Igår gjorde jag och Joy vår 2:a start i lydnadsklass tvåan och denna gång gick det vägen. Lite småmissar och lite okoncentrerad var hon men jag är nöjd med känslan vi hade på plan. 

 

 

 

Foto: Angelica Genberg

En hund med större hjärta, arbetslust, okontrollerad energi och barnsliga glädje för livet får man leta efter. Efter närmare två år utan lydnadsträning har vi satt igång igen och Diva är överlycklig. Vi är inte riktigt på samma nivå ännu när det gäller vad som är okej och inte okej att göra under ett lydnads pass. Diva tycker nämligen att det är helt okej att både morra och hoppa på apporterna och morra/skälla på nedläggandet i fjärren. Jag tycker inte riktigt likadant... Efter att ha tränat Joy i snart två år inser jag vilken otroligt svårtränad hund Diva är. Mycket motor och mycker glädje men också väldigt okontrollerad i många saker. Hennes energi sprudlar i ALLT vilket gör det svårt att få henne att fokusera tillräckligt länge på en sak så hon hinner lära sig det. Det går fort och blir  slamsigt. Det är en charm med henne också men ganska frustrerande när vi tränat samma sak 200 gånger och det inte fastnar. Guldfiskminne? ;) Vittringen går framåt och jag tror faktiskt att Diva för första gången verkligen anstränger sig och använder nosen nu. Rutan har hon klarat två träningar i rad utan att springa okontrollerat först för att sedan klara den galant på andra försöket. Lite problem har vi fått i ff:et eftersom hon gärna byter sida när vi har gått en för lång raksträcka. Så det får vi nog slipa lite på ;) Jag är glad att vi har haft vårt uppehåll för det har gett mig möjlighet att utvecklas som hundtränare, ge mig en större kunskap i att läsa hundar och jag tror det är precis vad Diva och jag behövde. Jag vågar nästan inte säga det, för det känns inte verkligt efter så mycket som hänt men den 8 september är tanken att vi ska ut på tävlingsplanen på vår klubbs KM i lydnadsklass 3. Jag har ingen aning om vi är klar tills dess men det gör ingenting för vi ska ha roligt och Diva ska få göra det hon älskar mest av allt. 

 

 

Helgen har varit full med hundaktiviteter, regn och ömma kroppsdelar. Jag var i lördags tävlingsledare för lägre- och elitsöket och fick se en hel del duktiga ekipage. Kvällen spenderades på hästryggen och vilken härlig känsla att äntligen få rida igen. Leendet gick nog från öra till öra. Söndagen var jag tävlingsledare för appellsöket och några appellspår och så roligt att få se att de flesta ekipagen blev uppflyttad. Så roligt det är att vara på klubben när det är så mycket folk där. Vi hade runt 60 starter på hela helgen, i lydnad, sök appell-elit, lägre och elit spår och appellspår. Inte illa måste jag säga! Joy har fått tillfälle att rusa omkring en massa i skogen den senaste veckan då hon hjälpt mig att snitsla rutan till söket, vallat rutan och leta leger. Minst sagt nöjd hund!

 

Vi har hunnit med en hel del vittringsträning också. Efter att ha läst Hannas inlägg om vittringen så började jag använda vedhink för att få Joy (och Diva) att använda nosen istället för att gå på synintryck och i går skedde ett stort genombrott i träningen för båda hundarna. Joy valde för första gången att slå på nosen ordentligt istället för att plocka de synliga pinnarna först. Tacksamt är också att det går att berömma Joy när hon gör rätt sak och hon avslutar inte utan fortsätter med det hon håller på med. Diva däremot blir väldigt störd av det och tappar fokus istället. Vittringen är det svåraste av alla moment tycker jag. Jag har aldrig riktigt fått till det bra men nu känns det som att vi är en bit på väg även om vi har en lång bit kvar att gå. 

 

En sak som jag klurat en del på är Joys tvärnit INNAN rutan på tävlingen vi gjorde. Jag har tränat det efteråt och hon går in i rutan varje gång. Inte en tillstymmelse till att stanna innan. Men när vi var nere hos Sofie i Västerås hände det igen. Så nu är det bara att träna rutplaceringar så det heter duga. Men väldigt skönt att det visar sig på träning också och inte bara på tävling. Nu väntar en hel vecka med massor med träning framför oss, både jakt, lydnad och kanske till och med ett spår. 

 

Fina Diva med silvermedaljen och de fina priserna.