Det går fort att skaffa sig rutiner. Det har jag märkt då min lilla familj har flytta för oss själva. Trots att de snart bara har bott här i 2 veckor så har vi våra dagliga rutiner som på något konstigt vis sker ungefär på samma tid varje dag utan att jag behöver tänka på det. 

 

Idag som alla andra dagar har vi nyss kommit in från våra korta träningspass. Joy visar för varje tillfälle att hon utvecklas. Idag testade vi första väntersvängen under gång och det gick mycket bättre än förväntat. Hon har börjat förstå att hon inte ska hoppa runt och anfalla mitt ben med sina framben så fort vi ska svänga till vänster Goa hund! Vi jobbar på med hakan i marken vilket hon för stunden tycker är väldigt svårt. Men vi ger inte upp! 

 

Idag avancerade jag lite på Divas träning och la in diverse svänga och temposkillnader i work-positionen. Det satt som ett smäck, Diva fixade allt galant. Trots att hon tycker det är svårt att jobba på högersidan så har hon mer och mer accepterat det och går inte alls upp i stress. Hon inbjuder istället till mer träning och är mer lugn och säker än vad hon varit någonsin tidigare. Jag är otroligt glad att hon lyssnar på alla tecken jag gör och oftast tror jag att mina ord har varit till överflöd och stressat henne istället för att visa med mina händer vad jag vill. Nu får vi såklart inte använda händerna i lydnads lydnaden men hon verkar tycka att rallyn blir roligare och roligare. Hon har även slutat söka sig till vänstersidan så fort hon inte förstår och stannar hellre till och tittar på mig. Stort steg för att vara Diva. 

 

Nu ska vi slå oss ner i vardagsrummet, se på film och dricka te.