Slog upp mina blå klockan 5 i morse efter bara 4 (!) timmars sömn och kunde inte somna om. Lika bra att stiga upp och ta tag i det sista pluggandet på litteraturöversikten. X-antal timmar senare är jag nu klar med den, känslan mellan lättnad och skräck slår alltid till precis innan jag ska skicka iväg den. För tänk om det är någonting som jag har glömt och samtidigt så skön att äntligen lämna in den. Nu väntar en långpromenad i det fina och lite kalla höstvädret med bästa hundarna. Finns det något bättre sätt att njuta av en fin dag? Jag tror nog inte det. Resten av dagen ska tillbringas i soffan i mjukisbyxor med te och en bok eller film eftersom den där tröttheten så smått börjar smyga sig på. 

 

Igår hade jag andra tillfället med projektekipagen och kan erkänna att jag efter förra veckan undrade vad i hela friden jag gjorde på en instruktörsutbildning. Totalt lost i huvudet och all struktur och kunskap som någonsin funnits där var som bortblåst. Men trots alldeles för många timmar med pluggande så kändes det mycket bättre igår. Jag har någonting att förmedla som instruktör och strukturen den kommer så småningom. Inte nog med det så är det otroligt givande att jobba med projektekipage, att få reflektera över vad man själv gjort och över deras problem och funderingar. Avundas verkligen de få lyckligt lottade människorna som får jobba med detta. Vilken dröm!