Idag fyller mitt lilla spöke 6 månader. Tänk vad tiden går fort. Hon har växt på sig och är nästan lika stor som Tessie nu. Hon har börjat närma sig någon form av spökperiod då hon skällde som en tok på brorsans motorcykel här om dagen. (den var både avstängd och stod på parkeringen), och soptunnorna som stod efter vägkanten var en aning läskiga igår med :P Hon har även kommit underfund med att det finns ett annat centrum i världen än matte. Det vill säga hon tycker nu att hon har blivit så stor att hon kan klara av att göra saker på egen hand. Men med lite övertalning så ändrar hon sig snabbt och vill umgås med mig igen.

Känner mig lite barnsligt glad över rubriken. När jag började träna hund för sisodär 10 år sedan så trodde jag väl aldrig att jag skulle intresserad mig för jakten. Men gick en apporteringskurs med Tessie och lärde mig några av grunderna där och så var ju tanken att Diva skulle få testa på det mer men ja de flesta som läser här vet ju varför det inte blev så. Hur som helst. Har hållit på lite med apporteringsträningen sedan ca 7 år tillbaka och vart helt fast vid jakten då jag fick möjlighet att vara funktionär vid ett jaktprov för 4 år sedan. Nog med historia och till saken.


Idag tog jag tag i saken och belönade mig själv efter att pluggat ett tag med att verkligen göra en plan över hur Joys jaktträning ska gå till. Den lilla damen börjar ju bli stor! Just nu ligger fokus mycket på avlämningar (som tidigare) och idag la jag även till linjetag. Testade det och hon snappade upp det direkt. Så kul att se när hon arbetar, fullt fokus hela tiden. Skickade henne på ca 6 st korta linjetag med 2 olika varianter av apporter. Gick kalasbra! Nästa steg är tänkt att bli vindövningar och parallellt så ska vi träna på sitt stanna kvar och passivitet.

På fredag skriver jag ÄNTLIGEN min tenta och efter det ska jag nog kunna få lite mer andrum! Och äntligen kunna lägga ner massa tid och tankeverksamhet på träningen av mina gyllene hjärtan igen.

Det märks att våren har kommit, det ser ständigt ut som ett sandtag inne och dammsugaren står framme för jämnan. En lortlisa ligger ute på bron och njuter (Tessie), en lortlisa ligger i biabädden i hallen och sover (Diva) och den minst lortlisan ligger inne i sin bur och sover (Joy).

Har verkligen insett var dagarna är korta då man jobbar! Var iaf hemma nästan en timme på lunchen idag och fick tid att rå om hundarna lite, helt underbart att få möjlighet att åka hem och gå ut med den och träna en liten sväng. Kom hem igen vid 5-tiden. Lagade lite mat och gick sedan ut med Tessie och Diva på en 1 timmes power walk, kan tillägga att min förkylning kändes mycket bättre efter det.

Dagarna har gått i ett. Har tappat kollen på vilken dag det är och allt bara viner på i ett tempo utan att jag hinner reflektera så mycket över vad som händer. Nåväl, Diva fick iaf träna rally för ordentligt för första gången i helgen. Hon tyckte verkligen att det var superkul! Känner på  mig att den här grenen kommer vara något för oss att hålla på med. Är så glad för Divas skull att det finns något som är mindre belastande för hennes framben. 



Här är även två nya foton på Joy:

Mötte upp Hanna och Kyra på klubben för att träna lite lydnad. Till vår förtjusning var planen nästan helt fri från all is. Första träningen på grusunderlag för säsongen :D Äntligen börjar vi också tina fram här uppe, helt underbart härligt!!

Började med att köra igenom Diva i ett fritt följ eftersom hon inte kändes så bra i söndags då vi tränade rally. Hon gick verkligen jättefint idag. Samlat och fokuserat och i rätt position hela tiden. Så nöjd med min prinsessa! Hade ställt ut en ruta och tänkte att jag skulle göra en bara för att se om hon klarade det eller inte. Ställde upp på 30 meter från och skickdes på måfå. Och vad tror ni inte hon gör?! Jo självklart springer hon in i rutan och ställer sig fint på mitt kommando trots att det ligger en godispåse i jämnhöjd med utan ca 15 m bort. Ska jag skratt eller gråta?? För 6 månader sen fixade hon det inte alls, och nu när hennes karriär är över så sitter det? Nåväl jag väljer att glädjas. Jag fick ett kvitto på allt de slit jag har lagt ner på rutan. Alla de gånger jag har varit arg på mig själv för att jag inte kunnat lista ut vad som är fel och alla gånger jag har tyckt att jag har varit värdelös som inte lyckas lära Diva momentet har nu visat sig vara fel. Jag lyckades =D Joy skötte sig bra hon med idag. Hon var lugn och lyssnade väldigt bra på mig. Otroligt lättsam valp må jag säga! Tack Hanna för en trevlig träning, de borde vi göra om snart igen tycker jag =)

Sitter i köket och tittar lite halvt på fotbollsmatchen mellan Milan och Lecce, trött efter att ha varit på klubben i närmare 4 timmar och hundara ligger nöjt och sover i sina bäddar. Diva fick testa rallylydnadsbanan en sväng och vilken lycka. Laddad till tänderna så hon nästan kröp ur sitt eget skinn. Vi måste nog jobba på att coola ner oss lite. Banan gick ganska bra, hon tyckte skyltarna var lite spännande och hoppade lite på mig *host*, men annars var hon duktig.

I torsdags fyllde Diva 5 år, förundras att tiden går så fort. Kommer ihåg vid första operationen vi gjorde att jag skulle vara glad över alla de fina år jag skulle få med henne. Att även om hon inte kommer att leva tills hon blir 10 år utan kanske bara 5 eller 8 år så skulle dessa år vara de bästa. Jag kommer ihåg att jag tänkte att 5 år är långt borta, 5 år är en lång tid. Nu är Diva 5 år och jag har insett att inga år kommer vara tillräckligt långa. Klumpen växer lite i halsen, för ett år sen var jag lyckligt ovetande om operationen som skulle genomföras den 22 september. Men jag är vädligt tacksam över att hon är inne på sitt 5 år och jag hoppas hon har många år kvar att umgås med mig!

Känner mig som ett lite barn som ska försöka välja ut det godaste godiset i en affär vars alla godissorter är goda eller på sommaren när jag ska välja kulor till glassen. Bara det att denna gång är det inte ett beslut som försvinner så fort jag har ätit upp det. Denna gång är det ett stort beslut. Beslut om vart jag ska plugga till hösten. Anmälan öppnar nästa torsdag och hur jag än vänder och vrider på det så blir inte saker och ting mer logiska. Jag trodde jag hade bestämt mig, bara för att nästa sekund ändra mig. Jag har skrivit upp fördelar och nackdelar på en lapp för att försöka bestämma mig. Det har inte gjort saken enklare utan jag inser bara mer och mer vad de olika orterna har för bra saker att erbjuda och alla bra saker jag vill ta vara på. Jag skulle behöva klona mig!!

Idag har Joy fått testa på sitt första spår. Letade reda på ett skoterspår som vi inte brukar gå på. Tog med i en strumpa som var uppstoppad med tidningspapper som jag drog efter mig och sedan la på slutet. Tänkte att om hon inte spårade så skulle hon iaf bli glad av att hitta en leksak efter stigen. Med tanke på att jag aldrig har spårat på snö någon gång så hade jag inte heller så stora förhoppningar på att hon skulle spåra alls. Lär spåret ligga nästan 1 1/2 timme för att det skulle lägga sig ordentligt.


Gick hem och väntade på att det skulle bli klart och tog sedan med Joy. Hon var riktigt duktig må jag säga. Hon spårade inte hela tiden men det syndes så väl när hon "slog på" nosen och riktigt följde spåret, svansen stog rakt ut och hon viftade bara lite på den. Nyttigt för mig att se. Hon spårade sista biten riktigt bra och eftersom strumpan var vit såg hon den inte fören hon i princip stod på den. En riktig fest blev det och hon vart riktigt glad över den nyfunna leksaken. Lite mer träning för både mig och hunden ska de här nog bli kalas skulle jag tro :)

Har även hittat ett ungdomsläget i jakt i maj som jag är väldigt sugen att åka på. Men dessvärre tror jag nog Joy är lite liten för att orka med det. Nå väl, förhoppningsvis så är det ett nästa år som vi kan vara med på.

När jag nu har valp inser jag vad mycket av vardagen så går på rutin och hur mycket som faller på plats automatiskt. I en hel del situationer pekar jag bara till Diva och hon förstår precis vad jag menar och jag har länge tyckt att det har varit smått fantastiskt att hon fixar det och att vår kemi fungerar så bra ihop. Jag har dragit paraleller till att vi har gjort så mycket saker tillsammans och vi har tränat så mycket så oftast vet hon vad jag menar innan utan att jag behöver göra så stora rörelser. Jag börjar så smått märka av att Joy också har snappat upp en del av sakerna. Det är helt fantastiskt att se henne förstå mina små hjälper och inser att med den lilla träning vi har gjort och den relativit korta tiden hon har varit här har vi redan skapat ett starkare samarbete än jag trott. Det är helt underbart att känna att hon är vaken för minsta lilla vink och att hon verkligen gör sitt yttersta för att förstå vad jag menar.