Jag får nog ge upp om att detta ska bli en hundblogg. Det tränas förvisso fortfarande hund en massa men har inte fullt lika mycket kreativa funderingar jag vill dela med mig av. Så denna plattform får nog fortsätta vara mitt sätt att rensa huvudet för de som vill läsa om vad som försiggår där uppe i knoppen. 

Efter att ha varit på ett besök hos neurologen för ett par veckor sedan så skickade han en remiss till smärtcentrum, den delen på sjukhuset dit personer med kronisk smärta kan få hjälp. Det känns fortfarande lite konstigt att säga kroniskt även om jag levt så här i snart 5 år nu. I veckan som var fick jag kontakt med en del av teamet, en neuropsykolog. Just den kontakten gav mig kanske inte jättemycket då de inte hade något att bidra med utöver den insikten och kunskapen jag själv har. Men de skulle försöka hitta en fysioterapeut som har erfarenhet av nervskador så det hoppas jag på. 

När vi resonerade kring min livssituation så sa hon att jag hade kommit så mycket längre på mina år än vad många andra har gjort som är i samma situation. Jag har inte en enda gång under denna tid önskat att jag inte krockat. Den delen kan jag inte ändra på. Så energin det tar att älta det kan jag istället använda till något som faktiskt kan göra en skillnad. Eftersom jag inte kan medicinera mina smärtor med något läkemedel så har jag valt att göra andra förändringar i mitt liv. Jag väljer istället att se vilka fördelar mina smärtor gett mig. Smärtan har gett mig enorma erfarenheter, den har lärt mig att lyssna på min kropp hela tiden. Annars blir det bakslag och jag kommer få ligga i sängen med smärtor många många timmar efteråt. Jag är också glad att jag inte längre har samma energi jag en gång hade för då hade jag antagligen kört över kroppen många gånger om för att jag inte lyssnat ordentligt på signalerna. Däremot kan jag nu när jag träffar så många nya människor på jobbet se hur annorlunda mitt liv är mot för många andras. Hur de små förändringarna jag gjort under så många år som jag knappt varit medveten om blir en stor skillnad i det hela. Visst finns det mindre bra dagar när det inte alls är peppigt och jag inte ser mina möjligheter utan hinder. Men jag försöker bli bättre på det. Jag tror ändå det är viktigt, att oavsett vilka känslor du har så är det viktigt att känna den och acceptera att den finns där. Det är okej att det känns skit. Men det är minst lika viktigt att ta sig ur det, att känna känslan klart. Det kan ta några minuter eller det kan ta flera dagar innan känslan känts klart och det är viktigt att ge dig själv den tiden. Lika viktigt som det är att kunna ta sig ur det när det är klart. Jag har fortfarande mycket kvar att lära av min kropp och det lär ta sin tid men tillsammans hoppas jag vi ska knäcka några nötter till att få ut än mer av livet med begränsningar.