Äntligen ett första pris

<3
 
Idag var det tänkt att det skulle bli sista officiella tävlingen i Divas karriär. Alla som känner Diva och mig vet vilken otroligt tid, slit och energi jag har lagt ner på henne. Dels för att hon ska fungera som hund med alla begränsningar hon har men också att hon ska hålla ihop då hon väl får träna och tävla. Hon är inte på långa vägar en lätt hund att arbeta med. Energi till max och hög tempererad med dåliga framben. Men idag satt den, tävlingen med stort T. Efter 11 starter i klass 3 så har vi nu ett första pris i handen. Tårarna har runnit ner för kinderna och jag har nog inte förstått det ännu. Det gick! Vi klaradet det, Diva och jag. 
 
Poängen blev följande: 
Platssittning: 10p
Platsliggning: 10p
Fritt följ: 9p (dk)
Sättande: 8.5p (dk, saktar in)
Inkallning med ställande: 9p (några steg)
Rutan: 9p (ej rakt in i rutan)
Hopp-apport: 8p (dk återhopp)
Metallen: 9.5p (bus)
Vittring: 8p (bus och tugg)
Fjärr: 6p (DK många, låter)
Helhelt: 10p 
Totalt blev det 273.5 poäng och klassvinst. 
 
Sedan vill jag tacka alla fina träningskamrater och alla andra som stöttat och hjälpt oss under vår resa, utan er hade vi inte tagit oss såhär långt. Tänker inte nämna några namn men ni vet vilka ni är.
Nu ska vi fira detta och sedan är tanken tar vi nya tag i eliten till våren. 

Ruggig höstdag

 
Hur man gör en grå och regnig dag bättre; Varm choklad med vispgrädde!
 
Vaknade i morse nåväl kanske inte i morse, men mitt på dagen med ruggig huvudvärk. Regnigt och grått ute gjorde att jag helst bara ville stanna kvar i sängen hela dagen. Detta är verkligen nackdelen med hösten, det blir grått, regnigt och mörkt. Tog mig i kragen och åkte i väg för att lämna en bok och tog sedan en tur förbi brukshundklubben på vägen hem. Till och med Tessietanten fick följa med idag. Efter en promenad i SPÖregn så ställde jag i ordning en plan för att träna Diva lite. Hon kändes mycket bättre än igår. Idag fokuserade vi på positionen i fria följet och det fixade hon mycket bra. Lite slarv i steg förflyttningarna bara. Hopp-apport fick vi till ganska bra också och hon valde till och med att hoppa tillbaka trots att jag kastade apporterna något snett. Rutan fixade hon på första försöket även om hon har en tendens att ställa sig utanför och sedan gick vi vidare till att köra till rut-placeringar istället. I fjärren var hon helst tyst idag och gjorde skiftena fint. 
 
 
 
Joy fick komma ut och träna lite också, några rut-skick fick de bli som avslutning men först lite hopp apport. Har tränat en hel del hopp med shaping för att hon ska tycka att det är roligt att hoppa åt båda hållen och sedan la jag till apporten och det såg riktigt snyggt ut. Bra gripande på andra sidan hindret. Tror det är en fördel att det blir hopp-apport för henne då vi får bort jakten och studsandet på vägen ut till apporten. Måste ta mig i kragen och fixa till hennes fjärr också. Testade Lena Löfroths metod men den har inte alls fungderat på henne, vilket den har gjort på Diva. Joy blir bara osäker och förstår inte vad hon gör för fel. Efter lite bollandet med Martina igår så kom vi fram till att hon nog inte förstår att hon ska vara kvar på samma ställe. Guld värt att ha människor att bolla idéer med, annars skulle man inte komma så långt. Så nu är det bara att backa bandet och göra rätt. 
 
Klippte av luggen en bit till och fixade en dip dye (mörk brunt hår med blonda toppar) för någon vecka sedan så här är en bild på hur det ser ut:
 
 
 
Trevlig helg allesammans! 

När det inte längre är roligt att tävla

"Genom glädje, kommunikation och samarbete ska hund och förare ta sig igenom en rallylydnadsbana." Så beskrivs rallylydnad av Svenska Brukshundklubben. Den första delen har dock försvunnit helt efter dagens tävling. Det är inte roligt att tävla rally i mästarklassen längre. Efter att ha fått titeln i mästarklassen finns det i princip bara en sak kvar att sträva efter, SM-poäng. När jag då har en hund som beroende på dagsformen får för sig hur banan ska genomföras oavsett vad "kartläsaren" säger gör det det hela ytterst frustrerande. Att tävling efter tävling inte känna att Diva är med mig utan väntar på att rätt tillfälle ska komma så hon kan flippa är verkligen inte roligt. Om hon på grund av att jag inte lärt henne momenten gör fel så kan jag ha förståelse för det men när hon KAN och i alla fall väljer att göra annat så är det verkligen inte roligt. Jag skulle också ha förståelse för om banan var för svår och hon inte klarar den av den anledningen men när hon väljer att hoppa rakt upp och morra åt mig när jag säger åt henne att hoppa över hindret, när hon välter koner i spiralen för att det är roligt (!!) vilket hon för övrigt ALDRIG har fått göra, eller när hon byter sida för att hon har lust trost att hon mycket väl vet om att hon ska gå på den andra eller när hon efter att ha hoppat över hindret sticker och använder nästa skylt som tasstarget innan hon väljer att komma tillbaka så blir jag mest bara arg, besviken och frusterad. Diva och jag har två tävlingar kvar i år, en i rally och en i lydnad och fungerar ingen av tävlingarna så har vi nog med största sannolikhet tävlat klart och hon får bli pensionär. Det känns inte lönt att kämpa på när resultaten uteblir till följd av vilket hurmör hon är på. 
 
 
Dagens guldkorn är Joy, hon räddade upp situationen och skrapade ihop 83 poäng i avancerad klass och därmed vårt andra godkända resultat. Lilla skrutthunden klarade det galant och jag lyckades få henne att släppa de läskiga skyltarna och tro på mig. 

När ska jag inse att min hund inte är en lydnadshund?

 
Hur länge kämpar man på innan man kan inse att hunden inte är en lydnadshund? Hur mycket jag än vill det och hur roligt hon än tycker att det är så får vi aldrig den där lyckträffen. Är det inte dåligt underhållna moment från mitt håll så är det Divas dagsform. Diva är Diva med allt vad det innebär och kanske är hon inte en lydnadshund. På dagenstävling höll hon ihop men kändes så förvirrad, dk på läggandet och sättandet på platsliggningen, hon stod i princip varje halt i ff:et, sättandet gjorde hon bra, lika så inkallningen, rutan sprang hon till en gul kon istället och såg inte rutan och på hoppet sprang hon på sidan på återhoppet. Bröt efter att hon gjorde en superfin vittring och belönade massor. Det som var positivit idag var att hon höll ihop så bra och tappade inte heller fokus trots att hon bara fick tävlingsbelöningar. Inget tokfnatt heller. Anmält oss till en sista tävling och blir det inget första pris då heller så är det kanske bara att inse att vi inte bör satsa på lydnaden något mer. 

Bara att ladda om inför morgondagens rallylydandstävling med båda töserna och hoppas att det går bättre då. 

Isbjörnen har intagit bloggen

 

Den vita isbjörnen Tessie blir mer och mer fluffig med åren. 11 1/2 år börjar ta ut sin rätt och ögonen har inte länge lika lätt att uppfatta små föremål, en kastad godis är nästan omöjlig att fånga men vad gör det när man har bra öron som hör vart den landar och en utmärkt nos som kan nosa upp den?
 
 
 
 
 
 
Kärlek på 4:a ben <3

Då är vi igång

 
Hemma igen efter en givande helg i Ö-vik på bruks/tävlingslydnads instruktörsutbildningen. Denna helg har vi varvat teori med praktik med mest fokus på belöningslek, följsamhet, aktivitetsnivå, shejping, kriterier, target och stadga. Att kunna variera belöningslekar är en stor fördel i träningen och jag inser såhär efter denna helg att både Joy och Diva är väldigt lätt belönade. Jag har jobbat mycket med detta även om jag inte har gjort det så strukturerat som de lär ut på utbildningen. Nästa steg i kursen är att hitta två projekthundar som vi ska jobba med vid 8 tillfällen, vilket känns superkul. 
 
I vår vardag ligger just nu fokus på nästa veckas tävlingshelg, 3 starter på 2 dagar. En start i lkl 3, en i avanceradklass rally och en i mästarklass rally. Veckan som kommer ska det fokuseras på de sista förberedelserna inför det. 
 
Ikväll är det slapparkväll som står på schemat och en sovmorgon i morgon så är vi nog på banan igen med sömnen ;)

Vissa dagar gör det lite ont att bli påmind

 
 
Det gör ont att bli påmind... Livet är skört och jag kan inte låta bli att få tårar i ögonen då jag ser bilderna från nästan exakt 2 år sedan då Diva opererade sin vänstra armbåge igen. Den livliga, jobbiga och helt underbara hunden som 1 1/2 månad innan operationen tävlade ett U-SM utan någon tillstymelse till hälta. Det gick fort då, från ena dagen till den andra... Hade haft en dålig magkänsla långt innan trots att hon inte visat något. Jag är glad att hon än idag finns vid min sida och försöker ta vara på den tid vi får tillsammans. Livet är skört. Väldigt skört, så ta vara på det. Ta vara på varje stund av det och varje stund med era fina fyrbenta. Det vet jag att Diva gör, hon är en livsnjutare och tar vara på varje tillfälle hon får att vara lycklig. Fina lilla hund som satt ett så stort avtryck i mitt hjärta (och på mitt skulderblad;))! 
 
 
 
 
 
 

Konsten att tro på sig själv och hunden

 
Jag tror att när det kommer till träning och tävling kan skillnaden mellan att tro på sig själv och hunden eller att inte tro på sig själv och hunden vara det som avgör om någonting fungerar eller inte. När jag skulle börja med att träna in vittringen på Diva vintern 2009 så frågade jag alla runt mig hur de gjorde för att få det att fungera. Jag tyckte själv att momentet verkade svårt och trodde aldrig att vi skulle få till det. Tugget var något jag var väldigt rädd att få eftersom jag inte heller där visste hur jag skulle hantera det. Jag fick en hel del förslag på olika sätt att träna in momentet men trodde varken på metoderna eller att vi skulle klara av det, Diva är ju trots allt ganska högtempererad och har svårt att "byta läge" på energin. Jag försökte med metoderna men gav upp efter ett tag eftersom de resulterade i massa problem och hon förstod aldrig vad momentet gick ut på. Hon gick länge ut och plockade upp första bästa pinne eller letade bara godis och när det inte fanns något godis längre så plockade hon upp en pinne och kom till mig. När pinnen väl levererades så var det likt en hög med tändstickor eftersom Diva tuggade en hel del... I somras ändrade jag tanke, vi SKA fasiken fixa detta. Hur svårt kan det vara? Hittade en nygammal metod som jag trodde på och började träningen. Resultatet några månader senare är ett inlärt moment utan tugg, med bra tempo ut, noggrant letande och bra tempo tillbaka. Vi lyckades!
 
Everything is possible if you just believe!

September 2013

 
Njuter de varma och soliga höstdagarna som är kvar. Gick en härlig promenad med hundarna på förmiddagen i daggigt gräs och på stigar täckta med löv. Och visst är det fint med hösten. Alla färger på löven och den krispiga höstluften. Diva har varit en sväng till veterinären för att kolla upp en knöl på bröstkrogen, som med största sannolikhet är en fettknöl. Tack och lov! Tränat hundarna lite inför helgens rallylydnadstävling, där Joy ska debutera avancerad klass och Diva tävlar i mästarklassen.
Stort lycka till till alla hundvänner som startar på Rallylydnads SM i helgen. 
 
Det märks att jag numera studerar på avancerad nivå, både på gott och ont. Det är väldigt mycket som ska läsas på engelska, föreläsningarna är på engelska och två kurser parallellt som ska genomföras. Men det är samtidigt roligt, spännande och utvecklande. För att hinna med allt som ska göras krävs en otroligt struktur och diciplin, än så länge går det så där med den biten. 
 
Nu väntar sökträning med ett trevlig gäng och ikväll börjar Hela Sverige bakar, som jag har längtat efter att det ska börja.

Klubbmästerskap i lydnad (film)

 
 
Idag gick klubbmästerskapen i lydnad av stapeln och jag hade passat på att anmäla båda pälsdjuren. Diva gick först och med tanke på hennes varierade dagsformer så var det bara att hålla tummarna att det var en bra dag, och tänk att det var det! Hon höll ihop genom hela programmet med grymt tryck under tassarna. Tyvärr nollande hon vittringen efter att ha stått och nosat på rätt pinne länge men valde sedan fel. Rutan tjuvstartade hon på inkallningen men hon klarade den! Så otroligt nöjd med henne och hennes prestation. Måste ha varit den bästa tävling hon någonsin har gjort. Sansad men framåt och alert.



Poängen blev följande:
Sittande i grupp: 10 poäng
Platsliggning: 10 poäng
FF: 8 poäng (sitter ej)
Sättande: 10 poäng
Inkallning: 9 poäng (tempo sista sträckan)
Rutan: 5 poäng (tjuvstartar på inkallningen)
Hopp apport: 7 poäng (morrar och tugg)
Metall: 8 poäng (slarvigt tag, tempo åter)
Vittring: 0 poäng (tar fel)
Fjärr: 7 poäng (går framåt)
Helhet: 10 poäng 
Totalt: 224 poäng, 2:an pris och en 4:e placering
 
Sedan var det dags för Joy. Hon brukar gå ner sig lite när det blir för varmt men hon höll ihop riktigt bra och det är verkligen en fröjd att både träna och tävla den hunden. Jag vågar nog påstå att lika så Joy gjorde sin bästa tävling någonsin.
 
 
Poängen blev följande:
Platsliggning: 10 poäng
Fritt följ: 9.5 poäng (föraren sen i svängarna.) Vad jag gjorde där har jag ingen aning om.
Läggande: 10 poäng
Inkallning: 10 poäng
Rutan: 7 poäng (delvis utanför rutan)
Apportering: 10 poäng 
Hopp: 10 poäng
Fjärr: 8 poäng ( Dk, sättande)
Helthelt: 10 poäng
Totalt: 185.5 poäng, 1:a pris, klassvinst och klubbmästare. 
 
Kan inte annat än vara stolt och lycklig efter dagens tävling. Inte nog med att jag har fantastiska hundar så har jag fantastiska träningskompisar som stöttar och hjälper oss att bli bättre. Stort tack till er! 
 

 
 
Hittade Diva och mig i Hundsport i repotaget från U-SM och blev tårögd över det fina de skrivit om oss. Under bilden står det "Cecilia Bergman och hennes golden retriever Diva har tävlat en del i lydnad, nu var det rallylydnad och de är alltid lika trevliga att titta på." och i texten står det: "Den andra tävlande i den här klassen var Cecilia Bergman och hennes golden retriever Wynntorps Diva och jag bli alltid glad och varm i hjärtat när jag ser den här mycket glada och lydiga goldisen som inte kan låta bli att hitta på något litet bus... Matte Cecilia såg dock inte alltför ledsen ut, det är inte alla hundar som har en sådan charm!". Min fina lilla evighetsmaskin! <3 
 
 

Championat

 
I går landade Divas rallylydnads diplom (championat) i brevlådan och lika så bekräftelserna på de övriga diplomen som jag inte valde att ta ut. Det har nog inte sjunkit in förrän nu när jag har papperet i handen. Diva är rallylydnadschampion!!!  Det är inte lätt att träna Diva och det är inte heller lätt att tävla henne. När jag köpte henne så sa jag att hon skulle bli den hund som jag tog mitt första championat med och tänk att det blev så. Snälla, energiska och arbetsvilliga lilla hund. Så grymt stolt över detta!!
 
Divas titellista börjar bli lång :) 
 
 Joys titlar
 
 
 
 

Trött hund

Trött Joy
 
Det har varit en givande vecka när det kommer till hundträningen. Både lydnad och sök har vi hunnit med och Joy går från klarhet till klarhet i söket. Trots ynka 3 träningpass med sökgruppen så har hon förstått vad det är som ska göras. Utan både vind och retning springer hon ut på ganska långt djup redan. Vi har börjat fila på klass 3 moment ordentligt nu. Testade vittringen för första gången på klubben idag och det gick riktigt bra. Nosade på de luktfria pinnarna för att sedan ta den rätta som låg några decimeter bakom. 

Länkade ihop hela klass 3 med Diva idag på träningen. Hon gick skapligt, framförallt fick hon inget frispel utan höll ihop och fortsatte jobba trots att hon fick tävlingsbelöning. Dock kom morrandet fram på apporteringen igen och hon slarvade rejält på fjärren. Blir till att träna det i veckan. Två glädjande moment var rutan (som hon återigen fixade utan att springa sina ärevarv) och vittringen. Hon tog rätt pinne :D Barnsligt lycklig över att det momentet verkar fungera *peppar peppar*. Vårt mål inför KM:et nästa helg är att vi ska ha en bra känsla och att hon inte ska självbelöna sig genom att springa sedan är jag nöjd, oavsett vilka poäng vi får med oss. 
 
Sista lediga dagen innan skolan börjar ska spenderas i sökskogen med ett trevligt gäng människor och hundar. Det är inte helt fel :) 

Hundaktiviteter i massor

 
Helgen har varit full med hundaktiviteter, regn och ömma kroppsdelar. Jag var i lördags tävlingsledare för lägre- och elitsöket och fick se en hel del duktiga ekipage. Kvällen spenderades på hästryggen och vilken härlig känsla att äntligen få rida igen. Leendet gick nog från öra till öra. Söndagen var jag tävlingsledare för appellsöket och några appellspår och så roligt att få se att de flesta ekipagen blev uppflyttad. Så roligt det är att vara på klubben när det är så mycket folk där. Vi hade runt 60 starter på hela helgen, i lydnad, sök appell-elit, lägre och elit spår och appellspår. Inte illa måste jag säga! Joy har fått tillfälle att rusa omkring en massa i skogen den senaste veckan då hon hjälpt mig att snitsla rutan till söket, vallat rutan och leta leger. Minst sagt nöjd hund!
 
Vi har hunnit med en hel del vittringsträning också. Efter att ha läst Hannas inlägg om vittringen så började jag använda vedhink för att få Joy (och Diva) att använda nosen istället för att gå på synintryck och i går skedde ett stort genombrott i träningen för båda hundarna. Joy valde för första gången att slå på nosen ordentligt istället för att plocka de synliga pinnarna först. Tacksamt är också att det går att berömma Joy när hon gör rätt sak och hon avslutar inte utan fortsätter med det hon håller på med. Diva däremot blir väldigt störd av det och tappar fokus istället. Vittringen är det svåraste av alla moment tycker jag. Jag har aldrig riktigt fått till det bra men nu känns det som att vi är en bit på väg även om vi har en lång bit kvar att gå. 
 
En sak som jag klurat en del på är Joys tvärnit INNAN rutan på tävlingen vi gjorde. Jag har tränat det efteråt och hon går in i rutan varje gång. Inte en tillstymmelse till att stanna innan. Men när vi var nere hos Sofie i Västerås hände det igen. Så nu är det bara att träna rutplaceringar så det heter duga. Men väldigt skönt att det visar sig på träning också och inte bara på tävling. Nu väntar en hel vecka med massor med träning framför oss, både jakt, lydnad och kanske till och med ett spår. 

Sammanfattning av sommaren

Här har det inte hänt så mycket på slutet. Mycket jobb och lite hundträning har det blivit under juli. Ska försöka sammanfatta det som hänt lite kort. I början av juli åkte jag ner till Göteborg och hälsade på Daniella en sväng, vi gick på stan, besökte slottsskogen, latade oss, åt pannkakor till frukost och hade det så bra som man kan ha det på sommaren. 
 
 
 
I slutet på juli debuterade jag och Joy i lkl 2 men en fantastisk känsla men tyvärr hamnade hon utanför rutan med 3 tassar vilket gav oss en nolla och därmed missade vi första priset. Samma kväll drabbades Joy av en ögoninflammation och har fått gå på kortison i 14 dagar vilket gjorde att vi fick stryka oss från U-SM. Diva däremot fick starta och hon gjorde en riktigt bra runda, även om vi missade på några skyltar. Hon hade en dag då hon satt ner rumpan väldigt fort och rättade in sig efter mig sedan, vilket ger -10 poäng för fel utfört moment. Men i övrigt var hon samlad och jag är väldigt nöjd med henne. Inga utsvävningar och alla hoppen klarade hon galant utan att skruva upp sig. 
 

Fina Diva med silvermedaljen och de fina priserna. 
 
På vägen hem från Stockholm passade vi på att stanna hos Sofie och hennes killar ett par dagar. Vi spenderade så mycket av vår tid utomhus och hann med både det ena och det andra. Väldigt mysigt och roligt att ses igen!
 
 
 
Myskväll hos Sofie med kladdkaka, hallon, glass, te och en film. 
 
 

Vi är (nästan) tillbaks

Efter att våren och början av sommaren har bestått av sjukdom, skola och jobb så har hundarnas muskler minskat en hel del. Trots att jag har försökt hålla igång Diva med simningar så har hon tappat en del muskler och framförallt i bakbenen. Så igår satte jag igång med att försöka bygga upp dem igen. Först blev det en koppelpromenad i kuperad terräng för både Joy och Diva och sedan fick de stå en stund på pilatesbollen. Viktmanchetterna ska åter användas på Diva igen och mer massage. Inte nog med det så hoppas jag att det snart bli en utbildning till fysioterpeut på hund och hundmassör. Så sommarens läsning kommer bestå av fysträning för hund och låt tassarna vila.  
 
Lydadsträningen har vi också kommit igång med igen. Joy får mest träna fart och lite fokus har jag lagt på högerhandlingen eftersom det snart är debut i avancerad klass för oss. Jag måste säga att det känns helt fantastiskt att vara tillbaks i den vanliga träningsrutinen. Nu saknas bara att jag ska hitta ett upplägg som både jag och Joy trivs med. Just nu känner jag mig en aning förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare även om jag har full koll på hur jag ska träna momenten, men det saknas en hel helts träning/ röd tråd genom träningen för att jag ska känna mig nöjd. Tåls att klura på!

Lydnads SM 2013

 
Hemkommen från en härlig helg i Falkenberg på Lydnads & Agility SM. Det är alltid lika kul att träffa alla hundvänner från olika delar av Sverige. Och jag blir så inspirerad och motiverad att träna när man ser alla duktiga ekipage. Nu är det hårdträning som gäller för mig och Joy så vi så småningom kan ta oss ut på tävlingsplanen igen. Det blev tyvärr inte så mycket bilder knäppt då vädret var lite halvtaskigt i alla fall på söndagen. Kan även tillägga att det är verkligen inte behagligt att sträckköra 80-90 mil till och från Falkenberg, det känns i kroppen efteråt. Jag ser helt klart fram emot att nästa års SM går i Sollefteå, mycket kortare resväg! 
 
Nästa vecka ska Joy göra sitt MH, jag ser verkligen fram emot det. Ska bli så kul att se hur den lilla pärlan reagerar. 
 
 
 

Betydelsen bakom tatueringen

Har hunnit med att ta min kandidatexamen och där med avslutat mina studier på Mittuniversitetet. Nu väntar en sommar med jobb och lite ledighet innan ett nytt äventyr väntar. 
 

Detta är en examenspresent från pappa. Lite svullen och röd är den men jag är så nöjd med den. Jag har länge velat göra denna tatuering och idag blev det verklighet. Jag vill att tatueringar ska vara personliga, att de ska betyda något för annars ser jag inte något värde i att sätta dem på min kropp. Divas tass var något betydelsefullt, något som ingen annan skulle kunna göra. För det är hennes avtryck. Hope är det många som har gjort och visst kan andra göra en lika dan och det finns säkert andra som har en likadan. Jag kan titta på denna tatuering varje dag, den kan påminna mig om att det finns hopp, om att ångest och annan smärta är övergående. (H)old (O)n (P)ain (E)nds. Det finns också hopp om en ljus framtid, hopp om ett liv utan anorexia och hopp om ett bra liv. När jag tittar på denna tatuering och är frisk vill jag komma ihåg vad jag kämpade. Men också att jag är tacksam över hur stark sjukdomen och den kampen gjorde mig och att den gjort mig till den person jag är. Jag har valt att placera den på vänster handled eftersom det är den hand som det går en ven från ringfingret till hjärtat. Det finns hopp oavsett vad det handlar om!
 

 
Det har hänt en del andra saker sedan sist jag skrev här. Joy har tagit sin sista godkända tävling i rallylydnad fortsättningsklassen. Titeln RLD F! Detta betyder att jag nu har anmält oss till Avanceradklass på U-SM i augusti. Bara att slita med höger handling fram tills dess och hoppas att det går bra. Vi har också fått besked om att vi kommit med på ett MH i juni. Det ska bli så roligt att några månder för sent äntligen få göra ett. 
 
Utöver det har jag tränat några lydnadspass och har kommit fram att det vi framförallt behöver fokusera en massa på är avslut (de blir oftast sne eller sega) och fart i vissa moment. Annars klarar hon mer eller mindre alla moment i klass 2 nu och vi har siktat in oss på en start i slutet på juli om allt går som jag har tänkt.
 
Idag fick jag bärnstenshalsbanden som jag köpt till Joy och Diva. Återstår att se om de fungerar eller inte, värt att ge det ett försök eftersom Diva blir så påverkad av fästingmedel. 
 
På torsdagmorgon åker jag, mamma, Joy och Diva ner till Falkenberg för att hejja fram duktiga lydnadsekipage på SM. Det ska bli så roligt att träffa alla de vänner och hundar man inte träffar mer än någon gång per år. Finns nog inget bättre sätt att spendera en ledig helg innan jobbperioden börjar. 
 

När är det värt att tävla?

 
Med sikte på Rallylydnads SM 2013 anmälde jag Diva och mig till två mästarklasser på samma dag i Gagnaf-Floda (söder om Borlänge, á 37 mil enkelresa). Lyckades vi inte kvala då hade vi tagit alla chanser om gick och jag skulle kunna vara nöjd ändå. Hade jag varit några år yngre hade jag inte funderat två gånger utan det jag tagit på mig ska genomföras. Men efter att ha funderat ett tag så strök jag oss från morgondagens tävlingar. För varför tävlar jag egenligen? Jo för att det är roligt! Diva struntar fullständigt i om vi tävar ett SM, tävlar på en liten hemma tävling med 2 starter eller om vi har en kanonträning. Så länge hon får träna och göra det hon älskar mest så bryr hon sig inte om vad det är för tillfälle. Däremot så tycker inte Diva om att åka bil och resan ner till Floda skulle innebära totalt över 8 timmars bilresa och då skulle nog inte två tävlingar väga upp för henne. Istället kommer vi tillbringa dagen i skogen med en härlig långpromand och njuta av det än så länge färska rallylydnads Championatet! Sedan ser vi fram emot de två mästarklasstävlingarna på hemmaplan utan långa bilresor och senare i sommar även ett U-SM i rallylydnad för både  Diva och Joy.
 
Trevlig helg allesammans!

Rallylydnadstävling

Igår åkte jag och Jessica med hundarna upp till Nordmaling BK för att starta rallylydnad. Uppstigning i ottan (4.00) för att vara på plats till 8.00. Under färden upp var det både spöregn och snöblandat, fy!! Men lagomt till att tävlingen startade så blev det uppehåll och innan dagen var slut så var det strålande sol och nästan molnfritt.
Diva kändes superfin och flippade bara ur en gång. Vi fick 82 poäng och därmed sista godkända rundan och titeln RLD M. Kommentaren för dagen: Mycket bra sammarbete, glad hund med positiv matte. Det värmer lite i hjärtat att den spretiga och helt underbarahunden fick vara den första med ett championat. Vi hade siktet inställt på lydnaden men jag är väldigt glad att vi lyckats så bra på rallylydnaden som vi gjort och att vi har fått lite revach. Detta ska såklart firas!! Nu siktar vi lite framåt och hoppas att de återstående tävlingarna kan höja vårt snitt lite mer så vi får åka ner till Skåne på rallylydnads SM i höst. 
 
Joy och jag gjorde vår 3:e start i nybörjarklassen och trotts att hon sjönk flera dm när hon fick på sig kopplet så lyckades vi få ihop 98 poäng av 100 och titeln RLD N. Kommentaren på protokollet: Bra chip (bra match mellan mig och Joy) Fin sammarbete. Både jag och Joy är lättade över att vi nu kommit förbi både klass 1 i lydnad och nybörjarklassen så vi slipper allt vad koppel heter och hoppas att vi kan ha lite roligare på plan då. 
 
Stort grattis också till våran reskompis Jessica och Ellen som gjorde sin första start fortsättningsklass och klarade en godkändrunda.
 

Sista april

Tänk att det redan är slutet av april, vart har denna månad tagit vägen? Vi har äntligen börjat vakna till efter vinterdvalan och idag gjorde jag, mamma och hundarna första jaktträningen sedan i höstas. Så underbart att se hur Joy har växt under vintern och linjetagen var verkligen superfina och lika så avlämnandena som var lite av ett problem förra året. Jag skickade ut Diva och Joy på ett konkurrenssök och oj vad Diva jobbade, Joy förstod inte riktigt men hämtade in några dummiesar efter att jag påminde henne. Tessie kämpade på och fick göra två linjetag, sedan vart det lite för jobbigt för henne. 
 

 
I söndag var jag och Joy med och hjälpte till på inträdesprovet för räddningshund. Så roligt att se alla duktiga ekipage, de flesta som vi fått möjlighet att gå på kurs med. Vill passa på att önska alla lycka till på räddningshundsutbildningen och hoppas att ni når hela vägen. 
 


I morgon skulle Joy och jag ha tävlat klass 2 men eftersom hon har haft väldigt dålig fart och känslan har inte varit riktigt rätt på slutet så har jag valt att stryka mig. Vi kommer istället att statsa på en hel del motion, jaktträning, så snart agilityhindren kommer upp så ska vi testa på även det och så blir det några rallylydnadstävlingar innan jag klurat ut en ny träningsplan. 
 
På lördag har vi avslutning på miljösökskursen som vi gått och jag kan inte vara nog tacksam över hur mycket det har hjälpt Joy att växa som hund. 
 
Tidigt på söndagmorgon/natt kommer jag och Jessica att åka upp till Nordmaling för att tävla rally. Joy ska förhoppningsvis starta sista gången i nybörjarklassen, Jessica och Ellen ska starta fortsättningsklassen och Diva ska starta i mästarklassen. Håller tummarna för att vi ökar på våra SM-poäng något Diva och jag. 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0