Ett skitmoment när det inte fungerar. Jag har funderat fram och tillbaka med Joy, om jag ska göra om den helt och byta till låsta framben eller om jag ska höja kriterinerna och gå tillbaka till grunderna med låsta bakben. Vägt för- och nackdelar med båda varianterna mot varandra. Tittat på filmer med vardera varianter. Var inne på att jag skulle ha låsta framben först, eftersom hon är så lång i kroppen så tänkte jag att det skulle vara lättare, att det skulle falla sig mer naturligt för henne än låsta bak. Men så fel jag hade! Efter att ha testat med låsta framben insåg jag att hon inte alls vill sätta sig framåt, hon har ett starkt driv bakåt och det har hon egentligen alltid när hon sätter sig men att jag inte fått till det i själva fjärren. En annan sak som slog mig när vi testade med låsta framben är att hennes rygg blir mycket mer belastad med låsta framben. Hon är snabb och kvick för att vara en stor hund och det blir som en fjädring i ländryggen på henne från sitt-stå som jag inte får när hon har låsta bakben. Vilket gjorde valet ganska enkelt trots allt. 

 

Så istället för att träna om fjärren med låsta framben så har omträningen av låsta bakben börjat. Nu håller jag på att lära in ny teknik på stå-sitt där jag vill förskjuta vikten än mer neråt-bakåt än att bara fokusera på vikten bakåt som jag tidigare gjort. Samt in med extern belöning. Skam den som ger sig!

Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se. 

 

Hoppas ni får en trevlig Valborg!

 

I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där. 

 

En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy. 

 

Hoppas ni har en fin dag :)

 

 

I går var det dags för debuten i lydnadsklass 3 för Joy och mig. Det gick inte hela vägen fram men efter att ha sett på filmen är jag ändå nöjd med Joy. När vi väl var där på planen tyckte jag att hon kändes så osäker, ofokuserad och att hon inte alls tyckte att det var roligt men efter att ha sett filmen så är jag mycket mer nöjd. Att filma är verkligen ett bra redskap, både för att se hur det ser ut utifrån och styrkor/brister. Visst finns det mycket att jobba på fortfarande men de avdrag som framkom var saker jag redan visste var lite sämre.

Jag var så puckad att jag använde samma förberedelse ord på sittande i grupp som i sättande under gång (hur IQ-befriad får man vara?!), då förstår ni kanske hur otroligt nervös jag var? :P Det resulterade i att Joy följde med mig ett steg innan hon satt sig igen. Trodde att vi hade en nolla där men vi fick en 8:a. 

 

Övriga betyg: 
Platsliggning: 9.5 poäng, nos

Fritt Följ: 8.5 poäng, bibehåller ej front, sitter snett

Sättande: 10 poäng

 

Inkallning: 7,5 poäng, stannar mycket långsamt, tappar i tempo


Sändande med ställnade och inkallning: 8.5 poäng, nosar, sätter sig långsamt

Apportering och hopp över hinder: 0 poäng, utför ej momentet

Apportering metall: 7.5 poäng, tappar tempo

Vittringsprov och apport: 0 poäng, plockar i alla, dk, lämnar, tar lång tid. tuggar.

Fjärrdirigering: 7 poäng, går framåt, 5 positioner/skiften

Helhet: 7.5 poäng

 

Filmen tar slut precis innan hon tar vittringspinnen och kommer in med den. Hon var väldigt osäker där men kom in med rätt pinnen och det är jag jätteglad för. I övrigt så är jag nöjd med vår debut, det känns skönt att vi lämnat den bakom oss och blickar framåt. Vi tar med oss en massa saker/erfarenheter från detta och själv ska jag tänka på att gå saktar i fria följet, det ser ut som att jag är på väg någon stans med den farten :P 

 

Hoppas ni allesammans har haft en bra påsk! 

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.

 

Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!

 

 

Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 

 

Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 

 

Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 

 

Nästa helg är det dags för Joys och min debut i klass 3, på självaste påskafton. Innan tävling brukar jag alltid gå in i en stress, allting ska bli bra, helst perfekt. En högre växel läggs i och vips så går träningarna åt skogen. Jag struntar i magkänslan för att istället göra allt så korrekt och snabbt som möjligt. För vi får ju inte skämma ut oss när vi väl står där på planen, vad skulle då alla andra tycka? I frågasätta vad vi gör där, att jag är en dålig tränare som kutat framåt alldeles för fort. Inför tävlingen nästa helg har jag försökt hålla fast vid mina tankar, lita på min magkänsla och inte rusa framåt. Jag har fortsatt i de steg som jag hade satt upp och inte försökt hoppa över något av dem för att de ska gå snabbare.

 

Igår var Linnea, Linda, Martina och jag på Matfors och tränade lite. Så mysigt att ha så många vänner som håller på med samma intresse. Jag försökte hålla mig till den plan jag hade. Jobba lite på våra ingångar på plan, Joy släpper efter ca 5 meter in i ff:et varje gång för att hon är ofokuserad och där blev det framsteg igår. Jippi! Det blev lite gott och blandat under träningen, några riktiga guldkorn (bland annat vittringen) sedan några mindre lyckade moment som inkallningen (då hon satte sig på ställandet). Diva hade bara guldkorn, rutan går bättre och bättre efter att jag lösgjort det lite, Zätat gick fin och lika så dir. apporeringen där hon trots 3 apporet valde rätt åt båda hållen och inte tog mitten. Otrolig lättnad! 

 

Direkt efter träningspasset igår kände jag inte alls någon lust att tävla, vi har så mycket detaljer som inte sitter och moment jag inte är nöjd med. Jag var rädd för att skämma ut oss, att vi går för fort fram men jag försöker vända på det. Nej vi kanske inte är klar, men vad gör det? Någon gång måste debuten göras, jag kan inte träna på alla störningar som finns i världen för att gardera mig. Det är de som är tjusningen med hundar också, det går alldrig att förutspå hur det kommer att gå. Så på lördag ska vi ha roligt, jag ska försöka göra min del på ett så bra sätt som jag kan och jag hoppas få visa upp en hund som älskar att jobba. 

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 

 

Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 

 

Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.

 

 

 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.

 

 

Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.

 

 

 

Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.

 

 

 

 

 

Varje gång jag klickar in på ett blogginlägg som någon skrivt när de fått ta bort ett djur så trillar tårarna ner för kinderna. Nu är det jag som sitter här vid tangentbordet och skriver de smärtsamma raderna. Det känns fortfarande overkligt att skriva orden, att utala dem. Jag väntar fortfarande på att jag ska hitta Tessie under köksbordet eller liggandes ute på verandan med nosen mot solen. Det har gått 3 dagar sedan min älskade tant fick somna in. Det har varit 3 jobbiga dagar, dagar av tårar men även leenden över fina minnen som kommer fram.

Jag har alltid önskat att det skulle gå fort, att hunden insjuknar och att det inte finns något val, att vi inte måste stå där hos veterinären och bestämma om vi ska göra det idag eller i morgon eller om en vecka. Och så blev det, det fanns inget val när dagen kom. Det hela började i fredags den 28:e mars (precis en månad innan hon skulle fyllt 12 år), hon var hängig och trött. Hon sov mest hela dagen. Jag var ute och tränade de andra hundarna och då brukar hon ligga och titta på oss men hon sov så hårt där hon låg på verandan. Gav henne en godis som hon knappt ville ha. På lördagsmorgon när jag klev upp hade hon inte kunnat gå ordentligt på bakbenen, de var alldeles vingliga. Tanken på att det var spondylos som spökade dök upp men innerst inne visste jag nog att så inte var fallet. Akuttid hos veterinären blev det och de konstaterade snabbt att hon hade vätska i buken troligtvis till följd av en tumör i mjälten som spruckit. Hade hon varit yngre hade en akutoperation varit möjlig men kirurgiska ingrepp på en snart 12 årig hund kändes inte rätt. Vi valde istället att låta henne somna in och trots att det var svårt att uttala orden och säga att "ja, det är dags nu" så kändes det skönt. Hon fick somna in utan smärta och lidande och det gick fort.

 

Jag fick henne då jag var 12 år, min alldeles egna hund. Hon har funnits med i halva mitt liv och jag har växt upp med henne vid min sida. Hon har lärt mig massor, hon var anledningen till att jag fastnade för hundträningen och för lydnaden. Hon var självständig som tusan och envis som få. Hon älskade tandkräm och allt som luktade mint. Att massakera mjukisdjur var en annan favorit och lika så att tugga på allt som fanns tillgängligt i huset så fort hon blev ensam. 

 

Det är tomt utan den vita isbjörnen men hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Tills dess vi ses igen får hon sällskap i himlen av kaninen Skuttis, katten Mimmi, syster Moa och mamma Lina för att nämna några. Jag är tacksam över att vi fick så många år, att hon blev min för 12 år sedan och att vi fått utforska hundvärlden tillsammans innan hon blev pensionerad och en hemmahund. Tack för allt älskade lilla hund och sov gott! <3

 

 

 En film med trix från 2012 (då 10 år gammal)

 

 

 

Lydnadsfilm från 5 november 2011