If you only knew

Jag vet att vissa säkert kommer döma mig då jag tar upp detta. Tycka att jag söker uppmärksamhet men det struntar jag i eftersom jag tycker att det är viktigt att försöka få omgivningen att förstå. Jag tänker fortsätta lite på samma spår som igår, gå ifrån lite av vad min blogg i vanliga fall handlar om och ta upp någonting som jag tycker är väldigt viktigt att prata om. Men ni kan vara lugn, efter detta kommer jag återgå till att skriva om hundträning igen. 

 

  

 

 I inlägget om mobbingen som jag skrev för snart 4 år sedan nämnade jag att jag skurit mig. De flesta av mina ärr är blekta men vissa syns fortfarande och vissa kommer alltid att synas. Med detta vill jag passa på att säga någonting om det också eftersom det handlar om psykiska sjukdomar. Jag vet att vissa kommer tycka att jag är någon som söker uppmärksamhet eftersom jag skurit mig för det är ju därför man gör det, eller? Det är upp till er om ni vill tycka det men jag vill säga någonting först, och jag hoppas verkligen att ni läser det. Först vill jag spräcka myten om att personer som skadar sig själv gör det för att få uppmärksamhet, det flesta som skadar sig själv mår väldigt dåligt över det. Många vågar inte gå omkring i kortbyxor/linnen/t-shirt/klänningar/kjolar/badkläder med mera för de är rädd att någon ska se deras ärr och skäms över det. Tänk dig att gå omkring i långärmade tröjor och byxor en hel sommar för att man skäms, det är väldigt plågsamt både psykiskt och fysiskt. Jag var också väldigt rädd att jag inte skulle bli älskad eller omtyckt när jag har ärr, att jag inte var tillräckligt fin att ha. Och jag tror att många fler med mig har känt likadant. För det andra så mår man så fruktansvärt dåligt när sista utvägen är att skada sig själv. Den psykiska smärtan som finns när man väljer att skada sig själv går inte att beskriva och jag skulle inte önska någon person det. Oavsett på vilket sätt man skadar sig själv, om det så gäller överträning, svält eller genom att skära sig så är det farligt och någonting som bör tas på allvar. Så ni får gärna döma mig om ni vill, det bjuder jag på. Men tänk efter nästa gång ni dömer för ni har ingen aning om vad personen har gått igenom. Vi har alla en historia, glöm inte det. 

Fint skrivet Cilia:*) Ärren du har må kanske finnas där, coolt att du väljer att fortsätta livet istället för göra fler:D

Bra skrivet! Det är så himla viktigt att slå hål på alla "bara emosar som vill ha uppmärksamhet skär sig", för så är det inte! Majoriteten av självskadare mår som du säger väldigt dåligt och vill gärna inte visa det, man vill hålla det hemligt så länge det går. Alltså ingenting man gör för uppmärksamhet!

Kram!

Tusen miljoner styrkekramar till dig och alla andra. <3 För dom som inte har en aning, eller undrar, så vad jag har förstått om självskadebeteende så gör man detta för att den själsliga värken är så hemsk så den måste bara ut nån stans och då skär man sig bla. Så nästa gång ni ser någon med ärr så ska ni veta att den haft en obeskrivlig smärta inombords.