Namn: Wynntorps Diva "Diva"

Ras: Golden retriever (dplinjer)

Född: 8 mars 2007 - 10 juni 2015

Mor: Vassruggens Orka Tvegill "Tazza"

Far: SVCh SLCh LP1 LP2 Wynntorps Caerwyn "Rosso"

HD: C

AD: kbp, lbp

Ögonlyst: 080315 (UA)

Titlar: LP1, LP2, RLD N, RLD F, RLD A RLD M

Meriter:
3x1:a pris Lydandsklass 1
3x1:a pris Lydnadsklass 2
1x1:a pris Lydnasklass 3

3 godkända reslutat i rallylydnad Nybörjare
3 godkända resultat i rallylydnad Fortsättning
3 godkända resultat i rallylydnad Avancerad
3 godkända resultat i rallylydnad Mästarklass

U-SM 2:a i lydnadsklass I 2009
U-SM 2:a i lydnadsklass III 2010
U-SM 3:a i lydnadsklass III 2011
U-SM 2:a i rallylydnad mästarklass 2013
U-SM 4:a i rallylydnad mästarklass 2014

Dagen efter hemkomsten nästan 3 månader gammal.

Den 26 maj åker jag och mamma ner till Åjäng för att hämta mitt andra yrväder. Och yrväder är allt vad det är, energi till överflöd och inget som alls förstånd för hur mycket man kan springa. Denna dam är bestämd men vill alltid vara tillags. Om saker inte går tillräckligt fort så skäller hon eller morrar irriterande. Hon tycker inte om tandkräm, snus eller saker med stark mintlukt, då skäller eller morrar hon också.

Denna gång var vi mer förberedd på vad vi skulle få hem, trodde vi. Denna lilla valp var helt olik den valp vi hämtade 5 år tidigare. Engergin i detta underbara lilla knyte var så mycket större, hon sprang ifrån Tessie med lätta språng och hon följde oss vart vi än gick. Den kontakt som hon har med oss gjorde nästan att jag började funder på om hunden hade nackproblem eller om det var något annat allvaligt fel på henne.

Vi gick valpkurs på GRK och Diva var helt fantastisk, lätt lärd och arbetsvillig. Söket var också något vi tränade under sommaren 2007, vi hade än så länge bara hunnit gjort några valpövningar men Diva tyckte det var kul. I augusti 2007 då hon var 5 månader vart hon första gången halt. Efter 2 besök hos veterinären och röntgen så visade de sig att hon hade lösa benbitar i båda frambenen. Den 14 november och den 13 december opererades hon nere i Strömsholm och hennes lösa benbitar tog ut hennes båda framben. Det vart en stor skillnad och Diva slutade halta direkt. Med operationen kom även simning som rehab för att bygga upp hennes muskler utan påfrestning. För att Diva ska få ett så bra liv som möjligt finns vissa begränsningar, så som att inte springa i nedförsbacke, anstränga sig för mycket, inte hoppa och framför allt fortsätta att simma. I och med det fick jag också ge upp alla tankar om att kunna tävla bruks och jakt.

Den 8 juli 2008 debuterade vi i lydnadsklass 1 med bara några månaders träning bakom oss. Reslutatet vart ett första pris och 172.5 poäng. Detta indikerer på att min älskade hund är smått fantastisk, inte bara att hon blev smärtfri av operationerna utan att hon klarade av att lära sig på så kort tid. Under hösten 2008 tog vi vårt LP1.


Diva är här ca 5 månader.

Under våren 2009 kom vårt andra bakslag, jag fick då reda på att vi var tvungen att ha dispens för att få tävla. Efter flera månaders väntan fick jag tillslut beskedet om att vi fått tillfällig dispens för att tävla. Jag hann få det i tid till U-SM i Boden där vi startade klass 1 med ett snitt på 193.5 poäng och totalt 2:a. Detta innebar att i oktober 2009 startade vi första gången i klass 2 med 169 poäng. Vi tog senare LP2 under hösten 2009.

Min brukshundklubben valde att satsa på elitekipage och där kom jag och Diva med hösten 2009. 

Apportering är något som vi håller på med lite gran, vi apporterar då dummie i varierad terräng. Spårning är något som vi också brukar göra. Detta har vi dock inte utvecklat så mycket ännu utan hon kan enbart gå korta spår med naturliga vinklar. Men detta håller vi på och filar på. Vi har även börjat träna sök under sommaren 2011 och Diva älskar det och söker naturligt och har fina rulle-markeringar.


Efter att Diva ha fått genomgå ytterligare en operation 22 september 2011 så lades lydnadskarriären lite på is. Vi valde istället att satsa på rallylydnad och gjorde vår första start 14 april 2012 och under 2013 tog vi vår mästartitel i grenen. 

Diva apporterar på en äng ca 1 1/2 år.                            Diva och jag efter U-SM, 2 1/2 år


Diva och jag U-SM 2011 Sala, 4 1/2 år

Foto: Tina Hansson
Pappa Rosso


Foto: Anneli Källström
Mamma Tazza

Namn: LPI Höstvildens Believe in Love "Tessie"

Ras: Golden retriever (utställningslinjer)

Född: 28 april 2002 - 29 mars 2014

Mor: Gently's höstkänsla "Lina"

Far: FINUCH Pauclare Phylanderer

HD: A, B

AD: UA

Titlar: LP1



En liten Tessie och en liten jag. Jag är närmare bestämt 13 och Tessie 1.

Efter att ha tjat länge och väl efter en hund så när jag var 12 år fick jag äntligen min egna. Vi ville ha en tik men det var bara en hanne som fanns kvar. Ungfär 1 vecka innan vi skulle hämta honom så ringer uppfödaren och säger att en tik är ledig då hon som ska ha henne inte hört av sig. Vi säger självklart ja:)

Jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var hela vägen ner till Hedemora då vi skulle hämta MIN egna hund. Hos uppfödaren hette hon Ida men vi valde att döpa henne till Tessie. Tessie var en valp som var super söt, med svart nos och ganska så knubbig..

Den lilla supersöta golden valpen visade sig vara mer hund än som förväntades. När vi kom hem så traskade hon iväg på egenhand helt utan att bry sig i vad vi andra gjorde. Tessies motto även idag brukar vara "Vad behöver man dom till? Jag kan hitta på saker själv." Vi som var totalt ovana vid att ha en hund fick uppleva en del intressanta saker. Retrievernojja hade vi absolut inte hört talas om, men den lilla valpen fick en väldig fart och gick inte att stoppa, ett par varv i hörnsoffan och pappa skriker NEJ för att få hunden att inse att den inte får vara i soffan. Tror ni det fungerar? Nä. Halvt kvidande i skratt då hunden springer som om hon vore galen, samtidigt försöka lära hunden att sånt får man inte göra är ingen bra kombination.

Mitt mål med hundägandet var att få träna agility. Tessie är en hund med mycket egna åsikter om vad som är kul och inte lika kul, helst vill hon göra sakerna på sitt sätt. Vi har gått några lydnadskurser men jag och Tessie tyckte det var tråkigt och varför behöver man de? Jag vill ju hålla på med agility inte lydnad. Vi gjorde 2 starter på en agilitytävling (1 i hoppklassen och 1 i agilityklassen) vilket var en total katastrof, i ena klassen valde Tessie att springa till tälten som stod uppställd på sidan om, där letade hon godis:) Efter det sprang hon vidare till mor och bror som stod i publiken (vi vart diskad där), i den andra starten så sprang hon och tog alla tunnlar först för att sedan komma tillbaka till mig och då kunde vi göra som jag ville (diskad även här).

Vi gick en till tävlingslydandskurs och som avslutning fick jag starta på en tävling:) Det var då jag fastnade för lydnaden. Jag och Tessie har lyckats vinna nybörjar hunden (en tävling med 4 deltävlingar och den som har i snitt bäst reslutat vinner), sen har vi tävlat 12ggr i lydnads klass 1 och har LP där.


Här är en bild på min älskade hund då hon var 1 år.

Tessie är även en duktig spårhund och vi har hållit på med spår sedan hon var liten. Apportering är också en sak som hon tycker är kul och är väldigt duktig på det. Cirkuskonster eller freestyle är också något som hon också uppskattar.

Under hösten 2009 drabbades Tessie av spondylos i ryggen och vi trodde att hennes dagar var räknade. Men hon kom tillbaka och lever nu ett smärtfritt liv igen:)

Som jag tidigare skrivit så har Tessie mycket egenvilja, och är en helt underbar hund. Vare morgon då mammas väckerklocka ringer så vifftar hon glatt på svansen oavsett tid. När däremot pappas väckarklocka ringer så rör hon inte en fena. Hon ylar alltid då jag spelar klarinett och hon kan på senare år till och med tänka sig att ge oss en puss.

Det var inte många som trodde att jag skulle bibehålla mitt intresse för hundar. För som många ungdomar brukar intresset svalna då dom inser hur mycket jobb det är med ett djur. Jag kan inte säga att det inte har varit kämpigt stundvis, men idag är mitt hundintresse mycket djupare än det var då jag skaffade Tessie. Tack vare henne!

Som ni kanske märker skulle jag kunna skriva hur mycket som helt om denna hund. Hon har aldrig varit och kommer aldrig att bli en hund av tävlingskaraktär men hon är en älskad familjehund och det var trotsa allt hon som fick mig att inse vad kul det är med lydnad.


En glad Tessie

Foto tillhör Kennel Karvin
Pappa Max