Efter nästan 5 år fick jag i tisdags äntligen en tid hos bettfysiologen på sjukhuset för att undersöka min käka som värker och den huvudvärk jag har. Efter en noggrann undersökning på 40 minuter inklusive utfrågning kunde de konstatera att käken inte var felet utan den påverkas av de skadade nerverna och musklerna jag har i nacken. Vilket jag själv kunde konstatera för flera år sen. De kunde tyvärr heller inte hjälpa mig på något vis utan skickade tillbaka mig till tandläkaren på folktandvården så får de utreda mig vidare. 

Kroppen är ganska fascinerande. Så många saker hänger ihop som jag innan inte visste påverkade så många av kroppens funktioner. Läkarna har alltid sagt att nervskador är komplexa. Att de påverkar alla människor olika och att det påverkar olika funktioner på olika vis. Att det inte helt och hållet går att härleda vilka funktioner i kroppen som påverkas mer än genom de symptom kroppen ger. 

Jag började på ett nytt jobb i januari, vilket var en spännande utmaning och delvis vad jag med min utbildning är ämnad att jobba med. Ni vet den första tiden på ett nytt jobb så känns det som att det blir hur mycket som helst att ha i huvudet samtidigt, mycket nytt och många nya ansiktet med tillhörande namn att lära. Detta var såklart inget undantag. 7 nya datorprogram var jag tvungen att lära mig bara för att spåra en betalning. Vi har ärenden löpande och handlägger ungefär (plus/minus) 100 ärenden om dagen. Som vanligt friska människor blev jag också trött och slut av alla intryck, problemet var bara att de symptomen jag fick var uppgraderad till 2.0. Mitt nervsystem fick en overload och kraschade totalt. Det tog ett tag innan jag förstod att det var mina nerver som spökade och inte bara den normala tröttheten. Huvudet kändes som bomull och jag kände mig så otroligt korkad. Jag förstod knappt vad jag skulle göra med mina ärenden på jobbet och glömde vad jag hade gjort lika fort. Jag var så trött att jag mådde illa på morgonen när jag vaknade efter att ha sovit 9 timmar och vid lunch vad jag så slut att jag inte visste hur jag skulle kunna köra bilen hem för att huvudet fungerade inte. Inte nog med det blev jag så ljud- och ljuskänslig att jag inte kunde förmå mig att ens vistas i ett rum som inte var mörklagt utan öronproppar den tiden jag inte spenderade på jobbet. Helt stilla låg jag i sängen nästan all vaken tid utöver jobbet för att kroppen hade sån panik över alla intryck att det kändes som att huvudet skulle explodera. Stundvis var jag också tvungen att hålla i mitt skrivbord på jobbet för att jag hade sån yrsel att det kändes som att jag skulle välta av stolen om jag inte höll i mig.  Jag hade dagligen i flera månader influensa/febervärk trots att jag inte hade feber. Varenda nervcell i hela kroppen hade panik, ni vet när någon gör tusen nålar på armen? Så kändes det fast i hela kroppen. Det blev som en utbrändhet fast det gick så mycket fortare, det tog 4 dagar in på det nya jobbet innan huvudet kraschade. Nu efter snart 8 veckors sjukskrivning (50% först i 6 veckor och nu 25 %) börjar jag känna mig levande och fungerade. Tänk nu känner jag mig till och med ganska smart på jobbet ;) Orken har sakta börjat återvända och jag har så smått kunna börja träna igen vilket känns underbart. När jag tränade under tiden jag var som sämst blev jag helt sängliggandes i febervärk och frossa. Tänk att ett skadat nervsystem kan ge så stor påverkan på kroppen som jag på förhand inte hade en aning om kunde påverka så många funktioner. Det är frustrerande då jag så gärna vill jobba eftersom jag trivs så bra med mina kollegor och min chef. Det är bara att ta en dag i taget och försöka ge sig själv de bästa förutsättningarna som går för att komma tillbaka. 

Tänk vad mycket man kan lära sig av sig själv om man bara lyssnar ordentligt :)