1/1 2014

 
 
Större delen av dagen har passerat, första dagen på ett nytt år. Joy och jag firade in det nya året på bästa sätt med Sofie i Östersund där vi gått promenader, spelat sällskapsspel, ätit god middag, sett på film och tränat lydnad. Idag har vi hunnit med att gå en promenad med hundarna och ett kort lydnadspass innan Joy och jag satt oss i bilen för att köra hem igen. Väl hemma har vi passar på att ha kvalitets tid med en till promenad i skymningen och så körde vi igenom momenten i klass 2 inför tävlingen i helgen. Börjar känna mig skapligt nervös eftersom vi inte alls fått den uppladdning jag hade hoppats på. Nedans is som ska ställa till det. Nåväl kan ju alltid hoppas att jag har födelsedagstur med mig på söndag. 
 
 
 
 2014 ska bli ett bra år, förhoppningsvis inte lika händelserikt som 2013 och inte heller lika många djupa dalar, de har jag haft tillräckligt av för ett tag framöver tycker jag. Men skulle det det bli så, så vet jag att jag kommer klara det ändå för jag är mycket starkare nu än jag var för ett år sedan. För ett år sedan var jag på väg ner på botten och nådde den några få månader senare men jag klaradet mig igenom det och står stadigare på mina fötter än jag någonsin gjort. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv under 2013 och minst sagt nyttiga erfarenheter även om de var en hel del smärta. Så nu till 2014, det ska fyllas med många skratt, många trevliga stunder med fina vänner, massor med roliga hundträningar, ljusa sommarkvällar, spännande äventyr och en hel del annat också.

Gott nytt år mina vänner runt om i Sverige och jag hoppas ni får ett riktigt bra 2014! <3 




 "Now I'm a warrior
Now I've got thicker skin
I'm a warrior
I'm stronger than ive ever been
And my armor, is made of steel, you cant get in
I'm a warrior
And you can never hurt me again"
 

Träning som ger mersmak

 
 
På dagens promaned så hittade jag en parkering med riktigt bra underlag, lite snö hade fryst fast på isen och det gick att gå utan att slå ihjäl sig. Jag passade på att träna lite lydnad med båda hundarna, måste passa på när tillfälle ges. Diva gick så otroligt bra idag, gjorde en inkallning med ställande och läggande eftersom ställandet har varit ett problem på slutet men idag satt det. I fria följet så gick hon riktigt fint också, hon överarbetade inte alls som hon gjorde igår. Avslutade med en fjärr och oj vad bra den var. Längtar till den dagen då Joys fjärr ser ut sådär. Ryser bara av tanken på dagens fjärr. Sån tid jag lagt ner på den fjärren och jag är så tacksam att jag inte gav upp utan kämpade på. Diva har verkligen mognat och med mer rutin i elit momenten så tror jag det kommer bli så bra. Efter 6 års vad som känts som evighets tränande så förstår hon rutan, vittringen sitter, tugget på vittring och apporter är nästan borta och tassandet på apporterna lika så. 
 
Joy då, hon gick också som en klocka idag. Började med ett fritt följ (ouppvärmd) för att se om jag fick fram positionsmissarna hon har haft men icke, hon gick nästan helt perfekt. Inkallningen var det lite dålig fart i så mina ihoprullade vantar fick agera leksak och då blev det mycket bättre. Fjärren avslutade vi med och där har stadgan verkligen kommit till sin rätt. Förut så for hon upp och ner och gjorde alla skiften bara jag hade sagt ett kommando men nu bibehåller hon rätt position med bra fokus. Bäst av allt var nog hennes svar på tävlingsbelöningarna, sån otrolig lättnad att jag äntligen hittat något som hon svarar på. 
 
De två senaste träningarna har verkligen gett mersmak och all den tiden jag lagt ner på vissa moment börjar visa sig. Hundträning, de gör mig glad ända in i själen. 
 

Framsteg

 

Precis som bloggen så har vi legat i dvala ett tag. Marken ute har och ser fortfarande ut som en skridskobana på sina ställen. Lite smått panik har jag haft eftersom jag hellre hade velat haft bättre förutsättningar för vår tävling nästa helg. Men det är det inte möjligt så är det inte. Jag är ändå väldigt glad över de stora framstegen vi fått. Joy har kommit igen till fullo och är sitt gamla jag igen, eller kanske till och med en uppgraderad version av sig själv. Hon fixar nu 3:ans vittring tävlingsmässigt och det är bara tugget som vi måste jobba lite mer på. Tävlingsbelöningar har jag funderat och jobbat en hel del på och jag tror jag fått något som fungerar nu men det ska bli spännande att se om hon köper dem på tävlingen.
Testade elitens vittring för första gången igår med Diva och den gör hon så mycket bättre än 3:ans, hon behöver anstränga sig mycket mer och det passar henne mycket bättre. Har fått ett kvitto på att hur jag jobbat med tugget på henne fungerar utmärkt då hon vid första vittringen igår kom in med pinnen utan ett enda tugg. *dansar en liten dans*
Fick hjälp av Linnea på dagens träning i Klass Arena för att klura ut hur jag ska få till Divas ruta, hon lägger sig nämligen vid konen och skäller om hon inte får godis vid den innan skicket till rutan och detta tips känns riktigt bra så jag hoppas att det löser sig. Har inget hopp om något första pris nästa helg för Divas del men eftersom jag inte har några direkta ambitioner med Diva (förutom championatet) så har jag inte så mycket att förlora och så länge hon visar glädje, vill jobba och håller ihop så är jag väldigt nöjd.
 
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan med en kopp te och se på tv. I morgon ska jag inhandla en sen julklapp och tidig födelsedagspresent till mig själv, det är jag minsann värd ;)

Summering av 2013 och mål för 2014

Nu när jag sitter och tittar tillbaka på det gångna året så inser jag vad mycket om har hänt. Ett riktigt framgångsrikt år har vi haft även om det har varit upp och nedgångar på vägen. 
 
Joy
 
 
Vi började detta fantastiska år med en miljösökskurs vilket såhär i efterhand var bland det bästa vi kunde ha gjort. Så otroligt roligt som vi hade och vad Joy växte som hund av den kursen. Efter det har vi fortsatt träna vanligt skogssök vilket Joy älskar. 

MH:t nere i Skåne med alla kullsyskonen missade vi tyvärr eftersom hon bestämde dig för att börja löpa då men tog igen det vid ett senare tillfälle. 1:a på skotten blev det och super nöjd i övrigt. 
 
Tävlingsresultaten:
Vi tog de två återstående godkända resultaten i nybörjar klassen i rally (100p & 98p)
3 godkända resultat i fortsättningklassen (94p, 87p & 98p) 
2 godkända resultat i avancerad klass (77p & 83p)
 
1 första pris i klass 1 (165.5p med en 0:a på läggandet)
2 första pris i klass 2 (178.5p & 185.5p) 
Klubbmästare i lydnadsklass 2. 
 
 
 
En fin fin avslutning på detta år blev det när Joy och jag kom med på talanglägret i Vårgårda , vilken fantastisk möjlighet. 
 
Vilket år vi har haft! Hon är en helt fantastisk hund och jag ser verkligen fram emot nästa år och alla nya möjligheter. 
 
Diva
 
Ja, vad säger man?! Vilket år! Här kan vi prata berg- och dalbana. 
 
Inledde året starkt med två KATASTROF tävlingar varav den ena resulterade i hela 21 poäng i mästarklassen i rally. Vet inte hur många gånger jag har övervägt att pensionera denna hund i år, kastats mellan hopp och förtvivlan. Glädjen finns men det finns också en MASSA annat. Men skam den som ger sig!

Tävlingsmässigt har vi uppnått följande:
5 godkända resultat i mästarklassen i rally och där med Rallylydnadsmästare! (70p, 89p, 82p, 89p och 84p)
ÄNTLIGEN 1 första pris i klass 3 (273.5p)
Silver på Ungdoms SM i mästarklassen i rallylydnad
 
Kanske inte en uppsjö med framgångar men det där första priset i lkl 3 kan jag leva på i flera år och är bland de största bedrifter (kan möjligtvis diskutera om U-SM silvret 2009 är större) vi gjort. 
 
 
Bland det finaste på hela året var de raderna som Lotta skrev om oss i artikeln om U-SM. 
 
Själv har jag tagit min dubbla kandidatexamen, folkhälsa och sociologi och börjat på magisterprogrammet i Sociologi. I höst blev jag tillfrågad om jag ville utbilda mig till tävlingslydnadsinstruktör och jag kunde inte tacka nej. Nu är det två gånger kvar innan vi blir utexaminerade och det känns så roligt. Så glad över att jag fått den möjligheten och jag längtar så efter att få börja ha kurser till våren. 
 
Mål 2014

Det börjar bli dags att blicka framåt mot nästa år och nya mål ska sättas upp. 
 
Joy
-Första pris i klass 3 och förhoppningsvis start i eliten
- Starta på ett WT
- Starta på en söktävling
- Ta sista godkända resultatet i avancerad klass i rally
- Start på U-SM i lydnad, rallylydnad och ev. bruks
 
Diva
- Vi siktar högt och säger 3 första pris i eliten och Lydnads Championat
- Starta på U-SM i lydnad och rallylydnad
 
 
Snart lämnar vi detta år bakom oss och ser fram emot ett nytt år med en piggare matte som kan lägga upp ännu bättre träningspass och skapa bättre förutsättningar. 

Dessutom har vi ett fantastiskt gäng med träningskompisar som stöttat, klurat, peppa och gett råd, ni är bäst! Ni vet vilka ni är, ingen nämnd ingen glömd. 

Med sikte på nästa tävlingssäsong

Jag och hundarna har just kommit in efter en långpromenad och så fort jag satt mig i soffan hör jag hur blåsten tar tag i huset. Antar att stormen Ivar är påväg, över 30 meter per sekund kunde det blåsa ikväll/natt. Den tänkta träningen är inställd och hundarna och jag kommer spendera kvällen i soffan framför en film med tända ljus och te. Telefonen får sitta på laddning i fall strömen försvinner ikväll. 

Detta år är snart slut och jag har så smått börjat planera inför nästa år. En sammanfattning av detta år kommer jag lägga upp i helgen. Jag har med siktet inställt på nästa års tävlingssäsong satt igång fysträningen med Joy. Hon går numera med viktmanschetter på promenaderna och jag tycker hon har fått ett längre steg i traven när hon inte har dem. På söndag ska hon äntra simbassängen för första gången också. 
 

Lite musker har hon men hon är fortfarande ganska tunn, speciellt om jag jämför henne med Diva och hennes muskler. Haha!

 
En grymt ful bild (jag kan verkligen inte få henne att stå snyggt uppställt fritt) men här syns det verkligen att det hon ser ut som ett streck. 

Diva däremot har jag ökat simningen på och hon börjar få rejäla bakbensmuskler igen. Även hon har benmanschetterna på sig på promenaderna för att öka muskulaturen i frambenen. Eftersom vi satsar på eliten nästa år så vill jag ha så bra förutsättningar som möjligt för att hon ska klara av påfrestningarna med sina framben. Så i vinter ska vi se till att skaffa ännu mer muskler fram. 

Diva ser också så ful ut på bilden (hon kan inte heller ställas fritt :P) Till skillnad mot förra sommaren så tycker jag att hon musklat på sig på framförallt bakbenen men också fram en del. Det glädjer mig så att se. 
 
Denna bild är tagen i maj förra året och är 8 månader efter frambensoperationen operationen. 
 
Nu ska här grundas så vi är fysiskt redo att ta oss an alla utmaningar nästa år :) 

Vikten av korrekt belöningplacering i text och film

Fick mycket bra tips igår när jag frågade hur man får till bra stegförflyttningar på en hund som hoppar sm en groda. Det känns otroligt irriterande när fria följet i övrigt ser bra ut. 

Jag testade idag att gå skänkelvikningar åt sidan men snett framåt under gång utan halt först. Belönade sedan henne stående. Fortsatte och minskade stegvis förflyttningarna framåt men fortsatt med belöningsplaceringen långt fram. Fick efter några gånger tillbaka hennes parallella stegförflyttninga. Mycket tackvare rätt belöningsplacering denna gång. 

Tänk efter vart ni placerar er belöning, varför ni gör det och varför i den riktningen. Vilket beteende ni faktiskt belönar och vilka kriterier ni har för utförandet. Jag kan se såhär i efterhand att jag har belönat halterna/avsluten på tok för mycket och måste belöna hennes transport istället under ett tag. 
 
Här är en kort film på hur det såg ut först när hon hoppade och sedan när jag ändrat belöningsplaceringen lite. Det är bara ett fåtal repetitioner mellan de två delarna och de är långt ifrån perfekta men jag tror att det kommer bli ännu bättre med mer träning. Hon skuttar lite på slutet åt vänster men kriteriet för denna träning var att hon skulle förflytta sig stående och det uppnådde hon. Nästa steg blir fokus på att hon ska ha alla fyra tassar i marken. 
 
 
 
 

Instruktörsutbildningen

 
 
Snön har lagt sig som ett täcke över Sundsvall och gradantalet kryper neråt. I helgen har Joy och jag varit upp till Ö-vik för en träff med instruktörsutbildningen. Så mycket snö hade det inte landat där men däremot blåste det 14 meter per sekund när jag åkte över Höga Kustenbron på lördagmorgon och det var -12 grader i går morse. Isch! Kallt kan jag säga att det var. Nakenretrievern Joy frös som en tok i helgen trots täcke, jag som hade hoppats att vi skulle kunna testa på draget i vinter men med tanke på hur frusen om tassarna hon är så vette katten om det går. Ett försök ska jag dock ge det. En givande helg med många "aha", "just ja" och "hmm" har det varit. När jag kom upp till Ö-vik insåg jag att jag glömt mina block om projekthundarna hemma, skit! Vi skulle ju prata om dem. Aja, tänkte jag, får väl prata om det jag kommer ihåg eftersom jag trodde vi hade den riktiga examinationen vid nästa tillfälle. Pratade på om dem (läste igenom blocken hemma och såg att  jag hade pratat om det mesta som jag skrivit i dem) och blev efteråt medveten om att det va den riktiga examinationen. Ops! Det gick som tur var bra och alla vi som redovisade blev godkända. Kanske tur att jag fick reda på det efteråt, då slapp jag bli så nervös ;) Nu har vi bara två helger kvar innan utbildningen är klar och vi kan hålla kurs i tävlingslydnad/brukslydnad. Känns väldigt spännande, roligt och jag ser fram emot att få presentera detta sätt att träna för fler och jag tror att de som tycker att "lydnad är tråkigt och stelt" kan ändra sin uppfattning och självklart ser jag fram emot att få möta alla entusiastiska kursdeltagare framöver. 
 
Fick svart på vitt i helgen att för många repetitioner sänker Joy nått enormt. Jag måste verkligen bli bättre på att inte repitera saker flera gånger utan att jag talar om för henne hur nöjd jag är med det hon gör och läsa min hund. Att det kan vara så svårt fast att jag gått igenom det såååå många gånger :P Hon blir otroligt osäker när jag inte tala om att jag är nöjd med det hon gör utan bara gör det en gång till. Skärpning hos mig! Fjärren börjar ta sig och jag tror vi kommit framåt en hel del. Jag tror min strukturerade träning kring kedjning har gett resultat och jag upplever inte att hon blir lika osäker längre och inte lika frågande utan jag taggar henne istället på nästa moment nästan direkt vilket gör att hon får ett tänk framåt och belöningen blir nästa moment. Jag tycker det har hänt en hel del där faktiskt. Tidigare har jag känt att jag suttit fast lite i träningen, det blir mycket detaljer och sällan helhet men efter talanglägret och instruktörsutbildningen har jag blivit mycket bättre på att strukturera min träning och framförallt våga testa saker utanför min trygghetszon. Testade att baklängeskedja elitrutan med Diva och det fungerade alldeles utmärkt och jag tror det är en väg att gå. Jag har även lagt in mycket mer kedjning i hennes träning och hon tar det mycket bättre än jag upplevt att hon har gjort tidigare. Kan vi bara hålla i det så känns inte längre det där championatet som en omöjlighet. Det hänger på matten!
 
Så här års brukar motivationen tryta på grund av kyla, snö och mörker men jag har nog aldrig varit såhär motiverad och inspirerad att träna tidigare. Mina nuvarande 23 kvm är små men det går att få till en hel del träning när det inte är möjligt att vara ute. 
 
Det har dykt upp en möjlighet som jag inte riktigt tror att jag kan missa, än så länge är ingenting säkert så det får vara hemligt ett tag till men spännande känns det. 
 
 

Träning på 23 kvm

 
Lyckas man få till ett träningspass på 23 kvm, fördelat på ett kök, en toa och ett rum är ingenting omöjligt. Utmanade Diva i fjärren och gick bakom en vägg och kommenderade skiftena. Inte ett ljud från hennes sida! Annars brukar hon muttra i skiftena stå-sitt och stå-ligg. Sedan gjorde vi några omgångar med de där supegoda små pinnarna. Dagens fokus var att inte tugga på dem, tugget som är Diva favorit del i hela momentet. Vi fick till det riktigt fint till slut och inget tugg alls. 
 
Joy fick börja sitt pass med "ta-i" övningarna med kamptrasan för att få igång henne lite och hon börjar bli riktigt snabb. Har fått modifiera övningen lite då Maria föreslog att man skulle dra bort trasan om hunden inte tog den tillräckligt snabbt men Joy har jag fått bygga istället, drog jag bort den så tog det ännu längre tid nästa gång och hon blev ännu mer osäker. Jag har peppat henne och berömt henne så mycket när hon väl tagit trasan och det har verkligen gett resultat. Så härligt att se! 
Joy fick också göra fjärren med fokus på skiftena stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker att det går framåt en hel del. Hon fällde sig ner utan att röra tassarna på stå-ligg och även stå-sitt såg väldigt fint ut. Har kommit fram till att jag inte ska ha något handtecken på skiftet från stå till sitt för då hoppar hon framåt. 
Även hon fick träna att enbart hämta en vittringspinne utan att tugga. Det gick från att hon mer eller mindre ha slaktat pinnen till att hålla den helt still på några få gånger. Heja heja!
 
I morgon väntar fin besök av mamma och Tessie som ska göra oss sällskap på vår långpromenad. Tessie-tanten blir nog glad över att få se lite nya ställen och för att inte tala om lycka att hon ska få åka bil ;)

Första advent

 
Började dagen med en lång sovmorgon och jag tror minsann att halsontan, hostan och den täppta näsan börjar blir bättre (peppar peppar). Har sprungit mellan lägenheten och tvättstugan så nu ikväll ska jag lägga mig med nya lakan i sängen, hur skönt är inte det? Pappa och lillebror kom hit med mitt köksbord och en adventsstake och pappa har fixat så jag nu kan se på TV. Uppgradering av levnadsstandard ;-) Jag har dock fortfarande inte fått internet att fungera så det står på listan över saker som ska göras i morgon. 
 
De senaste veckorna har jag fokuserat mycket på att få trycket hos Joy och även glädjen. Jag läste lite i Maria Hagströms (Brandel) bok 'Från valp till stjärna' om "ta i" -övningar. Jag tog fasta vid lekövningar om att ta föremål fort och jag upplever verkligen att det har blivit stor skillnad på Joy. Hon får sitta framför mig och jag håller i leksaken och säger "ta den" när hon får lov att börja kampa. I början var hon väldigt avvaktande och det tog 9 (!!!) kommandon innan hon vågade ta den första gången. Nu däremot sitter hon i förväntan (men lugnt) och så fort jag säger "ta den" så hugger hon. Lite samma problem hade vi på inkallningen då det dröjde några sekunder innan hon väl startade. Jag har belönat upp starterna med att kasta boll bakom mig och idag la jag ut en kamptrasa bakom mig och hon gör både snabbare starter och springer plant (med bättre fart). När vi tränade rutan sist så hade jag henne stående bredvid mig, knuffade henne bakåt och sprang själv mot rutan, vad hon blev taggad. Jösses vilken fart hon fick. Tror vi börjar hitta tillbaka till det roliga igen och då kommer farten och trycket också. Det känns helt underbart! Nu har vi bara jobbet kvar med tävlingsbelöningarna, jag får inte henne riktigt att tända till på dem jag har försökt med. Hon ser mest bara frågande ut och det ser ut som att hon tänker "vart är min boll? VART ÄR MIN BOLL?". Om det är någon av er som läser som har bra tips på tävlingsbelöningar och hur ni tränar in dem får ni hemskt gärna dela med er av dessa. 
 
För precis ett år sedan så debuterade Joy och jag på tävlingsbanorna, då det enda som vi fick avdrag på var nosandet, alla moment fixade hon prickfritt. Diva tävlade hon också då och fixade sista godkända resultatet i avancerad klass och fick titeln RLD A, men det var som sagt ett år sedan. Ska ta och göra en summering av året som gått så småningom också. För vilket år vi har haft! 
 
Sist vill jag önska er alla en trevlig första advent! 
 
 

Att se en hund växa och tankar om fritt följ


Jag har aldrig haft en sådan förarvek hund som Joy. Hon precis som alla hundar har hon sina styrkor och svagheter. Det tog lång tid för mig att övertala henne att tycka att fria följet är någonting som är bland det roligaste som finns men jag lyckades. Med denna hund har jag också fått möjlighet att följa hennes utveckling och det har varit (och är) en fantastisk sak att se. Hon tyckte länge att miljöer var jobbigt, som valp sprang hon runt med ragg över hela ryggen och svansen så fort hon lämnade tomten ;) Idag går hon själv fram till saker av ren nyfikenhet. På MH:t ställde hon tassarna på min axel för att våga nosa på overallen. Att ha fått den relationen till en hund är helt fantstiskt och den utvecklingen hon har genomgått. Jag lär mig fortfarande hur jag på bästa sätt ska hjälpa henne att växa, vi håller som bäst på att öka självförtroende i lydnaden och jag tror vi kommer framåt. Jag ska göra en satsning på jakten nästa år har jag bestämt mig för, jag tror det kan öka självförtoendet på Joy ännu mer för varje gång vi tar med oss dummiesarna ut i skogen så lyser det av glädje hos henne. Hon susar fram i skogen och jobbar både snabbt och effektivt. 
 
 
 

 
Jag fick här om dagen frågan hur jag tänker kring momentet fritt följ. När jag tävlade Tessie hade vi ett katastrof fritt följ, vi har till och med fått 0 på en tävling... När jag sedan fick Diva och hennes frambensproblem så var det ett moment som jag ville ha bra poäng på eftersom det är mycket teknik, hög koefficient och det sliter inte så mycket på henne. Det utvecklades snabbt till att bli ett favorit moment för både mig och hundarna. Problemet är att jag lätt hamnar i det berömda detaljträsket eftersom det är så roligt.
 
Det är svårt att försöka förklara hur jag tänker kring ett fritt följ då jag mest går på känslan när jag tränar det. Men jag har några riktlinjer och de är att det ska vara roligt att träna ett fritt följ, både för hund och förare. När hunden väl har lärt sig alla delar i ett fritt följ så tränar jag det i två delar, precision och uthållighet. I precisions träningen fokusera jag på position (plogning, pendling, luftning osv) medan jag i uthållighetsträningen enbart fokusera på att hunden ska hålla längre sträcka. Självklart har jag vissa kriterier i uthållighetsträningen som hunden ska uppnå men jag är inte lika petig i positionen då. Dessa två delar tränar jag separat även om jag måste erkänna att jag själv måste bli duktigare på att träna uthållighet med Joy. 
 
När jag började träna lydnad var det en hel uppsjö med hundmänniskor som avrådde mig att träna med leksak, hunden kommer inte få lika bra position och det kommer bara förstöra fria följet sa de. Jag upplever fortfarande att de är många som är rädd att använda sig av leksak i fria följetträningn vilket jag tycker är väldigt synd. Visst kan det finnas undantag (både hundar och förare) men jag upplever att kvaliten i fria följet blir mycket högre om du blandar in leksaker. 
 
Det är några av de tankar som jag har med mig när jag tränar. Finns nästan hur mycket som helst mer att skriva men de får bli en annan gång :)
 
Ha de gött! :)

Lydnadsträning i Klass Arena

 
 
 
Igår intog jag och sökträningsgänget Klass Arena för lydnadsträning. Så mycket tränat för Joy blev det inte eftersom hon äter medicin och inte får bli andfådd men lite platsliggning med kanon störning i form av pipleksaker och andra hundarna som tränade apportering med mera fick jag till. Hon skötte sig ypperligt! Testade vi lite vittring eftersom det var ett tag sedan vi gjorde den. Testade första gången med massor med pinnar och hon tog rätt direkt, med Andres ord ringandes i öronen från förra helgen "efter tre lyckade försök avancerar jag" så tänkte jag fasiken nu är det dags att gå ner till rätt antal pinnar. Plockade bort alla överflödiga men hade kvar dem i en ring och hon satt den med, la dem på rad och det fungerade också fint. Ett mycket lyckat träningpass med pärlan tycker jag och energin den är definitivt tillbaka :D
 
 
Diva fick stå för den huvudsakliga träningen igår och det hade hon inga problem med. Nu kommer jag ihåg varför det är så besvärligt att träna Diva, hon måste ha någon form av utvecklingsstörning (och det säger jag bara inte för att det låter roligt) för hon har verkligen så svårt att lägga ihop 1 och 1. Rutiner och mönster ska vara desamma för att hon ska förstå. Då kan ni tänka er hur svårt det är att bryta ett sånt mönster! Igår tänkte jag länka kon + ruta för första gången. Konen var utställd ca 2 m från en vägg och rutan var lagd parallellt med den väggen in i ett hörn. Jag skickar först Diva på konen och belönar massor där, sedan skickar jag henne mot rutan (där hon har varit med och lagt ut en tasstarget samt sprungit in en gång) men det kopplar inte. Hon springer runt i cirklar vid konen och gnäller. Det blev fel i huvudet. Det är svårt, rutan har hon sprunit till från en annan vinkel tidigare. Måste nog vara ännu tydligare med henne just i de momenten eftersom hon tycker att de är så svårt. 
 
Dagens skratt bjöd Diva också på då hon slängde sig ned och spelade död när jag la ner henne på platsliggningen, TVÅ gånger till och med. Haha! I övrigt så gjorde en ett grymt snyggt zäta och där kan hon verkligen sortera ut alla skiften utan problem. 
 
Denna dag ska tillbringas med skolarbete, städning och en promenad med hundarna innan jag får trevligt kvällsbesök av fina vänner. 

Träning + film

Idag fick jag med mamma till klubben som filmare och extra ögon. Otroligt viktigt och någonting som jag måste värdera högra framöver. Jag går som sagt annars mest på känsla när jag tränar men har ingen aning om hur det faktiskt ser ut. 
 
Diva skötte sig galant idag! Kan nog inte nämna någonting som jag inte är nöjd med. Hon var lugn, fokuserad och lyssna på alla mina hjälper så fint. Hon har mycket svårare för höger-fot fortfarande men det tar sig och hon anstränger sig för att det ska bli bra. Jag har fått ner henne på jorden och fortsätter det såhär så känner jag mig ganska lugn för hur nästa tävling kommer gå. 
 
Joy var väldigt på g när vi gick in på planen idag men sen blev hon mer och mer avvaktande, splittrad och osäker. Vi saknade fart i inkallningen (igen), läggande under gång var segt och osäkert, rutan var det dålig fart till  och hon galoperade inte med speciellt mycket tryck i stegen, hoppet var hon också osäker på och hade väldigt svårt för uthoppet idag (det brukar vara hennes parad moment). Dagens guldkorn finns på film här nedanför. Det är Joys fria följ som jag kände att hon gjorde helt okej även här kändes hon lite energifattig men efter att ha sett filmen känner jag mig väldigt nöjd med hur det ser ut. Det är första gången jag själv ser hur det ser ut, har aldrig filmat vårt fria följ förut så det blev en glad överraskning. 
 
 
Förklaringen till Joys osäkerhet och bristen i energi tror jag är pga att hon ska löpa när som helst. Så nu kommer jag gå tillbaka till grunderna och enbart göra roliga saker ett tag framöver. 

Tävlingstankar

 
Årets första tävling som tävlingsledare är gjord, en lkl 1 och en lkl 2. Det är alltid lika roligt att vara tävlingsledare, att få se varierade raser, dukiga ekipage och klura ut en plan som ger de bästa förutsättningar för de deltagande, att se förarna andas ut och se lyckan när något fungerar riktigt bra. Lydnad ÄR kul!
 
Lite sugen blir jag allt att starta. Har varit så nära att efteranmäla Joy till några inomhustävlingar men hejdat mig för att jag vill ha de bästa förutsättningarna när vi går ut på banan och det är det inte i ridhusmiljö eller annan inomhusmiljö. Visst kan det tyckas fegt att inte starta pga en sån sak. Men jag vill gå in och känna att vi har alla förutsättningar att det ska gå bra. Jag vill inte komma ut från planen och känna mig missnöjd för att JAG inte har gett Joy de förutsättningar som hon förtjänar för att hon ska göra rätt. Sedan kan allt hända på en tävling och det finns inga garantier att saker inte ska gå snett. Vi jobba trots allt med djur och inga maskiner!
 
I veckan ska vi fokusera lite på länkning av moment i både ettan och tvåan, lite uthållighet i fria följet och fart på inkallningen. Tänkte försöka filma träningspasset på tisdag och lägga upp några filmsnuttar här.

Grått och mulet

 
Gråa och mulna dagar avlöser varandra. Jag längtar mer än någonsin efter sol och värme. Snälla vår kom fort!
 
Träningen har legat lite i träda eftersom jag har haft en massa skolarbete att göra men nu måste det bli ändring. Joy är nämligen anmäld till en rallylydnadstävling och jag har även (brytit ihop och kommit igen) anmält Diva till en tredje mästarklasstävling i rally. Har gjort upp en ny plan för Diva och hoppas att den ska hålla. Jag såg just att Diva och jag finns med på kvallistan för rallylydnads-SM i år. Även om vi ligger väldigt långt ner så känns det lite inspirerande att faktiskt stå med över huvudtaget. 
 
Går just nu på nålar, Joy ska enligt beräkningarna börja löpa när som helst och vi har ett MH inbokat.... Så hon har några dagar till att spela på innan det blir för sent. Behöver jag säga att jag kolla om hon börjat löpa i pari och minut? Haha!! Håller tummarna att det ska komma igång snart och att vi kan göra vår efterlängtade tur ner till Skåne om några veckor. 

Det finaste jag har

Att man kan älska små fyrbeningar så mycket som jag gör med dessa förvånar mig ständigt. 
 
 
 
 
Och vad är inte bättre än att njuta av en solig dag med hundarna på en lång promenad? Det bästa sättet att spendera en lördag på enligt mig. Hoppas ni alla har en bra helg.

Bottennapp är bara förnamnet

Ja vad säger man? Idag hade vi alla förutsättningar för att det skulle kunna bli en lyckad tävling men så blev det inte riktigt. Vi var tidigt på plats och både en promenad där hon fick spinga lös och lång värmning hann vi med. Diva kändes ganska sansad och lugn efter 45 minuters fritt följ. In med henne i bilen där jag antog att hon skulle bli lite gasad men hade inte något annat val eftersom vi åkte ensam. Tog ut henne igen när vi var klar och visst var hon taggad men med lite mjukost så sansade hon sig snabbt igen. Jag hann inte mer än stopppa undan mjukosttuben innan hon fick spel. Hon hoppade rakt upp i luften och var totalt okontaktbar. Klappade henne lite och hoppades att banan skulle gå bra ändå. Men icke! Hoppande, studsande, snea sättanden, sidbyten i tid och otid, allmänt kaos med andra ord. Det värsta är att hon kan skyltarna, det är inte de som är problemet utan hennes sätt att slamsa bort allt. Och inget går att göra, varken mata med godis (frolic, mjukost, torrfoder), belöna med kamp eller annan leksak, klappa, låta henne springa innan eller säga åt henne att skäpra sig. Det blir ingen skillnad. Vi har tre tävlingar kvar i år och de blir de sista i Divas karriär om jag inte får ner henne på jorden. 

Uppladdning?

 
Uppladdning är något alla gör inför en tävling, om än i olika fomer. Vissa kanske kör ett sten hårt motionspass, andra kanske tränar ett sista pass i det som ska tävlas eller tränar något helt annat. Vissa kanske vila dagen innan för att motivationen ska vara på topp. Alla sätt är bra utom de dåliga. Tanken var att Divas uppladdning skulle innebära en härlig skogspromenad i snötäckt landskap och kanske en springtur på kallhygget i skoterspåren. Härligt va? Diva däremot tyckte att det var en mycket bättre idé att susa fram över skoterspåren i skogen och inte lyssna på vad matte sa. Så efter att Joy och jag har suttit 15 minuter i skogen och väntat på att hon skulle komma tillbaka ber jag Joy att spåra upp Diva. Jäklar vilken spårhund!!! Sagt och gjort, efter 1 km spår så hittar vi Diva under en gran i skogen ätandes på ett ytterst delikat rådjurskadaver. Hon resonerade nog som så att hon var tvungen att vara redo för den "långa" bilresan i morgon... Resten av promenaden fick hon gå i koppel för säkerhetsskull, jag vill ha kvar benen på henne i morgon. Jag tycker dock att Divas sätt att ladda upp kanske inte är de bästa hon kommit på.... Hoppas magen håller sig i bra form trots mellanmålet. Joy däremot fick gå lös och trots att vi gick förbi två rådjur som stor och åt vid ett fågelbord 10 m från vägen så var det inga problem. Jag laddar upp med att baka lite bröd, plugga och en trevlig kväll med fina tjejer ikväll. 
 
Hoppas ni får en bra helg!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lydnadsträning

Finaste Pärlan!!
 
När det var för en gång skull var fint väder ute och starx under nollan så fick kameran åka med på promanden. Jag har inte haft någon större lust att fota när det är -15 för fingrarna fryser så förfärligt, men idag kom ett litet sug så nedan finns några bild från dagens långpromenad. Utöver det så har Tessie-tanten varit till veterinären idag för hennes blodöra. Det tappades på blod och nu har hon ett fint blått bandage på örat och en luva på huvudet.
 
Jag och Hanna var och tränade på klubben igår, inte mycket till kvalitétsträning då det var närmare 2 dm snö på parkeringen vi var på. Men några inkallningar, lite apportering och fjärr fick det bli. Jag kan konstatera att Joy har MYCKET bättre fart där än i arenan. Så jag har bestämt mig för att inte starta henne på inomhustävlingen i mars som jag hade tänkt. Det känns dumt att få en massa avdrag på fart när hon har den utomhus. Så vi väntar helt enkelt tills tävlingarna kommit igång ute i april innan vi startar lydnaden. 
 
Efter helgens kurs har jag kommit igång med vittringen med Joy. Jag har valt att låta henne frysa med nosen på rätt pinne och än så länge går det väldigt bra. Jag har introducerat två pinnar till henne och hon väljer för det mesta rätt pinne direkt. Denna metod känns jättebra och jag hoppas verkligen att hon ska förstå den, det verkar så hittills i alla fall. 
 
Joy och jag har kommit med på en miljösökskurs som börjar på söndag. Så under 10 söndagar kommit vi att lära oss mer om markeringar, miljö och jag kommer lära mig att figurerar på ett bättre sätt. Vi kommer få testa på spännande miljöer så som rasmassor, trånga utrymmen, mörka utrymmen och annat skoj. Jag tror det kan vara väldigt nyttigt för min lilla fröken att testa på detta och jag hoppas hon ska tycka att det är roligt och att hon kommer växa som hund under denna kurs.  
 
 
 
 

Lydnadskurs

 
Jag tänkte att jag skulle försöka sammanfatta denna helg på något vis. Joy och jag fick möjligheten att vara med på helgkurs för Lena Eriksson. Jag hade inge som helst förväntningar på hur Joy skulle vara, vi har inte tränat så mycket under en helg och har aldrig gått kurs tidigare. Jag valde att fokusera på fria följet, läggandet och ställande, inkallning, stegförflyttningar, fjärr, rutan, apportering och hopp. Mycket hann vi med under helgen.
 
- Fria följet såg mycket bättre ut än det gjort tidigare och efter dagens pass kände jag mig riktigt nöjd. Hon höll fokus bra och hamnade aldrig för långt fram som hon har gjort tidigare.
 
- Läggandet och ställandet har vi lite problem med och även i helgen visade det sig att hon har svårt att skilja på dem. Så mer träning var för sig och mer tryck i läggandet.
 
- Inkallningen saknades farten åter igen, och jag har kommit fram till att det var för att hon tjuvade i starten för någon vecka sedan och jag gick tillbaka och satt om henne. Men efter att ha belönat några starter så blev det mycket bättre.

- Stegförflyttningarna såg himla fina ut, hon vinklar ut lite i backandet så där får vi träna mer. Jag fick även tips att påminna henne om ett fot i avsluten för annars hamnar hon lätt snett. Mycket att tänka på och väldigt bra att ha någon som tittar och ser dessa små missar.

- Fjärren måste vi få till ett mer distingt upp-sitt från ligg, men annars är jag otroligt nöjd med hur den ser ut. Stå-sitt skiftet gör hon mycket fint.

- Rutan är hennes paradmoment, hon älskar det och hon har gjort skicken klockrent. Jag fick hjälp med riktningskommando för att få det rätt bara.

- Apporteringen var det mest att fortsätta som vi gjort. Apporteringsinkallningar ska vi börja med för att hon ska få in farten.
 
- Hopp tränade vi lite igår med tasstarget på andra sidan hoppet och hon köpte det konceptet väldigt bra. 
 
Vi har även tränat platsliggning, ett moment jag är otroligt nöjd med. 3 minuters platsliggning med andra hundar och störning och Joy låg väldigt stabilt med hakan i marken. Så nöjd med de framsteget.
 
- En snabb tandvisning hann vi med också och den fungerade alla tiders trots att det inte gick nå vidare sist vi tränade. 
 
Desto mer Joy och jag tränar så inser jag vilken lättsam hund hon är. Lättlärd, förhållandevis oberörd av störningar och framförallt inte stressad. Efter att ha tränat två dagar går hon in med samma attityd och engagemang i slutet av dagen och vill jobba trots att hon är trött. Det är helt fantastsiskt att ha en sådan hund, och jag kan inte ösa nog mycket beröm över henne. Vid dessa tillfällen glömmer jag faktiskt bort att hon är ynka 16 månader. Hon är så stabilt och hon hanterar många situationer så som jag önskar. Kursen har varit givande och Lena har kommer med bra synpunkter och jag måste säga att jag gillar hennes tänk. 
 
Nu ska vi smälta lite av de vi fått med oss från helgen och sedan är det full fart framåt igen. Och så håller vi tummarna att det kommer ett löp snart så våra planer inte går i stöpet. 

MinA Diva och jag (en tävling)

 
Precis såhär så Diva ut idag. När man har en hund som uppenbarligen har stora problem med hyperaktivitet och andra bokstavskombinationer så är det inte lätt att manövrer henne runt en mästasklassbana eller vilka bana som helst för den delen. En promenad och 30 minuters värmning var inte tillräckligt för att få alla tankar på plats i huvudet på Diva tyvärr. Hunören var stående på höger sida i 1.5 miuter och Diva har sååå svårt för att stå stilla, hon satt sig en gång men stod fint resten av tiden. Väldigt nöjd! Diva vart otroligt taggad av honören och eftersom det var vår tur direkt efter så hann jag inte dämpa henne ordentligt. Första skylten var spring och andra hopp och när jag säger hopp vid hindret har hon inte en tanke att titta på vad hon ska hoppa över utan hoppar bara rakt upp och landar rakt på hindret. Ovanligt för att vara Diva eller hur? Sedan fick vi en massa andra slarvfel för att hon inte var tillräckligt fokuserad. Vid "sitt, spring ifrån, kalla in" så höll hon på att få nojja och springa ifrån mig. Men jag lyckades hindra henne från det som tur var. Inga SM-poäng blev det men ett godkänt resultat fick vi med oss. Dagens kommentar: "Glad hund som vill aningens för mycket för dagen! En stjärna för svettig och glad matte. :)" Det blir ingen tråkig tävling eller vardag om man har en Diva med sig, men vet aldrig vilken hund man har med sig. Och idag var det en liiiite för taggad hund för att det skulle gå bra. Bryt ihop och kom igen! Nya tag inför nästa tävling om två veckor. 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0