Att lära känna en hund

 

 

Det är spännande med en ny hund. Jag tycker det går att likna vid att lära känna en ny person. Att få ett sånt förtroende att en bit i taget skala av lagren och lära känna personen djupare och djupare. Det är ett väldigt fint förtroende. Lite lika är det med en hund. Sakta men säkert lär du känna din hund bättre och bättre, men inte genom att prata utan genom att observera och känna in. 

Skidd är nog den första hunden som jag ser med öppna ögon. Både Diva och Joy såg jag istället bara bristerna i den förra hunden i den nya. Allt jag inte ville ha blev jag blind av och försökte med allt jag kunde att inte få de egenskaperna istället för att med en tom kanvas måla de jag faktiskt ville ha med de förutsättningar just den hunden hade. Skidd däremot observerar jag noggrant i vardagen, känner in, speglar och ser vilken effekt olika saker får hos honom. Det är spännande och lärorikt. En ära att få dela en sån här resa som ger mig stora möjligheter att utvecklas själv samtidigt som vi utvecklas som ekipage. På förhand hade jag tankar om vad jag skulle göra med den kommande valpen, men i skrivande stund känns de tankarna ganska oväsentliga; istället går jag på känsla och låter Skidd bana vägen och visa mig vad vi behöver här näst för att utvecklas till att bli det bästa vi kan vara. 

Parallellt med denna reflektion har jag också funderat över Joy och hur jag sett henne. Jag har nog tänkt mer hundträning än jag faktiskt tränat på slutet. Funderat mycket över hur jag som förare påverkar hundens känsla i just träningen. Jag har alltid sett Joy som en hund som vikt ner sig när det blir jobbigt, att hon saknar det där lilla extra men i själva verket kanske det är jag som skapat det hos henne genom mitt sätt att presentera saker för henne? Från och med idag har vi ändrat fokus, vill jag ha jävlar anamma måste jag också bana vägen för henne och gå all in själv. Joy är känslig och påverkas mycket av hur jag känner och beter mig i tränings och tävlingssammanhang, så vill jag ha en förändring hos oss som ekipage måste jag ändra mig själv. Det ska bli väldigt intressant att se om detta går igenom och vi får någon förändring. Det känns inspirerande att leta möjliga sätt till en förändring!

 

 

Att åter kunna drömma igen

 

 

Efter att tillräckligt mycket tid har passerat vågar jag nu drömma igen. Efter att ha sett Joy gå från framsteg till framsteg de senaste månaderna med ökad energi och glädje så vågar jag nu drömma. Drömma om allt som för många år sedan var ett mål och något som vi strävade efter innan alla skador. Jag kan åter se fram emot nästa pass utan att ha den lilla gnagande tanken i bakhuvudet, att tänk om hon inte håller. Visst finns den risken fortfarande och kommer alltid att finnas men någonstans på vägen har fokuset bytts från att oroa sig för att det förflutna ska bli verklighet igen till att njuta av det vi har nu och se fram emot det som kommer.

 

Åter är strukturen tillbaka i träningen och det börjar kännas som att kvalitets träningarna avlöser vandra. Jag måste nästan nypa mig i armen för att verkligen försäkra mig om att det är på riktigt. Pusselbitar om värmning, tävlingsbelöningar, detalj- och helhetsträningar börjar nå en fin balans. Det är så himla roligt att se den lyckan i Joys ögon och utvecklingen som skett det senaste månaderna. Inte nog med all inspiration alla ni hundmänniskor nära som långt bort ger så längtar jag snart ihjäl mig tills jag en dag åter står på tävlingsplanen tillsammans med alla dem jag en gång delade träningsplan med i talangtruppen. Än har vi en bit kvar innan vi är stabil nog att ta oss an rakningtävlingar och andra stora tävlingar men som jag längtar.  


Att lära av en tävling

En bild från tävlingen i fredags
(Jag ser till och med ut att ha skapliga armmuskler här. De är första gången det händer ;))
 

Efter att ha tittat igenom filmen som Martina filmade på oss under tävlingen förra veckan har jag insett vad mycket vi har att jobba på, hur mycket vi måste slipa på olika delar för att vi ska komma dit jag önskar. I fria följet fick vi en 9:a vilket jag var väldigt nöjd med, känslan var bra och Joy var så engagerad och höll positionen något så när bra. Hon hade glatt viftande svans och höga frambenslyft MEN kvalitén på fria följet var inget vidare. Många detaljer som saknades och lika så många delar från min sida som fallerade vilket gjorde att det inte såg harmoniskt ut. Jag är visst nöjd med vårt fria följa och poängen men vi har en bra bit kvar tills jag är tillfreds med alla delar. Zätat var en katastrof, där hade vi ligg rakt igenom. På första skiftet som var stå sa jag stanna (vi har stå), hon blev osäker och det gjorde att hon la sig. Tränade det idag och efter några repetitioner så satt det som vanligt igen. Inkallningen blev det dk på vilket såklart måste tränas på medan andra moment fanns risken till tjuvstart. Mer stadga där. Vid rutan la hon sig vid konen, mer stadga där också. Fjärren däremot fick vi vår 9:a. Vad som är härligt att se är när de momenten vi har fokuserat mest på under de senaste veckorna ger utdelning på tävling. Oavsett om det är små detaljer eller stora delar av moment. 

 

Det är så himla nyttigt att se sig själv på film i tävlingssammanhang och sen dessutom få möjlighet att se orsaker till sådant man kan tycka är ologiskt. Att det går att se mönster i beteenden som kanske tidigare inte uppkommit. Nu har vi en hel del att träna på inför nästa tävling. Trots att vi fick ihop 201 poäng (med två nollor) så känner jag mig optimistisk och ett första pris känns inte så hemskt långt borta så länge både hon och jag håller ihop. Måste dessutom nämna att de är så häftigt att åter igen få vara ute på tävlingsplanen med sin bästa vän och göra det både hon och jag älskar. 


Nu har vi ett mål

 

Jag är sedan en månad tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen. Orken har börjat infinna sig och smärtan är de flesta dagar ganska mild. Svaret på MRT:n visar inga skelettskador på ländryggen så vad som orsakar smärtan i rygg, känselbortfall och nervsmärta ner i benet vet de fortfarande inte. Efter dessa 5 månaders sjukskrivning har dock nacken blivit avsevärt mycket bättre och den akuta fasen i whiplash-skadan har nu lagt sig. Det betyder att de allra flesta dagar passerar utan större problem, lite stelhet i nacken och skuldra, lite balanssvårigheter och lock för örat är de som dagligen finns. Men de tar jag gärna varje dag istället för en hiskelig nervsmärta och domningar ut i höger arm.

 

Att smärtan minskat innebär också att orken sakta men säkert har kommit tillbaka. Nu har jag till och med energi kvar efter att ha gjort alla hushållssysslor hemma och kan roa mig med annat. Det känns helt fantastiskt! Äntligen orkar jag träna hund igen och känna att det ger energi istället för att göra att jag blir helt golvad av smärta i flera dagar. Det kanske är lite för vågat att skriva ut för då blir det på något vis på riktigt men nu har vi som mål att ta 3 första pris i eliten under hösten med start nu i början av augusti. En liten spark i rumpan på mig! Vi har dirigeringen som vi måste träna in annars är alla moment i det stora hela klara men behöver såklart finslipas och uthålligheten måste tränas upp. Känns så roligt att vara tillbaka på planen och dessutom få dela det med den grymma hund jag har.

 

För att öka motivationen lite extra så åker vi nästa helg ner till Norrtälje på SM:et. Ska bli så roligt att träffa alla långväga vänner och deras hundar.  Joy är laddad som supporter i sällskap med mamma (eller Joys mormor som hon nu går under namnet som). 


Att känna energi igen

 

Sitter lite skakig uppkrupen i soffan efter att ha testat akupunktur mot smärtan igen. Just för tillfället är jag helt smäfri och domningarna i armen är också borta. Ni kan nog inte ens ana vilken fantastisk känsla. Inte nog med det så kändes det som om alla bekymmer försvann, att det blev lite lättare i huvudet, färgerna blev lite klarare och alla sinnen kändes lite mer skärpt. Fantastiskt sånt här, vilken skillnad det kan göra. Att man känner sig piggare och med mer energi till skillnad mot när man får läkemedel utskriven och hela livet faller i sär både fysiskt och psykiskt. Jag blir nog mer och mer övertygad om att alternativ medicin kan lindra vissa problem betydligt bättre än läkemedel, jag säger inte att de ska utesluta sjukvården men av den erfarenheten jag haft av starka mediciner så försämrar de livskvalitén för min del radikalt och jag tänker i den mån de går slippa de.

 

Det är också intressant hur olika energikällor kan påverka livet. Hur negativitet likväl som positivitet kan göra en stor skillnad i välmående oavsett om man är frisk eller sjuk. För första gången på länge kände jag äntligen sug efter att träna hund. Den energikällan som tidigare i mitt liv varit en stor positivt energikälla som efter diverse skador på hundarna gjort att de mer tagit energi än gett. Träningen har istället tagit energi och när energinivån redan är låg av smärta och mediciner så har de gjort att jag mer dragit mig för de än känt en längtan efter de. I och med det så har jag också känt dåligt samvete för att Joy har fått stå tillbaka, hennes tid är nu och hon kommer inte stå där och vänta hur länge som helst på att jag ska bli frisk eller orka. Men idag, idag kände jag äntligen att hundträning var vad jag behövde. Att få le lite åt Joys engagemang och lycka att få träna. De gav energi. Så jag hoppas innerligt att det kan hålla i sig och att jag ska orka komma tillbaka till träningen för de har trots allt funnits där i många år och gett mig energi och kraft att orka med allt runt omkring. Så idag är det en bra dag och jag tror Joy tyckte det samma.  


Inlärning av högerhandling

 
 
 
Jag har stått i valet och kvalet om jag ska lära in högerhandlingen ordentligt på Joy över huvudtaget men eftersom vi inte har så mycket att träna nu när hon är under rehabilitering så varför inte. Det är bra hjärngympa för oss båda. Först tänkte jag harva mig igenom mästarklassen som jag gjort med Diva. Dvs. inte lärt in högerhandlingen under några strukturerade former utan helt enkelt tagit en godis och gjort skyltar. Men jag tänkte att om högerhandlingen i alla fall ska läras in så kan den tränas in ordentligt och riktigt på en gång. Vi har börjat med diverse bakdels övningar eftersom hon redan har kontakten. Hon gick tidigare på snedden och "glömde bort" bakdelen så att hon gick på 3 eller 4 spår istället för 2. Mission 1 har alltså varit att få bakdelen aktiv så faller resterande delar på plats. Vi har ännu inte kommit jättelångt och vi har inte gjort så många pass på klossen ännu men det har redan blivit mycket bättre. Hon börjar bli medveten om att hon kan arbeta den åt det hållet också. Och för att inte tala om hur otroligt nyttigt det är för mig att verkligen få tänka och att gå tillbaka och fundera över hur jag gjort tidigare i träningen av "fot". Idag tog jag fram klossen mellan hostandet och tedrickandet. Jag behöver fortfarande hjälpa henne lite med handen men hon trampar runt riktigt fint även om det är nära nära att hon sätter ner rumpan ;) Nästa steg är tänkt att bli vänstersvängar under marsch, hon åker lätt ut med rumpan där men det blir först när klossen sitter ordentligt utan handhjälper. Eftersom rösten fortfarande i princip är helt borta så är jag ytterst tacksam att det finns klicker. Lite fjärr med handtecken och lite gripanden av vittringspinnar fick vi också till eftersom min röst inte behöver användas så mycket. 
 
Uppe i femte dagen med urdålig röst och hosta, fått tackat nej till 3 vakna nätter med jobb och ett dagpass för att jag inte kan göra mig förstådd :P Nu åter till soffan och kurera mig så jag är pigg inför morgondagenskurs och helgens tripp till Uppsala för att träffa Ungdomsrådet för första gången! 

Att träna lydnad med en stressad elefant

 
 
Varje gång jag sätter igång Diva efter ett längre uppehåll går hon upp i alldeles för hög stressnivå, överarbetar situation, hon vill för mycket, slarvar till det och så blir det ljud i stegförflyttningar, fjärr, vittring osv. Innan uppehållet hade vi fått ganska bra ordning på det igen men det kommer lätt tillbaks om jag inte ser upp. Att träna vittring är förenat med livsfara för pinnarna ;) Pinnarna flyger och far och vips så har hon fått tag i en som viner i luften, mer eller mindre knäcker den på mitten och letar sedan reda på rätt pinne som får samma brutala omhändertagande á kiropraktisk behandling med mycket knak ;) Det ställer höga krav på mig som förare för att räta till det igen, för att få ner den stressade lilla elefanten som klampar omkring utan minsta koll på vart hon sätter tassarna. Men det är också en spännande och lite rolig utmaning. Idag började vi träningspasset som jag beskrivit ovan, jag tycker det är lätt att bli frustrerad själv Diva går upp i frustration. Efter lite ransakning så gick vi tillbaka till basic och jag belönade enbart när hon satt i fotposition med munnen stängd och med fullt fokus på mig. Efter att ha fått ner henne så hon var lugn och sansad gick vi vidare och körde en fjärr på väldigt kort avstånd och vips så var hon helt tyst, lugn och genomförde skiftena riktigt bra. Tänk vad små medel kan göra stor skillnad, att bara belöna henne i passivitet där hon får koncentrera sig och verkligen vara lugn. 
 
Nu är det dags att åka iväg till jobbet några timmar. Trevlig måndag! 

Rehabilitering

 
Efter att ha smält beskeden så har nu slutspurten (även om den är lång) på rehabiliteringen med Joy börjat. Vi blev ordinerade koppelpromenader med viktmanschetter på stabila underlag vilket egentligen inte gynnar hennes felaktiga rörelsemönster utan gör att hon fortsätter i samma dåliga gång men skogspromenader fungerar inte för tårna så vi fick välja mellan pest eller kolera och då valde vi att hålla tårna smärtfria och försöka träna upp muskler och rätta till rörelsen på annat vis. Men eftersom Hurtta har gjort ett par skor som jag köpte och testade för några veckor sedan med lyckat resultat så har jag valt att gå i skogen ändå. Skorna får hennes tår att stabiliseras och samtidigt så tränar hon upp muskler och rätar till den felaktiga rörelsen med högerbakben. Självklart håller jag koll på tårna och ser så de inte blir överansträngda av skogspromenaderna men än så länge går det bra. Ett annat problem är ju att Diva inte alls ska gå på asfalt vilket Joy ska göra. Divas armbågar behöver skogsunderlag för att må som bäst och för att hennes muskler ska bibehållas. Egentligen skulle jag behöva klona mig eller gå separata promenader med dem så att kunna lösa en del av det med skor är så skönt. Både hundarna och jag gläds åt att äntligen kunna gå promenader i skogen och som avslutning idag fick de varsin helkroppsmassage och stretching och de riktigt nöjt. Snart är jag självlärd fysioterapeut efter alla rehabilitingar och all friskvård jag genomfört på mina egna hundar genom åren ;)
 
 
Diva fick simma första gången efter operation och inflammationer igår på Biceps Friskvård för hund vilket gör att hon fått börja äta rimadyl igen för att förhindra en ny inflammation. Som tur är är det bara tillfälligt tills hon är igång satt igen och sedan ska den tas bort. 
 
Lite energitjuvar har jag också hunnit ta i tu med, ni vet såna där småsaker som samlas på hög och så fort man ser dem så går luften ur en. Så nu ska jag njuta av att jag är ledig idag och kanske det får bli ett kort lydnadspass också. Trevlig söndag allesammans! <3

Lydnadsträning utan guldfisken

 
Efter att Diva i måndags blev tillåten att börja motionera och träna lite smått så har jag ett par dagar funderat över upplägg, för att jag inte ska gå ut på planen och göra allt samtidigt och överanstränga henne. Idag kunde jag inte hålla mig längre så direkt efter jobbet åkte jag och hämtade Diva och Joy hos mamma och pappa, de skulle egentligen vara kvar där till imorgon men jag fick sluta tidigare idag och hade tid för en kort träning. Behöver jag säga att vi båda var överlyckliga? Vi började lite lugnt, hon har ju trots allt inte tränat nästan någonting de senaste två månaderna. Lite uppvärmningsövningar, zäta skiften, fjärr, dirigering och slutligen fritt följ. Zätat gick riktigt bra,  hon som har haft svårt att hålla i sär skiften gjorde det klockrent idag, fjärren fick vi ljud i då hon var en aning för taggad, dirigeringen gick riktigt bra med tanke på att hon inte tränat den på ett tag och det är ett av våra svåraste moment. Fria följet fick vi kämpa lite med, lite långt fram i position och lite slarviga svängar men det fick vi till hyfsat på slutet. Vad vi fick ut av själva träningen är egentligen inte så vessäntligt (vilket jag i vanliga fall skulle säga att det är) utan att vi överhuvudtaget kan träna och att det inte blev några jättemissar i momenten är det var viktigast idag. Jag hade förväntat mig att det skulle vara lite guldfisksyndrom hos Diva idag, att hon skulle ha tappat många av momenten efter uppehållet men hon kom faktiskt ihåg och kunde fokusera riktigt bra. Guldfisken kanske har tagit semester? ;) Är så obeskrivligt glad över de korta passet vi fick. Så himla underbart att vara tillbaka på planen med sin bästa vän vid sin sida och göra det absolut roligaste som finns; att träna hund! 
 
Joy fick komma ut och träna lite hon med och herrejävlar vilken träning hon gav mig. Grymt snygg fjärr och lika så zätaskiften. Längtar så till våren då vi kan börja träna ordentligt och förhoppningsvis hela moment och länkning. Vilken kapacitet den hunden har när hon väl får vara smärtfri. Jag är helt lyrisk! 
 
Nu väntar ett par timmar på klubben som instruktör vilket är en annan väldigt rolig och klurig del. 

Mer rallylydnad!

 
 
Vi har inte så mycket träning att skryta med. Det är roligt att träna detaljer man jag måste faktiskt erkänna att det börjar bli lite tradigt att träna samma sak dag ut och dag in sedan i maj... Jag intalar mig själv att det är normalt, att det går inte att vara på topp hela tiden.
 
Lite har vi hunnit träna, gjort om och hittat nya vinklar. Jag sa när Joy och jag började med rallyn att vi enbart skulle göra någon start i nybörjarklassen för att träna på hur det är att tävla, när vi tagit RLD N så började jag titta lite på fortsättningsklassen också, det spelar ju ingen roll så den kan vi ju också tävla. När RLD F var i hamn så tänkte jag att rallyn lägger vi på hyllan och tar kanske upp den senare. Jag kunde inte hålla mig så länge utan tränade lite på högerhandlingen och startade avancerad och efter 4 starter var RLD A fixat. Nu är det slut med rallyn och vi ska enbart satsa på lydnaden. Tror ni det gick? ;) Efter helgen började Joy och jag fila på mästarklassens skyltar och högerhandling. Checkat av lite vart vi står och vad vi måste träna mer på. Bland annat har jag bytt kommando på "backa" till "rygga" för att hon inte ska sätta ner rumpan och koppla ihop det med fjärrens "back" (stå-sitt), börjat grunda högerhandlingen ordentligt och bytt kommandon till "sidan" istället för "work" som jag tidigare använt. Med kloss på högersida och göra allt från början precis som jag gjort med fot. Det är verkligen intressant att gå tillbaka och reflektera över hur jag exakt lärt in fotpositionen och fotgående. 
 
Det ska måste lägga tid på framöver är att få till att Joy trampar runt ordentligt i högerhandlingen, både i 270° och 360° och i alla höger halter av något slag samt alla stå-positioner eftersom jag inte kan använda handtecken då Joy är snabb som skjutton på handtarget ;) Samt alla sidbyten måste tränas lite mer. Så tills vi har tränat upp konditionen/muskler och metaluthållighet till lydnaden så är det rallyn som får stå i fokus.
 
 

Kvalité

 
Om det är något jag har lärt mig på dessa månader med en skadad Joy så är det kvalité framför kvantitet och att tålamod i träning ger grymt bra resultat även om jag behövt lära mig av en mindre rolig anledning. 18 maj gjorde vi vår sista riktiga lydnadsträning som förövrigt kändes så himla bra, tänk att få ha en sån känsla med sig. Sedan dess har vi tränat vittringssortering, fjärr, lite stadga i zäta skiften och intetuggapåvittringspinnen-träning. Trots att lydnadsträningen är relativt skonsam så är det många moment som går bort eftersom hon inte får springa. Tillbaka till kvalité och det som gör mig så glad, idag fick vi till ett riktigt bra pass på klubben, en vittringssortering och en fjärr. Eftersom det inte går att göra så många repitioner så är det kvalité som gäller och så bra det har blivit. En sortering som satt som ett smäck, upptag vid första kontakt av rätt pinne, håller pinnen stilla mellan framtänderna (som vi tränat) och ett rakt fint avslut. Fjärren då, den har vi också traglat en del och hugedamig vad fin den börjat bli. HALLELUJA-MOMENT! Återigen kvalité, inte många upprepningar efter varandra men bra ska de vara när de väl sker. 
 
Tålamodet i träningen har kommit efter den där vittringen, mitt absoult VÄRSTA moment. Momentet jag låg sömnlös över när jag köpte Joy för att jag inte visste hur jag skulle träna eller hur jag skulle få det bra. Jag vågar nog säga att hon kan det nu. Rätt pinne in nästintill 100% av gånger. Och jag vågar nog påstå att jag blivit en mycket bättre hundtränare under dessa nästan 4 månaderna, även om det stundvis varit så frustrerande att inte kunna träna allt jag vill. Men en dag som denna är jag så glad över det tålamod och den träning vi lagt ner på de moment vi kan träna för så roligt det ska bli när vi väl få sätta igång att träna resterande moment och se hur vittring och fjärr ter sig i kedjor. Förhoppningsvis kan jag överföra de jag lärt mig under dessa månader till vår framtida träning av moment, detaljer och kedjor. Jag kommer vara världens lyckligaste människa den dagen och Joy kommer nog vara världens lyckligaste hund när hon får träna sitt favorit moment rutan igen. Som jag längtar efter 2015 års tränings- och tävlingsår då jag förhoppningsvis har en frisk hund igen. 

Talangträff och landskamp

 
Foto: Lena Löfroth
 
Efter många om och men, skador och hotspots så satte vi oss i fredags i bilen för att starta vår resa ner till Karlskoga och träff/landskamp med talangerna. För Joys och min del blev det inte så mycket träning och heller ingen landskamp eftersom hennes tass fortfarande inte är läkt men vad gör det när man får umgås med helt fantastiska lika sinnade människor en hel helg? 
 
Helgen dominerades av regn och stora vattenplöar dränkte planerna. Lördagens tävling var upplägget lika som på VM vilket var väldigt intressant att se och en hel del hundar som fick problem med kantbanden. Något jag tar med mig till framtida träningar med Joy. Alla ekipagen kämpade på ruggigt bra trots att det regnade fruktansvärt stundvis med en väldigt härlig support från utsidan ringen av övriga lagkamrater. Och vilken härlig känlsa, att få stå där och heja fram alla och jag kan bara tänka mig att få stå där inne på planen med dessa hejarrop i ryggen måste ha känts fantastiskt. På lördagkväll genomfördes prisutdelningen och efter en jämn fight slutade det med vinst för Sverige. Segrare i eliten individuellt blev Susanne och Edda, stort grattis till er! 
 
På söndagen delades vi in i grupper för att träna med norskorna. Otroligt glad att Joy såg så bra ut och att det fanns en hård grusväg på sidan av planen som vi kunde träna på. Många bra tips, tankar och idéer fick vi med oss från den träningen. Ny tanke om vittringen och tugget testar vi nu och det verkar som att det ger resultat redan. Fjärren vågade jag testa att någon höll i tassarna på henne och det svarade hon superbra på och gjorde så snygga skiften och lika så några nyagamla tankar om stadgan i zätat. Proppfull med motivation och inspiration efter helgen och jag längtar så efter att få börja träna moment igen. Men först tar vi två veckors total vila i väntan på återbesök hos veterinären. Den som väntar på något gott... 
 
Helgen avslutades med att Susanne & Edda, Jenny & Ayla, Vanessa & Flame och Mia & Lyxa blev uppkallad till spetsgruppen. Grattis och lycka till! 

 
Efter detta var det dags att säga hejdå till alla och med en viss klump i halsen tackade Joy och jag för oss. Nästan 1 år har vi fått möjligheten att vara en del av talangtruppen och jag är både tacksam och glad att vi fått vara en del av en fantastisk grupp med människor och hundar. Vilken sammanhållning och vilken kunskapsbas. Nu ska vi istället fokusera på att Joy ska bli frisk igen och låta det ta den tid den tar att komma tillbaka i tränings- och tävlingsform igen. Att dessutom få avsluta detta år med fina ord från ledningen när jag tackade för oss kändes underbart och förhoppningsvis kan vi komma igen längre fram. Tack för att ni i truppen har gjort denna tid så bra! <3
 
 
 

Framsteg

 
 
 
Det gäller att vara lite kreativ med en hund som inte får använda kroppen allt för mycket men som vill och behöver få ut sin energi på annat vis. De senaste dagarna har vi fokuserat på sorteringen i vittringen, jag sitter vid pinnarna och ställer henne precis bredvid dem så hon enbart får leta men utan spring och ingång. Än så länge är jag väldigt nöjd med resultatet. Hon tar för det mesta rätt pinne vid första kontakt om det inte är så att den ligger först så hon inte har nosat på något annan pinne. Hon känns relativt säker på sin sak och plockar numera 99% av gångerna upp rätt pinne. Fjärren har också tränats flitigt och där har jag lagt till externbelöning bakom i form av godis och det verkar ha gett riktigt bra resutat so far. Zätat har vi också börjat pyssla lite med och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur hon har utvecklats de senaste dagarna. Från att inte kunna sorta dem alls och alla skiften blev sitt till att  hon gör alla rätt för det mesta. Raka halter har vi också tränat, vilket har varit en sån sak som vi behövt nöta väldigt länge men inte kommit oss för att verkligen göra det. Ibland är det bra med ordinerad vila så det blir lite spark i rumpan på mig att verkligen träna det. 
 
Diva har fått fortsatt på det spår jag har börjat på. Jag har kört mycket sortering, alltid kört tävlingsmässiga moment men utmanat henne att verkligen tänka och inte göra det som trillar ner i huvudet på henne. Vi har fortsatt med förberedelseorden, slutorden och lagt in störning. Konskick och vittring låg idag bredvid varandra och jag varierade mellan fritt följ, konskick, vittring, fjärr och zätat. Jag lät vittringen ligga ute hela tiden och blandade mellan de olika momenten. Det gick riktigt bra faktiskt, en gång valde hon fel när jag skickade till vittringen och sprang till kon istället men kom på sig själv och gick vidare till vittringen. Så roligt tat se henne tänka och fokusera på vad jag verkligen säger och inte bara göra det som hon kom på just då. 
 
Blir glad ända in i själen när träningen går framåt med båda hundarna. Så mycket jag lärt mig om hundträning de senaste åren och det är verkligen en fröjd att träna med både Diva och Joy. De är så olika och ger så många olika erfarenheter och lite gråa hår. 
 
 Imorgon börjar mitt sommarschema på ett av jobben, det känns väldigt skönt att få börja jobba efter ett tungt skolår och slippa alla uppsatser på engelska, alla krångliga vetenskapliga artiklar som ska läsas och att behöva läsa väldigt många sidor på alldeles för kort tid. Dags att fylla frysen med matlådor inför sommarens jobbpass. Hoppas ni alla får en trevlig lördagskväll och söndag. 

Tänka om

 
 
 
Efter att ha fått en massa bra tips på hur man kan träna bort låsningar så har vi nu en plan för hur det ska gå till. Tack så mycket!
 
Tidigare har jag försökt eliminera allt som hon kan låsa sig på och tränat så enkelt som möjligt. Men efter gårdagens tävling så insåg jag att det inte fungerade speciellt bra. Hon låser sig i alla fall när hon inte förstår vad hon ska göra. Istället ska jag bryta ner saker och göra dem så tävlingsmässig som möjligt för att hon ska få rutiner i momenten. Dem ser ALLTID likadan ut. Jag ska vara ännu tydligare med förberedelseorden så hon vet vad vi ska göra och jag ska även lägga in ett slutord för momenten. 
 
Idag ställde jag upp en kon och tränade enbart konskick, ca 5 meter snett bakom konen la jag sedan ut vittringen för att hon skulle behöva sortera lite och lyssna men samtidigt behövde hon inte springa precis förbi konen. Gjorde det väldigt tydligt för henne och såg att hon tittade på konen först, gjorde bara om förberedelsordet och efter att jag såg att hon var samlad och fokuserad på pinnarna fick hon spring dit. Fungerde toppen! 
 
Jag hoppas att med lite mer rutin i elitmomenten så kommer hon också att släppa låsningarna. Så ett tag framöver tränar vi vidare på en nya stigen vi har upptäckt och se vart den leder. 
 
Nu är båda hundarna också anmäld till U-SM. Diva i elitlydnad och mästarklass rally och Joy i lydnadsklass 3 och i avanceradklass rally (får se om jag få till en mästarklass start innan U-SM). Det skulle vara så himla skönt att bara behöva lära sig en rallybana och så blir det lite mindre för arrangörerna att pussla med grenar och ekipage. Det blir Divas och mitt 5 (!) U-SM tillsammans, vi börjar bli lite gamla ;) Hitintills har vi kammat hem 3 andra platser och 1 tredje plats, drömma kan vi alltid göra om årets resultat.... ;) 

Att vända en dålig känsla till något bra

 
 
 
I fredags var det dags för Joy och mig att starta lkl III igen. I SPÖregn och +5 grader så var förutsättningarna inte toppen men varmt var det inte i alla fall. Vi fick startnummer 3 och var sist ut i klassen. Vi började med platssittningen och där reste hon sig återigen och ville följa med mig men satt sig (jävlaskitockså) vilket resulterade i en 0:a och platsliggningen fick vi 9.5 för att hon nosade lite. Var så frustrerad/ledsen/arg (jag vet att jag inte borde bli det) men när det fungerar på träning och det är andra tävlingen det händer. GAH! Tänkte inte gå in och göra några fler moment men hade några minuter på mig att fundera så jag stoppade in Joy i bilen. För samtidigt som jag inte ville gå in igen så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få tävlingemässigkommendering och bedömning av en SM-domare. Det är trots allt inte varje tävling jag får möjlighet att tävla för någon för första gången. Och fick jag riktigt bra betyg på resten av momenten kunde vi trots allt få ett första pris även om den chansen inte var så stor. Så ut med Joy för värmning. Som team gjorde vi nog vår bästa tävling någonsin. Jag var avslappnad, tänkte på hur jag gick och hur jag förhöll mig till henne och hon gjorde sitt bästa. Det resulterade i:

Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)

Sättande:10 poäng

Inkallning med ställande: 10 poäng 
 
Rutan: 10 poäng

Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)
 
Metallen: 8.5 poäng (tempo tillbaka)
 
Vittring: 0 (BRYTER)
 
Jag bröt vid vittringen då hon blev osäker i sorteringen även om hon tog rätt pinne först. 
 
Så summan av tävlingen, jag är väldigt glad att jag valde att gå ut ändå. Jag lyckades vända min dåliga känsla till något bra, släppte all nervositet och Joy fick visa vilken grymt bra hund hon är. Så otroligt häftigt att få dela plan med henne där ute i fredags. För att inte tala om att vi fick gå av plan med ett leende på läpparna och inte den dåliga känslan jag hade innan. Guldvärt!
 
Tar med mig erfarenheterna från denna tävling och tränar vidare på våra brister och utvecklingsområden men först ska jag njuta ett tag till! 

Fjärrdirigering- låsta framben eller låsta bakben?

 
 
Ett skitmoment när det inte fungerar. Jag har funderat fram och tillbaka med Joy, om jag ska göra om den helt och byta till låsta framben eller om jag ska höja kriterinerna och gå tillbaka till grunderna med låsta bakben. Vägt för- och nackdelar med båda varianterna mot varandra. Tittat på filmer med vardera varianter. Var inne på att jag skulle ha låsta framben först, eftersom hon är så lång i kroppen så tänkte jag att det skulle vara lättare, att det skulle falla sig mer naturligt för henne än låsta bak. Men så fel jag hade! Efter att ha testat med låsta framben insåg jag att hon inte alls vill sätta sig framåt, hon har ett starkt driv bakåt och det har hon egentligen alltid när hon sätter sig men att jag inte fått till det i själva fjärren. En annan sak som slog mig när vi testade med låsta framben är att hennes rygg blir mycket mer belastad med låsta framben. Hon är snabb och kvick för att vara en stor hund och det blir som en fjädring i ländryggen på henne från sitt-stå som jag inte får när hon har låsta bakben. Vilket gjorde valet ganska enkelt trots allt. 
 
Så istället för att träna om fjärren med låsta framben så har omträningen av låsta bakben börjat. Nu håller jag på att lära in ny teknik på stå-sitt där jag vill förskjuta vikten än mer neråt-bakåt än att bara fokusera på vikten bakåt som jag tidigare gjort. Samt in med extern belöning. Skam den som ger sig!

Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se. 
 
Hoppas ni får en trevlig Valborg!

Vi kom med!

 
Igår kom det ett roligt mail där det stod att Joy och jag kom med på en WT- kurs som Golden Retrieverklubben Medelpad ska ha. Det är relativt tomt på kursfronten då det kommer till jakt så jag är superglad att vi kom med. Ska bli så roligt att få lära sig mer om det. 
 
Så efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan tog jag med hundarna och leta reda på ett skogparti som övergick i en äng. Där sysselsatt vi oss med diverse övningar med dummiesarna. Började med minnesövningar och jag måste säga att det är roligt att se hur skärpt Joy är. Stensäker var enda gång oavsett vilken jag skickade henne på. Sedan gick vi vidare till dirigering och åt sidorna är hon riktigt säker men att skicka henne utåt är fortfarande svårt. Joy har heller inte speciellt svårt för terrängbyte vilket jag är väldigt tacksam för. 

Diva då, hon gjorde även om finnas minnesövningar och dirigeringen är svårare för henne än för Joy. Det är roligt att se hur olika de är. Diva har mycket enklare med inleveransen än Joy medan Joy har lättare för att jobba ute på fältet. Kom hem med två trötta och nöjda hundar vilker gjorde att jag med gott samvete kunde sätta mig och knåpa ihop det sista inför dagens kurstillfälle.

Hoppas du har en fin torsdag! 

Dags att slipa på högerhandlingen

 
 
I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där. 
 
En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy. 
 
Hoppas ni har en fin dag :)

Övning ger färdighet

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.
 
 
Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!
 
 
 
Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 
 
 
Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 
 
Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 
 

Film från gårdagens lydnadsträning

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 
 
Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 
 
Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.
 
 
 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.
 
 
Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.
 
 
 
Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.
 
 
 
 
 
Ett litet lyckopiller som alltid gör sitt bästa! Diva gjorde några bra moment och dir. apporteringen går framåt även om det är långt kvar innan vi har ett färdigt elitklass program. Divas bästa moment för dagen var fria följet, var det bästa ff:et på väldigt länge och hon var så lugn och harmonisk. Lycka! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0