Efter att ha varit sjukskriven (pga utmattning relaterat till skador på hjärnan jag ådrog mig i samband med whiplashskadan 2014) på deltid i 10 veckor har idag Försäkringskassan kommit med sitt första uttalande angående min sjukpenning. Efter flera samtal från handläggare där de skulle kartlägga min situation och slutligen konsultera med en försäkringsmedicinsk rådgivare. Deras svar idag blev att jag med största sannolikhet kommer bli utan sjukpenning helt och hållet om jag inte överklagar beslutet då mina symptom inte anses vara tillräckligt allvarliga för att vara hemma för. De saknar märbara symtom. Att mina symtom är baserade på en berättelse och att läkaren inte kan finns något mätbart. Mina nervsmärtor är inte mätbara, de myrkrypningar, frossan och muskelvärk som nerverna ger i hela min kropp är inte mätbar, min extrema trötthet med illamående är inte heller mätbar och min försämrade koncentrationsförmåga är heller inte mätbar. Vilket betyder att enligt deras uttalanden så är inte detta verkligt, det är inget som jag upplever utan jag lever precis lika normalt som alla friska människor gör. Försäkringskassan påtalar även att eftersom jag kan redogöra för samtliga av mina symptom på ett trovärdigt sätt är jag heller inte sjuk eller har nedsatt förmåga (Say what?!). 

Hur fungerar egentligen vårt välfärdsystem och systemet för sjukpenning? Ett system som utgår från att alla ljuger och att man måste bevisa motsatsen för att få sjukpenning. Jag är en person som verkligen verkligen vill jobba. Vilket det också står i mina sjukintyg. Där sjukskrivning är det absolut sista efter att jag försökt vänt och vridit på mig själv och min situation så att jag inte ser någon annan lösning. 

Det är ett system som inte tar hänsyn till sjukdomar eller åkommor som är diffusa och inte är mätbara med blodprov eller röntgen. Någonting är allvarligt fel när personer som kämpar för att kunna ha en fungerande vardag men när de faller kort och behöver hjälp istället blir ifrågasatt och hamnar utanför den. Att det inte ska gynnas om man vänder och vrider på sig för att livet ska fungera. Det är helt enkelt inte värt att kämpa och vara stark för att kunna ha ett jobb och försöka få fritiden att lösa sig. Att vara lösningsorienterad, envis och målmedveten är inget som försäkringskassan skattar högt i deras bedömningar. Ett system som i min mening är helt och hållet fel. 

Tack för att ni tog er tid att läsa min upprörda utläggning. Nu ska jag återgå till att skriva min överklagan. Hoppas ni får en fin ledighet, det ska vi ha nere i Hallsberg och heja på alla duktiga SM-ekipage :)

(Jag förstår att de har regler att utgå ifrån och riktlinjer och jag förstår att handläggarna gör sitt jobb men när mätbarheten ska vara det enda som är av vikt är det lite fel ut.)