<3

Idag är det precis ett år sedan Diva genom gick sin 3:e (och sista) armbågsoperation. 2011-09-22 är en dag som länge kommer finnas med mig. Jag kommer ihåg det mesta från den dagen, jag kommer ihåg känslan när jag står i hissen påväg att hämta henne på uppvaket. Den fruktansvärda huvudvärken jag hade. Det rakade benet och en trött Diva. Tänk att ett år kan gå så fort. Sista möjliga operationen är gjord och nu hoppas jag att den ger oss många fina år tillsammans. Denna dag är både glädje och sorg. Sorg för att det påminner om hur otroligt skört livet är och att vi aldrig kan säga när det tar en hastig vändning. Hennes hälta kom plötsligt den gången och det fanns inga andra möjligheter än operation. Glädje för att hon återigen har fått en till chans och att hon fått möjlighet att leva ett smärtfritt år. Jag försöker ta vara på den tid vi får och göra det bästa, även om jag vissa dagar glömmer bort allt vi gått igenom och tar henne för givet. Jag är glad för varje dag vi får tillsammans. Varje dag som vi kan ha roligt, gå promenader, träna eller mysa framför tv:n.

 

Idag har vi firat att hon är fri från smärta och lever ett normalt Diva-liv. Dagen började med en kort promenad i sällskap av Joy och sedan fick Diva efterlängtad ensamtid med mig. Vi apporterade på en äng och sedan gick vi en promenad längs travbanan som på sina ställen nästan var oframkomligt pga stora vattenpölar som Diva självklart var tvungen att springa rakt igenom och busa i. Men vad gör det?