.:Till minne av Diva:.

 
 
Så många gånger jag försökt formulera några rader om min bästa vän och lika många gånger har skiften som alltid brukar vara mitt sätt att bearbeta saker på svikit och huvudet förblivit tomt. Det har gått snart tre månader sedan den dagen jag fick be veterinären ge Diva insomningssprutan. Dagen jag förlorade min bästa vän. Jag klarar knappt än idag av att titta på de bilder som jag knäppt på henne dagarna innan, de värker att påminnas om att hon inte längre studsar runt på golvet i iver så fort hon misstänkte att något var i görningen. Vi har trots det fått en vardag Joy och jag sedan dess men en vardag som saknar Diva. Mitt älskade lyckopiller som ALLTID ställde upp på allting. Hunden med ett hjärta av guld. Hunden jag kanske inte kom längst med men som lärde mig ofantligt mycket och var vid min sida när jag på riktigt klev in i hundvärlden. Som gav mig en stor hundfamilj med vänner och hundar runt om i hela Sverige. Trots hennes dåliga ben hann vi med en hel del, bland annat 4 U-SM medaljer, samtliga titlar i rallylydnaden och där med titeln rallylydnadsmästare, första pris i lydnadsklass 1-3 och en start i elitlydnad. Många äventyr delade vi under våra år tillsammans. 
 
 
 
De små fyrbenta har vi bara till låns och vissa av dem tas ifrån oss alldeles för tidigt. Diva var en sådan hund. För trots att jag under flera år intalat mig att hennes dagar inte skulle bli lika många som en frisk hund så gjorde det fruktansvärt ont att besluta att tiden var kommen. Att veta att jag själv har makten att besluta att livet inte är värt att leva är både en lättnad och en smärta. Jag vet att jag tog rätt beslut och jag är glad att vi fick den där sista veckan som vi kunde njuta av. Vi gick vår sista skogspromenad, gjorde vårt sista jaktpass, vårt sista lydnadspass och jag fick möjlighet att säga hejdå. Hon somnade sedan in i armarna på mig helt stilla. Saknaden är enorm och att mista en hund är lika hemskt varje gång men samtidigt har en lättnad infunnit sig. En lättnad över att inte varje dag behöva titta om hon är halt eller behöva oroa sig för vilken dag hennes ben ska sätta stopp för henne. Nu springer hon uppe bland molnen med Tessie och kikar ner på Joy och mig och förhoppninsgvis ses vi igen någon dag. 
 
Vila i frid, du kommer alltid fattas mig! <3 

Att ha en hund med kroniska besvär

 
 
 
Diva är idag 8 år. 8 år är en relativt hög ålder med tanke på hennes gedrigra lista med besvär; FPC i båda armbågarna, OCD i båda armbågarna, en 3:a på ena armbågen och en 1:a på den andra, C-höfter och slutligen spondylos. Det har blivit många vändor till veterinären och simmet för att hålla henne vid god fysik så hon ska hålla. Ju äldre hon blir desto mer tydligat blir det att resans slut börjar närma sig, när veterinärbesöken blir tätare och de smärtstillande- och antiinflammatoriska behandlingarna blir mer frekvent. När hon inte längre drabbas av kraftig hälta som orsakats av att delar i leden lossnat utan istället konstanta difusa hältor. Det är hemskt att se, hemskt att det precis framför ögonen blir en försämring som ändå varit väntad under så många år. Att när man står hos veterinären och önskar av hela sitt hjärta att det finns en annan ny behandling, att om jag bara gjorde de där så skulle hon bli bättre. För oavsett hur länge jag bearbetat det faktum att hennes benen till slut kommer ge upp och att alla timmar som lagts ner på friskvård och rehab är tillräckligt även om jag kunnat göra mer så gör det ont. Dagens utlåtande av veterinären var att med tanke på hur armbågen känns och hur ont hon har så ska hon inte kunna gå, det är ett under att hon stödjer på benet så mycket som hon gör och att hon är så rörlig och fin. Visst känns det bra att höra att hunden är så pass fin och rörlig men samtidigt så ledsamt att hon har så kraftiga besvär och smärta som hon har. Naturligt började veterinären och jag prata om vilka alternativ det finns, eftersom en operation till inte är aktuellt så återstår bara smärtstillande behandling eller att låta henne somna in. Veterinären och jag bestämde att vi satsar på en ny rimadylkur på två månader och sedan återbesök för att se om det blir någon skillnad. Ger det inte önskad effekt så finns det tyvärr inte så mycket mer att göra. Det känns fruktansvärt hemskt att veta att de närmaste två månaderna kommer avgöra men samtidigt kan jag känna att jag gjort det jag kan för henne. Kan inte annat än känna en stor tacksamhet över det bemötande vi fick hos veterinären idag. Min bästa vän och träningskamrat som varit med i vått och torrt i många fler år än jag någonsin hade kunna hoppats på.

Årssammanfattning 2014

Året börjar lida mot sitt slut och även om vi inte hunnit med att träna och tävla som jag hoppats så har jag några roliga saker att skriva. 
 
Januari
Joy och jag inledde året med lydnadstävling i Tierp på min födelsedag. Vi fick ihop 178p i tvåan och där med LPII och dessutom en hel del nya lärdomar om både Joy, mig själv och oss som ekipage. 
 
Februari
Denna månad åkte vi iväg på  Landslagets Talangläger i Smedjebacken. Vilken lycka och vilket läger. Så lärorikt och så många fina människor att träna med. Bland de bästa upplevelserna i mitt liv än så länge. 
 
Mars
Vi flyttade ifrån lägenheten i Sidsjön för ett snabbt stopp hos mamma och pappa. Detta var månaden då fina Tessie fick somna in. En hund som jag har mycket att tacka för, inte minst steget in i hundvärlden. Saknad i stort och smått! <3
 
 
April
Joy och jag debuterade klass 3, förvisso med usla poäng men några bra moment fick vi med oss. Såhär i efterhand var hon nog väldigt påverkad av smärtan i tårna redan här. 
 
Maj
Andra tävlingen i klass 3 och denna gång för en av SMdomarna och jisses vilken tävlingen Joy gör. Kommer fortfarande ihåg känslan när vi klev av planen. Sitt i grupp sket sig och tänkte åka hem men gick in med inställningen att vi skulle ha roligt. Och roligt hade vi, vi radade upp 10:or med känslan på topp. Vi bröt efter vittringen som vi nollade och ingen var nog gladare än jag. Hur fantasiskt är det inte att få gå ut på nästa tävling vi får göra med denna i ryggen?

 
VI hann också med att starta en rallylydnadstävling i avancerad klass där vi fick ihop 91 poäng och därmed RLD A och klar för mästarklassen. 
 
Diva och jag debuterade i eliten med en katastroftävling, där hon inte riktigt lyssnade på vad jag sa. Men många erfarenheter rikare blev vi och viktigast av allt var att vi hann med en start innan U-SM. 
 
Juni
En månad av stiltje där vi mest gick och väntade på att något skulle hända, jag slängdes mellan hopp och förtvivlan om jag skulle få ha Joy kvar eller om den diffusa smärtan som inte gick att behandla med smärtstillande skulle gör att jag skulle förlora min vän. 
 
Ett lydnadsSM på hemmaplan med mamma var höjdpunkten och visst är det fantastiskt att SM:en blir en sådan härlig träffpunkt. Träffade och hejade på en hel drös med talanger och hundvänner. Vi ser redan fram emot nästa års arrangemang. 
 
Juli
Begav Joy och jag oss ner till Karlskoga för ett par dagars träning med talangtruppen inför den kommande landskampen mot Norge. Åter fantastiska dagar med en grym grupp av människor och hundar. Otroligt givande och en härlig gemenskap. Ett till minne för livet. 
 
 
 
Augusti
Augusti inleddes med ett Ungdoms SM för Diva och mig nere i Uppsala. Ett riktigt bra arrangemang och en hel drös med talanger i elitlydnaden. Diva och jag ställde upp i mästarklassrally och elitlydnad där vi i rallyn slutade 4:a. Lydnaden gick mindre bra men hon kämpade tappert på i den heta sommarvärmen och hade roligt. Vårt 5:e och troligen sista U-SM tillsammans. 
 
 
 
Landskampen mot Norge skedde i augusti och självklart var Joy och jag ner och hejade på de svenska talangerna (som vann) och så tränade vi med norska motsvarigeheten. Så intressant att bolla idéer med dem och självklart de i svenska truppen med. 
 
 
September
Fick jag den stora äran att förvalta Pärla (Joys kullsyster) på Rallylydnads SM här i Sundsvall. Väldigt nervöst men roligt och där vi lyckades ta oss till final. En ära att få tävla en sån fin och genomtränad hund som Pärla. 
 
 
Oktober
Det hände inte så mycket hundaktiviteter förutom att jag fick möjlighet att hålla en helgkurs i tävlingslydnad. Vilket alltid är så inspirerande och roligt. Väldigt tacksam att jag fått den möjligheten att dela med mig av mina tanker och idéer om hundträning.
 
 
November
Ytterligare en helgkurs men denna gång en kombinerad rally- och tävlingslydnadskurs. Lika rolig och inspirerande den. 
 
December
 
 Inte så mycket hundaktiviteter denna månad utan vi fokuserar på slutspurten i Joys rehabilitering och hoppas komma igen i början av 2015. 
 

För att sammanfatta hela året så har vi hunnit med en hel del trots att Joy haft 7 månader med skada/rehabilitering och Diva har varit ut och luftat sig på tävlingsbanorna ytterligare ett år. Ett år fyllt av lärdomar och utmaning och jag har äntligen lyckas lära en hund sitta fint ;) Jag hoppas dock nästa år bjuder på framförallt friska hundar och sedan lite mer hundträning och några fler tävlingar. 
 
 
 

Rehabilitering x 2.5

 
 
Här har det varit tomt ett tag. Rehabiliteringen med Joy har kommit till det steg att det flyter på bra. Hon är nu uppe i 3 x 3 minuter fördelat på skritt, trav, skritt och hon fullkomligt älskar treadmilen. Hon lyser av glädje då hon kommer in i rehablokalen och efter att hon tränat riktigt lyser det i ögonen av bus. Hon gör försök att kampa med kopplen så fort hon får chans och inne försöker hon få Diva att busa (vilket inte är speciellt svårt ;) ) eller så vill hon leka med mina fötter. Hon har fått tillbaka en energi som varit bort sedan tidigt i våras. Väldigt glad och tacksam att det går åt rätt håll samtidigt som jag inte kan låta bli att klandra mig själv för att jag inte upptäckte det tidigare, att hon fick gå med smärta från februari-maj utan att jag såg något. Å andra sidan är jag glad att senan inte gick av och att hon svara så bra som hon gör nu. Vi har ökat intervallerna med en minut nu i två veckor och fortsätter det såhär hoppas jag att vi "bara" har 11 veckor med rehabilitering kvar innan vi kan besöka Redog igen för ett nytt utlåtande. 
 
Divas rehab eller igångsättning går sakta men säkert framåt och visst är hon glad. Vi har hunnit med några härliga långpromenader i skogen och än så länge är hon haltfri och känns mjuk och fin i både muskler och leder. Förundras lika mycket varje gång hon kommer tillbaka efter problem med benen, hon är snart 8 år och det märks inte det minsta på henne mellan perioderna hon varit dålig att hon har så dåliga armbågar. Inte stel för 5 öre vilket jag tycker är ganska anmärkningsvärt. 
 
Inte nog med de rehabiliteringarna så var jag idag till sjukgymnasten första gången efter krocken då min högerarm fick sig en smäll. Hon kom fram till att nervflätan som sitter på framsida axel på höger sida är den som tagit skada och det är därför jag har domningar i armen och styrkebortfall. Fick massage och sedan diveser övningar jag ska göra för att försöka mjuka upp och stimulera nervflätan. Efter att den blivit glad igen så får jag förhoppningsvis börja träna armen igen. Hela processen kommer ta ett tag men förhoppningsvis är jag snart hel igen. Summan av de hela; 2.5 rehabiliteringar i detta hushåll. Fördelen är att alla går åt rätt håll ;) 
 
Ser fram emot en helg i hundens tecken där jag har fått förmånen att vara instruktör för en helgkurs i lydnad/rallylydnad. Så roligt det ska bli, att få klura och analyser igen :D Hoppas ni andra också får en trevlig helg :D

Att träna lydnad med en stressad elefant

 
 
Varje gång jag sätter igång Diva efter ett längre uppehåll går hon upp i alldeles för hög stressnivå, överarbetar situation, hon vill för mycket, slarvar till det och så blir det ljud i stegförflyttningar, fjärr, vittring osv. Innan uppehållet hade vi fått ganska bra ordning på det igen men det kommer lätt tillbaks om jag inte ser upp. Att träna vittring är förenat med livsfara för pinnarna ;) Pinnarna flyger och far och vips så har hon fått tag i en som viner i luften, mer eller mindre knäcker den på mitten och letar sedan reda på rätt pinne som får samma brutala omhändertagande á kiropraktisk behandling med mycket knak ;) Det ställer höga krav på mig som förare för att räta till det igen, för att få ner den stressade lilla elefanten som klampar omkring utan minsta koll på vart hon sätter tassarna. Men det är också en spännande och lite rolig utmaning. Idag började vi träningspasset som jag beskrivit ovan, jag tycker det är lätt att bli frustrerad själv Diva går upp i frustration. Efter lite ransakning så gick vi tillbaka till basic och jag belönade enbart när hon satt i fotposition med munnen stängd och med fullt fokus på mig. Efter att ha fått ner henne så hon var lugn och sansad gick vi vidare och körde en fjärr på väldigt kort avstånd och vips så var hon helt tyst, lugn och genomförde skiftena riktigt bra. Tänk vad små medel kan göra stor skillnad, att bara belöna henne i passivitet där hon får koncentrera sig och verkligen vara lugn. 
 
Nu är det dags att åka iväg till jobbet några timmar. Trevlig måndag! 

Rehabilitering

 
Efter att ha smält beskeden så har nu slutspurten (även om den är lång) på rehabiliteringen med Joy börjat. Vi blev ordinerade koppelpromenader med viktmanschetter på stabila underlag vilket egentligen inte gynnar hennes felaktiga rörelsemönster utan gör att hon fortsätter i samma dåliga gång men skogspromenader fungerar inte för tårna så vi fick välja mellan pest eller kolera och då valde vi att hålla tårna smärtfria och försöka träna upp muskler och rätta till rörelsen på annat vis. Men eftersom Hurtta har gjort ett par skor som jag köpte och testade för några veckor sedan med lyckat resultat så har jag valt att gå i skogen ändå. Skorna får hennes tår att stabiliseras och samtidigt så tränar hon upp muskler och rätar till den felaktiga rörelsen med högerbakben. Självklart håller jag koll på tårna och ser så de inte blir överansträngda av skogspromenaderna men än så länge går det bra. Ett annat problem är ju att Diva inte alls ska gå på asfalt vilket Joy ska göra. Divas armbågar behöver skogsunderlag för att må som bäst och för att hennes muskler ska bibehållas. Egentligen skulle jag behöva klona mig eller gå separata promenader med dem så att kunna lösa en del av det med skor är så skönt. Både hundarna och jag gläds åt att äntligen kunna gå promenader i skogen och som avslutning idag fick de varsin helkroppsmassage och stretching och de riktigt nöjt. Snart är jag självlärd fysioterapeut efter alla rehabilitingar och all friskvård jag genomfört på mina egna hundar genom åren ;)
 
 
Diva fick simma första gången efter operation och inflammationer igår på Biceps Friskvård för hund vilket gör att hon fått börja äta rimadyl igen för att förhindra en ny inflammation. Som tur är är det bara tillfälligt tills hon är igång satt igen och sedan ska den tas bort. 
 
Lite energitjuvar har jag också hunnit ta i tu med, ni vet såna där småsaker som samlas på hög och så fort man ser dem så går luften ur en. Så nu ska jag njuta av att jag är ledig idag och kanske det får bli ett kort lydnadspass också. Trevlig söndag allesammans! <3

Lydnadsträning utan guldfisken

 
Efter att Diva i måndags blev tillåten att börja motionera och träna lite smått så har jag ett par dagar funderat över upplägg, för att jag inte ska gå ut på planen och göra allt samtidigt och överanstränga henne. Idag kunde jag inte hålla mig längre så direkt efter jobbet åkte jag och hämtade Diva och Joy hos mamma och pappa, de skulle egentligen vara kvar där till imorgon men jag fick sluta tidigare idag och hade tid för en kort träning. Behöver jag säga att vi båda var överlyckliga? Vi började lite lugnt, hon har ju trots allt inte tränat nästan någonting de senaste två månaderna. Lite uppvärmningsövningar, zäta skiften, fjärr, dirigering och slutligen fritt följ. Zätat gick riktigt bra,  hon som har haft svårt att hålla i sär skiften gjorde det klockrent idag, fjärren fick vi ljud i då hon var en aning för taggad, dirigeringen gick riktigt bra med tanke på att hon inte tränat den på ett tag och det är ett av våra svåraste moment. Fria följet fick vi kämpa lite med, lite långt fram i position och lite slarviga svängar men det fick vi till hyfsat på slutet. Vad vi fick ut av själva träningen är egentligen inte så vessäntligt (vilket jag i vanliga fall skulle säga att det är) utan att vi överhuvudtaget kan träna och att det inte blev några jättemissar i momenten är det var viktigast idag. Jag hade förväntat mig att det skulle vara lite guldfisksyndrom hos Diva idag, att hon skulle ha tappat många av momenten efter uppehållet men hon kom faktiskt ihåg och kunde fokusera riktigt bra. Guldfisken kanske har tagit semester? ;) Är så obeskrivligt glad över de korta passet vi fick. Så himla underbart att vara tillbaka på planen med sin bästa vän vid sin sida och göra det absolut roligaste som finns; att träna hund! 
 
Joy fick komma ut och träna lite hon med och herrejävlar vilken träning hon gav mig. Grymt snygg fjärr och lika så zätaskiften. Längtar så till våren då vi kan börja träna ordentligt och förhoppningsvis hela moment och länkning. Vilken kapacitet den hunden har när hon väl får vara smärtfri. Jag är helt lyrisk! 
 
Nu väntar ett par timmar på klubben som instruktör vilket är en annan väldigt rolig och klurig del. 

Veterinärbesök

 
Efter att Diva har gått lite dåligt på högerbakben ett tag så valde jag att boka röntgen och undersökning för henne. Egentligen visste jag att hon förr eller senare skulle få problem med bakbenen/bakbenet till följd av de dåliga armbågarna men det var nu dags att kolla hur det verkligen stod till. Jag valde att be om röntgen på frambenen också eftersom jag sedan tidigare vet att de är dåliga och ville se hur dåliga de är. Väl där tittades, sprangs och böjdes det till höger och vänster. Höger armbåge kändes bra och såg bra ut, högerbakben kände veterinären inte så mycket konstig i förrän efter att hon sprungit då hon tydligt visade att något inte står rätt till. I höger bakben har hon en inflammation i ett senfäste som troligtvis orsakats av en överbelastning. Väster bakben såg bra ut både vid böjning och vid gång även om de också är en liten rörelsestörning där. Vänsterframben visade hon inget på när hon sprang men veterinären hittade en akut inflammation i armbågsleden där. Röntgenbilderna visade att höger höft var en aning sämre än vänster vilket troligtvis förklarar hennes konstiga gång, vänster höft såg helt okej ut med tanke på att det är en c-höft. Ländryggen vid L7S1 leden visade spondylos som ännu inte växt ihop riktigt, vilket också kan förklara hennes gång. Detta kan i framtiden orsaka diskbråck men än så länge såg det bra ut.
 
Plåtarna på armbågarna ser ut på följande vis: 
 
 
Vänster armbåge, denna armbåge är sedan tidigare opererad 2 gånger och diagnosticerad med FPC och OCD och med kraftiga pålagringar. Som det går att se i vinkeln på insidan är det som en oval knöl, det är pålagringar, lika så de ljusa skuggorna på ovansidan. Trots detta har hon väldigt bra rörlighet i benet vilket veterinären tyckte var väldigt roligt. 
 
Detta är höger armbåge, sedan tidigare opererad 1 gång, diagnosticerad med FPC, OCD och lindriga pålagringar. Denna armbåge har hon nästan full rörlighet i. Ingen smärta eller problem. Notera också hur lite "skuggor" det finns i denna bild till skillnad mot förra. 
 
Utöver detta hittades misstänkta juvertumörer som ska opereras bort den 8:e september. Hon har idag fått första av 4:a sprutor kartofen som ska hjälpa henne på vägen. Hon har också fått anit-inflammatoriskt utskrivet för att låta den akuta inflammationen läka och korta promenader. Två skadade hundar samtidigt har vissa fördelar, samma längd på promenaderna ;) 
 
Jag kunde inte låta bli att fråga veterinären om han tyckte att det var en bra lösning att låta henne gå på anti-inflammatoriskt/smärtstillnade och om hon kommer klara sig utan det i framtiden. Jag vill nämligen inte ha en hund som dagligen måste gå på en dos smärtstillande och hur tungt och jobbigt det än skulle kännas så är det i mina ögon inget värdig liv för en aktiv hund. Men han tyckte att vi skulle ge det ett försök och eftersom hon ser så bra ut när hon går så ser han ingen anledning till att hon inte ska kunna ha ett fortsatt aktivit liv framöver bara inflammationen lägger sig. Han menade på att ovasett hur röntgenbilderna ser ut så talar det inte om hur ont hunden har och trots att Divas armbåge ser ut som den gör så går hon rent och är väldigt rörlig. 
 
Jag ska underhålla muskler och leder med massage och stretching fram till återbesöket för lederna om en månad. Det var med lite blandade känslor jag åkte därifrån, första tanken var "OJ!", oj så mycket på samma gång. Visst känns det jobbigt och ledsamt att hennes kropp sakta men säkert blir sämre men samtidigt såg det mycket bättre ut än jag vågat tro. Jag är så tacksam för att hon är så pigg och rörlig trots att hon är 7 år och varit aktiv tränings- och tävlingshund enda sedan hon var ung. Hon har aldrig hitintills gått på smärtstillande förutom efter operationerna och hon har simmats regelbundet. Rehab och friskvård for the win! Så ett litet tack skickas till Biceps Friskvård för hund som hjälpt mig att hålla henne i så fin form i alla dess år. 

Ungdoms SM i ord

 
Min fina vapendragare! <3
 
I fredags åkte Diva och jag ner till Ultuna och Uppsala för årets Ungdoms SM. Först ut var det veterinärbesiktning och anmälan, Diva gick igenom veterinärbesiktningen utan problem och jag som varit så orolig att hon skulle börja löpa. Diva var anmäld till rallylydnad mästarklass och elitlydnad. Lydnaden var vi egenlitgen inte klar för men jag kunde inte låta bli att anmäla oss när vi väl var uppe i den klassen. Att få tävla ett U-SM i elitlydnad kändes helt fantastiskt med DEN hunden. För som vi har slitit för att överhuvudtaget ha tagit oss dit. Att en dag tävla elitlydnad med Joy däremot känns som en självklarhet och inte som Diva en dröm. Hur som helst, rallylydnaden gick på lördagmorgon klockan 8 och vi hade startnummer 1. Banan passade oss, mycket byten och inget språng. Diva gick samlat under större av den men fick för sig att hoppa över en skylt och hamnade framför mig och skällde som protest ;) De kostade oss dessvärre en hel del poäng och sedan en nosning i honnören (fan att jag inte bad dem starta klockan 5 sekunder senare för då hade vi slutat på samma poäng som 3:an). Vi slutade 4:a vilket jag är mycket nöjd med och att vi höjde våra poäng från förra helgens rallytävling. 
 
 
 
 
Otroligt fina foton som Åsa Lundberg har tagit på mig och Diva under söndagens elitlydnad. 
 
 
Lydnaden gick i två ringar och under båda dagarna. Jag hade som sagt inga förhoppningar på att vi skulle ta oss speciellt långt eftersom vi inte alls har helheten som behövs plus att hon aldrig tävlat i två ringar eller med den här typen av störning i eliten. Vi hade när vi kom ner till U-SM enbart tävlat en elittävling och då bröt vi efter x-antal nollor. Vi gick ut som startnummer 9 av 11 på lördagen i stekhet värme. På platsmomenten fick vi 9 sitt (tittar runt) och 8 på platsen (dk). I ring 1 var det zätat, rutan, inkallning och slutligen fritt följ och i ring 2 var momenten fjärr, apportering med dirigering, vittring och hopp.
 
Zätat: 7 poäng (sätter sig inte och lägger sig inte)
Rutan: 7 poäng (slingrar sig till rutan och busigt avslut) 
Inkallning: 5 poäng (dk ligg, stannar ej inom 3 meter och dk ligg)
Fritt följ: 7 poäng (sitter ej i halter, dk fot, sitter ej i stegförflyttningarna)

Fjärr: 0 poäng (dk ligg, lämnar platsen)
Apportering med dirigiering: 0 poäng (många dk och tar mitten apport)
Vittring: 5 poäng (går över flera gånger, tugg och tempo)
Hoppmetall: 0 poäng (långsamt gripande, dk och hoppar ej tillbaka)
 
Poängen säger dock inte allt och trots många nollor så är jag nöjd med hur Diva klarade det. Rutan har varit ett ständigt problem och det är inte många tävlingar hon har klarat den. Fria följet var inte speciellt bra och vi har mycket kvar där innan vi är på en nivå som jag är nöjd med. Däremot så är jag otroligt glad att vi fick till ett så långt ff utan att hon plogade som hon gjorde på sista tävlingen och att hon höll igenom hela. I fjärren har vårt gamla problem med för mycket dragning framåt kommit tillbaka så det är jag som inte varit tydlig i träningen på slutet. Apporteringen med dirigeringen såg hon en rallylydnadsskylt som stod på planen och tog sikte på den MEN jag fick tillbaka henne till kon och skickade om på apporten. Hon tog då mitten men belönade jag henne massor för att hon gick på min dirigering. Vittringen är jag supernöjd med! Trots en ynka 5 i protokollet. Det låg långt in i programmet och så trött som hon var då är jag så glad att hon gick ut och tog rätt pinne. Vittringen har varit vårt svåraste moment och vilken tid vi har lagt ner på det i vinter/sommar och äntligen gav det resultat. Nollan på metallen är ett problem som kommit tillbaka till följd av att jag inte hållit efter det ordentligt. 
 
Tävlingen på söndag bröt vi, några resultat fick vi dock med oss. 10 på sitt i grupp, 9 på plats (dk ligg) och en 5:a på dirigeringen. Den där 5:an är en av de bästa betygen för helgen. Som vi har slitit med just de momentet under sommaren, Diva har blankt struntat i mitt stå och haft tunnelseende på apporten och sprungit förbi konen. Efter att ha traglat ordförståelse och tänkt om i belöningen så verkar det äntligen ha gett resultat. Diva stannar bortifrån mig med sikte på mitten apporten. Jag gör ett dk och säger Diva för att få henne att vända sig innan jag gör dirigeringen och hon tar RÄTT apport. Segerdans på det! 
 
Så poängmässigt var det en riktig skittävling men så många guldkorn och så många framsteg. Som jag skrev tidigare, hade det varit Joy som tävlat i elitklassen hade jag inte på långa vägar varit nöjd över resultatet men med Diva är jag det. Dessutom var det så häftigt att få tävla Diva som var uträknad för länge sedan med sina framben i både mästarklass och eliten som 7-åring. Jag nöjt under hela tiden vi var inne på tävlingsplanen och kunde inte sluta glädjas åt hur långt vi tagit oss med de förutsättningar vi har. 2009 tävlade vi vårt första U-SM och då med ett silver i lydnadsklass 1 med poäng 193.5 och 194 och 5 år senare får vi gå ut och tävla elitlydnad. Jag är så tacksam för alla år vi fått tillsammans och att vi åter fått uppleva ett helt fantastiskt U-SM. 
 
Jag vill också passa på att tacka för ett grymt arrangemang och TACK till alla som varit med och bidragit till en fantastisk helg. Vi fick vara med och heja fram både träningskompisar och kompisar från talangtruppen som gjorde grymma rundor. Stort grattis till Vanessa & Flame till guldet i elitlydnad och Louise & Snipe till silvret! Det var så häftigt att se er ute på planen. Stort grattis till träningskompsiarna Jessica & Ellen till silvret i mästarklassrally och Lisabet & Mirra till guldet i HTM. 
 
 
Nu tar Joy och jag nya tag med träningen och ser fram emot landskampen mot Norge (där vi ska heja fram Sverige till vinst och träna med norrmännen) och för Divas del ska vi nu satsa stenhårt mot det där championatet i lydnaden. Så mycket inspiration vi fått under helgen och bevis på att inget är omöjligt. Nu kör vi!
 

Sommarvärme

 
 
Det händer inte så mycket värt att skriva här nu när värmen tränger sig på oavsett tid på dygnet. Joy får inte bada pga av att havsbotten är av sand och mjuk och Diva kan inte av rusa som en dåre i vattenkanten för frambenen klarar inte det. Så istället är vi fast inomhus eller i skuggan på plattorna utan för huset. Denna vecka har jag dock fått chansen att motionera Linnéas Brynjar så kvällarna har tillbringats i stallet vilket har varit helt underbart. 
 
Angående Joy så slängs jag lite mellan hopp och förtvivlan. Tillfrisknandet går i vågor upp och ner, vissa dagar bättre och andra dagar sämre. Så som det kan vara. Jag är innerligt tacksam över att hon med största  sannolikhet kommer bli bra men ändå lite ledsen över att vi troligtvis inte kommer kunna fortsätta satsa på jakten som jag hade hoppats och längtat så efter. Men vi har lydnaden kvar vilket alltid har varit och är det jag satsar på. 
 
Något som är desto mer positivt är Diva,  än så länge har hon inte börjat löpa. *peppar peppar ta i trä* Så  i morgon åker vi ner till Uppsala för U-SM. På något vis är jag rädd för att säga det, rädd att om jag längtar för mycket eller säger att vi ska starta så kommer det inte att hända. Men oavsett vad som händer så är Diva och jag på väg mot vårt 5 (!!) U-SM tillsammans. Jag kan inte vara mer tacksam över att vi har fått så många fina år tillsammans och att hon vid 7 års ålder tävlar både elitklass lydnad och mästarklass rally. Min älskade underhund! 

Återhämtning

Är hon inte vacker Diva?
 
Idag har det varit en riktig slapp fredag. En fylla på batterierna fredag. Jag tog sovmorgon, gick med hundarna en sväng (i linne!), åt frukost ute på altanen med en bok i handen och bara nöjt. Inte ens grannens sprikpistol störde ;) Fortsatte med att rensa ogräs i rabatten. Nu är det bara blommorna som saknas där. Lunch ute på altanen i sällskap av boken. Helt underbart skönt att inte behöva stressa i sig maten för att allt ska hinnas med utan i lugn och ro bara kunna sitta och njuta av att vara ledig. På eftermiddag har vi gått en långpromand vid vattnet och njutit och även den promenaden i klädd linne. Hundarna ligger nu och tuggar på var sitt ben medan jag har passat på att laga en tacopaj, baka en limpa och nu muffins. Lite lydnadsträning ska vi nog också hinna med innan boken ska fortsätta läsas. Det härliga med såna här dagar är att känna kreativiteten återkomma, pysslat lite runt i huset och klurat på lösningar på saker som jag inte är nöjd med. Riktigt mysigt faktiskt!
 
I morgon har jag ett kort jobbpass på Djurkompaniet innan jag är ledig till den 11 juli. Inte riktigt planerat att det skulle bli så lång ledighet nu men vad gör det? Här ska njutas, tränas hund, umgås med vänner och slappa. 

Hoppfullt och att glädjas åt småsaker

 
 
Det känns inte fullt lika bäcksvart längre som det gjorde efter turen ner till Västerås förra veckan. Blodprovet kom tillbaka negativt (ANA- och RFtest) men det kan fortfarande vara en autoimmun sjukdom som spökar även om veterinären sa att hon inte tyckte att jag skulle oroa mig. Jag har under veckan försökt förbereda mig för ett positivt svar, besked om att hon inte skulle kunna bli frisk utan att det inte fanns någon utväg... Att hennes tränings- och tävlingskarriär skulle vara slut. Har ständigt varit nära till tårar men var tvungen att försöka förbereda mig för vad som kanske skulla kunna ske. Själklart är inget säkert och framtiden är oviss men jag känner ändå en stimma hopp. Ett driv att fortsätta framåt, att verkligen göra vad jag kan för att hon ska kunna fungera hyfsat normalt. Älskade lilla pärla! I morgon ska jag testa och se om viktmanschetterna gör att hon får mindre ont i tassarna som det gjorde förra gången hon hade ont i dem.
 
Att också få höra av Stefan att jag gjort ett bra jobb med Diva som fortfarande är en aktiv tränings- och tävlingshund gjorde mig så glad. Många timmar, mycket slit och många tårar ligger bakom den form hon har idag. På förra veckans simpass var Diva uppe i samma längd på simpassen som innan den tredje operationen, dvs. 3 x 5 minuter med 250g vikter på vardera sida (totalt 500g) och 1.5 min vila mellan. Och utan hälta efteråt. Trots ODC, FPC, KBP och C-höfter är hon 7 år, tränas förfullt, ingen stelhet, ingen hälta och hon äter inga smärtstillande mediciner. Den hunden har verkligen visat att rehab och lite tanke (läsa: massor med tankar) bakom vardagen ger resultat. Jag är så himla glad och tacksam över det. Och jag vet att när den dagen kommer när det inte finns någon återvändo så kan jag säga att jag gjort allt jag kunnat för att hon skulle få ett långt och aktivt liv utifrån de förutsättningar hon har. Det går att komma långt och det försöker jag ta med mig till Joy oavsett vad det visar sig vara för fel på henne. 
 
Några rader om Divas lydnadspass igår också. Hon gjorde ett riktigt fint pass, bra fokus, tänkte hela tiden och inte bara gjorde de som föll henne in. En hel del störning men som hon fixade mycket bra. Det känns verkligen som att vi är på rätt spår hon och jag. Och det bästa av allt, ny motivation att fortsätta träningen i eliten med henne. De där första prisen ska vi kamma hem så småningom. 

Framsteg

 
 
 
Det gäller att vara lite kreativ med en hund som inte får använda kroppen allt för mycket men som vill och behöver få ut sin energi på annat vis. De senaste dagarna har vi fokuserat på sorteringen i vittringen, jag sitter vid pinnarna och ställer henne precis bredvid dem så hon enbart får leta men utan spring och ingång. Än så länge är jag väldigt nöjd med resultatet. Hon tar för det mesta rätt pinne vid första kontakt om det inte är så att den ligger först så hon inte har nosat på något annan pinne. Hon känns relativt säker på sin sak och plockar numera 99% av gångerna upp rätt pinne. Fjärren har också tränats flitigt och där har jag lagt till externbelöning bakom i form av godis och det verkar ha gett riktigt bra resutat so far. Zätat har vi också börjat pyssla lite med och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur hon har utvecklats de senaste dagarna. Från att inte kunna sorta dem alls och alla skiften blev sitt till att  hon gör alla rätt för det mesta. Raka halter har vi också tränat, vilket har varit en sån sak som vi behövt nöta väldigt länge men inte kommit oss för att verkligen göra det. Ibland är det bra med ordinerad vila så det blir lite spark i rumpan på mig att verkligen träna det. 
 
Diva har fått fortsatt på det spår jag har börjat på. Jag har kört mycket sortering, alltid kört tävlingsmässiga moment men utmanat henne att verkligen tänka och inte göra det som trillar ner i huvudet på henne. Vi har fortsatt med förberedelseorden, slutorden och lagt in störning. Konskick och vittring låg idag bredvid varandra och jag varierade mellan fritt följ, konskick, vittring, fjärr och zätat. Jag lät vittringen ligga ute hela tiden och blandade mellan de olika momenten. Det gick riktigt bra faktiskt, en gång valde hon fel när jag skickade till vittringen och sprang till kon istället men kom på sig själv och gick vidare till vittringen. Så roligt tat se henne tänka och fokusera på vad jag verkligen säger och inte bara göra det som hon kom på just då. 
 
Blir glad ända in i själen när träningen går framåt med båda hundarna. Så mycket jag lärt mig om hundträning de senaste åren och det är verkligen en fröjd att träna med både Diva och Joy. De är så olika och ger så många olika erfarenheter och lite gråa hår. 
 
 Imorgon börjar mitt sommarschema på ett av jobben, det känns väldigt skönt att få börja jobba efter ett tungt skolår och slippa alla uppsatser på engelska, alla krångliga vetenskapliga artiklar som ska läsas och att behöva läsa väldigt många sidor på alldeles för kort tid. Dags att fylla frysen med matlådor inför sommarens jobbpass. Hoppas ni alla får en trevlig lördagskväll och söndag. 

Långhelg

 
 
Hur härligt är det inte med långhelger? Helt underbart! Jag har hunnit med en del hundträning och såna där vill göra saker.  I torsdag var vi ner till Bergafjärden och tränade sök med vårt härliga gäng. Joy gick fint även om det var mycket roligare att vara kvar hos figg än att komma tillbaka till mig på stigen ;)  Hon blev snabbt trött men det var ganska varmt så jag tänkte inte mer på det. Stretchade henne som vanligt efter passet och tyckte hon kändes fin. Åkte till mamma och pappa för att hämta upp Diva som varit där under dagen och när jag släppte ut Joy var hon jättestel och stapplig på benen. Hon såg till och med halt ut :( Under fredagens ruskväder passade jag på att städa, massera hundar och laga matlådor. Joy såg fortfarnade riktigt dålig ut även om jag tyckte att hon inte var fullt lika stel som på torsdagskvällen. Det kändes verkligen som ett slag i magen, tyckte att hon hade blivit mycket bättre efter veckor med massage men icke.
 
Igår hjälpte mamma och pappa mig att köpa och frakta hem möbler till min inglasade altan och ny tv. Lite rallyträning med Diva hann vi också med. 
 
Idag började dagen tidigt då vi skulle upp till Härnösand för att tävla rally. Vi fick startnr 6 i mästarklass A och startnr 5 i mästarklass B. Idag var hon sådär perfekt som jag vet att hon kan vara. Dessvärre blev det en tung rumpa som förstörde i 360° och det resulterade i -10 poäng. Andra klassen var hon lite ofokuserad men gjorde det riktigt bra även där men jag strulade till det och ett i slag i hindret blev det också. Vi slutade hur som  helst 1:a i mästarklass A med 85 poäng och 2:a med 80 poäng i mästarklass B. Inga superpoäng men med tanke på hur fantastisk hon kändes så är jag mer än nöjd med tävlingen. 
 
Angående Joy nu då, det blir en strykning av nästa veckas lydnadstävling, i morgon ska ett urinprov lämnas in och troligtvis ett samtal ner till Redog för att boka en hältutredning på henne. Hoppas verkligen att vi kan få ordning på det här nu och att vi får veta vad det är som är fel. Under tiden får Diva vara stand-in på WT-kursen. Vilket kan bli väldigt spännande ;) 

Tänka om

 
 
 
Efter att ha fått en massa bra tips på hur man kan träna bort låsningar så har vi nu en plan för hur det ska gå till. Tack så mycket!
 
Tidigare har jag försökt eliminera allt som hon kan låsa sig på och tränat så enkelt som möjligt. Men efter gårdagens tävling så insåg jag att det inte fungerade speciellt bra. Hon låser sig i alla fall när hon inte förstår vad hon ska göra. Istället ska jag bryta ner saker och göra dem så tävlingsmässig som möjligt för att hon ska få rutiner i momenten. Dem ser ALLTID likadan ut. Jag ska vara ännu tydligare med förberedelseorden så hon vet vad vi ska göra och jag ska även lägga in ett slutord för momenten. 
 
Idag ställde jag upp en kon och tränade enbart konskick, ca 5 meter snett bakom konen la jag sedan ut vittringen för att hon skulle behöva sortera lite och lyssna men samtidigt behövde hon inte springa precis förbi konen. Gjorde det väldigt tydligt för henne och såg att hon tittade på konen först, gjorde bara om förberedelsordet och efter att jag såg att hon var samlad och fokuserad på pinnarna fick hon spring dit. Fungerde toppen! 
 
Jag hoppas att med lite mer rutin i elitmomenten så kommer hon också att släppa låsningarna. Så ett tag framöver tränar vi vidare på en nya stigen vi har upptäckt och se vart den leder. 
 
Nu är båda hundarna också anmäld till U-SM. Diva i elitlydnad och mästarklass rally och Joy i lydnadsklass 3 och i avanceradklass rally (får se om jag få till en mästarklass start innan U-SM). Det skulle vara så himla skönt att bara behöva lära sig en rallybana och så blir det lite mindre för arrangörerna att pussla med grenar och ekipage. Det blir Divas och mitt 5 (!) U-SM tillsammans, vi börjar bli lite gamla ;) Hitintills har vi kammat hem 3 andra platser och 1 tredje plats, drömma kan vi alltid göra om årets resultat.... ;) 

Debut i elitlydnad

 
 
 
Då var debuten gjord! Hade inga som helst förväntningar idag då vi inte tränat så mycket de senaste två veckorna. Startade ändå eftersom vi var tvungen att ha gjort en start i eliten för att kunna starta i eliten på U-SM. Så jag tänkte att vi kör så länge det känns okej. Platsmomenten gick toppen bortsett från ett dk på läggandet, hon låg kvar på vid uppsittet på de andra hundarna. Där hade jag redan vunnit högsta vinsten för dagen. Fria följet höll hon ihop riktigt fint trots att det var långt och hon brukar balla ur när språngmarschen är sent i programmet men hon klarade det. Jättenöjd trots dåliga poäng där. Zätat ställde hon sig på alla skiften, ops! Jag som skrutit så över att hon gör dem så fint ;) Inkallningen glömde hon att stanna men la sig fint. Hon nollade rutan då hon inte såg konen (lyssnade på vad jag sa) och lika så apporteringen då hon missade konen. Vi bröt senare eftersom det inte var någon mening att fortsätta. 
 
Summan av dagens tävling, som sagt jag hade inte förväntningar på ett bra resultat så det var ungefär som jag trodde att det skulle gå. Jag är nöjd att hon inte ballade ur allt för mycket och lyssnade när jag kallade tillbaka henne på konskicket. Däremot vet jag inte hur jag ska få till att hon verkligen ska lyssna på vad jag säger, som idag när jag skickade henne till konerna så springer hon lite hejvilt för att sedan komma på vid dirigeringen på apporterna att hon missat rutan och låser sig på den istället. Hon kommer oftast på att hon har gjort fel i efterhand och blir låst i den tanken och kan inte gå vidare. Tips mottages gärna! En annan erfarenhet jag fick idag var hur mitt röstläge påverkade henne under fria följet. Började med att använda ett ganska lågt och lugnt fot men kände att hon inte riktigt var med och fokuserad så jag bytte till ett ljusare och snärtigare efter ett tag och hon blev mycket mer uppmärksam. Däremot så finns risken att hon ballar ur om hon är på sånt humör och det blir överspel av "för glada" fotkommandon. Mycket att tänka på. Hur som helst är jag väldigt stolt över att vi kommit såhär långt, då jag aldrig trodde att vi skulle ta oss ända till eliten. Jag var ung och oerfaren när jag fick Diva och la en dålig grund och mycket stress i henne i kombination med Divas dåliga armbågar och stora motor har gjort att det är väldigt svårt att hålla ihop henne. Men som sagt, jag är väldigt stolt över att vi kommit såhär långt och allt slit vi lagt ner för att komma hit. 
 
Nu har vi ingen fler tävling inplanerad förrän U-SM i augusti så det blir att fundera på den och träna hårt under sommaren. 

Att andas

 
 
Har i säker två månader ignorerat det faktum att huvudet känts som bomull eller en urvriden disktrasa. Den har varit helt slut. Suttit med dokument framför mig i timmar utan att ha någonting att skriva, mental skrivkramp helt enkelt.  Försökt kombinera skola, jobb, hundar och haft dåligt samvete för att jag inte har aktiverat dem tillräckligt på slutet. Har slitit för att hinna klart med avhandlingen men fick igår reda på att den inte kommer få gå upp på examineringen om det inte sker ett mirakel i helgen. Ingen av mina kurskamrater kommer heller att hinna klart med sina avhandlingar, kanske det är dags att ändra system? Det och några fler jobbiga besked gjorde att all luft gick ur och både kroppen och knoppen sa stopp idag. Så istället för att ta tag i skolarbetet idag så fick det bli en energipåfyllar/slappar dag. 
 
 
 
Började med frukost på verandan i solen medan hundarna låg ute på gräsmattan och filosoferade. Fortsatte med en härlig långpromenad där vi strosade efter strandpromenaden och fyllde lugnorna med dofter av hägg och havsvatten. Att bara känna lugnet och inte tänka på något speciellt. Hundarna fick bada lite också vilket uppskattades i det varma vädret. Det blir sällan så spontant på grund av Divas armbågar utan samma rutiner varje dag men idag fick de trava lösa efter strandpromanden medan jag passade på att fota lite. Små saker som att låta dem vara lös tillsammans känns helt fantastiskt och något som de flesta tar för givet. Resten av dagen ska få fortsätta i samma tempo, njuta av lite glass ute i solen, träna hundarna lite och titta förbi hos mamma och pappa för att lämna Diva. I morgon ska nämligen Joy och jag upp till Ånge på WT-kurs. Så himla roligt ska det bli! Var evigheter sedan jag gick kurs och till och med få chansen att utforska ett nytt område som jag inte kan så mycket om. Men det är först i morgon så nu intar vi altanen ett tag till. 
 
 

Vi kom med!

 
Igår kom det ett roligt mail där det stod att Joy och jag kom med på en WT- kurs som Golden Retrieverklubben Medelpad ska ha. Det är relativt tomt på kursfronten då det kommer till jakt så jag är superglad att vi kom med. Ska bli så roligt att få lära sig mer om det. 
 
Så efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan tog jag med hundarna och leta reda på ett skogparti som övergick i en äng. Där sysselsatt vi oss med diverse övningar med dummiesarna. Började med minnesövningar och jag måste säga att det är roligt att se hur skärpt Joy är. Stensäker var enda gång oavsett vilken jag skickade henne på. Sedan gick vi vidare till dirigering och åt sidorna är hon riktigt säker men att skicka henne utåt är fortfarande svårt. Joy har heller inte speciellt svårt för terrängbyte vilket jag är väldigt tacksam för. 

Diva då, hon gjorde även om finnas minnesövningar och dirigeringen är svårare för henne än för Joy. Det är roligt att se hur olika de är. Diva har mycket enklare med inleveransen än Joy medan Joy har lättare för att jobba ute på fältet. Kom hem med två trötta och nöjda hundar vilker gjorde att jag med gott samvete kunde sätta mig och knåpa ihop det sista inför dagens kurstillfälle.

Hoppas du har en fin torsdag! 

Dags att slipa på högerhandlingen

 
 
I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där. 
 
En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy. 
 
Hoppas ni har en fin dag :)

Övning ger färdighet

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.
 
 
Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!
 
 
 
Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 
 
 
Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 
 
Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0