Det sägs också att man inte bör se tillbaka på sin sjukdomsperiod, att man inte ska ha kvar gamla bilder på sig själv som sjuk för att de undermedvetet triggar igång en längtan att mer eller mindre gå tillbaka till självsvält och överträning. Att man glorifierar sjukdomsperioden. Visst jag har glömt mycket av vad jag gick igenom under den perioden som var värst, mycket för att hjärnan inte var kapabel att komma ihåg så mycket vilket resulterat i att jag har flera svarta hål i min hjärna som slukat minnen från flera år. Och då är jag glad att jag har kort som påminner om hur dåligt jag faktiskt mådde och hur död ögonen var bakom det påklistrade leendet. Med jämna mellanrum dyker det också upp händelser som påminner om den trasiga och deprimerade tjejen som från början bara ville vara nyttig. Som att höra tjejer som tycker att de ser/är tjock fast att de inte alls är de, att kroppen är ett ont ting man ständigt jobbar emot och inte med. Kroppen borde istället vara din bästa vän som du tar hand om och inte någon som du misshandlar.

Det finns idag många som har ett osunt förhållande till mat och träning trots att de inte har en uttalad ätstörningsdiagnos. För trots att jag har slavat under en ätstörning i alldeles för många år så har jag också för att bli frisk behövt lära mig vad friskt är. Jag har fått lära mig att kroppen är någon jag måste sammarbeta med, någon jag ska vara rädd om, jag har lärt mig att lyssna på vad just jag behöver och hur jag ska undvika avgrundshål som innebär att snubbla ner i osunda mönster. För trots att jag varit på ”andra sidan” så står jag nu med helt andra glasögon och ser hur ätstört många delar av samhället är och vilka skeva beteenden andra människor har kring mat, sig själv och träning.

Så tänk er för när ni står där framför träningsredskapen eller i löparspåret, vem gör ni det för och varför gör ni det? Jag hoppas att ni helt ärligt kan svara att det är för att ni älskar träningsformen ni utövar, att ni uppskattar de tidiga mornarna i löparspåret för att känna lugnet och den kyliga luften och inte det faktum att förbränna x antal kalorier under dagen eller att ni måste träna för att få äta något. Jag hoppas också att ni inte alltid väljer det ”nyttiga” alternativet enbart för att det är ett måste, att ni ska vara duktiga och att det är något som bör följas. Och framförallt, glöm inte att själen och hjärtat också ska matas vad det nu innebär för just dig.