friskvård och rehab. Den som lever får se om drömmen går i uppfyllelse.
One of a kind
Idag fyller bästaste Tanten 10 år. Jag var 12 år då vi hämtade henne och jag kommer ihåg det som det var igår. Min dröm om att få en egen hund slog äntligen in. Vi trodde att vi köpt oss en enkel familjehund men hon var betydigt mycket mer hund än vad vi hade förväntat oss. Tanken var att vi skulle träna agility, men efter en tävling så bytte vi gren och fastnade för lydnad istället. Så mycket hon har lärt mig, både på gott och ont. Hon har stor egen vilja och är otroligt envis. Hon tycker de flesta sysselsättningar är roliga, iaf en liten stund. Tillsammans har vi växt och utvecklats, och det var hon som fick mig att fastna för lydnaden, hon var även den hunden som fick mig att få upp ögonen för apporteringen som jag och Joy nu får möjlighet att utvecklas inom. Tessie var en lättsam hund när det kommer till apportering, hon har inte speciellt stort ägande, hon tuggar inte heller, har något löst bett men tuggar aldrig. På lydnaden fixade hon alltid apporteringen med en 10:a lika så inkallningen. Hon är också den enda hunden som jag fått en NOLLA i linförigheten med, men en 5:a i fria följet på samma tävling. Hon är också den hunden som jag tävlade med i november när det toksnöade och det var ca 2 dm nysnö på bilprovningen där vi var. Hon gick då och åt snö genom hela programet.
Underbara hund <3
LP1
Tessie efter operationen förra sommaren.
Tessie 9 år
2012-04-28, Tessie 10 år
Underbara hund <3
LP1
Tessie efter operationen förra sommaren.
Tessie 9 år
2012-04-28, Tessie 10 år
One of a kind <3
