Träning + film
Idag fick jag med mamma till klubben som filmare och extra ögon. Otroligt viktigt och någonting som jag måste värdera högra framöver. Jag går som sagt annars mest på känsla när jag tränar men har ingen aning om hur det faktiskt ser ut.
Diva skötte sig galant idag! Kan nog inte nämna någonting som jag inte är nöjd med. Hon var lugn, fokuserad och lyssna på alla mina hjälper så fint. Hon har mycket svårare för höger-fot fortfarande men det tar sig och hon anstränger sig för att det ska bli bra. Jag har fått ner henne på jorden och fortsätter det såhär så känner jag mig ganska lugn för hur nästa tävling kommer gå.
Joy var väldigt på g när vi gick in på planen idag men sen blev hon mer och mer avvaktande, splittrad och osäker. Vi saknade fart i inkallningen (igen), läggande under gång var segt och osäkert, rutan var det dålig fart till och hon galoperade inte med speciellt mycket tryck i stegen, hoppet var hon också osäker på och hade väldigt svårt för uthoppet idag (det brukar vara hennes parad moment). Dagens guldkorn finns på film här nedanför. Det är Joys fria följ som jag kände att hon gjorde helt okej även här kändes hon lite energifattig men efter att ha sett filmen känner jag mig väldigt nöjd med hur det ser ut. Det är första gången jag själv ser hur det ser ut, har aldrig filmat vårt fria följ förut så det blev en glad överraskning.
Förklaringen till Joys osäkerhet och bristen i energi tror jag är pga att hon ska löpa när som helst. Så nu kommer jag gå tillbaka till grunderna och enbart göra roliga saker ett tag framöver.
Tävlingstankar
Årets första tävling som tävlingsledare är gjord, en lkl 1 och en lkl 2. Det är alltid lika roligt att vara tävlingsledare, att få se varierade raser, dukiga ekipage och klura ut en plan som ger de bästa förutsättningar för de deltagande, att se förarna andas ut och se lyckan när något fungerar riktigt bra. Lydnad ÄR kul!
Lite sugen blir jag allt att starta. Har varit så nära att efteranmäla Joy till några inomhustävlingar men hejdat mig för att jag vill ha de bästa förutsättningarna när vi går ut på banan och det är det inte i ridhusmiljö eller annan inomhusmiljö. Visst kan det tyckas fegt att inte starta pga en sån sak. Men jag vill gå in och känna att vi har alla förutsättningar att det ska gå bra. Jag vill inte komma ut från planen och känna mig missnöjd för att JAG inte har gett Joy de förutsättningar som hon förtjänar för att hon ska göra rätt. Sedan kan allt hända på en tävling och det finns inga garantier att saker inte ska gå snett. Vi jobba trots allt med djur och inga maskiner!
I veckan ska vi fokusera lite på länkning av moment i både ettan och tvåan, lite uthållighet i fria följet och fart på inkallningen. Tänkte försöka filma träningspasset på tisdag och lägga upp några filmsnuttar här.
Grått och mulet
Gråa och mulna dagar avlöser varandra. Jag längtar mer än någonsin efter sol och värme. Snälla vår kom fort!
Träningen har legat lite i träda eftersom jag har haft en massa skolarbete att göra men nu måste det bli ändring. Joy är nämligen anmäld till en rallylydnadstävling och jag har även (brytit ihop och kommit igen) anmält Diva till en tredje mästarklasstävling i rally. Har gjort upp en ny plan för Diva och hoppas att den ska hålla. Jag såg just att Diva och jag finns med på kvallistan för rallylydnads-SM i år. Även om vi ligger väldigt långt ner så känns det lite inspirerande att faktiskt stå med över huvudtaget.
Går just nu på nålar, Joy ska enligt beräkningarna börja löpa när som helst och vi har ett MH inbokat.... Så hon har några dagar till att spela på innan det blir för sent. Behöver jag säga att jag kolla om hon börjat löpa i pari och minut? Haha!! Håller tummarna att det ska komma igång snart och att vi kan göra vår efterlängtade tur ner till Skåne om några veckor.
Det finaste jag har
Att man kan älska små fyrbeningar så mycket som jag gör med dessa förvånar mig ständigt.
Och vad är inte bättre än att njuta av en solig dag med hundarna på en lång promenad? Det bästa sättet att spendera en lördag på enligt mig. Hoppas ni alla har en bra helg.
Bottennapp är bara förnamnet
Ja vad säger man? Idag hade vi alla förutsättningar för att det skulle kunna bli en lyckad tävling men så blev det inte riktigt. Vi var tidigt på plats och både en promenad där hon fick spinga lös och lång värmning hann vi med. Diva kändes ganska sansad och lugn efter 45 minuters fritt följ. In med henne i bilen där jag antog att hon skulle bli lite gasad men hade inte något annat val eftersom vi åkte ensam. Tog ut henne igen när vi var klar och visst var hon taggad men med lite mjukost så sansade hon sig snabbt igen. Jag hann inte mer än stopppa undan mjukosttuben innan hon fick spel. Hon hoppade rakt upp i luften och var totalt okontaktbar. Klappade henne lite och hoppades att banan skulle gå bra ändå. Men icke! Hoppande, studsande, snea sättanden, sidbyten i tid och otid, allmänt kaos med andra ord. Det värsta är att hon kan skyltarna, det är inte de som är problemet utan hennes sätt att slamsa bort allt. Och inget går att göra, varken mata med godis (frolic, mjukost, torrfoder), belöna med kamp eller annan leksak, klappa, låta henne springa innan eller säga åt henne att skäpra sig. Det blir ingen skillnad. Vi har tre tävlingar kvar i år och de blir de sista i Divas karriär om jag inte får ner henne på jorden.
Uppladdning?
Uppladdning är något alla gör inför en tävling, om än i olika fomer. Vissa kanske kör ett sten hårt motionspass, andra kanske tränar ett sista pass i det som ska tävlas eller tränar något helt annat. Vissa kanske vila dagen innan för att motivationen ska vara på topp. Alla sätt är bra utom de dåliga. Tanken var att Divas uppladdning skulle innebära en härlig skogspromenad i snötäckt landskap och kanske en springtur på kallhygget i skoterspåren. Härligt va? Diva däremot tyckte att det var en mycket bättre idé att susa fram över skoterspåren i skogen och inte lyssna på vad matte sa. Så efter att Joy och jag har suttit 15 minuter i skogen och väntat på att hon skulle komma tillbaka ber jag Joy att spåra upp Diva. Jäklar vilken spårhund!!! Sagt och gjort, efter 1 km spår så hittar vi Diva under en gran i skogen ätandes på ett ytterst delikat rådjurskadaver. Hon resonerade nog som så att hon var tvungen att vara redo för den "långa" bilresan i morgon... Resten av promenaden fick hon gå i koppel för säkerhetsskull, jag vill ha kvar benen på henne i morgon. Jag tycker dock att Divas sätt att ladda upp kanske inte är de bästa hon kommit på.... Hoppas magen håller sig i bra form trots mellanmålet. Joy däremot fick gå lös och trots att vi gick förbi två rådjur som stor och åt vid ett fågelbord 10 m från vägen så var det inga problem. Jag laddar upp med att baka lite bröd, plugga och en trevlig kväll med fina tjejer ikväll.
Hoppas ni får en bra helg!!
