Att lära känna en hund
Det är spännande med en ny hund. Jag tycker det går att likna vid att lära känna en ny person. Att få ett sånt förtroende att en bit i taget skala av lagren och lära känna personen djupare och djupare. Det är ett väldigt fint förtroende. Lite lika är det med en hund. Sakta men säkert lär du känna din hund bättre och bättre, men inte genom att prata utan genom att observera och känna in.
Skidd är nog den första hunden som jag ser med öppna ögon. Både Diva och Joy såg jag istället bara bristerna i den förra hunden i den nya. Allt jag inte ville ha blev jag blind av och försökte med allt jag kunde att inte få de egenskaperna istället för att med en tom kanvas måla de jag faktiskt ville ha med de förutsättningar just den hunden hade. Skidd däremot observerar jag noggrant i vardagen, känner in, speglar och ser vilken effekt olika saker får hos honom. Det är spännande och lärorikt. En ära att få dela en sån här resa som ger mig stora möjligheter att utvecklas själv samtidigt som vi utvecklas som ekipage. På förhand hade jag tankar om vad jag skulle göra med den kommande valpen, men i skrivande stund känns de tankarna ganska oväsentliga; istället går jag på känsla och låter Skidd bana vägen och visa mig vad vi behöver här näst för att utvecklas till att bli det bästa vi kan vara.
Parallellt med denna reflektion har jag också funderat över Joy och hur jag sett henne. Jag har nog tänkt mer hundträning än jag faktiskt tränat på slutet. Funderat mycket över hur jag som förare påverkar hundens känsla i just träningen. Jag har alltid sett Joy som en hund som vikt ner sig när det blir jobbigt, att hon saknar det där lilla extra men i själva verket kanske det är jag som skapat det hos henne genom mitt sätt att presentera saker för henne? Från och med idag har vi ändrat fokus, vill jag ha jävlar anamma måste jag också bana vägen för henne och gå all in själv. Joy är känslig och påverkas mycket av hur jag känner och beter mig i tränings och tävlingssammanhang, så vill jag ha en förändring hos oss som ekipage måste jag ändra mig själv. Det ska bli väldigt intressant att se om detta går igenom och vi får någon förändring. Det känns inspirerande att leta möjliga sätt till en förändring!
Att åter kunna drömma igen
Efter att tillräckligt mycket tid har passerat vågar jag nu drömma igen. Efter att ha sett Joy gå från framsteg till framsteg de senaste månaderna med ökad energi och glädje så vågar jag nu drömma. Drömma om allt som för många år sedan var ett mål och något som vi strävade efter innan alla skador. Jag kan åter se fram emot nästa pass utan att ha den lilla gnagande tanken i bakhuvudet, att tänk om hon inte håller. Visst finns den risken fortfarande och kommer alltid att finnas men någonstans på vägen har fokuset bytts från att oroa sig för att det förflutna ska bli verklighet igen till att njuta av det vi har nu och se fram emot det som kommer.
Åter är strukturen tillbaka i träningen och det börjar kännas som att kvalitets träningarna avlöser vandra. Jag måste nästan nypa mig i armen för att verkligen försäkra mig om att det är på riktigt. Pusselbitar om värmning, tävlingsbelöningar, detalj- och helhetsträningar börjar nå en fin balans. Det är så himla roligt att se den lyckan i Joys ögon och utvecklingen som skett det senaste månaderna. Inte nog med all inspiration alla ni hundmänniskor nära som långt bort ger så längtar jag snart ihjäl mig tills jag en dag åter står på tävlingsplanen tillsammans med alla dem jag en gång delade träningsplan med i talangtruppen. Än har vi en bit kvar innan vi är stabil nog att ta oss an rakningtävlingar och andra stora tävlingar men som jag längtar.
Att lära av en tävling
En bild från tävlingen i fredags
(Jag ser till och med ut att ha skapliga armmuskler här. De är första gången det händer ;))
Efter att ha tittat igenom filmen som Martina filmade på oss under tävlingen förra veckan har jag insett vad mycket vi har att jobba på, hur mycket vi måste slipa på olika delar för att vi ska komma dit jag önskar. I fria följet fick vi en 9:a vilket jag var väldigt nöjd med, känslan var bra och Joy var så engagerad och höll positionen något så när bra. Hon hade glatt viftande svans och höga frambenslyft MEN kvalitén på fria följet var inget vidare. Många detaljer som saknades och lika så många delar från min sida som fallerade vilket gjorde att det inte såg harmoniskt ut. Jag är visst nöjd med vårt fria följa och poängen men vi har en bra bit kvar tills jag är tillfreds med alla delar. Zätat var en katastrof, där hade vi ligg rakt igenom. På första skiftet som var stå sa jag stanna (vi har stå), hon blev osäker och det gjorde att hon la sig. Tränade det idag och efter några repetitioner så satt det som vanligt igen. Inkallningen blev det dk på vilket såklart måste tränas på medan andra moment fanns risken till tjuvstart. Mer stadga där. Vid rutan la hon sig vid konen, mer stadga där också. Fjärren däremot fick vi vår 9:a. Vad som är härligt att se är när de momenten vi har fokuserat mest på under de senaste veckorna ger utdelning på tävling. Oavsett om det är små detaljer eller stora delar av moment.
Det är så himla nyttigt att se sig själv på film i tävlingssammanhang och sen dessutom få möjlighet att se orsaker till sådant man kan tycka är ologiskt. Att det går att se mönster i beteenden som kanske tidigare inte uppkommit. Nu har vi en hel del att träna på inför nästa tävling. Trots att vi fick ihop 201 poäng (med två nollor) så känner jag mig optimistisk och ett första pris känns inte så hemskt långt borta så länge både hon och jag håller ihop. Måste dessutom nämna att de är så häftigt att åter igen få vara ute på tävlingsplanen med sin bästa vän och göra det både hon och jag älskar.
Nu har vi ett mål
Jag är sedan en månad tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen. Orken har börjat infinna sig och smärtan är de flesta dagar ganska mild. Svaret på MRT:n visar inga skelettskador på ländryggen så vad som orsakar smärtan i rygg, känselbortfall och nervsmärta ner i benet vet de fortfarande inte. Efter dessa 5 månaders sjukskrivning har dock nacken blivit avsevärt mycket bättre och den akuta fasen i whiplash-skadan har nu lagt sig. Det betyder att de allra flesta dagar passerar utan större problem, lite stelhet i nacken och skuldra, lite balanssvårigheter och lock för örat är de som dagligen finns. Men de tar jag gärna varje dag istället för en hiskelig nervsmärta och domningar ut i höger arm.
Att smärtan minskat innebär också att orken sakta men säkert har kommit tillbaka. Nu har jag till och med energi kvar efter att ha gjort alla hushållssysslor hemma och kan roa mig med annat. Det känns helt fantastiskt! Äntligen orkar jag träna hund igen och känna att det ger energi istället för att göra att jag blir helt golvad av smärta i flera dagar. Det kanske är lite för vågat att skriva ut för då blir det på något vis på riktigt men nu har vi som mål att ta 3 första pris i eliten under hösten med start nu i början av augusti. En liten spark i rumpan på mig! Vi har dirigeringen som vi måste träna in annars är alla moment i det stora hela klara men behöver såklart finslipas och uthålligheten måste tränas upp. Känns så roligt att vara tillbaka på planen och dessutom få dela det med den grymma hund jag har.
För att öka motivationen lite extra så åker vi nästa helg ner till Norrtälje på SM:et. Ska bli så roligt att träffa alla långväga vänner och deras hundar. Joy är laddad som supporter i sällskap med mamma (eller Joys mormor som hon nu går under namnet som).
Årssammanfattning 2014
Året börjar lida mot sitt slut och även om vi inte hunnit med att träna och tävla som jag hoppats så har jag några roliga saker att skriva.
Januari
Joy och jag inledde året med lydnadstävling i Tierp på min födelsedag. Vi fick ihop 178p i tvåan och där med LPII och dessutom en hel del nya lärdomar om både Joy, mig själv och oss som ekipage.
Joy och jag inledde året med lydnadstävling i Tierp på min födelsedag. Vi fick ihop 178p i tvåan och där med LPII och dessutom en hel del nya lärdomar om både Joy, mig själv och oss som ekipage.
Februari
Denna månad åkte vi iväg på Landslagets Talangläger i Smedjebacken. Vilken lycka och vilket läger. Så lärorikt och så många fina människor att träna med. Bland de bästa upplevelserna i mitt liv än så länge.
Denna månad åkte vi iväg på Landslagets Talangläger i Smedjebacken. Vilken lycka och vilket läger. Så lärorikt och så många fina människor att träna med. Bland de bästa upplevelserna i mitt liv än så länge.
Mars
Vi flyttade ifrån lägenheten i Sidsjön för ett snabbt stopp hos mamma och pappa. Detta var månaden då fina Tessie fick somna in. En hund som jag har mycket att tacka för, inte minst steget in i hundvärlden. Saknad i stort och smått! <3
April
Joy och jag debuterade klass 3, förvisso med usla poäng men några bra moment fick vi med oss. Såhär i efterhand var hon nog väldigt påverkad av smärtan i tårna redan här.
Maj
Andra tävlingen i klass 3 och denna gång för en av SMdomarna och jisses vilken tävlingen Joy gör. Kommer fortfarande ihåg känslan när vi klev av planen. Sitt i grupp sket sig och tänkte åka hem men gick in med inställningen att vi skulle ha roligt. Och roligt hade vi, vi radade upp 10:or med känslan på topp. Vi bröt efter vittringen som vi nollade och ingen var nog gladare än jag. Hur fantasiskt är det inte att få gå ut på nästa tävling vi får göra med denna i ryggen?
Andra tävlingen i klass 3 och denna gång för en av SMdomarna och jisses vilken tävlingen Joy gör. Kommer fortfarande ihåg känslan när vi klev av planen. Sitt i grupp sket sig och tänkte åka hem men gick in med inställningen att vi skulle ha roligt. Och roligt hade vi, vi radade upp 10:or med känslan på topp. Vi bröt efter vittringen som vi nollade och ingen var nog gladare än jag. Hur fantasiskt är det inte att få gå ut på nästa tävling vi får göra med denna i ryggen?
VI hann också med att starta en rallylydnadstävling i avancerad klass där vi fick ihop 91 poäng och därmed RLD A och klar för mästarklassen.
Diva och jag debuterade i eliten med en katastroftävling, där hon inte riktigt lyssnade på vad jag sa. Men många erfarenheter rikare blev vi och viktigast av allt var att vi hann med en start innan U-SM.
Juni
En månad av stiltje där vi mest gick och väntade på att något skulle hända, jag slängdes mellan hopp och förtvivlan om jag skulle få ha Joy kvar eller om den diffusa smärtan som inte gick att behandla med smärtstillande skulle gör att jag skulle förlora min vän.
En månad av stiltje där vi mest gick och väntade på att något skulle hända, jag slängdes mellan hopp och förtvivlan om jag skulle få ha Joy kvar eller om den diffusa smärtan som inte gick att behandla med smärtstillande skulle gör att jag skulle förlora min vän.
Ett lydnadsSM på hemmaplan med mamma var höjdpunkten och visst är det fantastiskt att SM:en blir en sådan härlig träffpunkt. Träffade och hejade på en hel drös med talanger och hundvänner. Vi ser redan fram emot nästa års arrangemang.
Juli
Begav Joy och jag oss ner till Karlskoga för ett par dagars träning med talangtruppen inför den kommande landskampen mot Norge. Åter fantastiska dagar med en grym grupp av människor och hundar. Otroligt givande och en härlig gemenskap. Ett till minne för livet.
Augusti
Augusti inleddes med ett Ungdoms SM för Diva och mig nere i Uppsala. Ett riktigt bra arrangemang och en hel drös med talanger i elitlydnaden. Diva och jag ställde upp i mästarklassrally och elitlydnad där vi i rallyn slutade 4:a. Lydnaden gick mindre bra men hon kämpade tappert på i den heta sommarvärmen och hade roligt. Vårt 5:e och troligen sista U-SM tillsammans.
Augusti inleddes med ett Ungdoms SM för Diva och mig nere i Uppsala. Ett riktigt bra arrangemang och en hel drös med talanger i elitlydnaden. Diva och jag ställde upp i mästarklassrally och elitlydnad där vi i rallyn slutade 4:a. Lydnaden gick mindre bra men hon kämpade tappert på i den heta sommarvärmen och hade roligt. Vårt 5:e och troligen sista U-SM tillsammans.
Landskampen mot Norge skedde i augusti och självklart var Joy och jag ner och hejade på de svenska talangerna (som vann) och så tränade vi med norska motsvarigeheten. Så intressant att bolla idéer med dem och självklart de i svenska truppen med.
September
Fick jag den stora äran att förvalta Pärla (Joys kullsyster) på Rallylydnads SM här i Sundsvall. Väldigt nervöst men roligt och där vi lyckades ta oss till final. En ära att få tävla en sån fin och genomtränad hund som Pärla.
Fick jag den stora äran att förvalta Pärla (Joys kullsyster) på Rallylydnads SM här i Sundsvall. Väldigt nervöst men roligt och där vi lyckades ta oss till final. En ära att få tävla en sån fin och genomtränad hund som Pärla.
Oktober
Det hände inte så mycket hundaktiviteter förutom att jag fick möjlighet att hålla en helgkurs i tävlingslydnad. Vilket alltid är så inspirerande och roligt. Väldigt tacksam att jag fått den möjligheten att dela med mig av mina tanker och idéer om hundträning.
November
Ytterligare en helgkurs men denna gång en kombinerad rally- och tävlingslydnadskurs. Lika rolig och inspirerande den.
Ytterligare en helgkurs men denna gång en kombinerad rally- och tävlingslydnadskurs. Lika rolig och inspirerande den.
December
Inte så mycket hundaktiviteter denna månad utan vi fokuserar på slutspurten i Joys rehabilitering och hoppas komma igen i början av 2015.
För att sammanfatta hela året så har vi hunnit med en hel del trots att Joy haft 7 månader med skada/rehabilitering och Diva har varit ut och luftat sig på tävlingsbanorna ytterligare ett år. Ett år fyllt av lärdomar och utmaning och jag har äntligen lyckas lära en hund sitta fint ;) Jag hoppas dock nästa år bjuder på framförallt friska hundar och sedan lite mer hundträning och några fler tävlingar.
Att träna lydnad med en stressad elefant
Varje gång jag sätter igång Diva efter ett längre uppehåll går hon upp i alldeles för hög stressnivå, överarbetar situation, hon vill för mycket, slarvar till det och så blir det ljud i stegförflyttningar, fjärr, vittring osv. Innan uppehållet hade vi fått ganska bra ordning på det igen men det kommer lätt tillbaks om jag inte ser upp. Att träna vittring är förenat med livsfara för pinnarna ;) Pinnarna flyger och far och vips så har hon fått tag i en som viner i luften, mer eller mindre knäcker den på mitten och letar sedan reda på rätt pinne som får samma brutala omhändertagande á kiropraktisk behandling med mycket knak ;) Det ställer höga krav på mig som förare för att räta till det igen, för att få ner den stressade lilla elefanten som klampar omkring utan minsta koll på vart hon sätter tassarna. Men det är också en spännande och lite rolig utmaning. Idag började vi träningspasset som jag beskrivit ovan, jag tycker det är lätt att bli frustrerad själv Diva går upp i frustration. Efter lite ransakning så gick vi tillbaka till basic och jag belönade enbart när hon satt i fotposition med munnen stängd och med fullt fokus på mig. Efter att ha fått ner henne så hon var lugn och sansad gick vi vidare och körde en fjärr på väldigt kort avstånd och vips så var hon helt tyst, lugn och genomförde skiftena riktigt bra. Tänk vad små medel kan göra stor skillnad, att bara belöna henne i passivitet där hon får koncentrera sig och verkligen vara lugn.
Nu är det dags att åka iväg till jobbet några timmar. Trevlig måndag!
Lydnadsträning utan guldfisken
Efter att Diva i måndags blev tillåten att börja motionera och träna lite smått så har jag ett par dagar funderat över upplägg, för att jag inte ska gå ut på planen och göra allt samtidigt och överanstränga henne. Idag kunde jag inte hålla mig längre så direkt efter jobbet åkte jag och hämtade Diva och Joy hos mamma och pappa, de skulle egentligen vara kvar där till imorgon men jag fick sluta tidigare idag och hade tid för en kort träning. Behöver jag säga att vi båda var överlyckliga? Vi började lite lugnt, hon har ju trots allt inte tränat nästan någonting de senaste två månaderna. Lite uppvärmningsövningar, zäta skiften, fjärr, dirigering och slutligen fritt följ. Zätat gick riktigt bra, hon som har haft svårt att hålla i sär skiften gjorde det klockrent idag, fjärren fick vi ljud i då hon var en aning för taggad, dirigeringen gick riktigt bra med tanke på att hon inte tränat den på ett tag och det är ett av våra svåraste moment. Fria följet fick vi kämpa lite med, lite långt fram i position och lite slarviga svängar men det fick vi till hyfsat på slutet. Vad vi fick ut av själva träningen är egentligen inte så vessäntligt (vilket jag i vanliga fall skulle säga att det är) utan att vi överhuvudtaget kan träna och att det inte blev några jättemissar i momenten är det var viktigast idag. Jag hade förväntat mig att det skulle vara lite guldfisksyndrom hos Diva idag, att hon skulle ha tappat många av momenten efter uppehållet men hon kom faktiskt ihåg och kunde fokusera riktigt bra. Guldfisken kanske har tagit semester? ;) Är så obeskrivligt glad över de korta passet vi fick. Så himla underbart att vara tillbaka på planen med sin bästa vän vid sin sida och göra det absolut roligaste som finns; att träna hund!
Joy fick komma ut och träna lite hon med och herrejävlar vilken träning hon gav mig. Grymt snygg fjärr och lika så zätaskiften. Längtar så till våren då vi kan börja träna ordentligt och förhoppningsvis hela moment och länkning. Vilken kapacitet den hunden har när hon väl får vara smärtfri. Jag är helt lyrisk!
Nu väntar ett par timmar på klubben som instruktör vilket är en annan väldigt rolig och klurig del.
Kvalité
Om det är något jag har lärt mig på dessa månader med en skadad Joy så är det kvalité framför kvantitet och att tålamod i träning ger grymt bra resultat även om jag behövt lära mig av en mindre rolig anledning. 18 maj gjorde vi vår sista riktiga lydnadsträning som förövrigt kändes så himla bra, tänk att få ha en sån känsla med sig. Sedan dess har vi tränat vittringssortering, fjärr, lite stadga i zäta skiften och intetuggapåvittringspinnen-träning. Trots att lydnadsträningen är relativt skonsam så är det många moment som går bort eftersom hon inte får springa. Tillbaka till kvalité och det som gör mig så glad, idag fick vi till ett riktigt bra pass på klubben, en vittringssortering och en fjärr. Eftersom det inte går att göra så många repitioner så är det kvalité som gäller och så bra det har blivit. En sortering som satt som ett smäck, upptag vid första kontakt av rätt pinne, håller pinnen stilla mellan framtänderna (som vi tränat) och ett rakt fint avslut. Fjärren då, den har vi också traglat en del och hugedamig vad fin den börjat bli. HALLELUJA-MOMENT! Återigen kvalité, inte många upprepningar efter varandra men bra ska de vara när de väl sker.
Tålamodet i träningen har kommit efter den där vittringen, mitt absoult VÄRSTA moment. Momentet jag låg sömnlös över när jag köpte Joy för att jag inte visste hur jag skulle träna eller hur jag skulle få det bra. Jag vågar nog säga att hon kan det nu. Rätt pinne in nästintill 100% av gånger. Och jag vågar nog påstå att jag blivit en mycket bättre hundtränare under dessa nästan 4 månaderna, även om det stundvis varit så frustrerande att inte kunna träna allt jag vill. Men en dag som denna är jag så glad över det tålamod och den träning vi lagt ner på de moment vi kan träna för så roligt det ska bli när vi väl få sätta igång att träna resterande moment och se hur vittring och fjärr ter sig i kedjor. Förhoppningsvis kan jag överföra de jag lärt mig under dessa månader till vår framtida träning av moment, detaljer och kedjor. Jag kommer vara världens lyckligaste människa den dagen och Joy kommer nog vara världens lyckligaste hund när hon får träna sitt favorit moment rutan igen. Som jag längtar efter 2015 års tränings- och tävlingsår då jag förhoppningsvis har en frisk hund igen.
Talangträff och landskamp
Foto: Lena Löfroth
Efter många om och men, skador och hotspots så satte vi oss i fredags i bilen för att starta vår resa ner till Karlskoga och träff/landskamp med talangerna. För Joys och min del blev det inte så mycket träning och heller ingen landskamp eftersom hennes tass fortfarande inte är läkt men vad gör det när man får umgås med helt fantastiska lika sinnade människor en hel helg?
Helgen dominerades av regn och stora vattenplöar dränkte planerna. Lördagens tävling var upplägget lika som på VM vilket var väldigt intressant att se och en hel del hundar som fick problem med kantbanden. Något jag tar med mig till framtida träningar med Joy. Alla ekipagen kämpade på ruggigt bra trots att det regnade fruktansvärt stundvis med en väldigt härlig support från utsidan ringen av övriga lagkamrater. Och vilken härlig känlsa, att få stå där och heja fram alla och jag kan bara tänka mig att få stå där inne på planen med dessa hejarrop i ryggen måste ha känts fantastiskt. På lördagkväll genomfördes prisutdelningen och efter en jämn fight slutade det med vinst för Sverige. Segrare i eliten individuellt blev Susanne och Edda, stort grattis till er!
På söndagen delades vi in i grupper för att träna med norskorna. Otroligt glad att Joy såg så bra ut och att det fanns en hård grusväg på sidan av planen som vi kunde träna på. Många bra tips, tankar och idéer fick vi med oss från den träningen. Ny tanke om vittringen och tugget testar vi nu och det verkar som att det ger resultat redan. Fjärren vågade jag testa att någon höll i tassarna på henne och det svarade hon superbra på och gjorde så snygga skiften och lika så några nyagamla tankar om stadgan i zätat. Proppfull med motivation och inspiration efter helgen och jag längtar så efter att få börja träna moment igen. Men först tar vi två veckors total vila i väntan på återbesök hos veterinären. Den som väntar på något gott...
Helgen avslutades med att Susanne & Edda, Jenny & Ayla, Vanessa & Flame och Mia & Lyxa blev uppkallad till spetsgruppen. Grattis och lycka till!
Efter detta var det dags att säga hejdå till alla och med en viss klump i halsen tackade Joy och jag för oss. Nästan 1 år har vi fått möjligheten att vara en del av talangtruppen och jag är både tacksam och glad att vi fått vara en del av en fantastisk grupp med människor och hundar. Vilken sammanhållning och vilken kunskapsbas. Nu ska vi istället fokusera på att Joy ska bli frisk igen och låta det ta den tid den tar att komma tillbaka i tränings- och tävlingsform igen. Att dessutom få avsluta detta år med fina ord från ledningen när jag tackade för oss kändes underbart och förhoppningsvis kan vi komma igen längre fram. Tack för att ni i truppen har gjort denna tid så bra! <3
Ungdoms SM i ord
Min fina vapendragare! <3
I fredags åkte Diva och jag ner till Ultuna och Uppsala för årets Ungdoms SM. Först ut var det veterinärbesiktning och anmälan, Diva gick igenom veterinärbesiktningen utan problem och jag som varit så orolig att hon skulle börja löpa. Diva var anmäld till rallylydnad mästarklass och elitlydnad. Lydnaden var vi egenlitgen inte klar för men jag kunde inte låta bli att anmäla oss när vi väl var uppe i den klassen. Att få tävla ett U-SM i elitlydnad kändes helt fantastiskt med DEN hunden. För som vi har slitit för att överhuvudtaget ha tagit oss dit. Att en dag tävla elitlydnad med Joy däremot känns som en självklarhet och inte som Diva en dröm. Hur som helst, rallylydnaden gick på lördagmorgon klockan 8 och vi hade startnummer 1. Banan passade oss, mycket byten och inget språng. Diva gick samlat under större av den men fick för sig att hoppa över en skylt och hamnade framför mig och skällde som protest ;) De kostade oss dessvärre en hel del poäng och sedan en nosning i honnören (fan att jag inte bad dem starta klockan 5 sekunder senare för då hade vi slutat på samma poäng som 3:an). Vi slutade 4:a vilket jag är mycket nöjd med och att vi höjde våra poäng från förra helgens rallytävling.
Otroligt fina foton som Åsa Lundberg har tagit på mig och Diva under söndagens elitlydnad.
Lydnaden gick i två ringar och under båda dagarna. Jag hade som sagt inga förhoppningar på att vi skulle ta oss speciellt långt eftersom vi inte alls har helheten som behövs plus att hon aldrig tävlat i två ringar eller med den här typen av störning i eliten. Vi hade när vi kom ner till U-SM enbart tävlat en elittävling och då bröt vi efter x-antal nollor. Vi gick ut som startnummer 9 av 11 på lördagen i stekhet värme. På platsmomenten fick vi 9 sitt (tittar runt) och 8 på platsen (dk). I ring 1 var det zätat, rutan, inkallning och slutligen fritt följ och i ring 2 var momenten fjärr, apportering med dirigering, vittring och hopp.
Zätat: 7 poäng (sätter sig inte och lägger sig inte)
Rutan: 7 poäng (slingrar sig till rutan och busigt avslut)
Inkallning: 5 poäng (dk ligg, stannar ej inom 3 meter och dk ligg)
Fritt följ: 7 poäng (sitter ej i halter, dk fot, sitter ej i stegförflyttningarna)
Fjärr: 0 poäng (dk ligg, lämnar platsen)
Apportering med dirigiering: 0 poäng (många dk och tar mitten apport)
Vittring: 5 poäng (går över flera gånger, tugg och tempo)
Vittring: 5 poäng (går över flera gånger, tugg och tempo)
Hoppmetall: 0 poäng (långsamt gripande, dk och hoppar ej tillbaka)
Poängen säger dock inte allt och trots många nollor så är jag nöjd med hur Diva klarade det. Rutan har varit ett ständigt problem och det är inte många tävlingar hon har klarat den. Fria följet var inte speciellt bra och vi har mycket kvar där innan vi är på en nivå som jag är nöjd med. Däremot så är jag otroligt glad att vi fick till ett så långt ff utan att hon plogade som hon gjorde på sista tävlingen och att hon höll igenom hela. I fjärren har vårt gamla problem med för mycket dragning framåt kommit tillbaka så det är jag som inte varit tydlig i träningen på slutet. Apporteringen med dirigeringen såg hon en rallylydnadsskylt som stod på planen och tog sikte på den MEN jag fick tillbaka henne till kon och skickade om på apporten. Hon tog då mitten men belönade jag henne massor för att hon gick på min dirigering. Vittringen är jag supernöjd med! Trots en ynka 5 i protokollet. Det låg långt in i programmet och så trött som hon var då är jag så glad att hon gick ut och tog rätt pinne. Vittringen har varit vårt svåraste moment och vilken tid vi har lagt ner på det i vinter/sommar och äntligen gav det resultat. Nollan på metallen är ett problem som kommit tillbaka till följd av att jag inte hållit efter det ordentligt.
Tävlingen på söndag bröt vi, några resultat fick vi dock med oss. 10 på sitt i grupp, 9 på plats (dk ligg) och en 5:a på dirigeringen. Den där 5:an är en av de bästa betygen för helgen. Som vi har slitit med just de momentet under sommaren, Diva har blankt struntat i mitt stå och haft tunnelseende på apporten och sprungit förbi konen. Efter att ha traglat ordförståelse och tänkt om i belöningen så verkar det äntligen ha gett resultat. Diva stannar bortifrån mig med sikte på mitten apporten. Jag gör ett dk och säger Diva för att få henne att vända sig innan jag gör dirigeringen och hon tar RÄTT apport. Segerdans på det!
Så poängmässigt var det en riktig skittävling men så många guldkorn och så många framsteg. Som jag skrev tidigare, hade det varit Joy som tävlat i elitklassen hade jag inte på långa vägar varit nöjd över resultatet men med Diva är jag det. Dessutom var det så häftigt att få tävla Diva som var uträknad för länge sedan med sina framben i både mästarklass och eliten som 7-åring. Jag nöjt under hela tiden vi var inne på tävlingsplanen och kunde inte sluta glädjas åt hur långt vi tagit oss med de förutsättningar vi har. 2009 tävlade vi vårt första U-SM och då med ett silver i lydnadsklass 1 med poäng 193.5 och 194 och 5 år senare får vi gå ut och tävla elitlydnad. Jag är så tacksam för alla år vi fått tillsammans och att vi åter fått uppleva ett helt fantastiskt U-SM.
Jag vill också passa på att tacka för ett grymt arrangemang och TACK till alla som varit med och bidragit till en fantastisk helg. Vi fick vara med och heja fram både träningskompisar och kompisar från talangtruppen som gjorde grymma rundor. Stort grattis till Vanessa & Flame till guldet i elitlydnad och Louise & Snipe till silvret! Det var så häftigt att se er ute på planen. Stort grattis till träningskompsiarna Jessica & Ellen till silvret i mästarklassrally och Lisabet & Mirra till guldet i HTM.
Nu tar Joy och jag nya tag med träningen och ser fram emot landskampen mot Norge (där vi ska heja fram Sverige till vinst och träna med norrmännen) och för Divas del ska vi nu satsa stenhårt mot det där championatet i lydnaden. Så mycket inspiration vi fått under helgen och bevis på att inget är omöjligt. Nu kör vi!
Sommarvärme
Det händer inte så mycket värt att skriva här nu när värmen tränger sig på oavsett tid på dygnet. Joy får inte bada pga av att havsbotten är av sand och mjuk och Diva kan inte av rusa som en dåre i vattenkanten för frambenen klarar inte det. Så istället är vi fast inomhus eller i skuggan på plattorna utan för huset. Denna vecka har jag dock fått chansen att motionera Linnéas Brynjar så kvällarna har tillbringats i stallet vilket har varit helt underbart.
Angående Joy så slängs jag lite mellan hopp och förtvivlan. Tillfrisknandet går i vågor upp och ner, vissa dagar bättre och andra dagar sämre. Så som det kan vara. Jag är innerligt tacksam över att hon med största sannolikhet kommer bli bra men ändå lite ledsen över att vi troligtvis inte kommer kunna fortsätta satsa på jakten som jag hade hoppats och längtat så efter. Men vi har lydnaden kvar vilket alltid har varit och är det jag satsar på.
Något som är desto mer positivt är Diva, än så länge har hon inte börjat löpa. *peppar peppar ta i trä* Så i morgon åker vi ner till Uppsala för U-SM. På något vis är jag rädd för att säga det, rädd att om jag längtar för mycket eller säger att vi ska starta så kommer det inte att hända. Men oavsett vad som händer så är Diva och jag på väg mot vårt 5 (!!) U-SM tillsammans. Jag kan inte vara mer tacksam över att vi har fått så många fina år tillsammans och att hon vid 7 års ålder tävlar både elitklass lydnad och mästarklass rally. Min älskade underhund!
Fredag
Foto: Cecilia Mårtenson
Phu! Här har det inte hänt så mycket den senaste tiden. Jag har jobbat non stop sedan vi kom hem från Karlskoga och Talangträffen. Joy och jag kunde inte göra så mycket men vi roade oss med vittringen, fjärr, lite fritt följ, stadga, zätaskiften och störning. Väldigt nyttig träning som sällan annars blir av. Vi hade några helt fantastiska dagar där nere, klurade på lösningar till problem, skrattade så det gjorde ont i magen, åt pizza och upplevde många stora framsteg och lyckade träningar. En helt underbar grupp med människor som jag är innerligt tacksam att jag fått möjlighet att träffa och följa deras utveckling.
På Joy-fronten har det inte hänt så mycket. Hon vibbas och har fått laserbehandling vilket jag tycker hon har svarat bra på. Igår och idag tycker jag dock att hon ser lite sämre ut så jag får se hur det ser ut efter vibben ikväll. Att laser kan göra sådan stor skillad som den gjort på Joy och att rehabilitering/friskvård kan göra så mycket för en hund har gjort att jag är ännu mer säker på att det är just det jag vill göra längre fram. Att med relativt små och enkla medel ge hundar ett bättre liv och i vissa fall längre liv skulle verkligen vara en dröm.
Lite frukost och sedan iväg på jobbet, byter dock ut personliga assistent rocken idag mot några timmar på Djurkompaniet.
Trevlig helg allesammans!
Framsteg
Det gäller att vara lite kreativ med en hund som inte får använda kroppen allt för mycket men som vill och behöver få ut sin energi på annat vis. De senaste dagarna har vi fokuserat på sorteringen i vittringen, jag sitter vid pinnarna och ställer henne precis bredvid dem så hon enbart får leta men utan spring och ingång. Än så länge är jag väldigt nöjd med resultatet. Hon tar för det mesta rätt pinne vid första kontakt om det inte är så att den ligger först så hon inte har nosat på något annan pinne. Hon känns relativt säker på sin sak och plockar numera 99% av gångerna upp rätt pinne. Fjärren har också tränats flitigt och där har jag lagt till externbelöning bakom i form av godis och det verkar ha gett riktigt bra resutat so far. Zätat har vi också börjat pyssla lite med och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur hon har utvecklats de senaste dagarna. Från att inte kunna sorta dem alls och alla skiften blev sitt till att hon gör alla rätt för det mesta. Raka halter har vi också tränat, vilket har varit en sån sak som vi behövt nöta väldigt länge men inte kommit oss för att verkligen göra det. Ibland är det bra med ordinerad vila så det blir lite spark i rumpan på mig att verkligen träna det.
Diva har fått fortsatt på det spår jag har börjat på. Jag har kört mycket sortering, alltid kört tävlingsmässiga moment men utmanat henne att verkligen tänka och inte göra det som trillar ner i huvudet på henne. Vi har fortsatt med förberedelseorden, slutorden och lagt in störning. Konskick och vittring låg idag bredvid varandra och jag varierade mellan fritt följ, konskick, vittring, fjärr och zätat. Jag lät vittringen ligga ute hela tiden och blandade mellan de olika momenten. Det gick riktigt bra faktiskt, en gång valde hon fel när jag skickade till vittringen och sprang till kon istället men kom på sig själv och gick vidare till vittringen. Så roligt tat se henne tänka och fokusera på vad jag verkligen säger och inte bara göra det som hon kom på just då.
Blir glad ända in i själen när träningen går framåt med båda hundarna. Så mycket jag lärt mig om hundträning de senaste åren och det är verkligen en fröjd att träna med både Diva och Joy. De är så olika och ger så många olika erfarenheter och lite gråa hår.
Imorgon börjar mitt sommarschema på ett av jobben, det känns väldigt skönt att få börja jobba efter ett tungt skolår och slippa alla uppsatser på engelska, alla krångliga vetenskapliga artiklar som ska läsas och att behöva läsa väldigt många sidor på alldeles för kort tid. Dags att fylla frysen med matlådor inför sommarens jobbpass. Hoppas ni alla får en trevlig lördagskväll och söndag.
Tänka om
Efter att ha fått en massa bra tips på hur man kan träna bort låsningar så har vi nu en plan för hur det ska gå till. Tack så mycket!
Tidigare har jag försökt eliminera allt som hon kan låsa sig på och tränat så enkelt som möjligt. Men efter gårdagens tävling så insåg jag att det inte fungerade speciellt bra. Hon låser sig i alla fall när hon inte förstår vad hon ska göra. Istället ska jag bryta ner saker och göra dem så tävlingsmässig som möjligt för att hon ska få rutiner i momenten. Dem ser ALLTID likadan ut. Jag ska vara ännu tydligare med förberedelseorden så hon vet vad vi ska göra och jag ska även lägga in ett slutord för momenten.
Idag ställde jag upp en kon och tränade enbart konskick, ca 5 meter snett bakom konen la jag sedan ut vittringen för att hon skulle behöva sortera lite och lyssna men samtidigt behövde hon inte springa precis förbi konen. Gjorde det väldigt tydligt för henne och såg att hon tittade på konen först, gjorde bara om förberedelsordet och efter att jag såg att hon var samlad och fokuserad på pinnarna fick hon spring dit. Fungerde toppen!
Jag hoppas att med lite mer rutin i elitmomenten så kommer hon också att släppa låsningarna. Så ett tag framöver tränar vi vidare på en nya stigen vi har upptäckt och se vart den leder.
Nu är båda hundarna också anmäld till U-SM. Diva i elitlydnad och mästarklass rally och Joy i lydnadsklass 3 och i avanceradklass rally (får se om jag få till en mästarklass start innan U-SM). Det skulle vara så himla skönt att bara behöva lära sig en rallybana och så blir det lite mindre för arrangörerna att pussla med grenar och ekipage. Det blir Divas och mitt 5 (!) U-SM tillsammans, vi börjar bli lite gamla ;) Hitintills har vi kammat hem 3 andra platser och 1 tredje plats, drömma kan vi alltid göra om årets resultat.... ;)
Debut i elitlydnad
Då var debuten gjord! Hade inga som helst förväntningar idag då vi inte tränat så mycket de senaste två veckorna. Startade ändå eftersom vi var tvungen att ha gjort en start i eliten för att kunna starta i eliten på U-SM. Så jag tänkte att vi kör så länge det känns okej. Platsmomenten gick toppen bortsett från ett dk på läggandet, hon låg kvar på vid uppsittet på de andra hundarna. Där hade jag redan vunnit högsta vinsten för dagen. Fria följet höll hon ihop riktigt fint trots att det var långt och hon brukar balla ur när språngmarschen är sent i programmet men hon klarade det. Jättenöjd trots dåliga poäng där. Zätat ställde hon sig på alla skiften, ops! Jag som skrutit så över att hon gör dem så fint ;) Inkallningen glömde hon att stanna men la sig fint. Hon nollade rutan då hon inte såg konen (lyssnade på vad jag sa) och lika så apporteringen då hon missade konen. Vi bröt senare eftersom det inte var någon mening att fortsätta.
Summan av dagens tävling, som sagt jag hade inte förväntningar på ett bra resultat så det var ungefär som jag trodde att det skulle gå. Jag är nöjd att hon inte ballade ur allt för mycket och lyssnade när jag kallade tillbaka henne på konskicket. Däremot vet jag inte hur jag ska få till att hon verkligen ska lyssna på vad jag säger, som idag när jag skickade henne till konerna så springer hon lite hejvilt för att sedan komma på vid dirigeringen på apporterna att hon missat rutan och låser sig på den istället. Hon kommer oftast på att hon har gjort fel i efterhand och blir låst i den tanken och kan inte gå vidare. Tips mottages gärna! En annan erfarenhet jag fick idag var hur mitt röstläge påverkade henne under fria följet. Började med att använda ett ganska lågt och lugnt fot men kände att hon inte riktigt var med och fokuserad så jag bytte till ett ljusare och snärtigare efter ett tag och hon blev mycket mer uppmärksam. Däremot så finns risken att hon ballar ur om hon är på sånt humör och det blir överspel av "för glada" fotkommandon. Mycket att tänka på. Hur som helst är jag väldigt stolt över att vi kommit såhär långt, då jag aldrig trodde att vi skulle ta oss ända till eliten. Jag var ung och oerfaren när jag fick Diva och la en dålig grund och mycket stress i henne i kombination med Divas dåliga armbågar och stora motor har gjort att det är väldigt svårt att hålla ihop henne. Men som sagt, jag är väldigt stolt över att vi kommit såhär långt och allt slit vi lagt ner för att komma hit.
Nu har vi ingen fler tävling inplanerad förrän U-SM i augusti så det blir att fundera på den och träna hårt under sommaren.
Att vända en dålig känsla till något bra
I fredags var det dags för Joy och mig att starta lkl III igen. I SPÖregn och +5 grader så var förutsättningarna inte toppen men varmt var det inte i alla fall. Vi fick startnummer 3 och var sist ut i klassen. Vi började med platssittningen och där reste hon sig återigen och ville följa med mig men satt sig (jävlaskitockså) vilket resulterade i en 0:a och platsliggningen fick vi 9.5 för att hon nosade lite. Var så frustrerad/ledsen/arg (jag vet att jag inte borde bli det) men när det fungerar på träning och det är andra tävlingen det händer. GAH! Tänkte inte gå in och göra några fler moment men hade några minuter på mig att fundera så jag stoppade in Joy i bilen. För samtidigt som jag inte ville gå in igen så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få tävlingemässigkommendering och bedömning av en SM-domare. Det är trots allt inte varje tävling jag får möjlighet att tävla för någon för första gången. Och fick jag riktigt bra betyg på resten av momenten kunde vi trots allt få ett första pris även om den chansen inte var så stor. Så ut med Joy för värmning. Som team gjorde vi nog vår bästa tävling någonsin. Jag var avslappnad, tänkte på hur jag gick och hur jag förhöll mig till henne och hon gjorde sitt bästa. Det resulterade i:
Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)
Sättande:10 poäng
Inkallning med ställande: 10 poäng
Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)
Sättande:10 poäng
Inkallning med ställande: 10 poäng
Rutan: 10 poäng
Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)
Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)
Metallen: 8.5 poäng (tempo tillbaka)
Vittring: 0 (BRYTER)
Jag bröt vid vittringen då hon blev osäker i sorteringen även om hon tog rätt pinne först.
Så summan av tävlingen, jag är väldigt glad att jag valde att gå ut ändå. Jag lyckades vända min dåliga känsla till något bra, släppte all nervositet och Joy fick visa vilken grymt bra hund hon är. Så otroligt häftigt att få dela plan med henne där ute i fredags. För att inte tala om att vi fick gå av plan med ett leende på läpparna och inte den dåliga känslan jag hade innan. Guldvärt!
Tar med mig erfarenheterna från denna tävling och tränar vidare på våra brister och utvecklingsområden men först ska jag njuta ett tag till!
Fjärrdirigering- låsta framben eller låsta bakben?
Ett skitmoment när det inte fungerar. Jag har funderat fram och tillbaka med Joy, om jag ska göra om den helt och byta till låsta framben eller om jag ska höja kriterinerna och gå tillbaka till grunderna med låsta bakben. Vägt för- och nackdelar med båda varianterna mot varandra. Tittat på filmer med vardera varianter. Var inne på att jag skulle ha låsta framben först, eftersom hon är så lång i kroppen så tänkte jag att det skulle vara lättare, att det skulle falla sig mer naturligt för henne än låsta bak. Men så fel jag hade! Efter att ha testat med låsta framben insåg jag att hon inte alls vill sätta sig framåt, hon har ett starkt driv bakåt och det har hon egentligen alltid när hon sätter sig men att jag inte fått till det i själva fjärren. En annan sak som slog mig när vi testade med låsta framben är att hennes rygg blir mycket mer belastad med låsta framben. Hon är snabb och kvick för att vara en stor hund och det blir som en fjädring i ländryggen på henne från sitt-stå som jag inte får när hon har låsta bakben. Vilket gjorde valet ganska enkelt trots allt.
Så istället för att träna om fjärren med låsta framben så har omträningen av låsta bakben börjat. Nu håller jag på att lära in ny teknik på stå-sitt där jag vill förskjuta vikten än mer neråt-bakåt än att bara fokusera på vikten bakåt som jag tidigare gjort. Samt in med extern belöning. Skam den som ger sig!
Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se.
Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se.
Hoppas ni får en trevlig Valborg!
Dags att slipa på högerhandlingen
I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där.
En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy.
Hoppas ni har en fin dag :)
Debut i lydnadsklass 3
I går var det dags för debuten i lydnadsklass 3 för Joy och mig. Det gick inte hela vägen fram men efter att ha sett på filmen är jag ändå nöjd med Joy. När vi väl var där på planen tyckte jag att hon kändes så osäker, ofokuserad och att hon inte alls tyckte att det var roligt men efter att ha sett filmen så är jag mycket mer nöjd. Att filma är verkligen ett bra redskap, både för att se hur det ser ut utifrån och styrkor/brister. Visst finns det mycket att jobba på fortfarande men de avdrag som framkom var saker jag redan visste var lite sämre.
Jag var så puckad att jag använde samma förberedelse ord på sittande i grupp som i sättande under gång (hur IQ-befriad får man vara?!), då förstår ni kanske hur otroligt nervös jag var? :P Det resulterade i att Joy följde med mig ett steg innan hon satt sig igen. Trodde att vi hade en nolla där men vi fick en 8:a.
Övriga betyg:
Platsliggning: 9.5 poäng, nos
Platsliggning: 9.5 poäng, nos
Fritt Följ: 8.5 poäng, bibehåller ej front, sitter snett
Sättande: 10 poäng
Inkallning: 7,5 poäng, stannar mycket långsamt, tappar i tempo
Sändande med ställnade och inkallning: 8.5 poäng, nosar, sätter sig långsamt
Sändande med ställnade och inkallning: 8.5 poäng, nosar, sätter sig långsamt
Apportering och hopp över hinder: 0 poäng, utför ej momentet
Apportering metall: 7.5 poäng, tappar tempo
Vittringsprov och apport: 0 poäng, plockar i alla, dk, lämnar, tar lång tid. tuggar.
Fjärrdirigering: 7 poäng, går framåt, 5 positioner/skiften
Helhet: 7.5 poäng
Filmen tar slut precis innan hon tar vittringspinnen och kommer in med den. Hon var väldigt osäker där men kom in med rätt pinnen och det är jag jätteglad för. I övrigt så är jag nöjd med vår debut, det känns skönt att vi lämnat den bakom oss och blickar framåt. Vi tar med oss en massa saker/erfarenheter från detta och själv ska jag tänka på att gå saktar i fria följet, det ser ut som att jag är på väg någon stans med den farten :P
Hoppas ni allesammans har haft en bra påsk!
Övning ger färdighet
Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.
Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!
Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen.
Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;)
Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna.
