Efter mycket funderande och analyserande så har jag nog kommit en bit på vägen efter bottennappet här om dagen. 

1. Jag måste vara väldigt tydlig i mitt tonläge när jag kommenderar Joy, Diva är inte alls lika känslig.

2. Som jag skrev sist så ser Joys moment ganska bra ut men det ballar ur i helheten inte mycket men det är något som stör. Att hon gått från lågaktiv till högaktiv på kort tid har gjort att jag inte riktigt hunnit med och balansera belöningarna. Jag måste planera detaljbelöningarna med helhetsbelöningar bättre så hon klarar av att hålla ihop ordentligt. På sista passet jag tränade så använde jag mycket godisbelöningar och sparade leksaken till ett fåtal tillfällen och det verkade fungera. Det här med lydnadsträning blir svårare och svårare ju mer kunskap jag får ;)

 

 Ikväll har jag första tillfället på min tävlingslydnadskurs och det ska bli himla roligt att träffa alla ekipage. 

 

Det som är så roligt med hundträning är att hela tiden utvecklas, att små saker kan göra stor skillnad på ett resultat. Diva ändrade sinnesstämmningen i fria följet enbart av att jag drog bak mina axlar och gick mer på hälarna, dir. apporteringen blev mycket bättre efter att jag visade Diva med blicken vilken apport hon skulle ta eller Joys fjärr blev bättre när jag tog bort handtecknen. Små medel som ändå gör stor skillnad i resultat.

 

Under en längre tid har träningarna känns riktigt bra, Joy har gått från klarhet till klarhet och många problem har blivit löst under denna period. Hennes energi nivå har ökat enormt och det händer saker till höger och vänster numera. Med energin har det kommit en massor med spännande saker, problem i vissa avseenden då hon är på tok för hög i aktivitetet. Hon har bland annat börja studsa i fjärren, till en början nöjde hon med att göra väldigt distingta skiften men nu studsar hela hunden om hon ligger för högt. Det känns lite som att vi sitter fast, vi har stått och stampat lite på sammaställe och även om de flesta momenten går bra så är det en gnagande känsla i magen som säger att något inte stämmer. Något som stör. Jag måste nog lära mig att balansera henne i träningen, nu går hon som en tickande bomb och även om hon inte som Diva exploderar rätt vad det är så kommer det fram i slarv i momenten och överarbetening från hennes sida. Energin måste packeteras lite bättre tror jag minsann. 

 

Var iväg och tränade början till linjetag ikväll och där går det också framåt. En hel del "skräp" att träna bort men glädjen de har hon GARANTERAT. 

 

Phu! Då är det dags att släppa lös flyttkaoset. Flyttkartonger och påsar står uppradad i lägenheten så jag får hoppa på tå för att komma fram. Hundarna har blivit inparkerade i ett hörn i sina bäddar och ser inte allt för missnöjd ut där de ligger och sover. Hoppar mellan flyttkartongerna och försöker vara smart och packa allt jag behöver högst upp i flyttkartongerna, inte alltid så lätt. Det känns lite konstigt, om mindre än ett dygn är vi utflyttade och lägenheten tom. 

 

Har fått bästa tänkbara uppladdning idag genom att först skicka in en forskningsplan (kursen sista uppgift) mitt på dagen, hallelujah! Vilket betyder att jag är skolfri ända till på måndag och slipper ha något skolarbete i helgen. En långpromenad med hundarna i skogen med solen lysandes ovanför huvudena på oss och kort lydnadsträning. Avslutade med en mysig pratstund hos Hanna med gott fika och bebisgos. Inte illa! 

 

Dags att återgå till flyttkartongerna. Trevlig helg allesammans :) 

  

Jag har tre dagar kvar i lägenheten innan jag på lördageftermiddag flyttar ur den för att sedan tillbringa en vecka hos mamma, pappa och brorsan innan jag tar mina saker och flyttar in i huset. Jag har nog aldrig varit såhär nervös inför en flytt förut. Inte ens när jag flyttade ner till Västerås. Jag vet inte om det är för att det nu är mer permanent. Jag har inget planerat nästa steg, planen är slut efter juni då jag tar examen. En nervositet över det okända och över nya möjligheter som öppnar sig. Det känns kul och skönt att flytta och jag är helt säker på att det kommer bli bra där, för mig och hundarna. 

 

Förutom det är jag en aning nervös över att min lydnadskurs börjar till veckan. Det är min första kurs som jag ska hålla som instruktör. Samtidigt som det ska bli roligt att följa ekipagen under 8 tillfällen och se deras utveckling och självklart lära sig själv en massa under vägen. 

 

Idag har jag hunnit med en tur till frisören, bytt färg på håret och klippt det. Jag har någon form av hatkärlek till lugg och kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det inte. Men efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att klippa raklugg och testa det i alla fall några veckor tills de blivit så långt att jag kan ha den som sne lugg igen. Håret är nog bland det värsta när det kommer till beslutsångest, haha! Såhär blev resultatet i alla fall. 

 

 

Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 

 

På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 

 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

 

Förkylningen börjar så saktiga släppa sitt grepp om mig, nackspärren är bort och enbart lite stelhet och ömhet är kvar. Tack och lov för i helgen ska jag hålla kurs i tävlingslydnad igen och då är det en fördel om rösten håller och lungorna är kvar i kroppen och inte har hostats ur ;) 

 

Hundarna ligger nu utslagna vid mina fötter och sover gott efter en härlig långpromand i solen och lite träning. Under de senaste veckorna har jag fokuserat på att träna upp balansen och styrka i mage/rygg på Joy så hon har fått balansera på allt vi stött på, från betongsuggor till stubbar/stenar/ träd. Vilken skillnad det blivit på hennes balans, idag balanserade hon på en smal stock; sitta, stå, ligga, gå och vända sig klarade hon av.

 

Så till lydnadsträningen. Det känns helt fantastiskt att äntligen kunna träna på snöfria gräsmattor. Vår hårda träning av tugget, vittring och metallen har gett resultat också. Idag klarade Joy en vittring på 15 meter (när hon var ganska slut i huvudet och kroppen) med fin sortering och utan tugg förutom lite precis vid ingången. Det känns så bra! Metallen vägrade hon ta fram till SM:et i somras men där fick hon syn på hennes systers metall och var självklart tvungen att ta den. Sedan dess har hon travat ut, stannat och tittat på den, tagit upp den och skrittat/travat tillbaka men idag så valde hon galopp in och ut. Hallelujah! Fjärren däremot blir jag snart tokig på! Joy har gjort stora framsteg men blir skiften ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg så blir hon för lång på stå-sitt skiftet och rör rumpan lite framåt, inte mycket men ändå. Har gått tillbaka till att stå närmare och verkligen inte släppa igenom några förflyttningar framåt, det är trots där det brustit, att jag inte hållit på mina kriterier ordentligt utan låtit henne "fuska". På't igen bara. Det är väldigt roligt ändå, att se alla framsteg, nog för att det finns mycket kvar att jobba på men det vi åstadkommit är ändå en bra bit längre än där vi började. Säger som Ingemar Stenmark:  Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

 

Det är ungefär 5 veckor kvar till debuten i 3:an och jag måste nog ändå säga att det känns rätt bra. Fokuset framöver kommer framförallt ligga på helhetsträningen så hon orkar igenom ett helt program med de fina moment hon har. Nu åter till pluggandet innan vi ska bege oss ut i skogen för jaktträning ikväll :) 

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!

 

Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.

 

När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 

 

Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

 

Vid varje födelsedag sköljer en våg av enorm glädje och en liten del ledsamhet över mig. Glädje över att ha fått ännu ett år med en av de finaste individerna på denna jord. En hund med ett hjärta av guld. Lite ledsamhet för att Diva blev dömd som 6 månader till att ha ett kortare liv än vad en hund ska ha. Jag hade räknat med 4 år, skulle jag få så många år med henne hade jag varit glad, idag fyller hon 7 år. Hon har genomgått 3 armbågsoperationer, tävlat 4 U-SM, är rallylydnadsmästare och uppflyttad till elitlydnad. En hund som var uträknad från början med dåliga förutsättningar att få ha ett långt liv fyller idag 7 år. Jag är så innerligt tacksam för att hon fått vara med mig så länge, att vi har fått vara med om så många äventyr hon och jag. Jag kommer aldrig få en hund likt Diva igen, enorm arbetslust, glädje till max, ett lyckopiller, en livsnjutare som är livrädd för ett hål i simbassängen trots att hon simmat där sedan hon var valp, med några bokstavskombinationer, så snäll och otroligt vacker.

 

År nummer 7 kommer kryddas med sånt som Diva tycker bäst om, träning, skogsspring, massage, toarullar, massa godis och en hel del mer. Grattis på födelsedagen älskade hund! <3

 

På förmiddagen kom mamma hit med Tessie och vi gick en promenad på stigarna i närheten. Så roligt att Tessie som fyller 12 år i april fortfarande klarar av att gå långpromenader utan problem om än lite långsammare än resten av gänget. En supertant är vad det är! Mamma påpekade hur sprallig Joy har blivit på senaste tiden. Hon springer i full fart på ängar så snön yr, ser vaken ut i blicken och verkar ha energi till max. Det går igenom i träningen också, där hon har blivit mycket mer allert och älskar verkligen allt det jag presenterar för henne. Jag undrar vad det är som gjort att det blivit sådan skillnad. Foder bytet? Massagen som rätade ut en del i kroppen på henne? Konditionsträningen vi har gjort? Simningen? Det nya träningsupplägget? Många faktorer som säkert spelar in på förändringen i attityd och energi hos den lilla damen. Det kännsl helt fantastiskt, så glad att hon äntligen visar sitt "riktiga" jag och inte den pensionärshund som hon varit tidigare ;) Hon har helt enkelt blivit lite wild and crazy och jag älska't!

 

Något annat vi pysslat med är att träna in inkallningssignal och stoppsignal inför jakten och det har gått förvånansvärt snabbt att lära Joy dem. Nu gäller det bara att vi ska ligga i med resten av signalerna själva jaktträningen också så vi kan komma till start så småningom. Vi var ute och tränade lite förra veckan och taggad var nog bara förnamnet för Joy, hon höll på att krypa ur skinnet när hon såg att vi hade dummiesarna med oss. Haha! Däremot blir det inget U-SM i jakt för oss i år då jag har fått dygnspass då. Menmen, vi får sikta på nästa år istället. 

 

Jag passade på att anmäla Joy till en klass 3 tävling också, lika bra att göra det innan jag ångrar mig och fegar ur. Det känns bra att ha ett mål att sträva efter och sedan får vi se hur det går, det känns roligt att få ett kvitto på hur vår träningar har gått och jag ska fokusera på att jag ska göra en bättre tävling än jag gjorde i Tierp och på talanglägret.