Nästa helg är det dags för Joys och min debut i klass 3, på självaste påskafton. Innan tävling brukar jag alltid gå in i en stress, allting ska bli bra, helst perfekt. En högre växel läggs i och vips så går träningarna åt skogen. Jag struntar i magkänslan för att istället göra allt så korrekt och snabbt som möjligt. För vi får ju inte skämma ut oss när vi väl står där på planen, vad skulle då alla andra tycka? I frågasätta vad vi gör där, att jag är en dålig tränare som kutat framåt alldeles för fort. Inför tävlingen nästa helg har jag försökt hålla fast vid mina tankar, lita på min magkänsla och inte rusa framåt. Jag har fortsatt i de steg som jag hade satt upp och inte försökt hoppa över något av dem för att de ska gå snabbare.

 

Igår var Linnea, Linda, Martina och jag på Matfors och tränade lite. Så mysigt att ha så många vänner som håller på med samma intresse. Jag försökte hålla mig till den plan jag hade. Jobba lite på våra ingångar på plan, Joy släpper efter ca 5 meter in i ff:et varje gång för att hon är ofokuserad och där blev det framsteg igår. Jippi! Det blev lite gott och blandat under träningen, några riktiga guldkorn (bland annat vittringen) sedan några mindre lyckade moment som inkallningen (då hon satte sig på ställandet). Diva hade bara guldkorn, rutan går bättre och bättre efter att jag lösgjort det lite, Zätat gick fin och lika så dir. apporeringen där hon trots 3 apporet valde rätt åt båda hållen och inte tog mitten. Otrolig lättnad! 

 

Direkt efter träningspasset igår kände jag inte alls någon lust att tävla, vi har så mycket detaljer som inte sitter och moment jag inte är nöjd med. Jag var rädd för att skämma ut oss, att vi går för fort fram men jag försöker vända på det. Nej vi kanske inte är klar, men vad gör det? Någon gång måste debuten göras, jag kan inte träna på alla störningar som finns i världen för att gardera mig. Det är de som är tjusningen med hundar också, det går alldrig att förutspå hur det kommer att gå. Så på lördag ska vi ha roligt, jag ska försöka göra min del på ett så bra sätt som jag kan och jag hoppas få visa upp en hund som älskar att jobba. 

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 

 

Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 

 

Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.

 

 

 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.

 

 

Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.

 

 

 

Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.

 

 

 

 

 

Vid varje födelsedag sköljer en våg av enorm glädje och en liten del ledsamhet över mig. Glädje över att ha fått ännu ett år med en av de finaste individerna på denna jord. En hund med ett hjärta av guld. Lite ledsamhet för att Diva blev dömd som 6 månader till att ha ett kortare liv än vad en hund ska ha. Jag hade räknat med 4 år, skulle jag få så många år med henne hade jag varit glad, idag fyller hon 7 år. Hon har genomgått 3 armbågsoperationer, tävlat 4 U-SM, är rallylydnadsmästare och uppflyttad till elitlydnad. En hund som var uträknad från början med dåliga förutsättningar att få ha ett långt liv fyller idag 7 år. Jag är så innerligt tacksam för att hon fått vara med mig så länge, att vi har fått vara med om så många äventyr hon och jag. Jag kommer aldrig få en hund likt Diva igen, enorm arbetslust, glädje till max, ett lyckopiller, en livsnjutare som är livrädd för ett hål i simbassängen trots att hon simmat där sedan hon var valp, med några bokstavskombinationer, så snäll och otroligt vacker.

 

År nummer 7 kommer kryddas med sånt som Diva tycker bäst om, träning, skogsspring, massage, toarullar, massa godis och en hel del mer. Grattis på födelsedagen älskade hund! <3

 

Reflekterar över gårdagens träning och vilka guldkorn vi tar med oss hem. Efter träningen i förrgår var jag inte alls sugen att träna något igår men jag har tur som har en fin träningskompis som peppar. Mina hundar gick så jäkla fint i förrgår men jag strular till det. Att jag aldrig lär mig att enough is enough?! Så frustrerande att jag inte kan se saker i de situationer jag är utan inser det efteråt.

 

Hur som helst, gårdagensträning gick toppen och hundarna skötte sig återigen fint. Slätade ut några frågetecken angående Diva efter lite funderingar. Ibland känns det som att det inte alls kommer vara något problem med att starta henne, hon kan alla moment ganska hyfsat, är relativt öppen i huvudet och lyssnar när jag kommenderar henne, vilket hon inte alls gjort tidigare. Men så dyker det upp de där låsningarna, hon fastnar i tanken och kan inte bryta det. Som igår när vi skulle köra elit-rutan, skickade henne till kon och det fungerade bra, kommenderar rutan och hon springer rakt ut och runt i cirklar. Gör om några gånger och trots minnesbilder och korrekta utföranden så låser hon sig med jämna mellanrum. Det är svårt för det lilla spretet att bryta mönster. Hennes beteende påminner lite om vallarnas låsning på saker fast att hon låser sig inte på saker utan i ett tankemönster. Det är vid såna tillfällen jag blir så osäker på om vi någonsin kommer komma ut på en elittävling. Jag har en plan på hur vi ska försöka lösa det, mycket back to basic övningar blandat med länkningar och förhoppningsvis så kan vi få till det. Skulle vi aldrig komma till start så kan jag inte vara nog tacksam över hur mycket denna hund har lärt mig, jag har blivit en så mycket bättre hundtränare tack vara henne. 

 

- Träningsplanen för Divas låsningar
- Joys fjärr

- Divas zäta

- Joys rutskick (tjuvråttan låg kvar i rutan trots flera kommenderingar)
- Joys hopp-apport

 

 

 

Idag har guldfisksyndromet gjort sig till känna igen. Några dagar träningsvila och visp så är allt som bort blåst, suck! Har velat fram och tillbaka över huruvida jag ska starta Diva på söndag eller inte men efter dagens träning är det inte så mycket att fundera över. Diva avskyr att åka bil och det är x-antal timmar i bilen för att vi ska ta oss ner till Uppsala och med tanke på träningen idag så är vi långt ifrån ett först pris. Vi som ekipage tjänar ingenting på att starta i helgen istället tränar vi och väljer att kommer igen senare i år. Starten i eliten har mer varit en dröm från min sida och jag har nog inte riktigt haft på mig de kritiska glasögonen när jag tittat på Diva och mig. Säker kommer jag nog aldrig känna mig när Diva och jag går ut på planen men lite mer rutin behöver vi nog. 

 

 

Träningen med Joy innehöll så många godbitar och var jag orolig innan så känner jag mig tämligen lugn nu. Att tagga henne på nästa moment ger verkligen sån effekt. Så häftigt att se. Jag längtar så efter att se vad detta år kommer erbjuda oss och de utmaningar som vi kommer ställas inför. Älskade pärla!

 

På dagens promaned så hittade jag en parkering med riktigt bra underlag, lite snö hade fryst fast på isen och det gick att gå utan att slå ihjäl sig. Jag passade på att träna lite lydnad med båda hundarna, måste passa på när tillfälle ges. Diva gick så otroligt bra idag, gjorde en inkallning med ställande och läggande eftersom ställandet har varit ett problem på slutet men idag satt det. I fria följet så gick hon riktigt fint också, hon överarbetade inte alls som hon gjorde igår. Avslutade med en fjärr och oj vad bra den var. Längtar till den dagen då Joys fjärr ser ut sådär. Ryser bara av tanken på dagens fjärr. Sån tid jag lagt ner på den fjärren och jag är så tacksam att jag inte gav upp utan kämpade på. Diva har verkligen mognat och med mer rutin i elit momenten så tror jag det kommer bli så bra. Efter 6 års vad som känts som evighets tränande så förstår hon rutan, vittringen sitter, tugget på vittring och apporter är nästan borta och tassandet på apporterna lika så. 

 

Joy då, hon gick också som en klocka idag. Började med ett fritt följ (ouppvärmd) för att se om jag fick fram positionsmissarna hon har haft men icke, hon gick nästan helt perfekt. Inkallningen var det lite dålig fart i så mina ihoprullade vantar fick agera leksak och då blev det mycket bättre. Fjärren avslutade vi med och där har stadgan verkligen kommit till sin rätt. Förut så for hon upp och ner och gjorde alla skiften bara jag hade sagt ett kommando men nu bibehåller hon rätt position med bra fokus. Bäst av allt var nog hennes svar på tävlingsbelöningarna, sån otrolig lättnad att jag äntligen hittat något som hon svarar på. 

 

De två senaste träningarna har verkligen gett mersmak och all den tiden jag lagt ner på vissa moment börjar visa sig. Hundträning, de gör mig glad ända in i själen. 

 

Precis som bloggen så har vi legat i dvala ett tag. Marken ute har och ser fortfarande ut som en skridskobana på sina ställen. Lite smått panik har jag haft eftersom jag hellre hade velat haft bättre förutsättningar för vår tävling nästa helg. Men det är det inte möjligt så är det inte. Jag är ändå väldigt glad över de stora framstegen vi fått. Joy har kommit igen till fullo och är sitt gamla jag igen, eller kanske till och med en uppgraderad version av sig själv. Hon fixar nu 3:ans vittring tävlingsmässigt och det är bara tugget som vi måste jobba lite mer på. Tävlingsbelöningar har jag funderat och jobbat en hel del på och jag tror jag fått något som fungerar nu men det ska bli spännande att se om hon köper dem på tävlingen.

Testade elitens vittring för första gången igår med Diva och den gör hon så mycket bättre än 3:ans, hon behöver anstränga sig mycket mer och det passar henne mycket bättre. Har fått ett kvitto på att hur jag jobbat med tugget på henne fungerar utmärkt då hon vid första vittringen igår kom in med pinnen utan ett enda tugg. *dansar en liten dans*

Fick hjälp av Linnea på dagens träning i Klass Arena för att klura ut hur jag ska få till Divas ruta, hon lägger sig nämligen vid konen och skäller om hon inte får godis vid den innan skicket till rutan och detta tips känns riktigt bra så jag hoppas att det löser sig. Har inget hopp om något första pris nästa helg för Divas del men eftersom jag inte har några direkta ambitioner med Diva (förutom championatet) så har jag inte så mycket att förlora och så länge hon visar glädje, vill jobba och håller ihop så är jag väldigt nöjd.

 

Nu ska jag ta och krypa ner i soffan med en kopp te och se på tv. I morgon ska jag inhandla en sen julklapp och tidig födelsedagspresent till mig själv, det är jag minsann värd ;)

Nu när jag sitter och tittar tillbaka på det gångna året så inser jag vad mycket om har hänt. Ett riktigt framgångsrikt år har vi haft även om det har varit upp och nedgångar på vägen. 

 

Vi började detta fantastiska år med en miljösökskurs vilket såhär i efterhand var bland det bästa vi kunde ha gjort. Så otroligt roligt som vi hade och vad Joy växte som hund av den kursen. Efter det har vi fortsatt träna vanligt skogssök vilket Joy älskar. 

MH:t nere i Skåne med alla kullsyskonen missade vi tyvärr eftersom hon bestämde dig för att börja löpa då men tog igen det vid ett senare tillfälle. 1:a på skotten blev det och super nöjd i övrigt. 

 

Tävlingsresultaten:
Vi tog de två återstående godkända resultaten i nybörjar klassen i rally (100p & 98p)
3 godkända resultat i fortsättningklassen (94p, 87p & 98p) 

2 godkända resultat i avancerad klass (77p & 83p)

 

1 första pris i klass 1 (165.5p med en 0:a på läggandet)
2 första pris i klass 2 (178.5p & 185.5p) 

Klubbmästare i lydnadsklass 2. 

 

 

En fin fin avslutning på detta år blev det när Joy och jag kom med på talanglägret i Vårgårda , vilken fantastisk möjlighet. 

 

Vilket år vi har haft! Hon är en helt fantastisk hund och jag ser verkligen fram emot nästa år och alla nya möjligheter. 

 

Jag och hundarna har just kommit in efter en långpromenad och så fort jag satt mig i soffan hör jag hur blåsten tar tag i huset. Antar att stormen Ivar är påväg, över 30 meter per sekund kunde det blåsa ikväll/natt. Den tänkta träningen är inställd och hundarna och jag kommer spendera kvällen i soffan framför en film med tända ljus och te. Telefonen får sitta på laddning i fall strömen försvinner ikväll. 

Detta år är snart slut och jag har så smått börjat planera inför nästa år. En sammanfattning av detta år kommer jag lägga upp i helgen. Jag har med siktet inställt på nästa års tävlingssäsong satt igång fysträningen med Joy. Hon går numera med viktmanschetter på promenaderna och jag tycker hon har fått ett längre steg i traven när hon inte har dem. På söndag ska hon äntra simbassängen för första gången också. 

 

Fick mycket bra tips igår när jag frågade hur man får till bra stegförflyttningar på en hund som hoppar sm en groda. Det känns otroligt irriterande när fria följet i övrigt ser bra ut. 

Jag testade idag att gå skänkelvikningar åt sidan men snett framåt under gång utan halt först. Belönade sedan henne stående. Fortsatte och minskade stegvis förflyttningarna framåt men fortsatt med belöningsplaceringen långt fram. Fick efter några gånger tillbaka hennes parallella stegförflyttninga. Mycket tackvare rätt belöningsplacering denna gång. 

Tänk efter vart ni placerar er belöning, varför ni gör det och varför i den riktningen. Vilket beteende ni faktiskt belönar och vilka kriterier ni har för utförandet. Jag kan se såhär i efterhand att jag har belönat halterna/avsluten på tok för mycket och måste belöna hennes transport istället under ett tag. 

 

Här är en kort film på hur det såg ut först när hon hoppade och sedan när jag ändrat belöningsplaceringen lite. Det är bara ett fåtal repetitioner mellan de två delarna och de är långt ifrån perfekta men jag tror att det kommer bli ännu bättre med mer träning. Hon skuttar lite på slutet åt vänster men kriteriet för denna träning var att hon skulle förflytta sig stående och det uppnådde hon. Nästa steg blir fokus på att hon ska ha alla fyra tassar i marken. 

 

 

 

 

 

Snön har lagt sig som ett täcke över Sundsvall och gradantalet kryper neråt. I helgen har Joy och jag varit upp till Ö-vik för en träff med instruktörsutbildningen. Så mycket snö hade det inte landat där men däremot blåste det 14 meter per sekund när jag åkte över Höga Kustenbron på lördagmorgon och det var -12 grader i går morse. Isch! Kallt kan jag säga att det var. Nakenretrievern Joy frös som en tok i helgen trots täcke, jag som hade hoppats att vi skulle kunna testa på draget i vinter men med tanke på hur frusen om tassarna hon är så vette katten om det går. Ett försök ska jag dock ge det. En givande helg med många "aha", "just ja" och "hmm" har det varit. När jag kom upp till Ö-vik insåg jag att jag glömt mina block om projekthundarna hemma, skit! Vi skulle ju prata om dem. Aja, tänkte jag, får väl prata om det jag kommer ihåg eftersom jag trodde vi hade den riktiga examinationen vid nästa tillfälle. Pratade på om dem (läste igenom blocken hemma och såg att  jag hade pratat om det mesta som jag skrivit i dem) och blev efteråt medveten om att det va den riktiga examinationen. Ops! Det gick som tur var bra och alla vi som redovisade blev godkända. Kanske tur att jag fick reda på det efteråt, då slapp jag bli så nervös ;) Nu har vi bara två helger kvar innan utbildningen är klar och vi kan hålla kurs i tävlingslydnad/brukslydnad. Känns väldigt spännande, roligt och jag ser fram emot att få presentera detta sätt att träna för fler och jag tror att de som tycker att "lydnad är tråkigt och stelt" kan ändra sin uppfattning och självklart ser jag fram emot att få möta alla entusiastiska kursdeltagare framöver. 

 

Fick svart på vitt i helgen att för många repetitioner sänker Joy nått enormt. Jag måste verkligen bli bättre på att inte repitera saker flera gånger utan att jag talar om för henne hur nöjd jag är med det hon gör och läsa min hund. Att det kan vara så svårt fast att jag gått igenom det såååå många gånger :P Hon blir otroligt osäker när jag inte tala om att jag är nöjd med det hon gör utan bara gör det en gång till. Skärpning hos mig! Fjärren börjar ta sig och jag tror vi kommit framåt en hel del. Jag tror min strukturerade träning kring kedjning har gett resultat och jag upplever inte att hon blir lika osäker längre och inte lika frågande utan jag taggar henne istället på nästa moment nästan direkt vilket gör att hon får ett tänk framåt och belöningen blir nästa moment. Jag tycker det har hänt en hel del där faktiskt. Tidigare har jag känt att jag suttit fast lite i träningen, det blir mycket detaljer och sällan helhet men efter talanglägret och instruktörsutbildningen har jag blivit mycket bättre på att strukturera min träning och framförallt våga testa saker utanför min trygghetszon. Testade att baklängeskedja elitrutan med Diva och det fungerade alldeles utmärkt och jag tror det är en väg att gå. Jag har även lagt in mycket mer kedjning i hennes träning och hon tar det mycket bättre än jag upplevt att hon har gjort tidigare. Kan vi bara hålla i det så känns inte längre det där championatet som en omöjlighet. Det hänger på matten!

 

Så här års brukar motivationen tryta på grund av kyla, snö och mörker men jag har nog aldrig varit såhär motiverad och inspirerad att träna tidigare. Mina nuvarande 23 kvm är små men det går att få till en hel del träning när det inte är möjligt att vara ute. 

 

Det har dykt upp en möjlighet som jag inte riktigt tror att jag kan missa, än så länge är ingenting säkert så det får vara hemligt ett tag till men spännande känns det. 

 

 

Lyckas man få till ett träningspass på 23 kvm, fördelat på ett kök, en toa och ett rum är ingenting omöjligt. Utmanade Diva i fjärren och gick bakom en vägg och kommenderade skiftena. Inte ett ljud från hennes sida! Annars brukar hon muttra i skiftena stå-sitt och stå-ligg. Sedan gjorde vi några omgångar med de där supegoda små pinnarna. Dagens fokus var att inte tugga på dem, tugget som är Diva favorit del i hela momentet. Vi fick till det riktigt fint till slut och inget tugg alls. 

 

Joy fick börja sitt pass med "ta-i" övningarna med kamptrasan för att få igång henne lite och hon börjar bli riktigt snabb. Har fått modifiera övningen lite då Maria föreslog att man skulle dra bort trasan om hunden inte tog den tillräckligt snabbt men Joy har jag fått bygga istället, drog jag bort den så tog det ännu längre tid nästa gång och hon blev ännu mer osäker. Jag har peppat henne och berömt henne så mycket när hon väl tagit trasan och det har verkligen gett resultat. Så härligt att se! 
Joy fick också göra fjärren med fokus på skiftena stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker att det går framåt en hel del. Hon fällde sig ner utan att röra tassarna på stå-ligg och även stå-sitt såg väldigt fint ut. Har kommit fram till att jag inte ska ha något handtecken på skiftet från stå till sitt för då hoppar hon framåt. 

Även hon fick träna att enbart hämta en vittringspinne utan att tugga. Det gick från att hon mer eller mindre ha slaktat pinnen till att hålla den helt still på några få gånger. Heja heja!

 

I morgon väntar fin besök av mamma och Tessie som ska göra oss sällskap på vår långpromenad. Tessie-tanten blir nog glad över att få se lite nya ställen och för att inte tala om lycka att hon ska få åka bil ;)

 

 

Igår intog jag och sökträningsgänget Klass Arena för lydnadsträning. Så mycket tränat för Joy blev det inte eftersom hon äter medicin och inte får bli andfådd men lite platsliggning med kanon störning i form av pipleksaker och andra hundarna som tränade apportering med mera fick jag till. Hon skötte sig ypperligt! Testade vi lite vittring eftersom det var ett tag sedan vi gjorde den. Testade första gången med massor med pinnar och hon tog rätt direkt, med Andres ord ringandes i öronen från förra helgen "efter tre lyckade försök avancerar jag" så tänkte jag fasiken nu är det dags att gå ner till rätt antal pinnar. Plockade bort alla överflödiga men hade kvar dem i en ring och hon satt den med, la dem på rad och det fungerade också fint. Ett mycket lyckat träningpass med pärlan tycker jag och energin den är definitivt tillbaka :D

 

Diva fick stå för den huvudsakliga träningen igår och det hade hon inga problem med. Nu kommer jag ihåg varför det är så besvärligt att träna Diva, hon måste ha någon form av utvecklingsstörning (och det säger jag bara inte för att det låter roligt) för hon har verkligen så svårt att lägga ihop 1 och 1. Rutiner och mönster ska vara desamma för att hon ska förstå. Då kan ni tänka er hur svårt det är att bryta ett sånt mönster! Igår tänkte jag länka kon + ruta för första gången. Konen var utställd ca 2 m från en vägg och rutan var lagd parallellt med den väggen in i ett hörn. Jag skickar först Diva på konen och belönar massor där, sedan skickar jag henne mot rutan (där hon har varit med och lagt ut en tasstarget samt sprungit in en gång) men det kopplar inte. Hon springer runt i cirklar vid konen och gnäller. Det blev fel i huvudet. Det är svårt, rutan har hon sprunit till från en annan vinkel tidigare. Måste nog vara ännu tydligare med henne just i de momenten eftersom hon tycker att de är så svårt. 

 

Dagens skratt bjöd Diva också på då hon slängde sig ned och spelade död när jag la ner henne på platsliggningen, TVÅ gånger till och med. Haha! I övrigt så gjorde en ett grymt snyggt zäta och där kan hon verkligen sortera ut alla skiften utan problem. 

 

Denna dag ska tillbringas med skolarbete, städning och en promenad med hundarna innan jag får trevligt kvällsbesök av fina vänner. 

 

Ibland är det nödvändigt att brya ihop för att sedan komma igen. Man brukar kunna se saker som man tidigare missat då. Det har jag gjort och nu ser jag saker ännu tydligare än innan.

 

Det kändes inte som att Joy alls tyckte lydnaden var rolig i söndags och jag började tvival på att det är någonting för oss. Jag tog med mig Diva på klubben i tisdags och körde igenom några elitmoment och testade en massa av tipsen vi fick i helgen och de fungerade kanon. Hon gick så fruktansvärt bra. Det kändes helt underbart att få bryta av de dåliga känslorna med Joy och enbart fokusera på Diva även om hon också gör att jag sliter mitt hår stundvis men glädjen är det inget fel på hos henne. Ser verkligen fram emot helgen träning i arenan för att fila lite på länkning blanda annat. Sedan hoppas jag det kommer mer snö snart så det blir bättre underlag ute, nu är det stenhårt vilket gör att det inte blir mycket träning av.

 

I går var jag till veterinären med Joy eftersom hon var så kissnödig i helgen och jag var rädd att det skulle vara livmoderinflammation eller urinvägsinfektion som spökade. Som jag misstänkte så var det urinvägsinfektion och nu har hon fått medicin och förhoppningsvis så blir hon pigg inom några dagar. Känns skönt att ha fått en förklaring till varför hon var så låg och orkeslös i helgen. Nu får hon vila en vecka från träningen och sedan kommer vi igen. Tusen tack till alla hundvänner där ute som peppat, kommit med stöttande ord och tips på idéer. Ni är guld värd! <3 Tack vare er har jag kommit fram till hur jag ska lägga upp träningen framöver, vad vi ska fokusera på och hur jag ska bygga upp hennes självförtroende (och lite av mitt självförtroende). 

 

 

 

Blodpuddingen är på torkning i ugnen och doften (läs: odören) har spridit sig i hela lägenheten och antagligen trapphuset också. Inte ens hälften av sakerna är packade än *suck* då skolarbete har dominerat dagen och kommer antagligen att göra det resten av dagen också med en paus för att åka till mamma och pappa för att lämna Diva som ska vara där över helgen medan Joy och jag roar oss. Hundarna tror att vi är påväg att flytta igen så Diva har placerat sig vid dörren för att hon inte ska riskera att bli lämnad här. I morgon blir det tidig morgon eftersom vi måste åka redan strax efter 6 för att vara på plats i tid i Vårgårda och vi åker hem igen på måndag morgon efter en natt i Göteborg och besök hos en fin vän. 

 

 Fick de sista svaren på blodproverna jag tog för ett par veckor sedan idag och nu är äntligen alla värden bra, kroppen har fysiskt hämtat igen sig från misshandeln. Känns helt underbart att den klarat sig ur det utan några permanenta skador (vad jag vet). 

 

Hoppas ni alla får en underbar helg! <3

Efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan och eftermiddagen ute på promenad och lite träning med hundarna så sitter jag nu ihop kurad i soffan och dricker hallonte. I morse började vi en ny kurs i skolan, risk och riskkommunikation vilket känns som ett riktigt spännande ämne. Vi gick igenom hur vi människor värderar risker, risker som händer med hög frekvens men som riskerar i mindre skador förbi ser vi medan risker som sker med lägre frekvens men större skador är vi räddare för. Till exempel, risken att vara med i en bilolycka är större än att vara med om en flyolycka medan skadorna är mer varrierade i bilolyck medan det är väldigt få överlevande i en flygolycka. Ganska intressant att fundera över tycker jag. 

 

Promenaden med hunderna är som alltid ett trevigt avbrott i vardagen. Idag stannade vi och tittade på änder som fick för sig att slå sig ner 2 meter från våra fötter. Ni kan ju tänker er hur hundarna såg ut ;) Ögonen höll på att ploppa ur huvudet och nackarna blev 3 meter längre än vanligt. haha! Joy passade också på att kontrollera varje vattenpöl hon kunde hitta för att se om hon kunde stampa sönder isen på dem, blåsa bubblor i vattnet och äta upp isen. Tråkigt blir det inte att ha dem som promenadsällskap. 

 

Blev en kort träningsstund med båda två också, grannarna måste tro att jag är himla konstig då jag tränar hundarna att gå runt lycktstoplar på kommando. En intressant sak som jag har uppmärksammat är hur olika de är när de kommer till inlärning, att de har fallenhet för olika saker trots att de är samma ras. Jag trodde Joy skulle ha mycket lättare än Diva för att lära sig att gå runt saker eftersom jag har lärt Diva att springa till saker och inte runda dem och Joy är mycket mer "oförstörd" men så var det inte. Första träningspasset med Diva idag runt en lycktstolpe och hon satt det på en gång, utan problem. Jag ska bara se till att döpa det så hon förstår på kommando vad hon ska göra. Joy däremot har jättesvårt för det. Började med att försöka få henne att gå runt en väska, hon trodde att det var en nostarget och blev liksom fast där ute vid väskan. Jag testade runt lycktstople för första gången med henne idag och det verka fungera bättre men hon testade ett par gånger att använda även den som nostarget. Jag trodde att jag skulle tycka att en hund var roligare att träna än den andra men det kan jag inte säga att jag gör. De är så olika till sättet och framförallt Diva ställer stora krav på mig som förare vilket är så roligt. Det ger mig en utmaning medan det med Joy är klurig på ett helt annat sätt och gör att jag kan tänka mer på helheten och ha mer taktik och långsiktigt. Joy har tappat lite av sättande undergång under denna vecka då jag inte har tränat det så mycket, Diva däremot sätter zätat förvånansvärt bra. Fyfasiken vad roligt det känns att få träna för ELITEN. Får nog bli ett träningpass med Diva på klubben innan träffen med projekthundarna i morgon. Planen är att sätta ihop elitrutan och köra lite dirrigeringar med apporterna. Vilken möjlighet att få träna två hundar, en i klass 3 och en i elit, jag känner att jag utvecklas vid varje träningspass av det. Så roligt!

 

Nu ska jag ta och packa ner träningskläderna och bege mig ner till dansstudion för ett pass med street/hip hop. 

 

Det hann inte ens gå 24 timmar innan det kliade i fingrarna så mycket att jag var tvungen att testa några elit moment. Zätat stod på schemat eftersom jag vet att Diva har lätt för just det men att vi inte har tränat det på ett tag. Bestämde mig för sitt-ligg-stå, sittet gick bra, läggandet och ställandet blev dock sitt båda två. Lägger ner Diva och funderar ett tag. Tänker tillbaka hur jag tränade in det och gör om det men säger då lick och stanna istället för ligg och stå. Vips så sitter det. Blandar skiftena hej vilt och hon sätter rätt VARJE gång. Det där med ordförståelse kan hon minsann om jag bara har rätt tonläge. 

 

Tränade lite vittring med Joy och hon börjar kännas riktigt säker. Hon har tagit rätt pinne i princip varje gång de senaste gångerna. Några träningspass till så ska jag ta och minska ner pinnarna till rätt antal och se om hon fortfarande klarar det. Har tränar sättande under gång i flera veckor utan att det verkar ha gått in hos Joy. Så fort jag inte längre hjälper henne så ställer hon sig. Vad gör jag för fel?! Jo, jag testade idag att byta tonläge även hos henne. Jag sa sitt ganska ljust och vips! Testade om det fungerade några gånger och det fungerade utmäkt. Vilken skillnad det kan bli på bara tonläge. Det går bra nu!

Eftermiddagen ska ägnas åt att lägga upp en träningsplan åt Joy för de här sista två veckorna innan talanglägret. Som jag längtar, det ska bli helt fantastiskt roligt att få åka ner.