Efter att ha fått en massa bra tips på hur man kan träna bort låsningar så har vi nu en plan för hur det ska gå till. Tack så mycket!

 

Tidigare har jag försökt eliminera allt som hon kan låsa sig på och tränat så enkelt som möjligt. Men efter gårdagens tävling så insåg jag att det inte fungerade speciellt bra. Hon låser sig i alla fall när hon inte förstår vad hon ska göra. Istället ska jag bryta ner saker och göra dem så tävlingsmässig som möjligt för att hon ska få rutiner i momenten. Dem ser ALLTID likadan ut. Jag ska vara ännu tydligare med förberedelseorden så hon vet vad vi ska göra och jag ska även lägga in ett slutord för momenten. 

 

Idag ställde jag upp en kon och tränade enbart konskick, ca 5 meter snett bakom konen la jag sedan ut vittringen för att hon skulle behöva sortera lite och lyssna men samtidigt behövde hon inte springa precis förbi konen. Gjorde det väldigt tydligt för henne och såg att hon tittade på konen först, gjorde bara om förberedelsordet och efter att jag såg att hon var samlad och fokuserad på pinnarna fick hon spring dit. Fungerde toppen! 

 

Jag hoppas att med lite mer rutin i elitmomenten så kommer hon också att släppa låsningarna. Så ett tag framöver tränar vi vidare på en nya stigen vi har upptäckt och se vart den leder. 

 

Nu är båda hundarna också anmäld till U-SM. Diva i elitlydnad och mästarklass rally och Joy i lydnadsklass 3 och i avanceradklass rally (får se om jag få till en mästarklass start innan U-SM). Det skulle vara så himla skönt att bara behöva lära sig en rallybana och så blir det lite mindre för arrangörerna att pussla med grenar och ekipage. Det blir Divas och mitt 5 (!) U-SM tillsammans, vi börjar bli lite gamla ;) Hitintills har vi kammat hem 3 andra platser och 1 tredje plats, drömma kan vi alltid göra om årets resultat.... ;) 

 

 

Då var debuten gjord! Hade inga som helst förväntningar idag då vi inte tränat så mycket de senaste två veckorna. Startade ändå eftersom vi var tvungen att ha gjort en start i eliten för att kunna starta i eliten på U-SM. Så jag tänkte att vi kör så länge det känns okej. Platsmomenten gick toppen bortsett från ett dk på läggandet, hon låg kvar på vid uppsittet på de andra hundarna. Där hade jag redan vunnit högsta vinsten för dagen. Fria följet höll hon ihop riktigt fint trots att det var långt och hon brukar balla ur när språngmarschen är sent i programmet men hon klarade det. Jättenöjd trots dåliga poäng där. Zätat ställde hon sig på alla skiften, ops! Jag som skrutit så över att hon gör dem så fint ;) Inkallningen glömde hon att stanna men la sig fint. Hon nollade rutan då hon inte såg konen (lyssnade på vad jag sa) och lika så apporteringen då hon missade konen. Vi bröt senare eftersom det inte var någon mening att fortsätta. 

 

Summan av dagens tävling, som sagt jag hade inte förväntningar på ett bra resultat så det var ungefär som jag trodde att det skulle gå. Jag är nöjd att hon inte ballade ur allt för mycket och lyssnade när jag kallade tillbaka henne på konskicket. Däremot vet jag inte hur jag ska få till att hon verkligen ska lyssna på vad jag säger, som idag när jag skickade henne till konerna så springer hon lite hejvilt för att sedan komma på vid dirigeringen på apporterna att hon missat rutan och låser sig på den istället. Hon kommer oftast på att hon har gjort fel i efterhand och blir låst i den tanken och kan inte gå vidare. Tips mottages gärna! En annan erfarenhet jag fick idag var hur mitt röstläge påverkade henne under fria följet. Började med att använda ett ganska lågt och lugnt fot men kände att hon inte riktigt var med och fokuserad så jag bytte till ett ljusare och snärtigare efter ett tag och hon blev mycket mer uppmärksam. Däremot så finns risken att hon ballar ur om hon är på sånt humör och det blir överspel av "för glada" fotkommandon. Mycket att tänka på. Hur som helst är jag väldigt stolt över att vi kommit såhär långt, då jag aldrig trodde att vi skulle ta oss ända till eliten. Jag var ung och oerfaren när jag fick Diva och la en dålig grund och mycket stress i henne i kombination med Divas dåliga armbågar och stora motor har gjort att det är väldigt svårt att hålla ihop henne. Men som sagt, jag är väldigt stolt över att vi kommit såhär långt och allt slit vi lagt ner för att komma hit. 

 

Nu har vi ingen fler tävling inplanerad förrän U-SM i augusti så det blir att fundera på den och träna hårt under sommaren. 

 

Har i säker två månader ignorerat det faktum att huvudet känts som bomull eller en urvriden disktrasa. Den har varit helt slut. Suttit med dokument framför mig i timmar utan att ha någonting att skriva, mental skrivkramp helt enkelt.  Försökt kombinera skola, jobb, hundar och haft dåligt samvete för att jag inte har aktiverat dem tillräckligt på slutet. Har slitit för att hinna klart med avhandlingen men fick igår reda på att den inte kommer få gå upp på examineringen om det inte sker ett mirakel i helgen. Ingen av mina kurskamrater kommer heller att hinna klart med sina avhandlingar, kanske det är dags att ändra system? Det och några fler jobbiga besked gjorde att all luft gick ur och både kroppen och knoppen sa stopp idag. Så istället för att ta tag i skolarbetet idag så fick det bli en energipåfyllar/slappar dag. 

 

 

Började med frukost på verandan i solen medan hundarna låg ute på gräsmattan och filosoferade. Fortsatte med en härlig långpromenad där vi strosade efter strandpromenaden och fyllde lugnorna med dofter av hägg och havsvatten. Att bara känna lugnet och inte tänka på något speciellt. Hundarna fick bada lite också vilket uppskattades i det varma vädret. Det blir sällan så spontant på grund av Divas armbågar utan samma rutiner varje dag men idag fick de trava lösa efter strandpromanden medan jag passade på att fota lite. Små saker som att låta dem vara lös tillsammans känns helt fantastiskt och något som de flesta tar för givet. Resten av dagen ska få fortsätta i samma tempo, njuta av lite glass ute i solen, träna hundarna lite och titta förbi hos mamma och pappa för att lämna Diva. I morgon ska nämligen Joy och jag upp till Ånge på WT-kurs. Så himla roligt ska det bli! Var evigheter sedan jag gick kurs och till och med få chansen att utforska ett nytt område som jag inte kan så mycket om. Men det är först i morgon så nu intar vi altanen ett tag till. 

 

 

 

Med jämna mellanrum dyker det upp fb-statusar, blogginlägg och så vidare där vi (en aning generaliserande kanske) betonar att vi unnat oss något, det kan vara allt ifrån en bit choklad till en utlandsresa till prylar. Vi rättfärdiga vårt handlande med en prestation. Att vi till exempel har motionerat bra den dagen/veckan och kan "unna" oss efterätten eller att vi jobbat hårt under året och kan "unna" oss en utlandsresa. Ett samhälle som går ut på att vi ska förklara, rättfärdiga och kompensera saker som gör att vi mår bra. Att vi måste ha en orsak till varför vi väljer att kosta på oss själva någonting som verkar lite extra ordinärt tycker jag är både skruvat och fel. Inte konstigt att allt fler personer i samhället drabbas av bland annat ätstörningar i någon form när kompensation är en del av vardagen. Visst har det gått långt när en ätstörning utvecklats men det innebär till viss del samma sak, en kompensation för att äta.  En kompensation och ett rättfärdigande att få äta för att en annan handling har utförts som gör att man är VÄRD mat.

Jag önskar att konceptet unnan sig kunde försvinna, att vi istället kan njuta av saker utan att behöva kompensera och rättfärdiga dem. Att vi kan njuta av saker som får oss att må bra just för att dem får oss att må bra och ingenting annat. 

 

 

 

 

I fredags var det dags för Joy och mig att starta lkl III igen. I SPÖregn och +5 grader så var förutsättningarna inte toppen men varmt var det inte i alla fall. Vi fick startnummer 3 och var sist ut i klassen. Vi började med platssittningen och där reste hon sig återigen och ville följa med mig men satt sig (jävlaskitockså) vilket resulterade i en 0:a och platsliggningen fick vi 9.5 för att hon nosade lite. Var så frustrerad/ledsen/arg (jag vet att jag inte borde bli det) men när det fungerar på träning och det är andra tävlingen det händer. GAH! Tänkte inte gå in och göra några fler moment men hade några minuter på mig att fundera så jag stoppade in Joy i bilen. För samtidigt som jag inte ville gå in igen så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få tävlingemässigkommendering och bedömning av en SM-domare. Det är trots allt inte varje tävling jag får möjlighet att tävla för någon för första gången. Och fick jag riktigt bra betyg på resten av momenten kunde vi trots allt få ett första pris även om den chansen inte var så stor. Så ut med Joy för värmning. Som team gjorde vi nog vår bästa tävling någonsin. Jag var avslappnad, tänkte på hur jag gick och hur jag förhöll mig till henne och hon gjorde sitt bästa. Det resulterade i:

Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)

Sättande:10 poäng

Inkallning med ställande: 10 poäng 

 

Rutan: 10 poäng

Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)

 

Metallen: 8.5 poäng (tempo tillbaka)

 

Vittring: 0 (BRYTER)

 

Jag bröt vid vittringen då hon blev osäker i sorteringen även om hon tog rätt pinne först. 

 

Så summan av tävlingen, jag är väldigt glad att jag valde att gå ut ändå. Jag lyckades vända min dåliga känsla till något bra, släppte all nervositet och Joy fick visa vilken grymt bra hund hon är. Så otroligt häftigt att få dela plan med henne där ute i fredags. För att inte tala om att vi fick gå av plan med ett leende på läpparna och inte den dåliga känslan jag hade innan. Guldvärt!

 

Tar med mig erfarenheterna från denna tävling och tränar vidare på våra brister och utvecklingsområden men först ska jag njuta ett tag till!