Jag ligger i sängen och försöker sova, tankarna går runt i huvudet likt en orkan. De brukar ha en tendens att göra det såhär på kvällen. Mycket av tankarna snurrar runt framtiden, sånt som är bortom min förmåga att besluta om, jobb, och andra viktiga saker...

Jag fick även veta att en fin hund dog här om dagen. Jag hoppas och tror att han springer glatt i hundhimlen och hjälp matte och "lillmatte" att ta sig igenom den svåra tiden. Tankarna kan inte låta bli att vandra iväg och frågorna poppa upp. Varför måste allt elände hända de fina hundarna? De hundarna med ofanligt stort hjärta och livslust och glädje?

Jag har ställt mig frågan många gånger, varför var just Diva tvungen att drabbas av pålagringar osv? Av 3-4% som gör operationen får belastningsskador och självklart skulle Diva vara en av dessa ynka procent. När jag köpte henne för 4 år sen trodde jag inte att det var möjligt att älska ett djur så mycket som jag göra med henne, en hund som lagt tassen om mitt hjärta (och på mitt skulderblad) och som kommer ta med sig en bit när hon inte längre finns brevid min sida.

Jag är så otroligt glad att jag fått möjligheten att hämta en valp från Niclas och Susanne på Krankesjöns kennel om några veckor. En hund som jag hoppas kunna få många friska år med och som kommer få följa med mig i vått och torrt på en massa skojigheter.