Novembersol

 
Inledde dagen med en ridtur på Jaffen, inte riktigt så lugn och sansad som tidigare utan det blev inslag av både stegringar och backande innan vi var hemma. Mina ridmuskler är ännu inte vänjda vid motion av häst, träningsvärk i både ben och rygg/mage. Plus träningsvärk i armarna efter street dansen i måndags. Ojoj! Starkars kropp! Men hem kom vi och kvar satt jag och det var härligt trots allt. Hundarna har fått en långpromenad och ligger nu och sover i sina bäddar. Resten av dagen kommer tillbringas med skolböckerna och skrivande av en uppgift som ska vara inne på måndag, väskan ska packas inför helgen och så ska blodpuddingen torkas. Är så taggad inför helgens talangläger i Vårgårda. Som vi (eller jag, Joy är fortfarande ovetande;)) längtat. 
 
Tränade hundarna en snabbis igår innan projekthundarna och Diva satte hela zätat utan problem. Vi körde även några konkskick och de satt också fint trots att jag utökade avståndet från 2 m (i rallyn) till 10 i eliten. Joy fixade 3:an inkallning fint men med några för många steg på ställandet, blir till att träna lite extra på det. Sättande under gång börjar ta form och hon verkar ha förstått det. Det känns så himla kul att det går framåt med träningen med båda hundarna. 

Att träna två hundar

 
Efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan och eftermiddagen ute på promenad och lite träning med hundarna så sitter jag nu ihop kurad i soffan och dricker hallonte. I morse började vi en ny kurs i skolan, risk och riskkommunikation vilket känns som ett riktigt spännande ämne. Vi gick igenom hur vi människor värderar risker, risker som händer med hög frekvens men som riskerar i mindre skador förbi ser vi medan risker som sker med lägre frekvens men större skador är vi räddare för. Till exempel, risken att vara med i en bilolycka är större än att vara med om en flyolycka medan skadorna är mer varrierade i bilolyck medan det är väldigt få överlevande i en flygolycka. Ganska intressant att fundera över tycker jag. 
 
Promenaden med hunderna är som alltid ett trevigt avbrott i vardagen. Idag stannade vi och tittade på änder som fick för sig att slå sig ner 2 meter från våra fötter. Ni kan ju tänker er hur hundarna såg ut ;) Ögonen höll på att ploppa ur huvudet och nackarna blev 3 meter längre än vanligt. haha! Joy passade också på att kontrollera varje vattenpöl hon kunde hitta för att se om hon kunde stampa sönder isen på dem, blåsa bubblor i vattnet och äta upp isen. Tråkigt blir det inte att ha dem som promenadsällskap. 
 
Blev en kort träningsstund med båda två också, grannarna måste tro att jag är himla konstig då jag tränar hundarna att gå runt lycktstoplar på kommando. En intressant sak som jag har uppmärksammat är hur olika de är när de kommer till inlärning, att de har fallenhet för olika saker trots att de är samma ras. Jag trodde Joy skulle ha mycket lättare än Diva för att lära sig att gå runt saker eftersom jag har lärt Diva att springa till saker och inte runda dem och Joy är mycket mer "oförstörd" men så var det inte. Första träningspasset med Diva idag runt en lycktstolpe och hon satt det på en gång, utan problem. Jag ska bara se till att döpa det så hon förstår på kommando vad hon ska göra. Joy däremot har jättesvårt för det. Började med att försöka få henne att gå runt en väska, hon trodde att det var en nostarget och blev liksom fast där ute vid väskan. Jag testade runt lycktstople för första gången med henne idag och det verka fungera bättre men hon testade ett par gånger att använda även den som nostarget. Jag trodde att jag skulle tycka att en hund var roligare att träna än den andra men det kan jag inte säga att jag gör. De är så olika till sättet och framförallt Diva ställer stora krav på mig som förare vilket är så roligt. Det ger mig en utmaning medan det med Joy är klurig på ett helt annat sätt och gör att jag kan tänka mer på helheten och ha mer taktik och långsiktigt. Joy har tappat lite av sättande undergång under denna vecka då jag inte har tränat det så mycket, Diva däremot sätter zätat förvånansvärt bra. Fyfasiken vad roligt det känns att få träna för ELITEN. Får nog bli ett träningpass med Diva på klubben innan träffen med projekthundarna i morgon. Planen är att sätta ihop elitrutan och köra lite dirrigeringar med apporterna. Vilken möjlighet att få träna två hundar, en i klass 3 och en i elit, jag känner att jag utvecklas vid varje träningspass av det. Så roligt!
 
Nu ska jag ta och packa ner träningskläderna och bege mig ner till dansstudion för ett pass med street/hip hop. 

Flytt

 
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Flytt och skoluppgifter har stått i fokus men nu är vi så gott som inflyttade, bara lite små saker som ska packas upp i morgon. Mina två hjärtan verkar ha kommit till ro i vårt nya hem och det har gått förvånansvärt bra. Trodde de skulle skälla som dårar så fort någon gick ute i korriodern men icke, de är helt tysta och bara lyssnar. Det kommer nog bli bra här, det är ett fint område med bra skogsområden för hundarna, är säker på att vi kommer trivas.
Diva är fullkomligt galen, hon springer i cirklar runt mig så fort vi kommer ut. Gick runt Sidsjön idag och blev stoppad av personer som tyckte hundarna var så fina och visst är det tollare? Haha, de är nog inte van att se golden med samma färg som Joy har. I övrigt har jag varit ute på en helt underbar tur på en islandshäst kille idag, krispig höstluft och med trevligt sällskap startade dagen. Hur kan den bli annat än bra då? Nu väntar en kväll framför en film innan vi går till sängs. I morgon tror jag lite träning med hundarna står på schemat och lite fotbollstittande. :) 
 
 Ha en trevlig helg allesammans!

Ruggig höstdag

 
Hur man gör en grå och regnig dag bättre; Varm choklad med vispgrädde!
 
Vaknade i morse nåväl kanske inte i morse, men mitt på dagen med ruggig huvudvärk. Regnigt och grått ute gjorde att jag helst bara ville stanna kvar i sängen hela dagen. Detta är verkligen nackdelen med hösten, det blir grått, regnigt och mörkt. Tog mig i kragen och åkte i väg för att lämna en bok och tog sedan en tur förbi brukshundklubben på vägen hem. Till och med Tessietanten fick följa med idag. Efter en promenad i SPÖregn så ställde jag i ordning en plan för att träna Diva lite. Hon kändes mycket bättre än igår. Idag fokuserade vi på positionen i fria följet och det fixade hon mycket bra. Lite slarv i steg förflyttningarna bara. Hopp-apport fick vi till ganska bra också och hon valde till och med att hoppa tillbaka trots att jag kastade apporterna något snett. Rutan fixade hon på första försöket även om hon har en tendens att ställa sig utanför och sedan gick vi vidare till att köra till rut-placeringar istället. I fjärren var hon helst tyst idag och gjorde skiftena fint. 
 
 
 
Joy fick komma ut och träna lite också, några rut-skick fick de bli som avslutning men först lite hopp apport. Har tränat en hel del hopp med shaping för att hon ska tycka att det är roligt att hoppa åt båda hållen och sedan la jag till apporten och det såg riktigt snyggt ut. Bra gripande på andra sidan hindret. Tror det är en fördel att det blir hopp-apport för henne då vi får bort jakten och studsandet på vägen ut till apporten. Måste ta mig i kragen och fixa till hennes fjärr också. Testade Lena Löfroths metod men den har inte alls fungderat på henne, vilket den har gjort på Diva. Joy blir bara osäker och förstår inte vad hon gör för fel. Efter lite bollandet med Martina igår så kom vi fram till att hon nog inte förstår att hon ska vara kvar på samma ställe. Guld värt att ha människor att bolla idéer med, annars skulle man inte komma så långt. Så nu är det bara att backa bandet och göra rätt. 
 
Klippte av luggen en bit till och fixade en dip dye (mörk brunt hår med blonda toppar) för någon vecka sedan så här är en bild på hur det ser ut:
 
 
 
Trevlig helg allesammans! 

På villovägar

 
Har just skickat in en av skoluppifterna för denna vecka, är helt slut i huvudet efter att ha tillbringat varje ledig stund med dessa skoluppifter. Nu väntar en snabb tupplur och middag innan det är dags att ta alla saker och fara iväg till klubben för en kväll med projektekipagen. 
 
Efter helgens rallylydnadstävlingar har jag mer sug än vanligt efter lydnaden. Vi har nog varit ute på villovägar jag och hundarna. Jag är trots allt en lydnadsmänniska och trivs inte alls på rallylydnadstävlingar eller att träna det. Visst är det en rolig sport och jag kan se många fördel med att den finns och många som tidigare inte gjort något med sina hundar har kommit ingå å träna. Jag är glad att jag har testat det och det har gett mig en himla massa erfarenheter med båda hundarna men nu är vi åter på rätt spår igen. Det är lydnaden som jag tycker är kul och det är där jag trivs. Jag är så inspirerad och har sån motivation till att utveckla både Joy och mig i lydnad och nästa år hoppas jag kunna satsa mer på jakten med henne också.
 
Igår var jag och ett gäng glada träningskamrater iväg till Klass Arena och för att träna lite lydnad. Vilket upplyft för Joy från förra vintern. Så mycket som har hänt hos henne de senaste året. Igår var hon inte alls berörd av varken underlag, att köra fartmoment eller att hämta apporter intill väggarna. Störningsträningen i fria följer gick dessutom super. Passiviteten i buren fungerade också mycket bra, hon låg tyst och stilla hela tiden. 
 

tjugotredje oktober

 
Sitter med vetenskaplig artiklar upp över öronen. En 10 sidig litteraturstudie ska vara klar om precis en vecka och ett paper på 3 sidor om teoretiska ramar inför magisteravhandlingen. Sista veckan innan deadline brukar alltid innebär en massa skolarbete och det är inget undantag denna gång. Självklart var min dator tvungen att sluta fungera och en ny hårddisk behöver sättas in. Som tur är så lagas den till helgen och under tiden har jag fått låna en dator.
 
Igår hade vi första tillfället med projektekipagen och de var riktigt tappra som stod ut med att träna en stund i SPÖregn. Vi vart nästan helt dränkt under den korta stund vi var ute så vi hoppas på bättre väder vid nästa tillfälle. 
 
Dags att ta en promenad med hundarna innan jag ska fortsätta med näsa i en ny artikel.  Tur jag har hundarna som måste få komma ut på promenader och lite träning så hjärncellerna får vila lite mellan varven. 
 

tjugotredje oktober

 
Sitter med vetenskaplig artiklar upp över öronen. En 10 sidig litteraturstudie ska vara klar om precis en vecka och ett paper på 3 sidor om teoretiska ramar inför magisteravhandlingen. Sista veckan innan deadline brukar alltid innebär en massa skolarbete och det är inget undantag denna gång. Självklart var min dator tvungen att sluta fungera och en ny hårddisk behöver sättas in. Som tur är så lagas den till helgen och under tiden har jag fått låna en dator.
 
Igår hade vi första tillfället med projektekipagen och de var riktigt tappra som stod ut med att träna en stund i SPÖregn. Vi vart nästan helt dränkt under den korta stund vi var ute så vi hoppas på bättre väder vid nästa tillfälle. 
 
Dags att ta en promenad med hundarna innan jag ska fortsätta med näsa i en ny artikel.  Tur jag har hundarna som måste få komma ut på promenader och lite träning så hjärncellerna får vila lite mellan varven. 
 

Isbjörnen har intagit bloggen

 

Den vita isbjörnen Tessie blir mer och mer fluffig med åren. 11 1/2 år börjar ta ut sin rätt och ögonen har inte länge lika lätt att uppfatta små föremål, en kastad godis är nästan omöjlig att fånga men vad gör det när man har bra öron som hör vart den landar och en utmärkt nos som kan nosa upp den?
 
 
 
 
 
 
Kärlek på 4:a ben <3

If you only knew

Jag vet att vissa säkert kommer döma mig då jag tar upp detta. Tycka att jag söker uppmärksamhet men det struntar jag i eftersom jag tycker att det är viktigt att försöka få omgivningen att förstå. Jag tänker fortsätta lite på samma spår som igår, gå ifrån lite av vad min blogg i vanliga fall handlar om och ta upp någonting som jag tycker är väldigt viktigt att prata om. Men ni kan vara lugn, efter detta kommer jag återgå till att skriva om hundträning igen. 
 
  
 
 I inlägget om mobbingen som jag skrev för snart 4 år sedan nämnade jag att jag skurit mig. De flesta av mina ärr är blekta men vissa syns fortfarande och vissa kommer alltid att synas. Med detta vill jag passa på att säga någonting om det också eftersom det handlar om psykiska sjukdomar. Jag vet att vissa kommer tycka att jag är någon som söker uppmärksamhet eftersom jag skurit mig för det är ju därför man gör det, eller? Det är upp till er om ni vill tycka det men jag vill säga någonting först, och jag hoppas verkligen att ni läser det. Först vill jag spräcka myten om att personer som skadar sig själv gör det för att få uppmärksamhet, det flesta som skadar sig själv mår väldigt dåligt över det. Många vågar inte gå omkring i kortbyxor/linnen/t-shirt/klänningar/kjolar/badkläder med mera för de är rädd att någon ska se deras ärr och skäms över det. Tänk dig att gå omkring i långärmade tröjor och byxor en hel sommar för att man skäms, det är väldigt plågsamt både psykiskt och fysiskt. Jag var också väldigt rädd att jag inte skulle bli älskad eller omtyckt när jag har ärr, att jag inte var tillräckligt fin att ha. Och jag tror att många fler med mig har känt likadant. För det andra så mår man så fruktansvärt dåligt när sista utvägen är att skada sig själv. Den psykiska smärtan som finns när man väljer att skada sig själv går inte att beskriva och jag skulle inte önska någon person det. Oavsett på vilket sätt man skadar sig själv, om det så gäller överträning, svält eller genom att skära sig så är det farligt och någonting som bör tas på allvar. Så ni får gärna döma mig om ni vill, det bjuder jag på. Men tänk efter nästa gång ni dömer för ni har ingen aning om vad personen har gått igenom. Vi har alla en historia, glöm inte det. 

Fredag

 
Kom ni ihåg att jag lovat att ni skulle få veta vad det är jag har på lut? Nu är det dags att avslöja vad det är som jag har i görningen :) Jag har nämligen blivit erbjuden att utbilda mig till tävlingslydnadsinstruktör. Så roligt!! Så helgen kommer spenderas i Ö-vik för min och Joys del. Har för många roliga saker att göra på fritiden att skolan inkräktar på den ;) Nåväl, med struktur och planering fungerar det mesta så bring it on! 
 
 
Väntar också på att kontraktet på lägenheten ska dyka upp också. Det område vi fått boende i är verkligen superfint. Bra promenadområden för hundarna och så. Känns verkligen bra! Hoppas bara den ser hyfsad ut. 

Vissa dagar gör det lite ont att bli påmind

 
 
Det gör ont att bli påmind... Livet är skört och jag kan inte låta bli att få tårar i ögonen då jag ser bilderna från nästan exakt 2 år sedan då Diva opererade sin vänstra armbåge igen. Den livliga, jobbiga och helt underbara hunden som 1 1/2 månad innan operationen tävlade ett U-SM utan någon tillstymelse till hälta. Det gick fort då, från ena dagen till den andra... Hade haft en dålig magkänsla långt innan trots att hon inte visat något. Jag är glad att hon än idag finns vid min sida och försöker ta vara på den tid vi får tillsammans. Livet är skört. Väldigt skört, så ta vara på det. Ta vara på varje stund av det och varje stund med era fina fyrbenta. Det vet jag att Diva gör, hon är en livsnjutare och tar vara på varje tillfälle hon får att vara lycklig. Fina lilla hund som satt ett så stort avtryck i mitt hjärta (och på mitt skulderblad;))! 
 
 
 
 
 
 

Karma?

 
Jag tror nog trots allt att det sitter någon lite gubbe uppe på ett moln och planerar livet här nere på jorden. Vissa händelser är lite för bra tajmade för att de ska ske av slump, eller kanske är det bara tur? Himla bra karma jag måste ha i såna fall. Vad det är som är på gång får ni veta så småningom. Men kan säga att det är en otrolig möjlighet och det ska bli så himla kul att få vara en del av det. 
 
Något mindre roligt som hände idag på långpromenaden med hundarna. Vi var nästan hemma efter att ha gått en tur i skogen. Upp från vårt hus kommer en svart halvstor hund, ungefär i storlek med Joy, med reflexer och pejl runt halsen. Det brukar sällan vara jakthundar runt husen eftersom det inte är någon skog i anslutning och de jagar inte så nära husen. Hunden kommer emot oss och jag har som tur är alla hundar kopplad. Det brukar sällan vara problem även om Tessie är hundagressiv så brukar jag hala fram Diva så hon motar bort hunden innan ägaren kommer fram och tar hand om hunden. Problemet denna gång var bara att det inte fanns någon ägare i närheten. Vad gör jag då?! 3 golden retrievrar i snöre, varav en inte tycker om andra hundar och en 4:e okänd hund som jag inte har en aning om den kan göra. Släpper Joy och säger åt henne att gå fram och ställa sig mellan mig och den andra hunden. Hon går lugnt fram och ställer sig och stannar där, efter ett tag viker den andra hunden (som jag nu ser är en tik) undan och travar iväg och nosar efter vägkanten. Oavsett om jag hade haft Tessie med mig eller inte är det trevligt att möta en lösspringande hund som man inte känner och inte vet vad den kan göra. Är hur som helst väldigt glad att det slutade bra och att det bara var mitt stackars finger som kom till skada och blödde rejält, men bättre det än ett hundslagsmål. Väldigt glad över hur Joy hanterade situationen också, så fort den andra hunden travat iväg så kom hon tillbaka till min sida och vi kunde gå hem igen med något högra puls. 

Konsten att tro på sig själv och hunden

 
Jag tror att när det kommer till träning och tävling kan skillnaden mellan att tro på sig själv och hunden eller att inte tro på sig själv och hunden vara det som avgör om någonting fungerar eller inte. När jag skulle börja med att träna in vittringen på Diva vintern 2009 så frågade jag alla runt mig hur de gjorde för att få det att fungera. Jag tyckte själv att momentet verkade svårt och trodde aldrig att vi skulle få till det. Tugget var något jag var väldigt rädd att få eftersom jag inte heller där visste hur jag skulle hantera det. Jag fick en hel del förslag på olika sätt att träna in momentet men trodde varken på metoderna eller att vi skulle klara av det, Diva är ju trots allt ganska högtempererad och har svårt att "byta läge" på energin. Jag försökte med metoderna men gav upp efter ett tag eftersom de resulterade i massa problem och hon förstod aldrig vad momentet gick ut på. Hon gick länge ut och plockade upp första bästa pinne eller letade bara godis och när det inte fanns något godis längre så plockade hon upp en pinne och kom till mig. När pinnen väl levererades så var det likt en hög med tändstickor eftersom Diva tuggade en hel del... I somras ändrade jag tanke, vi SKA fasiken fixa detta. Hur svårt kan det vara? Hittade en nygammal metod som jag trodde på och började träningen. Resultatet några månader senare är ett inlärt moment utan tugg, med bra tempo ut, noggrant letande och bra tempo tillbaka. Vi lyckades!
 
Everything is possible if you just believe!

Tänktänktänktänk

Lägger in en bild från helgens vandring i Borgafjäll. 
 
Lydnadsträning är fantastiskt roligt, detaljer såväl som helhet, samarbetet och glädjen. Det tar med sig med klass 3 momenten med Joy. Efter att ha tagit tag i att skriva träningsdagbok så har det blivit mycket lättare att hålla koll på åt vilken håll vår utveckling går och hur olika metoder fungerar. Just nu är det bara den där nedrans vittringen som ställer till det för oss. Den håller på att göra mig GALEN! Just nu går hon bara på synintryck och använder inte nosen alls. Hon är osäker och går på första pinne hon ser. Tänktänktänkt!! Ska börja om med vittringen och nogrant skriva hur det går för att upptäcka vart det går fel och förhoppningsvis så kan jag lösa det på så vis. Troligtvis (om jag känner mig rätt) så har jag gått för fort fram igen så det är bara att backa och se till att göra om och göra rätt. Längtar så till nästa helgs lydnadskurs då jag ska gå som åhörare för Lena Löfroth. Alltid lika roligt att få grotta ner sig i problem och lösningar från sidan och jag brukar alltid komma hem med en hel del inspiration  och nya lösningar. 

September 2013

 
Njuter de varma och soliga höstdagarna som är kvar. Gick en härlig promenad med hundarna på förmiddagen i daggigt gräs och på stigar täckta med löv. Och visst är det fint med hösten. Alla färger på löven och den krispiga höstluften. Diva har varit en sväng till veterinären för att kolla upp en knöl på bröstkrogen, som med största sannolikhet är en fettknöl. Tack och lov! Tränat hundarna lite inför helgens rallylydnadstävling, där Joy ska debutera avancerad klass och Diva tävlar i mästarklassen.
Stort lycka till till alla hundvänner som startar på Rallylydnads SM i helgen. 
 
Det märks att jag numera studerar på avancerad nivå, både på gott och ont. Det är väldigt mycket som ska läsas på engelska, föreläsningarna är på engelska och två kurser parallellt som ska genomföras. Men det är samtidigt roligt, spännande och utvecklande. För att hinna med allt som ska göras krävs en otroligt struktur och diciplin, än så länge går det så där med den biten. 
 
Nu väntar sökträning med ett trevlig gäng och ikväll börjar Hela Sverige bakar, som jag har längtat efter att det ska börja.

Hundaktiviteter i massor

 
Helgen har varit full med hundaktiviteter, regn och ömma kroppsdelar. Jag var i lördags tävlingsledare för lägre- och elitsöket och fick se en hel del duktiga ekipage. Kvällen spenderades på hästryggen och vilken härlig känsla att äntligen få rida igen. Leendet gick nog från öra till öra. Söndagen var jag tävlingsledare för appellsöket och några appellspår och så roligt att få se att de flesta ekipagen blev uppflyttad. Så roligt det är att vara på klubben när det är så mycket folk där. Vi hade runt 60 starter på hela helgen, i lydnad, sök appell-elit, lägre och elit spår och appellspår. Inte illa måste jag säga! Joy har fått tillfälle att rusa omkring en massa i skogen den senaste veckan då hon hjälpt mig att snitsla rutan till söket, vallat rutan och leta leger. Minst sagt nöjd hund!
 
Vi har hunnit med en hel del vittringsträning också. Efter att ha läst Hannas inlägg om vittringen så började jag använda vedhink för att få Joy (och Diva) att använda nosen istället för att gå på synintryck och i går skedde ett stort genombrott i träningen för båda hundarna. Joy valde för första gången att slå på nosen ordentligt istället för att plocka de synliga pinnarna först. Tacksamt är också att det går att berömma Joy när hon gör rätt sak och hon avslutar inte utan fortsätter med det hon håller på med. Diva däremot blir väldigt störd av det och tappar fokus istället. Vittringen är det svåraste av alla moment tycker jag. Jag har aldrig riktigt fått till det bra men nu känns det som att vi är en bit på väg även om vi har en lång bit kvar att gå. 
 
En sak som jag klurat en del på är Joys tvärnit INNAN rutan på tävlingen vi gjorde. Jag har tränat det efteråt och hon går in i rutan varje gång. Inte en tillstymmelse till att stanna innan. Men när vi var nere hos Sofie i Västerås hände det igen. Så nu är det bara att träna rutplaceringar så det heter duga. Men väldigt skönt att det visar sig på träning också och inte bara på tävling. Nu väntar en hel vecka med massor med träning framför oss, både jakt, lydnad och kanske till och med ett spår. 

Vi är (nästan) tillbaks

Efter att våren och början av sommaren har bestått av sjukdom, skola och jobb så har hundarnas muskler minskat en hel del. Trots att jag har försökt hålla igång Diva med simningar så har hon tappat en del muskler och framförallt i bakbenen. Så igår satte jag igång med att försöka bygga upp dem igen. Först blev det en koppelpromenad i kuperad terräng för både Joy och Diva och sedan fick de stå en stund på pilatesbollen. Viktmanchetterna ska åter användas på Diva igen och mer massage. Inte nog med det så hoppas jag att det snart bli en utbildning till fysioterpeut på hund och hundmassör. Så sommarens läsning kommer bestå av fysträning för hund och låt tassarna vila.  
 
Lydadsträningen har vi också kommit igång med igen. Joy får mest träna fart och lite fokus har jag lagt på högerhandlingen eftersom det snart är debut i avancerad klass för oss. Jag måste säga att det känns helt fantastiskt att vara tillbaks i den vanliga träningsrutinen. Nu saknas bara att jag ska hitta ett upplägg som både jag och Joy trivs med. Just nu känner jag mig en aning förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare även om jag har full koll på hur jag ska träna momenten, men det saknas en hel helts träning/ röd tråd genom träningen för att jag ska känna mig nöjd. Tåls att klura på!

Glädje

Det var flera år sedan jag satte min fot på en agilityplan senast och det med Tessie som sällskap. Men idag var det dags igen, och denna gång med Joy som sällskap. Ett sånt där lyckorus for igenom kroppen och tankarna föll snabbt in på banbygge och hoppkombinationer. Värmde Joy lite på några hinder som stod uppställda, riktigt fin och följsam var hon även om hon inte tyckte att själva hoppen var så rolig än (men det kommer nog då hon förstår vad jag förväntar mig). Testade däcket och fy så äckligt det var, hua! Hon satte upp tassarna på det och tittade på mig och hoppade sedan ner. Hoppa igenom?! No way! Får nog bli lite mer träning på det. Tog balanshindren sist eftersom jag antog att hon skulle tycka att de var läskiga. Började med "balansen", inga problem, fortsatte med A-hindret, inga problem, gick vidare till "vippbrädan", som jag antog att hon skulle ha stora problem med eftersom den gungade men inga problem den heller. Det är verkligen helt underbart att få bli positivt överraskad på något som jag på förhand trodde att jag skulle få slita med men som visade sig vara Joys favoriter. Goa hund! Helt klart en träningsform vi ska testa fler gånger. 
 
Efter det blev det ett lydnadspass med Evelyn & Jackson och Linnea & Nikki. Måste säga att alla hundarna gick väldigt fint och så kul att ha någon att bolla idéer med. Joy gick förvånansvärt bra. Mycket energi och till större delen gjorde hon väldigt fina moment. En hel del att slipa vidare på men guldkorn fanns det med. Största problemet ligger nog hos matten ändå. Att jag inte kan sluta jämföra henne med Diva. De är helt olika hundar och ändå kan jag inte sluta att sträva efter Divas fart. Men varför?! Joy gör alla moment fint, visst trav behöver det inte vara men galopp i lagomt tempo. Det är inget måste att som Diva trycka plattan i mattan vid varje tillfälle som ges, då blir för det mesta bara fel och slams. Joy är lugn och metodisk och vi kommer komma väldigt långt på säkerhet och LAGOM fart. Nu återstår det bara att pränta in det i huvudet!

Träning + film

Idag fick jag med mamma till klubben som filmare och extra ögon. Otroligt viktigt och någonting som jag måste värdera högra framöver. Jag går som sagt annars mest på känsla när jag tränar men har ingen aning om hur det faktiskt ser ut. 
 
Diva skötte sig galant idag! Kan nog inte nämna någonting som jag inte är nöjd med. Hon var lugn, fokuserad och lyssna på alla mina hjälper så fint. Hon har mycket svårare för höger-fot fortfarande men det tar sig och hon anstränger sig för att det ska bli bra. Jag har fått ner henne på jorden och fortsätter det såhär så känner jag mig ganska lugn för hur nästa tävling kommer gå. 
 
Joy var väldigt på g när vi gick in på planen idag men sen blev hon mer och mer avvaktande, splittrad och osäker. Vi saknade fart i inkallningen (igen), läggande under gång var segt och osäkert, rutan var det dålig fart till  och hon galoperade inte med speciellt mycket tryck i stegen, hoppet var hon också osäker på och hade väldigt svårt för uthoppet idag (det brukar vara hennes parad moment). Dagens guldkorn finns på film här nedanför. Det är Joys fria följ som jag kände att hon gjorde helt okej även här kändes hon lite energifattig men efter att ha sett filmen känner jag mig väldigt nöjd med hur det ser ut. Det är första gången jag själv ser hur det ser ut, har aldrig filmat vårt fria följ förut så det blev en glad överraskning. 
 
 
Förklaringen till Joys osäkerhet och bristen i energi tror jag är pga att hon ska löpa när som helst. Så nu kommer jag gå tillbaka till grunderna och enbart göra roliga saker ett tag framöver. 

Tävlingstankar

 
Årets första tävling som tävlingsledare är gjord, en lkl 1 och en lkl 2. Det är alltid lika roligt att vara tävlingsledare, att få se varierade raser, dukiga ekipage och klura ut en plan som ger de bästa förutsättningar för de deltagande, att se förarna andas ut och se lyckan när något fungerar riktigt bra. Lydnad ÄR kul!
 
Lite sugen blir jag allt att starta. Har varit så nära att efteranmäla Joy till några inomhustävlingar men hejdat mig för att jag vill ha de bästa förutsättningarna när vi går ut på banan och det är det inte i ridhusmiljö eller annan inomhusmiljö. Visst kan det tyckas fegt att inte starta pga en sån sak. Men jag vill gå in och känna att vi har alla förutsättningar att det ska gå bra. Jag vill inte komma ut från planen och känna mig missnöjd för att JAG inte har gett Joy de förutsättningar som hon förtjänar för att hon ska göra rätt. Sedan kan allt hända på en tävling och det finns inga garantier att saker inte ska gå snett. Vi jobba trots allt med djur och inga maskiner!
 
I veckan ska vi fokusera lite på länkning av moment i både ettan och tvåan, lite uthållighet i fria följet och fart på inkallningen. Tänkte försöka filma träningspasset på tisdag och lägga upp några filmsnuttar här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0