Jag har stått i valet och kvalet om jag ska lära in högerhandlingen ordentligt på Joy över huvudtaget men eftersom vi inte har så mycket att träna nu när hon är under rehabilitering så varför inte. Det är bra hjärngympa för oss båda. Först tänkte jag harva mig igenom mästarklassen som jag gjort med Diva. Dvs. inte lärt in högerhandlingen under några strukturerade former utan helt enkelt tagit en godis och gjort skyltar. Men jag tänkte att om högerhandlingen i alla fall ska läras in så kan den tränas in ordentligt och riktigt på en gång. Vi har börjat med diverse bakdels övningar eftersom hon redan har kontakten. Hon gick tidigare på snedden och "glömde bort" bakdelen så att hon gick på 3 eller 4 spår istället för 2. Mission 1 har alltså varit att få bakdelen aktiv så faller resterande delar på plats. Vi har ännu inte kommit jättelångt och vi har inte gjort så många pass på klossen ännu men det har redan blivit mycket bättre. Hon börjar bli medveten om att hon kan arbeta den åt det hållet också. Och för att inte tala om hur otroligt nyttigt det är för mig att verkligen få tänka och att gå tillbaka och fundera över hur jag gjort tidigare i träningen av "fot". Idag tog jag fram klossen mellan hostandet och tedrickandet. Jag behöver fortfarande hjälpa henne lite med handen men hon trampar runt riktigt fint även om det är nära nära att hon sätter ner rumpan ;) Nästa steg är tänkt att bli vänstersvängar under marsch, hon åker lätt ut med rumpan där men det blir först när klossen sitter ordentligt utan handhjälper. Eftersom rösten fortfarande i princip är helt borta så är jag ytterst tacksam att det finns klicker. Lite fjärr med handtecken och lite gripanden av vittringspinnar fick vi också till eftersom min röst inte behöver användas så mycket. 

 

Uppe i femte dagen med urdålig röst och hosta, fått tackat nej till 3 vakna nätter med jobb och ett dagpass för att jag inte kan göra mig förstådd :P Nu åter till soffan och kurera mig så jag är pigg inför morgondagenskurs och helgens tripp till Uppsala för att träffa Ungdomsrådet för första gången! 

 

Varje gång jag sätter igång Diva efter ett längre uppehåll går hon upp i alldeles för hög stressnivå, överarbetar situation, hon vill för mycket, slarvar till det och så blir det ljud i stegförflyttningar, fjärr, vittring osv. Innan uppehållet hade vi fått ganska bra ordning på det igen men det kommer lätt tillbaks om jag inte ser upp. Att träna vittring är förenat med livsfara för pinnarna ;) Pinnarna flyger och far och vips så har hon fått tag i en som viner i luften, mer eller mindre knäcker den på mitten och letar sedan reda på rätt pinne som får samma brutala omhändertagande á kiropraktisk behandling med mycket knak ;) Det ställer höga krav på mig som förare för att räta till det igen, för att få ner den stressade lilla elefanten som klampar omkring utan minsta koll på vart hon sätter tassarna. Men det är också en spännande och lite rolig utmaning. Idag började vi träningspasset som jag beskrivit ovan, jag tycker det är lätt att bli frustrerad själv Diva går upp i frustration. Efter lite ransakning så gick vi tillbaka till basic och jag belönade enbart när hon satt i fotposition med munnen stängd och med fullt fokus på mig. Efter att ha fått ner henne så hon var lugn och sansad gick vi vidare och körde en fjärr på väldigt kort avstånd och vips så var hon helt tyst, lugn och genomförde skiftena riktigt bra. Tänk vad små medel kan göra stor skillnad, att bara belöna henne i passivitet där hon får koncentrera sig och verkligen vara lugn. 

 

Nu är det dags att åka iväg till jobbet några timmar. Trevlig måndag! 

Efter att ha smält beskeden så har nu slutspurten (även om den är lång) på rehabiliteringen med Joy börjat. Vi blev ordinerade koppelpromenader med viktmanschetter på stabila underlag vilket egentligen inte gynnar hennes felaktiga rörelsemönster utan gör att hon fortsätter i samma dåliga gång men skogspromenader fungerar inte för tårna så vi fick välja mellan pest eller kolera och då valde vi att hålla tårna smärtfria och försöka träna upp muskler och rätta till rörelsen på annat vis. Men eftersom Hurtta har gjort ett par skor som jag köpte och testade för några veckor sedan med lyckat resultat så har jag valt att gå i skogen ändå. Skorna får hennes tår att stabiliseras och samtidigt så tränar hon upp muskler och rätar till den felaktiga rörelsen med högerbakben. Självklart håller jag koll på tårna och ser så de inte blir överansträngda av skogspromenaderna men än så länge går det bra. Ett annat problem är ju att Diva inte alls ska gå på asfalt vilket Joy ska göra. Divas armbågar behöver skogsunderlag för att må som bäst och för att hennes muskler ska bibehållas. Egentligen skulle jag behöva klona mig eller gå separata promenader med dem så att kunna lösa en del av det med skor är så skönt. Både hundarna och jag gläds åt att äntligen kunna gå promenader i skogen och som avslutning idag fick de varsin helkroppsmassage och stretching och de riktigt nöjt. Snart är jag självlärd fysioterapeut efter alla rehabilitingar och all friskvård jag genomfört på mina egna hundar genom åren ;)

 

Diva fick simma första gången efter operation och inflammationer igår på Biceps Friskvård för hund vilket gör att hon fått börja äta rimadyl igen för att förhindra en ny inflammation. Som tur är är det bara tillfälligt tills hon är igång satt igen och sedan ska den tas bort. 

 

Lite energitjuvar har jag också hunnit ta i tu med, ni vet såna där småsaker som samlas på hög och så fort man ser dem så går luften ur en. Så nu ska jag njuta av att jag är ledig idag och kanske det får bli ett kort lydnadspass också. Trevlig söndag allesammans! <3

Efter att Diva i måndags blev tillåten att börja motionera och träna lite smått så har jag ett par dagar funderat över upplägg, för att jag inte ska gå ut på planen och göra allt samtidigt och överanstränga henne. Idag kunde jag inte hålla mig längre så direkt efter jobbet åkte jag och hämtade Diva och Joy hos mamma och pappa, de skulle egentligen vara kvar där till imorgon men jag fick sluta tidigare idag och hade tid för en kort träning. Behöver jag säga att vi båda var överlyckliga? Vi började lite lugnt, hon har ju trots allt inte tränat nästan någonting de senaste två månaderna. Lite uppvärmningsövningar, zäta skiften, fjärr, dirigering och slutligen fritt följ. Zätat gick riktigt bra,  hon som har haft svårt att hålla i sär skiften gjorde det klockrent idag, fjärren fick vi ljud i då hon var en aning för taggad, dirigeringen gick riktigt bra med tanke på att hon inte tränat den på ett tag och det är ett av våra svåraste moment. Fria följet fick vi kämpa lite med, lite långt fram i position och lite slarviga svängar men det fick vi till hyfsat på slutet. Vad vi fick ut av själva träningen är egentligen inte så vessäntligt (vilket jag i vanliga fall skulle säga att det är) utan att vi överhuvudtaget kan träna och att det inte blev några jättemissar i momenten är det var viktigast idag. Jag hade förväntat mig att det skulle vara lite guldfisksyndrom hos Diva idag, att hon skulle ha tappat många av momenten efter uppehållet men hon kom faktiskt ihåg och kunde fokusera riktigt bra. Guldfisken kanske har tagit semester? ;) Är så obeskrivligt glad över de korta passet vi fick. Så himla underbart att vara tillbaka på planen med sin bästa vän vid sin sida och göra det absolut roligaste som finns; att träna hund! 

 

Joy fick komma ut och träna lite hon med och herrejävlar vilken träning hon gav mig. Grymt snygg fjärr och lika så zätaskiften. Längtar så till våren då vi kan börja träna ordentligt och förhoppningsvis hela moment och länkning. Vilken kapacitet den hunden har när hon väl får vara smärtfri. Jag är helt lyrisk! 

 

Nu väntar ett par timmar på klubben som instruktör vilket är en annan väldigt rolig och klurig del.