Krankesjöns Black Pearl, "Joy"

 
Idag fyller Joy och hennes pärlsyskon 1 år! Tänk att tiden kan gå så fort, jag kommer ihåg det som igår när Niclas ringer och säger att de är född och att en liten tikvalp är min. Det 8 veckor som följde tror jag var de längsta som jag upplevt, och nu har ett år gått... 
 
Kommer ni ihåg när jag skrev i inlägget 14 november 2011: "Namnet betyder källa till glädje, framgång, fröjd och nöje. Och namnet är då såklart Joy. Jag är helt säker på att denna lilla hund kommer bringa mig mycket glädje i framtiden!"? 
Namnet kunde inte ha passat bättre, en underbar hund med stort hjärta och personlighet. Källa till glädje är hon minst sagt. Jag är så lyckligtlottad att hon är min!
 
Lillaskutten när vi hämtade henne, 8 veckor gammal.
 

Mer energi sökes

Jag vinkade av mormor och morfar för några timmar sedan, vi har haft en trevlig dag tillsammans. Bland annat var vi en tur till Åsby Hem och Trädgård, den butiken kan jag gå i flera timmar utan att tröttna. Nackdelen är att det finns så mycket man vill ha och inte lika mycket pengar.
 
Hundarna ha fått sin promenad och lite träning som vanligt och de ligger nu trötta i sina bäddar och sover. Idag har vi utforskat en ny stig på andra sidan Dingtuna, mycket mysig björkskog ledde den oss igenom. Jag räknar ner dagarna till nästa fredag då det är återbesök för Joy och hon förhoppningsvis får klartecken att springa så fort benen går i skogen igen. Joy har mörknat rejält på senare tid och nu mer har hon en rand ca 5 cm ner på bakbenen där den ljusa valppälsen börjar. 
 
 
Huvudet är trött, kroppen är trött och fortfarande har jag en seminarieuppgift som måste skrivas klart. Mer energi mottages gärna! Lika bra att sätta igång så jag blir klar någon gång. 

Magic Morning

 
Jag och hundarna ligger utslagna i vardagsrummet. Klockan ringde 6.00 i morse för att vi skulle hinna ut på en långpromenad innan jag började i skolan. Ängarna var täckt av frost, solen hade inte hunnit gå upp ovanför träden och fingrarna var kalla trots fingervantar. Hösten är här!! Luften var sådär underbart kall och frisk, jag och hundarna njöt i fulla drag. Efter att ha skrynklat ihop hjärnan under förmiddagen gick det i ilfart hem vid lunchen för att träna lite. Joy skötte sig galant och jag har lagt om fokus från raksträckor till mycket position och svängar. Hon hade ett tag där hon tyckte att svängarna var jobbiga och hon tappade lätt fokus så jag valde att träna lite på uthålligheten, men nu har vi alltså ändrat fokus och det har verkligen blivit skillad. Så roligt att se. Vi har också börjat med läggande under gång, fast jag backar och hon går framför mig, och det bara smäller i marken när jag säger åt henne att hon ska lägga sig. Det är riktigt häftigt att se! Hoppas den attityden håller i sig till inkallningen sedan ;) Funderar på att göra något nytt filmklipp med Joy, är det något ni är intresserad av?
 
Jag själv känner också att jag börjar komma in på den kreativa banan igen, jag börjar kunna tänka utanför mina "vanliga" spår. Jag börjar hittat tillbaka till hundträningen där jag var för ett år sedan, Det känns så himla skönt!
 
Eftermiddagen tillbringades på skolan för att diskutera uppsatsen och uppsatsämne, mitt är nog klart nu. Jag ska göra en fördjupning på min A-uppsats (besöks och terapihundar) men nu intervjua de personer som faktiskt blir hjälpta och dela upp det på kön. Min lärare tyckte att det var det bästa av mina alternativ eftersom det öppnade för möjligheter till arbete och/eller forksning inom området vilket känns jätteroligt. Så nu håller jag tummarna att jag hittar något ställe som vill hjälpa mig så jag kan genomför min studie. 
 
Platsliggning

Du och jag

<3
Idag är det precis ett år sedan Diva genom gick sin 3:e (och sista) armbågsoperation. 2011-09-22 är en dag som länge kommer finnas med mig. Jag kommer ihåg det mesta från den dagen, jag kommer ihåg känslan när jag står i hissen påväg att hämta henne på uppvaket. Den fruktansvärda huvudvärken jag hade. Det rakade benet och en trött Diva. Tänk att ett år kan gå så fort. Sista möjliga operationen är gjord och nu hoppas jag att den ger oss många fina år tillsammans. Denna dag är både glädje och sorg. Sorg för att det påminner om hur otroligt skört livet är och att vi aldrig kan säga när det tar en hastig vändning. Hennes hälta kom plötsligt den gången och det fanns inga andra möjligheter än operation. Glädje för att hon återigen har fått en till chans och att hon fått möjlighet att leva ett smärtfritt år. Jag försöker ta vara på den tid vi får och göra det bästa, även om jag vissa dagar glömmer bort allt vi gått igenom och tar henne för givet. Jag är glad för varje dag vi får tillsammans. Varje dag som vi kan ha roligt, gå promenader, träna eller mysa framför tv:n.
 
Idag har vi firat att hon är fri från smärta och lever ett normalt Diva-liv. Dagen började med en kort promenad i sällskap av Joy och sedan fick Diva efterlängtad ensamtid med mig. Vi apporterade på en äng och sedan gick vi en promenad längs travbanan som på sina ställen nästan var oframkomligt pga stora vattenpölar som Diva självklart var tvungen att springa rakt igenom och busa i. Men vad gör det? 
Foto: Sofie Gustafsson

Touch the sky

Det går fort att skaffa sig rutiner. Det har jag märkt då min lilla familj har flytta för oss själva. Trots att de snart bara har bott här i 2 veckor så har vi våra dagliga rutiner som på något konstigt vis sker ungefär på samma tid varje dag utan att jag behöver tänka på det. 
 
Idag som alla andra dagar har vi nyss kommit in från våra korta träningspass. Joy visar för varje tillfälle att hon utvecklas. Idag testade vi första väntersvängen under gång och det gick mycket bättre än förväntat. Hon har börjat förstå att hon inte ska hoppa runt och anfalla mitt ben med sina framben så fort vi ska svänga till vänster Goa hund! Vi jobbar på med hakan i marken vilket hon för stunden tycker är väldigt svårt. Men vi ger inte upp! 
 
Idag avancerade jag lite på Divas träning och la in diverse svänga och temposkillnader i work-positionen. Det satt som ett smäck, Diva fixade allt galant. Trots att hon tycker det är svårt att jobba på högersidan så har hon mer och mer accepterat det och går inte alls upp i stress. Hon inbjuder istället till mer träning och är mer lugn och säker än vad hon varit någonsin tidigare. Jag är otroligt glad att hon lyssnar på alla tecken jag gör och oftast tror jag att mina ord har varit till överflöd och stressat henne istället för att visa med mina händer vad jag vill. Nu får vi såklart inte använda händerna i lydnads lydnaden men hon verkar tycka att rallyn blir roligare och roligare. Hon har även slutat söka sig till vänstersidan så fort hon inte förstår och stannar hellre till och tittar på mig. Stort steg för att vara Diva. 
 
Nu ska vi slå oss ner i vardagsrummet, se på film och dricka te.

Skotträning

Idag har vi hunnit med en massa saker när jag tänker efter. Förmiddagen tillbringades i soffa med skolboken och sovande hundar. Sedan en långpromenad i ett nytt bostadsområde för att sedan bege oss till Redog för vaccination, halskoll och en stund på vibbplattan. Det gick kalas och den lilla irritation som Joy hade i halsen när vi var och röntgade henne var som bortblåst och allt såg fint ut. En stund på vibben blev det också och ett stort plus var att de hade en massagestol till matte/husse i samma rum. Superskönt!! 

I kväll har vi varit på Skultunas Brukshundklubb och tränat skott. Jag fick allt slita som en tok för att hålla henne distraherad. Två kampleksaker, två omtag som resulterade i blodvite hos mig och trötta armar efter över 5 minuters kamp. Lite läskigt tyckte hon att det var även om hon inte behöll rädslan så länge. Så det var skönt, men mer träning krävs. Men en positiv sak är att jag troligtvis har hitta jaktträningssällskap, gick fram och pratade med en kvinna som hade en jaktgolden och hon frågade om jag inte ville vara med och träna något framöver så nu håller jag tummarna :) 

Några bilder som Sofie knäppte på oss igår när vi tränade:
 

Joy


Joy


Diva

Diva

Både jag och hundarna är riktigt trötta så det blir nog en tidig kväll. 

Feeling a moment


Diezel
Förmiddagens tråkiga föreläsning och regn byttes mot brukshundsklubb med Sofie och hennes grabbar med sol på eftermiddagen. Hos Diva ligger nu fokuser på fot på höger sida (work) och konskick för att vi ska kunna ta oss an nästa klass i rallyn. Mycket jobb måste läggas ner för att få till en bra fotposition men det är riktigt roligt att ha en utmaning att jobba med. 
 

Diezel

Joy jobbar vi mycket med stadga, väldigt jobbigt tyckte hon att det är då hon helst vill springa heeela tiden. Men hon svarar mycket fint på bland annat tandvisningsituationen men även att gå förbi Sofie när hon bara stod stilla.  Måste bara komma fram till hur jag ska lugna ner henne lite innan vi ska träna, nu bubblar energin över lite, mycket på grund av att hon är så understimulerad av sin inflamation i tassen. Så jag hoppas det ger med sig lite då hon kan få möjlighet att få ut lite energi. Men så kul vi har, det spritter i kroppen på henne och lyser i hennes ögon, och det är det som räknas!


Elvin

Hundarna skötte sig riktigt fint alla 4:a och en mycket bättre träning kan vi nog inte ha haft. Nu är siktet inställt (slutmålet lika så) så nu är det bara att träna hårt!!


Sofie & Elvin

Tack för en bra eftermiddag och bra hjälp Sofie, bör göras om snaaart igen!

Så kan det gå!

Dagen har tillbringats på en skola i Uppsala där det var rallylydnadstävling. 3:e starten för mig och Diva i fortsättningsklassen. Eftersom det var vår första start nere i "södern" så var jag  självklart nervös, dömer domarna hårdare? Är det svårare banor, duktigare ekipage? Hur ska detta gå? Hur ska jag hitta fram? Tackar pappa lite extra för att jag fick ta med GPS:n ner annars hade vi nog fortfarande vart vilse ;)

Såhär såg banskissen ut:



Vi fick startnummer 17 av 23 (tror jag) och många duktiga ekipage före oss var det. Banan kändes helt okej, inte så svår som jag vart rädd för. Men sen kommer domaren fram till 8:ans frestelse där man ska gå runt belöningar av olika slag, och självklart var det kattmat dagen till ära. Oj oj oj, nervöst vill jag lova! Diva älskar ju kattmat. Men väl inne på banan flöt allt på kanon bra, Diva var hur fin som helst och äntligen har allt slit med skyltarna gett resultat!! Som alltid när jag tävlat rally så har jag ingen aning om vi har gjort något fel eller missat något. Men det kändes bra iaf! Skrivaren gick förbi mig då allt var klart, och sa att det såg väldigt fint ut och helt fläckfritt. Vågade inte riktigt tro det eftersom jag brukar har en tendes att slarva bort poäng på saker som jag gör. Dagens prestation räckte dock till 100 av 100 möjliga poäng, sista pinnen i fortsättningsklassen och klassvinst!!! Fantastiska hund.  Kan inte ens med ord beskriva hur otroligt stolt jag är över henne! <3
 


Bästa gulingen i mitt liv! <3

Höns kan verkligen ta på krafterna!

 
 


Detta är våra grannar. Höns och kaniner dominerar på detta ställe. Diva tycker att det är lite jobbigt och den första dagen flippade hon ur så fort hon såg båda delarna. Men det tar sig, nu kan vi gå förbi dem utan att hon blir förstelnad eller vill "leka" (läs: jaga och äta upp) med dem. Idag har vi gått förbi dem ett flertal gånger och Diva har till och med fått legat platsliggning bredvid dem. Gick kanon bra! Förutom det har vi hunnit med lite apportering för att ladda ur batterierna lite. 
 
 
Det lilla huset är städat och hundarna ligger trötta i vardagsrummet och sover. Eftermiddagen kommer spenderas med skolboken i soffan och sedan lite välbehövlig massage för hundarna innan vi ska mysa till det framför tv och ladda inför i morgon. 
 
Ha en trevlig helg allesammans!

Stadshundar

 
Igår tog vi långpromenaden på stan för lite miljöträning och för att Joy ska för höra en massa nya LJUD. Hon har nämligen har haft för "skott"-ljud sedan hon blev rädd av smällarna en natt då hon låg och sov i somras. Många ljud och intryck blev det, vi passerade bland annat en byggarbetsplats, en grupp studenter (läs: nollor) som stod på torget och pratade/skrek i megafoner, och sedan gick vi förbi kyrkan precis då den började att ringa så det ekade mellan husen. Joy var lite skeptisk men efter att ha sneglat lite på Diva som lugnt traskade på utan att bry sig så släppte hon det snabbt. Efter en stund på stan begav vi oss till Redog för att boka vaccination (Joy är ju snart ETT år!!) och en kontroll av halsen. Så på tisdag eftermiddag ska vi dit för veterinärbesök och en stund på vibben.  Jag var helt säker på att hundarna skulle däcka då vi kom hem och jag skulle få en lugn stund för att plugga, men icke, hundarna var klarvakna och ville göra mer roliga saker. Men efter att ha fått varsitt ben så vart de nöjd. 
 
Idag har vi inte gjort så mkt, lite lydnad/rallylydnadsträning har vi hunnit med. Diva och jag har tagit tag i konskicket igen eftersom det kommer i de högre klasserna och det går bättre än förväntat. Diva är inte heller lika stressad nu när hon börjar förstå vad momenten går ut på och hon får inte lika ofta black-out pga stressen och sätter sig fot oavsett vad jag ber henne att göra. Vilket känns otroligt skönt!! Med Joy klickade det ordentligt med ingångarna med träapporten idag, hon fixade det varje gång och satt fint kvar med apporten tills jag bad henne släppa. Väldigt roligt!! På promenaden i kväll gick vi förbi ett garagebygge och där använde de spikpistol och Joy reagerade inte alls!!! Det känns verkligen superbra!! 
 
Nu ska jag ta en kopp te och krypa ner i soffan och se en film. Ha en bra torsdagskväll alleammans!

Den lilla tjejen levererar



Tanken var att jag och Sofie skulle åka till Skultuna och träna skott ikväll, men efter halva vägen vände vi då det regnade så mycket att vi knapt såg vägen. Inget bra tillfälle att träna skott om det ens var någon fler än vi som hade tänkt komma. Väl hemma igen så hade regnet nästan slutat så av med regnkläder och stövlar och på med gympaskor och träningsväst. Först en kort träning med Diva som skötte sig fin fint, hoppas bara matten kan sköta sig fin fint på tävlingen till helgen också. Alla skyltarna i fortsättingsklassen sitter riktigt bra och hon har börjat förstå work (höger fot) så vi kan till och med ha språngmarch nu. 

Sedan var det dags för Joy. Vilken otroligt härlig attityd hon har till arbete! Jisses!! Kan nog inte beskriva med ord hur underbart det är att jobba med denna hund. Fria följet går framåt, om än långsamt. Men det har ju sina förklaringar. Vi har börjat så smått med kort korta inkallningar och jäklar vad snygga ingångar hon får till. Stadgan i sitt, ligg och stå har gått framåt i rasande fart. Det känns som att vi kommer framåt i varje träningspass vi gör. Vi klickar verkligen hon och jag, hon vet precis vad jag menar med mitt kroppsspråk. En sån fantastisk känsla!

Ett härligt avbrott i pluggandet som gav ett stort leende på läpparna. 

You and me


Min vackra svarta pärla <3

Dagen började med en föreläsning på 3 timmar, var så trött att jag nästan somnade. Efter att ha konsumerat en stor kopp kaffe på rasten så lyckades jag iaf hålla mig vaken tills föreläsningen var över. Anledningen till tröttheten: Diva tyckte nämligen att 05.30 var en perfekt tid att vakna! Varken jag eller Joy höll med och låg kvar och halvsov ända till 7. Inte ultimat att lämna dem efter bara en natt i stugan men jag hade inte så mycket till val, men hundarna skötte sig utmärkt (vad jag vet) när jag var på skolan. 


Min fina Diva <3


Hundarna är nu motionerade och ligger nöjt och sover på golvet. Det är verkligen härligt att kunna sätta sig och plugga efter en härlig promenad medan hundarna sover. 




Nu gäller det att sätta fart med pluggandet innan vi ska ut och träna ett kortpass och innan Sofie kommer förbi på en fika. 

Ha de gött!

Rallylydnadstävling



Såhär såg dagens bana ut. 

Igår direkt efter seminariet åkte jag hem till Sundsvall igen. Kändes faktiskt som att de nästan 5 timmarna det tog att köra gick hur fort som helst. Väl hemma väntade 3 stycken överlyckliga flickor på mig. Joy vek inte från min sida på 2 timmar, satt vid mitt ben och skulle bli gosad. Mysiga lilla hund!! 

Jag fick en välbehövlig sovmorgon i morse för att sedan ta med hundarna till Sundsvalls BHK för rallylydnadstävling. Diva var mer taggad än någonsin, del för att hon vart ostimulerad en vecka då jag inte kunnat träna henne men också för att hon hade konkurens av den lilla pärlan. Vi hade startnr 22 (sist i klassen) och efter en lång värmning så kändes hon ganska kontrollerad. Diva gick jättefint och lyssnade riktigt bra trots att det blåste. 8:ans frestelse var jag lite orolig för då hon mycket möjligt kunde tänka sig att nosa på godisen men det struntade hon nästan helt i. Jag missa lite på två moment, dels så missade jag på 1 steg, 2 steg och 3 steg bak så jag tog bara 2 den sista sträckan vilket blev -10 poäng och sedan missade jag också på stå gårunt då hon satt sig för att jag inte var tillräckligt tydlig. Så 80 poäng slutade det på och med den fina kommentaren superfin kontakt. Men jag är otroligt nöjd över henne och det känns bra att det "bara" är förar missar och inte Diva som ballar ur. Så nu i veckan ska vi träna hårt i veckan så vi klara den sista pinnen i fortsättningklassen till helgen. 

Ha en trevlig helg allesammans!

When time flies


Vårt fina hem!

Sitter just nu och mumsar på en försenad middag, kidneybönor, qornbitar, wokgrönsaker och bulgur. Mums!! Gjorde klart seminarieuppgiften till i morgon redan i morse så dagen har innehållit en hel del. Först en tur till skolan för att skriva ut (vilket tog ca 2 timmar med allt strul), sedan gick jag vilse i Västeråscentrum och gjorde inköp i form av en muffinsform och bakform. Gick sedan återigen vilse när jag skulle tillbaka till skolan men lyckades med lite lokalsinne faktiskt hitta rätt ;) 

Sedan efter det har jag har en trevlig stund med Sofie och hennes killar på brukshundklubben där vi slipat lite på lydnaden. Jag är så peppad på att komma igång med lydnaden igen!! I morgon efter seminariet så åker jag direkt till Sundsvall för att pussa lite på hundarna (saknar mina små troll så det gör ont!!), hämta hem dem och lite annat smått och gott som ska med ner. Utöver det så ska jag och Diva tävla på lördag och en simning och vibbning står på schemat innan vi på söndag eftermiddag åker hem över igen. 
 
Jag trivs så otroligt bra här nere, trodde det skulle känns lite konstigt och ensamt att flytta till en ny stad med en ny klass och nya människor men nej. Det känns mer och mer som hemma i mitt lilla hus desto fler dagar som går.

Oj så långt inlägget blev. Nu är det dags att ta tag i städandet så jag slipper börja med att städa då jag kommer ner hit på söndag ;) Ha en trevlig helg allesammans!

Från ett hus på landet till ett annat



Igår flyttade jag ner till Västerås. På fredag åker jag hem till Sundsvall och hämtar ner hundarna. De fick stanna kvar där av lite olika anledningar så lite ensamt är det allt i mitt lilla hus. Det känns lite konstigt att bo här, har nog inte riktigt smält att jag har flytta ännu. Men det kommer bli bra här, det känner jag på mig! Något internet har jag inte ännu men jag kommer hämta det till helgen så tror inte att det kommer bli så mycket uppdaterat här innan dess. Igår hann jag inte med så mycket mer än att packa upp lite grejer och sen kom Sofie förbi för lite fika och prat. Idag har jag varit ute på en jogging/promenadrunda för att se om det finns några bra promenadstigar och lite hittade jag allt. Vädret här nere är helt underbart, varmt och solen skiner. Nästan så att det fortfarande är sommar här ;) Jag är totalt förälskad i naturen här nere, nästan ingen barrskog utan mest åkrar och fina lövträd. 

Sitter nu och väntar på att Sofie ska bli klar så vi kan åka till en brukshundklubb och senare vidare till mataffären och IKEA för lite shopping. I morgon börjar skolan, med en nyklass och ny skola. Lite nervöst är det men jag kan tänka mig att denna termin kommer gå jättefort, speciellt när jag börjar med C-uppsatsen. 

RSS 2.0