Funderingar


Foto: Jonna Eriksson
 
Det som är så roligt med hundträning är att hela tiden utvecklas, att små saker kan göra stor skillnad på ett resultat. Diva ändrade sinnesstämmningen i fria följet enbart av att jag drog bak mina axlar och gick mer på hälarna, dir. apporteringen blev mycket bättre efter att jag visade Diva med blicken vilken apport hon skulle ta eller Joys fjärr blev bättre när jag tog bort handtecknen. Små medel som ändå gör stor skillnad i resultat.
 
Under en längre tid har träningarna känns riktigt bra, Joy har gått från klarhet till klarhet och många problem har blivit löst under denna period. Hennes energi nivå har ökat enormt och det händer saker till höger och vänster numera. Med energin har det kommit en massor med spännande saker, problem i vissa avseenden då hon är på tok för hög i aktivitetet. Hon har bland annat börja studsa i fjärren, till en början nöjde hon med att göra väldigt distingta skiften men nu studsar hela hunden om hon ligger för högt. Det känns lite som att vi sitter fast, vi har stått och stampat lite på sammaställe och även om de flesta momenten går bra så är det en gnagande känsla i magen som säger att något inte stämmer. Något som stör. Jag måste nog lära mig att balansera henne i träningen, nu går hon som en tickande bomb och även om hon inte som Diva exploderar rätt vad det är så kommer det fram i slarv i momenten och överarbetening från hennes sida. Energin måste packeteras lite bättre tror jag minsann. 
 
Var iväg och tränade början till linjetag ikväll och där går det också framåt. En hel del "skräp" att träna bort men glädjen de har hon GARANTERAT. 

Jaktträning

 
Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 
 
På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 
 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

Vägskäl

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!
 
Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.
 
En fantastisk bok som har gett mig en hel del när det kommer till kunskap om jaktträning. 
 
När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 
 
Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

Sista april

Tänk att det redan är slutet av april, vart har denna månad tagit vägen? Vi har äntligen börjat vakna till efter vinterdvalan och idag gjorde jag, mamma och hundarna första jaktträningen sedan i höstas. Så underbart att se hur Joy har växt under vintern och linjetagen var verkligen superfina och lika så avlämnandena som var lite av ett problem förra året. Jag skickade ut Diva och Joy på ett konkurrenssök och oj vad Diva jobbade, Joy förstod inte riktigt men hämtade in några dummiesar efter att jag påminde henne. Tessie kämpade på och fick göra två linjetag, sedan vart det lite för jobbigt för henne. 
 

 
I söndag var jag och Joy med och hjälpte till på inträdesprovet för räddningshund. Så roligt att se alla duktiga ekipage, de flesta som vi fått möjlighet att gå på kurs med. Vill passa på att önska alla lycka till på räddningshundsutbildningen och hoppas att ni når hela vägen. 
 


I morgon skulle Joy och jag ha tävlat klass 2 men eftersom hon har haft väldigt dålig fart och känslan har inte varit riktigt rätt på slutet så har jag valt att stryka mig. Vi kommer istället att statsa på en hel del motion, jaktträning, så snart agilityhindren kommer upp så ska vi testa på även det och så blir det några rallylydnadstävlingar innan jag klurat ut en ny träningsplan. 
 
På lördag har vi avslutning på miljösökskursen som vi gått och jag kan inte vara nog tacksam över hur mycket det har hjälpt Joy att växa som hund. 
 
Tidigt på söndagmorgon/natt kommer jag och Jessica att åka upp till Nordmaling för att tävla rally. Joy ska förhoppningsvis starta sista gången i nybörjarklassen, Jessica och Ellen ska starta fortsättningsklassen och Diva ska starta i mästarklassen. Håller tummarna för att vi ökar på våra SM-poäng något Diva och jag. 
 

Trötta hundar

 
Idag klev jag upp extra tidigt för att hinna med både att plugga och träna hundarna. Mitt på dagen tog jag ut hundarna var för sig för lite apporteringsträning på ängarna runt huset. Joy fick börja och vi började med några linjetag. Eftersom det var länge sedan vi tränade kontenueligt så fick hon följa med ut när jag la ut första dummien. Sedan la jag ut resten medan hon satt en bit bort. Hon skötte sig verkligen kanon. Jobbade jättefint även om hon behöver bli betydligt bättre på söket än vad hon är nu. Till veckan ska vi iväg och träna lite apportering/jakt med en annan tjej som bor här i Västerås, det ska verkligen bli roligt. Diva däremot var lite ofukserad idag och sprang mest som en dåre. Efter att ha fått ett lyckat linjetag gav jag upp och lät henne springa runt på leråkern i vattenpölarna och lorta ner sig istället. Vilket hon uppskattade betydligt mer. Jag var dock inte så populär när vi kom in och fick gå raka vägen in i duschen för att en sanering av underredet ;)
 
Efter att hundarna sovit ett par timmar (och jag pluggat en massa) så blev det lite lydnadsträning för Joy och lite rallylydnadsträning för Diva. Joy's nya favorit "moment" är tasstarget, oj så hon anstränger sig. Förutom det så satt Inkallningen som ett smäck idag, ingången var väldigt fin och bra fart hade hon med. Idag testade vi en ny övning med träapporten, jag satt Joy ca 10 meter bort, med apporten ca 1 meter från henne (mellan oss) och bad henne apportera den till mig. Första försöket var svårt då hon nästan snubblade över den men efter några gånger såg det verkligen jättefint ut. Jag testade även att lägga godisbelöning bakom henne på fjärren idag och fick grymt bra respons. Joy är väldigt tacksam att träna på så vis, så fort jag kommer med rätt metoder för stunden visar hon det direkt. Jag känner att på bara några veckor har det blivit väldigt stor skillnad på henne, jag har börjat tänka mer framåt och jag utmanar henne mer vilket har gjort att hon växt massor. Lite störning (i form av både byte av miljö, människor och till slut andra hundar) ska nu så smått börja läggas in, då hon kan de mesta väldigt bra här hemma även om vi inte har så många färdiga moment ännu. 
 
Divas rallylydnadspass gick också bra, vi har gått tillbaka till grunderna och mycket skyltträning. Insåg här om dagen att hon blir stressad då hon inte blir påmind om skyltarna som hon tycker är svår, och även såna som jag tar förgivet att hon kan. 

Du och jag

<3
Idag är det precis ett år sedan Diva genom gick sin 3:e (och sista) armbågsoperation. 2011-09-22 är en dag som länge kommer finnas med mig. Jag kommer ihåg det mesta från den dagen, jag kommer ihåg känslan när jag står i hissen påväg att hämta henne på uppvaket. Den fruktansvärda huvudvärken jag hade. Det rakade benet och en trött Diva. Tänk att ett år kan gå så fort. Sista möjliga operationen är gjord och nu hoppas jag att den ger oss många fina år tillsammans. Denna dag är både glädje och sorg. Sorg för att det påminner om hur otroligt skört livet är och att vi aldrig kan säga när det tar en hastig vändning. Hennes hälta kom plötsligt den gången och det fanns inga andra möjligheter än operation. Glädje för att hon återigen har fått en till chans och att hon fått möjlighet att leva ett smärtfritt år. Jag försöker ta vara på den tid vi får och göra det bästa, även om jag vissa dagar glömmer bort allt vi gått igenom och tar henne för givet. Jag är glad för varje dag vi får tillsammans. Varje dag som vi kan ha roligt, gå promenader, träna eller mysa framför tv:n.
 
Idag har vi firat att hon är fri från smärta och lever ett normalt Diva-liv. Dagen började med en kort promenad i sällskap av Joy och sedan fick Diva efterlängtad ensamtid med mig. Vi apporterade på en äng och sedan gick vi en promenad längs travbanan som på sina ställen nästan var oframkomligt pga stora vattenpölar som Diva självklart var tvungen att springa rakt igenom och busa i. Men vad gör det? 
Foto: Sofie Gustafsson

Höns kan verkligen ta på krafterna!

 
 


Detta är våra grannar. Höns och kaniner dominerar på detta ställe. Diva tycker att det är lite jobbigt och den första dagen flippade hon ur så fort hon såg båda delarna. Men det tar sig, nu kan vi gå förbi dem utan att hon blir förstelnad eller vill "leka" (läs: jaga och äta upp) med dem. Idag har vi gått förbi dem ett flertal gånger och Diva har till och med fått legat platsliggning bredvid dem. Gick kanon bra! Förutom det har vi hunnit med lite apportering för att ladda ur batterierna lite. 
 
 
Det lilla huset är städat och hundarna ligger trötta i vardagsrummet och sover. Eftermiddagen kommer spenderas med skolboken i soffan och sedan lite välbehövlig massage för hundarna innan vi ska mysa till det framför tv och ladda inför i morgon. 
 
Ha en trevlig helg allesammans!

RSS 2.0