Med jämna mellanrum dyker det upp fb-statusar, blogginlägg och så vidare där vi (en aning generaliserande kanske) betonar att vi unnat oss något, det kan vara allt ifrån en bit choklad till en utlandsresa till prylar. Vi rättfärdiga vårt handlande med en prestation. Att vi till exempel har motionerat bra den dagen/veckan och kan "unna" oss efterätten eller att vi jobbat hårt under året och kan "unna" oss en utlandsresa. Ett samhälle som går ut på att vi ska förklara, rättfärdiga och kompensera saker som gör att vi mår bra. Att vi måste ha en orsak till varför vi väljer att kosta på oss själva någonting som verkar lite extra ordinärt tycker jag är både skruvat och fel. Inte konstigt att allt fler personer i samhället drabbas av bland annat ätstörningar i någon form när kompensation är en del av vardagen. Visst har det gått långt när en ätstörning utvecklats men det innebär till viss del samma sak, en kompensation för att äta.  En kompensation och ett rättfärdigande att få äta för att en annan handling har utförts som gör att man är VÄRD mat.

Jag önskar att konceptet unnan sig kunde försvinna, att vi istället kan njuta av saker utan att behöva kompensera och rättfärdiga dem. Att vi kan njuta av saker som får oss att må bra just för att dem får oss att må bra och ingenting annat. 

 

 

 

 

I fredags var det dags för Joy och mig att starta lkl III igen. I SPÖregn och +5 grader så var förutsättningarna inte toppen men varmt var det inte i alla fall. Vi fick startnummer 3 och var sist ut i klassen. Vi började med platssittningen och där reste hon sig återigen och ville följa med mig men satt sig (jävlaskitockså) vilket resulterade i en 0:a och platsliggningen fick vi 9.5 för att hon nosade lite. Var så frustrerad/ledsen/arg (jag vet att jag inte borde bli det) men när det fungerar på träning och det är andra tävlingen det händer. GAH! Tänkte inte gå in och göra några fler moment men hade några minuter på mig att fundera så jag stoppade in Joy i bilen. För samtidigt som jag inte ville gå in igen så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få tävlingemässigkommendering och bedömning av en SM-domare. Det är trots allt inte varje tävling jag får möjlighet att tävla för någon för första gången. Och fick jag riktigt bra betyg på resten av momenten kunde vi trots allt få ett första pris även om den chansen inte var så stor. Så ut med Joy för värmning. Som team gjorde vi nog vår bästa tävling någonsin. Jag var avslappnad, tänkte på hur jag gick och hur jag förhöll mig till henne och hon gjorde sitt bästa. Det resulterade i:

Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)

Sättande:10 poäng

Inkallning med ställande: 10 poäng 

 

Rutan: 10 poäng

Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)

 

Metallen: 8.5 poäng (tempo tillbaka)

 

Vittring: 0 (BRYTER)

 

Jag bröt vid vittringen då hon blev osäker i sorteringen även om hon tog rätt pinne först. 

 

Så summan av tävlingen, jag är väldigt glad att jag valde att gå ut ändå. Jag lyckades vända min dåliga känsla till något bra, släppte all nervositet och Joy fick visa vilken grymt bra hund hon är. Så otroligt häftigt att få dela plan med henne där ute i fredags. För att inte tala om att vi fick gå av plan med ett leende på läpparna och inte den dåliga känslan jag hade innan. Guldvärt!

 

Tar med mig erfarenheterna från denna tävling och tränar vidare på våra brister och utvecklingsområden men först ska jag njuta ett tag till! 

 

Ett skitmoment när det inte fungerar. Jag har funderat fram och tillbaka med Joy, om jag ska göra om den helt och byta till låsta framben eller om jag ska höja kriterinerna och gå tillbaka till grunderna med låsta bakben. Vägt för- och nackdelar med båda varianterna mot varandra. Tittat på filmer med vardera varianter. Var inne på att jag skulle ha låsta framben först, eftersom hon är så lång i kroppen så tänkte jag att det skulle vara lättare, att det skulle falla sig mer naturligt för henne än låsta bak. Men så fel jag hade! Efter att ha testat med låsta framben insåg jag att hon inte alls vill sätta sig framåt, hon har ett starkt driv bakåt och det har hon egentligen alltid när hon sätter sig men att jag inte fått till det i själva fjärren. En annan sak som slog mig när vi testade med låsta framben är att hennes rygg blir mycket mer belastad med låsta framben. Hon är snabb och kvick för att vara en stor hund och det blir som en fjädring i ländryggen på henne från sitt-stå som jag inte får när hon har låsta bakben. Vilket gjorde valet ganska enkelt trots allt. 

 

Så istället för att träna om fjärren med låsta framben så har omträningen av låsta bakben börjat. Nu håller jag på att lära in ny teknik på stå-sitt där jag vill förskjuta vikten än mer neråt-bakåt än att bara fokusera på vikten bakåt som jag tidigare gjort. Samt in med extern belöning. Skam den som ger sig!

Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se. 

 

Hoppas ni får en trevlig Valborg!

 

I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där. 

 

En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy. 

 

Hoppas ni har en fin dag :)

 

 

I går var det dags för debuten i lydnadsklass 3 för Joy och mig. Det gick inte hela vägen fram men efter att ha sett på filmen är jag ändå nöjd med Joy. När vi väl var där på planen tyckte jag att hon kändes så osäker, ofokuserad och att hon inte alls tyckte att det var roligt men efter att ha sett filmen så är jag mycket mer nöjd. Att filma är verkligen ett bra redskap, både för att se hur det ser ut utifrån och styrkor/brister. Visst finns det mycket att jobba på fortfarande men de avdrag som framkom var saker jag redan visste var lite sämre.

Jag var så puckad att jag använde samma förberedelse ord på sittande i grupp som i sättande under gång (hur IQ-befriad får man vara?!), då förstår ni kanske hur otroligt nervös jag var? :P Det resulterade i att Joy följde med mig ett steg innan hon satt sig igen. Trodde att vi hade en nolla där men vi fick en 8:a. 

 

Övriga betyg: 
Platsliggning: 9.5 poäng, nos

Fritt Följ: 8.5 poäng, bibehåller ej front, sitter snett

Sättande: 10 poäng

 

Inkallning: 7,5 poäng, stannar mycket långsamt, tappar i tempo


Sändande med ställnade och inkallning: 8.5 poäng, nosar, sätter sig långsamt

Apportering och hopp över hinder: 0 poäng, utför ej momentet

Apportering metall: 7.5 poäng, tappar tempo

Vittringsprov och apport: 0 poäng, plockar i alla, dk, lämnar, tar lång tid. tuggar.

Fjärrdirigering: 7 poäng, går framåt, 5 positioner/skiften

Helhet: 7.5 poäng

 

Filmen tar slut precis innan hon tar vittringspinnen och kommer in med den. Hon var väldigt osäker där men kom in med rätt pinnen och det är jag jätteglad för. I övrigt så är jag nöjd med vår debut, det känns skönt att vi lämnat den bakom oss och blickar framåt. Vi tar med oss en massa saker/erfarenheter från detta och själv ska jag tänka på att gå saktar i fria följet, det ser ut som att jag är på väg någon stans med den farten :P 

 

Hoppas ni allesammans har haft en bra påsk! 

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.

 

Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!

 

 

Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 

 

Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 

 

Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 

 

Nästa helg är det dags för Joys och min debut i klass 3, på självaste påskafton. Innan tävling brukar jag alltid gå in i en stress, allting ska bli bra, helst perfekt. En högre växel läggs i och vips så går träningarna åt skogen. Jag struntar i magkänslan för att istället göra allt så korrekt och snabbt som möjligt. För vi får ju inte skämma ut oss när vi väl står där på planen, vad skulle då alla andra tycka? I frågasätta vad vi gör där, att jag är en dålig tränare som kutat framåt alldeles för fort. Inför tävlingen nästa helg har jag försökt hålla fast vid mina tankar, lita på min magkänsla och inte rusa framåt. Jag har fortsatt i de steg som jag hade satt upp och inte försökt hoppa över något av dem för att de ska gå snabbare.

 

Igår var Linnea, Linda, Martina och jag på Matfors och tränade lite. Så mysigt att ha så många vänner som håller på med samma intresse. Jag försökte hålla mig till den plan jag hade. Jobba lite på våra ingångar på plan, Joy släpper efter ca 5 meter in i ff:et varje gång för att hon är ofokuserad och där blev det framsteg igår. Jippi! Det blev lite gott och blandat under träningen, några riktiga guldkorn (bland annat vittringen) sedan några mindre lyckade moment som inkallningen (då hon satte sig på ställandet). Diva hade bara guldkorn, rutan går bättre och bättre efter att jag lösgjort det lite, Zätat gick fin och lika så dir. apporeringen där hon trots 3 apporet valde rätt åt båda hållen och inte tog mitten. Otrolig lättnad! 

 

Direkt efter träningspasset igår kände jag inte alls någon lust att tävla, vi har så mycket detaljer som inte sitter och moment jag inte är nöjd med. Jag var rädd för att skämma ut oss, att vi går för fort fram men jag försöker vända på det. Nej vi kanske inte är klar, men vad gör det? Någon gång måste debuten göras, jag kan inte träna på alla störningar som finns i världen för att gardera mig. Det är de som är tjusningen med hundar också, det går alldrig att förutspå hur det kommer att gå. Så på lördag ska vi ha roligt, jag ska försöka göra min del på ett så bra sätt som jag kan och jag hoppas få visa upp en hund som älskar att jobba. 

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 

 

Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 

 

Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.

 

 

 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.

 

 

Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.

 

 

 

Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.

 

 

 

 

 

Efter mycket funderande och analyserande så har jag nog kommit en bit på vägen efter bottennappet här om dagen. 

1. Jag måste vara väldigt tydlig i mitt tonläge när jag kommenderar Joy, Diva är inte alls lika känslig.

2. Som jag skrev sist så ser Joys moment ganska bra ut men det ballar ur i helheten inte mycket men det är något som stör. Att hon gått från lågaktiv till högaktiv på kort tid har gjort att jag inte riktigt hunnit med och balansera belöningarna. Jag måste planera detaljbelöningarna med helhetsbelöningar bättre så hon klarar av att hålla ihop ordentligt. På sista passet jag tränade så använde jag mycket godisbelöningar och sparade leksaken till ett fåtal tillfällen och det verkade fungera. Det här med lydnadsträning blir svårare och svårare ju mer kunskap jag får ;)

 

 Ikväll har jag första tillfället på min tävlingslydnadskurs och det ska bli himla roligt att träffa alla ekipage. 

 

Phu! Då är det dags att släppa lös flyttkaoset. Flyttkartonger och påsar står uppradad i lägenheten så jag får hoppa på tå för att komma fram. Hundarna har blivit inparkerade i ett hörn i sina bäddar och ser inte allt för missnöjd ut där de ligger och sover. Hoppar mellan flyttkartongerna och försöker vara smart och packa allt jag behöver högst upp i flyttkartongerna, inte alltid så lätt. Det känns lite konstigt, om mindre än ett dygn är vi utflyttade och lägenheten tom. 

 

Har fått bästa tänkbara uppladdning idag genom att först skicka in en forskningsplan (kursen sista uppgift) mitt på dagen, hallelujah! Vilket betyder att jag är skolfri ända till på måndag och slipper ha något skolarbete i helgen. En långpromenad med hundarna i skogen med solen lysandes ovanför huvudena på oss och kort lydnadsträning. Avslutade med en mysig pratstund hos Hanna med gott fika och bebisgos. Inte illa! 

 

Dags att återgå till flyttkartongerna. Trevlig helg allesammans :) 

  

Jag har tre dagar kvar i lägenheten innan jag på lördageftermiddag flyttar ur den för att sedan tillbringa en vecka hos mamma, pappa och brorsan innan jag tar mina saker och flyttar in i huset. Jag har nog aldrig varit såhär nervös inför en flytt förut. Inte ens när jag flyttade ner till Västerås. Jag vet inte om det är för att det nu är mer permanent. Jag har inget planerat nästa steg, planen är slut efter juni då jag tar examen. En nervositet över det okända och över nya möjligheter som öppnar sig. Det känns kul och skönt att flytta och jag är helt säker på att det kommer bli bra där, för mig och hundarna. 

 

Förutom det är jag en aning nervös över att min lydnadskurs börjar till veckan. Det är min första kurs som jag ska hålla som instruktör. Samtidigt som det ska bli roligt att följa ekipagen under 8 tillfällen och se deras utveckling och självklart lära sig själv en massa under vägen. 

 

Idag har jag hunnit med en tur till frisören, bytt färg på håret och klippt det. Jag har någon form av hatkärlek till lugg och kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det inte. Men efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att klippa raklugg och testa det i alla fall några veckor tills de blivit så långt att jag kan ha den som sne lugg igen. Håret är nog bland det värsta när det kommer till beslutsångest, haha! Såhär blev resultatet i alla fall. 

 

 

Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 

 

På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 

 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

 

Förkylningen börjar så saktiga släppa sitt grepp om mig, nackspärren är bort och enbart lite stelhet och ömhet är kvar. Tack och lov för i helgen ska jag hålla kurs i tävlingslydnad igen och då är det en fördel om rösten håller och lungorna är kvar i kroppen och inte har hostats ur ;) 

 

Hundarna ligger nu utslagna vid mina fötter och sover gott efter en härlig långpromand i solen och lite träning. Under de senaste veckorna har jag fokuserat på att träna upp balansen och styrka i mage/rygg på Joy så hon har fått balansera på allt vi stött på, från betongsuggor till stubbar/stenar/ träd. Vilken skillnad det blivit på hennes balans, idag balanserade hon på en smal stock; sitta, stå, ligga, gå och vända sig klarade hon av.

 

Så till lydnadsträningen. Det känns helt fantastiskt att äntligen kunna träna på snöfria gräsmattor. Vår hårda träning av tugget, vittring och metallen har gett resultat också. Idag klarade Joy en vittring på 15 meter (när hon var ganska slut i huvudet och kroppen) med fin sortering och utan tugg förutom lite precis vid ingången. Det känns så bra! Metallen vägrade hon ta fram till SM:et i somras men där fick hon syn på hennes systers metall och var självklart tvungen att ta den. Sedan dess har hon travat ut, stannat och tittat på den, tagit upp den och skrittat/travat tillbaka men idag så valde hon galopp in och ut. Hallelujah! Fjärren däremot blir jag snart tokig på! Joy har gjort stora framsteg men blir skiften ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg så blir hon för lång på stå-sitt skiftet och rör rumpan lite framåt, inte mycket men ändå. Har gått tillbaka till att stå närmare och verkligen inte släppa igenom några förflyttningar framåt, det är trots där det brustit, att jag inte hållit på mina kriterier ordentligt utan låtit henne "fuska". På't igen bara. Det är väldigt roligt ändå, att se alla framsteg, nog för att det finns mycket kvar att jobba på men det vi åstadkommit är ändå en bra bit längre än där vi började. Säger som Ingemar Stenmark:  Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

 

Det är ungefär 5 veckor kvar till debuten i 3:an och jag måste nog ändå säga att det känns rätt bra. Fokuset framöver kommer framförallt ligga på helhetsträningen så hon orkar igenom ett helt program med de fina moment hon har. Nu åter till pluggandet innan vi ska bege oss ut i skogen för jaktträning ikväll :) 

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!

 

Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.

 

När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 

 

Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

 

Vid varje födelsedag sköljer en våg av enorm glädje och en liten del ledsamhet över mig. Glädje över att ha fått ännu ett år med en av de finaste individerna på denna jord. En hund med ett hjärta av guld. Lite ledsamhet för att Diva blev dömd som 6 månader till att ha ett kortare liv än vad en hund ska ha. Jag hade räknat med 4 år, skulle jag få så många år med henne hade jag varit glad, idag fyller hon 7 år. Hon har genomgått 3 armbågsoperationer, tävlat 4 U-SM, är rallylydnadsmästare och uppflyttad till elitlydnad. En hund som var uträknad från början med dåliga förutsättningar att få ha ett långt liv fyller idag 7 år. Jag är så innerligt tacksam för att hon fått vara med mig så länge, att vi har fått vara med om så många äventyr hon och jag. Jag kommer aldrig få en hund likt Diva igen, enorm arbetslust, glädje till max, ett lyckopiller, en livsnjutare som är livrädd för ett hål i simbassängen trots att hon simmat där sedan hon var valp, med några bokstavskombinationer, så snäll och otroligt vacker.

 

År nummer 7 kommer kryddas med sånt som Diva tycker bäst om, träning, skogsspring, massage, toarullar, massa godis och en hel del mer. Grattis på födelsedagen älskade hund! <3

 

På förmiddagen kom mamma hit med Tessie och vi gick en promenad på stigarna i närheten. Så roligt att Tessie som fyller 12 år i april fortfarande klarar av att gå långpromenader utan problem om än lite långsammare än resten av gänget. En supertant är vad det är! Mamma påpekade hur sprallig Joy har blivit på senaste tiden. Hon springer i full fart på ängar så snön yr, ser vaken ut i blicken och verkar ha energi till max. Det går igenom i träningen också, där hon har blivit mycket mer allert och älskar verkligen allt det jag presenterar för henne. Jag undrar vad det är som gjort att det blivit sådan skillnad. Foder bytet? Massagen som rätade ut en del i kroppen på henne? Konditionsträningen vi har gjort? Simningen? Det nya träningsupplägget? Många faktorer som säkert spelar in på förändringen i attityd och energi hos den lilla damen. Det kännsl helt fantastiskt, så glad att hon äntligen visar sitt "riktiga" jag och inte den pensionärshund som hon varit tidigare ;) Hon har helt enkelt blivit lite wild and crazy och jag älska't!

 

Något annat vi pysslat med är att träna in inkallningssignal och stoppsignal inför jakten och det har gått förvånansvärt snabbt att lära Joy dem. Nu gäller det bara att vi ska ligga i med resten av signalerna själva jaktträningen också så vi kan komma till start så småningom. Vi var ute och tränade lite förra veckan och taggad var nog bara förnamnet för Joy, hon höll på att krypa ur skinnet när hon såg att vi hade dummiesarna med oss. Haha! Däremot blir det inget U-SM i jakt för oss i år då jag har fått dygnspass då. Menmen, vi får sikta på nästa år istället. 

 

Jag passade på att anmäla Joy till en klass 3 tävling också, lika bra att göra det innan jag ångrar mig och fegar ur. Det känns bra att ha ett mål att sträva efter och sedan får vi se hur det går, det känns roligt att få ett kvitto på hur vår träningar har gått och jag ska fokusera på att jag ska göra en bättre tävling än jag gjorde i Tierp och på talanglägret. 

 

Reflekterar över gårdagens träning och vilka guldkorn vi tar med oss hem. Efter träningen i förrgår var jag inte alls sugen att träna något igår men jag har tur som har en fin träningskompis som peppar. Mina hundar gick så jäkla fint i förrgår men jag strular till det. Att jag aldrig lär mig att enough is enough?! Så frustrerande att jag inte kan se saker i de situationer jag är utan inser det efteråt.

 

Hur som helst, gårdagensträning gick toppen och hundarna skötte sig återigen fint. Slätade ut några frågetecken angående Diva efter lite funderingar. Ibland känns det som att det inte alls kommer vara något problem med att starta henne, hon kan alla moment ganska hyfsat, är relativt öppen i huvudet och lyssnar när jag kommenderar henne, vilket hon inte alls gjort tidigare. Men så dyker det upp de där låsningarna, hon fastnar i tanken och kan inte bryta det. Som igår när vi skulle köra elit-rutan, skickade henne till kon och det fungerade bra, kommenderar rutan och hon springer rakt ut och runt i cirklar. Gör om några gånger och trots minnesbilder och korrekta utföranden så låser hon sig med jämna mellanrum. Det är svårt för det lilla spretet att bryta mönster. Hennes beteende påminner lite om vallarnas låsning på saker fast att hon låser sig inte på saker utan i ett tankemönster. Det är vid såna tillfällen jag blir så osäker på om vi någonsin kommer komma ut på en elittävling. Jag har en plan på hur vi ska försöka lösa det, mycket back to basic övningar blandat med länkningar och förhoppningsvis så kan vi få till det. Skulle vi aldrig komma till start så kan jag inte vara nog tacksam över hur mycket denna hund har lärt mig, jag har blivit en så mycket bättre hundtränare tack vara henne. 

 

- Träningsplanen för Divas låsningar
- Joys fjärr

- Divas zäta

- Joys rutskick (tjuvråttan låg kvar i rutan trots flera kommenderingar)
- Joys hopp-apport

 

 

 

 

 

Gårdagseftermiddagen tillbringades i ett ridhus som tävlingsledare på en lydnadstävling, många fina ekipage fick jag se från första parkett. Jag blir alltid så sugen på att tävla när jag tittar på lydnadstävlingar trots att jag varje gång jag anmält till tävling och står där är så nervös så jag håller på att dö. Tittade lite extra på de ekipage som tävlade 3:an eftersom det är där Joy och jag ska starta. Jag är väldigt bra på att peka ut vad det är vi måste träna på innan jag känner att vi är redo vilket gör att jag i princip aldrig känner att vi är redo för det finns alltid mer saker att träna på. Men efter att ha sett tävlingen igår känner jag mig riktigt taggad på att få komma ut på tävlingsplanen igen. Visst har vi moment som vi måste slipa lite mer på men hon känns säker på alla moment! Tittade igenom momentinventeringen för någon vecka sedan och bara där har det gått framåt enormt. 

 

För att glädjas åt småsaker så kunde Joy gå med vittringspinnen hela 2 meter utan tugg idag! Från att inte ens ha hunnit hålla i den tidigare så sitter hon still med den utan problem samt kan gå med den korta sträckor. Glädje! Sorteringarna går riktigt fint de med, vi gjorde 4:a stycken efter promenaden idag och alla satt klockrent utan att hon smakade på andra pinnar och utan tugg vid de få stegen till avlämnadet. 

 

Inne tränar vi en hel del på att Joy ska plocka upp och bära föremål, det kan vara allt från pennor, lypsyler, fjärrkontrollen till tv:n, min klocka osv. för att hon inte ska tycka att det är så jobbigt med metallen. Än så länge har det gått riktigt bra. Hon tycker att det är roligare och roligare även om hon tycker att vissa saker är lite äckliga fortfarande. 

 

Vi körde en länkning med klass 3 ff, sättande, inkallning och sedan belöning i rutan här om dagen. Jäklar va bra hon gick. Så roligt att se att hon håller med tanke på hur det såg ut i höstas då hon inte alls klarade flera moment på rad utan att tappa både fart och motivation. De bådar riktigt gott i den fortsatta träningen. 

 

 

Avslutar inlägget med några rader om den helgkurs i tävlingslydnad jag hade förra helgen. Det är väldigt roligt att få möjlighet att vara instruktör och analyserra, fundera, se framsteg och glädje. Att få tänka utifrån ekipagets förutsättningar och inte bara göra eller gå på känsla som jag i vanliga fall gör utan förklara och tänka efter vad jag själv gör och varför. En väldigt rolig erfarenhet som jag förhoppningsvis får möjlighet att uppleva fler gånger.

 

Bättre sent än aldrig kommer nu ett inlägg om Joy och mitt äventyr på Talanglägret nere i Smedjebacken. Att försöka beskriva den fantatsiska helg utan att missa något är som att försöka göra upp ett pimpelhål i asfalten. Nästan omöjligt. Det var en helt fantastisk helg nere i Smedjebacken! Ett gött gäng har vi omgivits av hela den helgen vilket har gjort att stämningen varit på topp hela tiden. Vad har vi då gjort i helgen? Jo, vi har pratat, tränat, tänkt och andats hund nästan alla timmar denna helg. Vi gick ut hårt på fredagkväll med information, presentation av varandra, planering av lördagens träning och teambuildning som hölls av spetsgruppen.

Lördagens fokus låg på fritt följ, vittringen och fjärren och sedan ett valfritt moment. Toppen med tanke på att både vittringen och fjärren är Joys och mina svåraste moment. Fria följet gick fint men vi måste fortsätta slipa på snea sättanden och halter. Vi fick ett bra tips på stegförflyttningarna så nu se de riktigt snygga ut :D Vittringen gick inte alls bra på passet utan Joy hade jättesvårt med störningen som var i hallen både av andra förare men också pga underlaget. Hon gick ut och började plocka in pinnar utan att använda nosen alls, till på köpet ganska stressad. Fick dock ett väldigt bra tips på tugget som vi har kört stenhårt med sedan dess och det blir mindre och mindre tugg. Vilken lycka! Som vi har kämpat med just den biten men fastnat på vägen och utvecklingen hade stannat av. Fjärren gick hon mycket framåt, var rörlig i sidled och framåt men tack vare finfina träningskompisar så fick jag supertips på den. Nu såhär två veckor senare när vi tränat på den metoden så rör hon sig knappt framåt, bara lite i stå-sitt ibland men hon är kvar på samma stället och fäller bakåt i stå-ligg skiftet på 10 meter. FYFAN va gött :D 

 

Söndagen var det dags för en minitävling på förmiddagen och sedan kedjning och störning efter det. Minitävlingen gick väl sisodär. Joy var ganska ofokuserad även i ff:et, apporteringen fick hon nå frispel på (tror jag aldrig har hänt??) och fjärren gick bra. Hon var dock med mig hela tiden vilket kändes roligt och hon tog mina tävlingsbelöningar riktigt bra. Störningensträningen och kedjningen på eftermiddagen gick fint även om jag insåg att hon är en riktig liten tjuvråtta när det kommer till inkallningen i rutan :P Även på söndagen en riktigt härlig grupp av träningskompisar. 

 

Det roligaste att se är vilket skillnad det var på Joy detta läger motför förra. Självklart ligger det en del i att hon inte var sjuk detta läger men vilket utveckling hon har gjort. Jag fick bekräftelse att mina tävlingsbelöningar fungerar, momentmässigt är hon mycket säkrare nu, mer fart har vi fått i momenten även om vi har en bit kvar där och uthålligheten har blivit mycket bättre! Hon har en härlig attityd och vill ständigt träna mer även om hon fick ge med sig och erkänna att hon var trött på söndageftermiddag ;) 

 

Som sagt, en helt underbar och fantastiskt givande helg! Mycket inspiration och tips har vi fått med oss och trevligt umgänge med andra likasinnade. Jag tar med mig både kanondelar och våra utvecklingsområden och tränar vidare. Just nu känns det som att inget är omöjligt, inte med den hunden! Ska bara se till så att jag hänger med och utvecklas och kan förvalta den fina pärlan jag har. I augusti är det landskamp mot Norge och målet tills dess är att fjärren och vittringen ska vara de moment som är våra styrkor. 

 

Är så lycklig, ända in i själen trots att det gått några veckor sedan lägret. Älskade pärlehund!