Energiboost

 
 
Rätt va det är så händer det. I flera veckor har jag gått på halvfart, utan ork och en ständigt trött hjärna. Måsten som samlas på hög för ett senare tillfälle med mer energi. Idag däremot tog det fart på nytt. Besiktning av bilen i morse (UA, tack och lov!) och en himla massa skratt tack vare en väldigt underhållande besiktningsman. Energiboost nr 1! Studsade hem med ett leende på läpparna för att mötas av ett trevlig betyg på gårdagsens seminarium, som förövrigt enligt mig själv nog var den sämsta insatsen jag gjort under mina universitet utbildningar. Energiboost nr 2! Skrivit klart en kompletteringsuppgift som legat och skräpat i många veckor. Energiboost nr 3! Kokat alla mina 145 vittringspinnar inför helgen samt torkat 1 kg blodpudding. Energiboost nr 4! Efter att vi haft problem med vittringen på förra träningen så fick vi till några riktigt bra skick idag. Energiboost nr 5! Just nu sitter jag och tar itu med det sista korrigeringarna på en uppsats och sedan är alla "gamla" måste som lagts på hög borta. Energiboost x100! Tänka vad mycket det kan göra att bara bli av med såna saker som hängt över en, energitjuvar är vad det är. Jag har fått härligt upplyftande respons i form av förfrågningar på den tävlingslydnadskurs jag ska ha under våren. Dessutom åker Joy och jag till talanglägret i Smedjebacken på fredagmorgon vilket ska bli såååå roligt! Som vi längtar! Energiboost till max!
 
Dags att skriva klart uppsatsen och sedan kura ner i sig i soffan efter middagen med en kopp te och titta på några nya avsnitt av mina favoritserier. En toppen dag!

Fokus

Hundarna har just blivit upphämtade av mamma eftersom de ska få tillbringa morgondagen hos mor och far medan jag jobbar långpass. Jag sitter i soffan, försöker skriva ner de sista raderna på uppsatsen som skulle vara klar för 2 veckor sedan och reflekterar över dagens lydnadspass med Joy. Så värst mycket träning har det inte varit på slutet men det lilla som varit har gett väldigt bra resultet. Våra stora svagheter eller brister momentmässigt är tugget på vittringen och fjärren. I början av Divas karriär hade vi stora problem med just fjärren, jag tog en vinter och fokuserade på den, accepterade inte dåliga skiften och vi gick från en 5:a på hösten till en 9:a på våren. Ett stort upplyft! Jag tänkte att jag skulle göra rätt med Joy från början och började med fjärren i klass 3 när hon var valp. Shejpade in skiftena och de var verkligen jättefina. Som ni kan se på en valpfilm nedan så tänkte hon bakåt i stå-sitt även om de inte var mitt fokus just då.
 
 

Dock fick jag inte alls till det när jag la in det som moment i träningen. Blev irriterad över att jag inte lyckades få till de där snygga stå-sitt skiftet ordentligt. Vi fastnade i att hon inte förstod mig och ett visst avstånd fungerade men längre gick inte. Tänkte om och har spenderat de senaste 3 veckor med att jobba med ALLA skiften i fjärren med biabädden som hjälp. Idag på promenaden så gick jag ut på 10 meter och gjorde alla skiften, perfekt satt den! Helt underbar känsla, vi har verkligen slitet med det momentet de senaste veckorna och nu fungerar det. Själklart ska det underhållas men nu förstår hon. Framöver ska vi lägga lite extra tid på tugget på vittringen som jag hoppas att jag kommer få bort när hon får bättre fart in. Har ni några tips på övningar för att minska tugg på vittringen får ni gärna säga till. :) 
 
Utöver lydnadsträningen så har Joy fått göra en hel del intervall-träning i uppförsbackar förutom viktmanschetterna de har på sig. Så snart förkylningen vill lämna min kropp så ska vi börja med skidåkning eller löpning igen, beroende på vad Joy gillar bäst. 

Möjligheternas (v)år

 
Jag har nu börjat min sista termin på magisterprogrammet, i juni blir jag utexaminerad och magisteravhandlingen börjar så smått ta form i huvudet på mig. Jag har alltid gillat siffror, räkna är enkelt, skriva däremot är svårt och krångligt. Något jag måste lägga ner mycket energi på för att få det bra. Istället för att nöja sig med det enkla och välja en utbildning med siffror valde jag en utbildning som innebär skrivande, i MASSOR. Hur tänkte jag där?! Jag vet egentligen inte, men skrift ger mening som jag inte tycker siffror gör. Det var inte min tanke att skriva om siffror och skrift utan om de fantastiska möjligheterna jag fått nu i (v)år nog för att avhandlingen är en av dem.

Om en vecka är jag på väg upp till Ö-vik för att göra slutexaminationen för instruktörsutbildningen i tävlingslydnad/brukslydnad. Jag är fruktansvärt nervös redan nu men hoppas att det går bra och att jag klarar det.
 
Om två veckor så är det talangläger i Smedjebacken som Joy och jag kommit med på. Det känns helt fantastiskt att få vara med en andra gång, få träffa alla härliga ekipage och denna gång med en hund utan urinvägsinfektion så vi kan ge allt. 
 
Förutom det så har jag blivit tillfrågad att vara instruktör för Njurunda Brukshundklubbs tävlingslydnadshelger (en i februari och en i mars). Hur häftigt är inte det?!
 
I februari/mars någon gång ska vi dessutom ta vårt pick och pack å flytta in i det lilla huset vi ska hyra.

Joy och jag ska debutera klass 3 är det tänkt också och träningar i Klass Arena med sökgänget är inplanerat. En kurs i tävlingslydnad ska jag trycka in i vår. Ett SM i lydnad på hemmaplan i juni (nåväl, så gott som hemmaplan), ett U-SM (Sveriges Hundungdom i augusti) i lydnad, rally och eventuellt bruks, eventuellt ett U-SM (SSRK i augusti) i jakt med Joy och slutligen en landskamp mot Norge med talangtruppen i Karlskoga (augusti).
 
 Jag kan inte sluta le när jag läser igenom allt vad detta år har att erbjuda redan, året har ju knappt börjat. Detta är möjligheternas år! 

Hoppas ni alla får en underbar helg!
 
 

Ett nytt kapitel

Detta kommer bli ett långt inlägg som handlar om mina erfarenheter och mina tankar kring min sjukdomstid. Jag hoppas ni orkar läsa allt. Har ni några frågor får ni hemskt gärna ställa dem, jag svarar på dem i nästa inlägg. Inga frågor är dumma men jag kommer inte svara på vilken min lägsta vikt/BMI var eller hur många kalorier jag åt på grund av att det kan få andra att må dåligt.


 

Jag kunde inte innan jag blev riktigt sjuk i anorexin och depressionen förstå hur man kunde må så psykiskt och fysiskt dåligt att ingenting verkade ha någon betydelse. Att det inte fanns någonting som var värt att leva för. Skammen över att jag blivit sjuk förföljde mig ständigt och gjorde att ångesten ökade ännu mer. Att bli frisk från en ätstörning är inte lätt. Vissa av er kanske tycker att det bara är att äta? Så lätt är det inte, att äta löser inte allt. Du mår kanske fysikt mycket bättre och hjärnan fungera bättre när du får näring men alla tankar finns fortfarande kvar. Det är svårt att försöka förklara hur det känns och jag tror inte att någon som själv inte upplevt de fruktansvärda känslorna och tankarna riktigt kan förstå. Den smärtan, både fysiskt för att kroppen håller på att lägga av och kämpar för sitt liv och den psykiska smärtan som finns med överallt. Det är svårt och jobbigt att bli frisk men det går. 

 

Läkaren pratade om permanenta hjärtskador, benskörhet, förslitning skador till följd av överträning, skador på vitala organ och muskler som bröts ner till följd av för lite näring. Jag förstod inte att de pratade om mig. Förstod inte allvaret i att träna när kroppen inte får tillräckligt med mat. Jag svälte mig dum. Jag kommer ihåg att jag tänkte på ett läkarbesök när de talade om för mig att kroppen åt upp mina muskler när jag inte gav den tillräckligt med näring att "det gör inget att kroppen äter upp mina muskler då blir jag smal". Även om tankarna i början av insjuknande aldrig hade att göra med att jag ville bli smal utan snarare att jag ville bedöva alla känslor jag hade. Det var mitt sätt att hantera stress, prestationsångest och andra känslor. Det tog ett par veckor innan det hela hann sjukna in, att min utsvultna hjärna förstod att jag var sjuk och jag behövde hjälp för att inte dö. Jag är en av de lyckligt lottade som klarat sig utan permanenta skador efter att ha misshandlat kroppen i flera år. Ästörningen har orsakat att jag bland annat inte kommer ihåg vissa perioder i mitt liv, delar av förra vinter/vår kommer jag inte ihåg och lika så våren 2012 är nästan helt borta. Jag kommer ihåg att jag under U-SM i lydnad 2009 (mitt och Divas första U-SM) var rädd att jag skulle svimma under båda tävlingsomgångarna för jag hade ätit så lite. Det är inte någon man vill uppleva eller minnen man vill ha. Den dagliga kampen tar aldrig ledigt, oavsett hur tungt, jobbigt, smärtsamt eller hur trött man är oavsett vad man gör, är på semester eller umgås med vänner så tar tankarna och känslor aldrig ledigt. Det är ett heltidsjobb att bli frisk eller ett heltidsjobb att vara sjuk, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. 

 

 

Den vänstra bilden är tagen i mars 2013 i början av min behandling och den högra är tagen idag efter 2 siffrig viktuppgång. Kilogram av ångest, tårar och hat men också lycka och glädje. Jag vill inte önska någon denna sjukdom och det har varit ett rent helvete att genomlida både sjukdomstillstånd och tillfrisknande, men det är värt det. Så många gånger som jag velat ge upp och inte försöka längre men tack vare otroligt fina vänner och familj som peppat och hjälpt mig på alla sätt och vis så har jag fortsatt kämpa. Och jag får inte glömma mina fantastiska hundar som överöser mig med kärlek så fort de får chansen. Jag har alltid sett mig själv som någon som är vek, mesig, någon som inte klarar utmaningar och när något blir för svårt så slutar jag. En quitter med andra ord. Det kanske är något som beskrivit mig innan men det spelar ingen roll för idag blev jag FRISKFÖRKLARAD från både anorexin och depressionen och utskriven. Det betyder att jag klarat den största och viktigaste kampen i mitt liv, om mitt liv. Efter att ha varit sjuk i närmare 12 år så känns det helt fantastiskt och underbart att stå här som frisk. Det är i Sverige fult att tala om att man är stolt över sig själv men det struntar jag i för fy vad jag är stolt över mig själv! Det har varit en daglig kamp, vissa dagar svårare än andra men fortfarande en kamp. Jag har lärt känna mig själv bättre genom denna resa och jag har fått hjälp att hantera mina svagheter för att nu kunna använda dem som styrkor. Att vara frisk betyder inte att det inte kommer komma jobba dagar för det kommer det göra men jag vet hur jag ska hantera det. OM jag skulle ramla ner i anorexia gropen igen längre fram så hoppas jag med den kunskap jag fått under denna tid att jag kan lyckas krypa upp ur gropen och åter stå stadigt på mina fötter.

 

 

 Alla ni som stöttat, peppat och trott på mig genom denna resa kan jag inte tacka nog. Ni är fantastiska och jag är lyckligt lottad som haft er vid min sida, utan er hade jag inte lyckats! <3 

 Jag väljer att titta tillbaka på min tid som sjuk, använda det som lärdomar, glädjas åt de styrkor jag fått och är evigt tacksam över att jag kunde vända det. De erfarenheter som jag fått kommer jag kunna använda för resten av mitt liv. Idag vänder jag blad i min bok och börjar på ett nytt kapitel i mitt liv, ett liv där jag är frisk och fri. 


En insikt

 
 
Jag tror allt för många känner igen sig i stressen över att man har allt för mycket att göra och för lite tid på dygnet, veckan, månaden och året för att allt ska hinnas med. Istället för att priorierat så springer vi (i alla fall jag) vidare och försöker göra så mycket som möjligt på den tiden jag har och stressar som en idiot för att hinna med det mesta. Istället för att stanna upp, ta ett djupt andetag, prioritera, tacka nej och lyssna på sin kropp när den säger att vila är ett måste, annars stannar kroppen av sig efter ett tag och utbrändhet är ett fakturm. 
 
Allt ska vara perfekt, man ska vara nyttig, man ska motionera, man ska hinna med allt, men varför? För vem gör man det? Det betyder inte att man är lat för att man inte hinner med någonting. Jag gör så mycket jag orkar och hinner och om jag inte lyckas med allt så är det så. Det finns väldigt många färre måsten i livet än vi tror. Inte nog med det så känns det ganska bra att inse att man inte är någon supermänniska som behöver stressa som en dåre i livet. Att vara en supermänniska överlåter jag till någon annan, för jag är bara jag. Så istället för att stressa som en dåre och tillbringa hela dagen idag, natten och morgondagen med att skriva på en uppsats som ska vara färdig i morgon så tar jag hundarna på en långpromenad, tränar dem lite, sover i natt och skriver så mycket jag hinner och gör klart den då jag har hunnit med allt. Vi är mer än våra prestationer. Var inte för hård mot er själv, ni är viktigast i ert liv och det är viktigt att ni tar hand om er. De flesta "måsten" går faktiskt att styra om, ta bort eller ta hjälp av någon annan för att lösa. Våga säga nej när det blir för mycket eller be om hjälp av någon och glöm inte att göra saker för er själva, saker som ni vet att ni kommer få positiv energi av. 

Lydandstävling i Tierp

 
 
 
Film från dagens tävling
 
Idag har Joy och jag varit och tävlat nere på Tierps tävling i Storvreta. Tävlingen gick av stapeln i ett superfint ridhus med perfekt underlag. Joy och jag fick start nummer 2.

-Platsliggningen som jag var lite orolig över (mycket goa hästbajs dofter) men det gick fin fint med bara en liten nosning trots att hunden bredvid satt sig ganska snabbt. Inget rullande med bakdelen heller, väldigt nöjd.
 
- I fria följet kändes hon lite loj och jag tappade henne lite efter första sträckan, några snea sättanden blev det också men i övrigt väldigt fint. Vi måste verkligen träna på de där raka sättandena. 
- Läggandet gick fin fint och här var hon minsann med.
- Inkallningen skuttade hon något på slutet men det har blivit mycket bättre.
- Rutan hamnade hon lite långt åt vänster och tappade lite tempo på slutet men jag är supernöjd ändå.
- Apporteringen som brukar vara Joys paradmoment gick inte alls som det brukar. Hon springer ut och klipper apporten men släpper den innan hon tagit ett ordentligt tag och gör flera omtag. Jag tror att det är för att apporten är tyngre än den vi är van vid och att hon får sand på apporten och/eller i munnen vilket i sin tur gör att hon får dålig fart in igen.
- Hoppet fixade hon galant!
- Fjärrdirigeringen blev det dubbelkommando på första uppsättet men annars gick det bra. 

Analysen av dagens tävling:
- Mer träning av fria följet och sättandena. 
- Mer distingta uppsitt vill jag ha eftersom hon halvsitter och det går ganska segt. 
- Mer träning på olika tunga apporter och apporter med olika tyngdpunkt. 
- Transporterna var mitt största fokus idag och hur hon hanterade tävlingsbelöningarna så känner jag mig lite kluven. Jag tycker inte att det känns som att jag får med henne mellan momenten men hon gör momenten fint och tappar inte arbetslusten och lägger ner. Så frågan är hur jag ska gå vidare med detta, hon jobbar på fint och tappar inte men jag får inte de gehör jag vill. Tåls att tänkas på. 
 
Poängen och kommentarerna blev följande:
Platsliggning: 10p
Fritt följ: 9p (ngt sent sitt, bra pos. mycket trevligt!)
Läggande: 10p (mycket bra!)
Inkallning: 7p (dk inkallning)
Sändande med stälande: 10p
Apportering: 5.5p (tveksamt gripande, släpper, tugg)
Fritt hopp över hinder: 10p
Fjärrdirigering: 8p (dk sitt)
Helhetsintryck: 10p (mycket trevligt ekipage glatt och bra kontakt!)

Totalt: 178p vilket räckte till vinst och första pris. Nu kan Joy titulera sig med LPII. 
 
Förutom de fina poängen så fick vi många fina ord av såväl domare som åhörare, alltid lika roligt. Väldigt trevlig och välorganiserad tävling dessutom. Min fina guldhund!

Lydnadsträning med en guldfisk

 
Idag har guldfisksyndromet gjort sig till känna igen. Några dagar träningsvila och visp så är allt som bort blåst, suck! Har velat fram och tillbaka över huruvida jag ska starta Diva på söndag eller inte men efter dagens träning är det inte så mycket att fundera över. Diva avskyr att åka bil och det är x-antal timmar i bilen för att vi ska ta oss ner till Uppsala och med tanke på träningen idag så är vi långt ifrån ett först pris. Vi som ekipage tjänar ingenting på att starta i helgen istället tränar vi och väljer att kommer igen senare i år. Starten i eliten har mer varit en dröm från min sida och jag har nog inte riktigt haft på mig de kritiska glasögonen när jag tittat på Diva och mig. Säker kommer jag nog aldrig känna mig när Diva och jag går ut på planen men lite mer rutin behöver vi nog. 
 
 
 
Träningen med Joy innehöll så många godbitar och var jag orolig innan så känner jag mig tämligen lugn nu. Att tagga henne på nästa moment ger verkligen sån effekt. Så häftigt att se. Jag längtar så efter att se vad detta år kommer erbjuda oss och de utmaningar som vi kommer ställas inför. Älskade pärla!

1/1 2014

 
 
Större delen av dagen har passerat, första dagen på ett nytt år. Joy och jag firade in det nya året på bästa sätt med Sofie i Östersund där vi gått promenader, spelat sällskapsspel, ätit god middag, sett på film och tränat lydnad. Idag har vi hunnit med att gå en promenad med hundarna och ett kort lydnadspass innan Joy och jag satt oss i bilen för att köra hem igen. Väl hemma har vi passar på att ha kvalitets tid med en till promenad i skymningen och så körde vi igenom momenten i klass 2 inför tävlingen i helgen. Börjar känna mig skapligt nervös eftersom vi inte alls fått den uppladdning jag hade hoppats på. Nedans is som ska ställa till det. Nåväl kan ju alltid hoppas att jag har födelsedagstur med mig på söndag. 
 
 
 
 2014 ska bli ett bra år, förhoppningsvis inte lika händelserikt som 2013 och inte heller lika många djupa dalar, de har jag haft tillräckligt av för ett tag framöver tycker jag. Men skulle det det bli så, så vet jag att jag kommer klara det ändå för jag är mycket starkare nu än jag var för ett år sedan. För ett år sedan var jag på väg ner på botten och nådde den några få månader senare men jag klaradet mig igenom det och står stadigare på mina fötter än jag någonsin gjort. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv under 2013 och minst sagt nyttiga erfarenheter även om de var en hel del smärta. Så nu till 2014, det ska fyllas med många skratt, många trevliga stunder med fina vänner, massor med roliga hundträningar, ljusa sommarkvällar, spännande äventyr och en hel del annat också.

Gott nytt år mina vänner runt om i Sverige och jag hoppas ni får ett riktigt bra 2014! <3 




 "Now I'm a warrior
Now I've got thicker skin
I'm a warrior
I'm stronger than ive ever been
And my armor, is made of steel, you cant get in
I'm a warrior
And you can never hurt me again"
 

Träning som ger mersmak

 
 
På dagens promaned så hittade jag en parkering med riktigt bra underlag, lite snö hade fryst fast på isen och det gick att gå utan att slå ihjäl sig. Jag passade på att träna lite lydnad med båda hundarna, måste passa på när tillfälle ges. Diva gick så otroligt bra idag, gjorde en inkallning med ställande och läggande eftersom ställandet har varit ett problem på slutet men idag satt det. I fria följet så gick hon riktigt fint också, hon överarbetade inte alls som hon gjorde igår. Avslutade med en fjärr och oj vad bra den var. Längtar till den dagen då Joys fjärr ser ut sådär. Ryser bara av tanken på dagens fjärr. Sån tid jag lagt ner på den fjärren och jag är så tacksam att jag inte gav upp utan kämpade på. Diva har verkligen mognat och med mer rutin i elit momenten så tror jag det kommer bli så bra. Efter 6 års vad som känts som evighets tränande så förstår hon rutan, vittringen sitter, tugget på vittring och apporter är nästan borta och tassandet på apporterna lika så. 
 
Joy då, hon gick också som en klocka idag. Började med ett fritt följ (ouppvärmd) för att se om jag fick fram positionsmissarna hon har haft men icke, hon gick nästan helt perfekt. Inkallningen var det lite dålig fart i så mina ihoprullade vantar fick agera leksak och då blev det mycket bättre. Fjärren avslutade vi med och där har stadgan verkligen kommit till sin rätt. Förut så for hon upp och ner och gjorde alla skiften bara jag hade sagt ett kommando men nu bibehåller hon rätt position med bra fokus. Bäst av allt var nog hennes svar på tävlingsbelöningarna, sån otrolig lättnad att jag äntligen hittat något som hon svarar på. 
 
De två senaste träningarna har verkligen gett mersmak och all den tiden jag lagt ner på vissa moment börjar visa sig. Hundträning, de gör mig glad ända in i själen. 
 

Framsteg

 

Precis som bloggen så har vi legat i dvala ett tag. Marken ute har och ser fortfarande ut som en skridskobana på sina ställen. Lite smått panik har jag haft eftersom jag hellre hade velat haft bättre förutsättningar för vår tävling nästa helg. Men det är det inte möjligt så är det inte. Jag är ändå väldigt glad över de stora framstegen vi fått. Joy har kommit igen till fullo och är sitt gamla jag igen, eller kanske till och med en uppgraderad version av sig själv. Hon fixar nu 3:ans vittring tävlingsmässigt och det är bara tugget som vi måste jobba lite mer på. Tävlingsbelöningar har jag funderat och jobbat en hel del på och jag tror jag fått något som fungerar nu men det ska bli spännande att se om hon köper dem på tävlingen.
Testade elitens vittring för första gången igår med Diva och den gör hon så mycket bättre än 3:ans, hon behöver anstränga sig mycket mer och det passar henne mycket bättre. Har fått ett kvitto på att hur jag jobbat med tugget på henne fungerar utmärkt då hon vid första vittringen igår kom in med pinnen utan ett enda tugg. *dansar en liten dans*
Fick hjälp av Linnea på dagens träning i Klass Arena för att klura ut hur jag ska få till Divas ruta, hon lägger sig nämligen vid konen och skäller om hon inte får godis vid den innan skicket till rutan och detta tips känns riktigt bra så jag hoppas att det löser sig. Har inget hopp om något första pris nästa helg för Divas del men eftersom jag inte har några direkta ambitioner med Diva (förutom championatet) så har jag inte så mycket att förlora och så länge hon visar glädje, vill jobba och håller ihop så är jag väldigt nöjd.
 
Nu ska jag ta och krypa ner i soffan med en kopp te och se på tv. I morgon ska jag inhandla en sen julklapp och tidig födelsedagspresent till mig själv, det är jag minsann värd ;)

Summering av 2013 och mål för 2014

Nu när jag sitter och tittar tillbaka på det gångna året så inser jag vad mycket om har hänt. Ett riktigt framgångsrikt år har vi haft även om det har varit upp och nedgångar på vägen. 
 
Joy
 
 
Vi började detta fantastiska år med en miljösökskurs vilket såhär i efterhand var bland det bästa vi kunde ha gjort. Så otroligt roligt som vi hade och vad Joy växte som hund av den kursen. Efter det har vi fortsatt träna vanligt skogssök vilket Joy älskar. 

MH:t nere i Skåne med alla kullsyskonen missade vi tyvärr eftersom hon bestämde dig för att börja löpa då men tog igen det vid ett senare tillfälle. 1:a på skotten blev det och super nöjd i övrigt. 
 
Tävlingsresultaten:
Vi tog de två återstående godkända resultaten i nybörjar klassen i rally (100p & 98p)
3 godkända resultat i fortsättningklassen (94p, 87p & 98p) 
2 godkända resultat i avancerad klass (77p & 83p)
 
1 första pris i klass 1 (165.5p med en 0:a på läggandet)
2 första pris i klass 2 (178.5p & 185.5p) 
Klubbmästare i lydnadsklass 2. 
 
 
 
En fin fin avslutning på detta år blev det när Joy och jag kom med på talanglägret i Vårgårda , vilken fantastisk möjlighet. 
 
Vilket år vi har haft! Hon är en helt fantastisk hund och jag ser verkligen fram emot nästa år och alla nya möjligheter. 
 
Diva
 
Ja, vad säger man?! Vilket år! Här kan vi prata berg- och dalbana. 
 
Inledde året starkt med två KATASTROF tävlingar varav den ena resulterade i hela 21 poäng i mästarklassen i rally. Vet inte hur många gånger jag har övervägt att pensionera denna hund i år, kastats mellan hopp och förtvivlan. Glädjen finns men det finns också en MASSA annat. Men skam den som ger sig!

Tävlingsmässigt har vi uppnått följande:
5 godkända resultat i mästarklassen i rally och där med Rallylydnadsmästare! (70p, 89p, 82p, 89p och 84p)
ÄNTLIGEN 1 första pris i klass 3 (273.5p)
Silver på Ungdoms SM i mästarklassen i rallylydnad
 
Kanske inte en uppsjö med framgångar men det där första priset i lkl 3 kan jag leva på i flera år och är bland de största bedrifter (kan möjligtvis diskutera om U-SM silvret 2009 är större) vi gjort. 
 
 
Bland det finaste på hela året var de raderna som Lotta skrev om oss i artikeln om U-SM. 
 
Själv har jag tagit min dubbla kandidatexamen, folkhälsa och sociologi och börjat på magisterprogrammet i Sociologi. I höst blev jag tillfrågad om jag ville utbilda mig till tävlingslydnadsinstruktör och jag kunde inte tacka nej. Nu är det två gånger kvar innan vi blir utexaminerade och det känns så roligt. Så glad över att jag fått den möjligheten och jag längtar så efter att få börja ha kurser till våren. 
 
Mål 2014

Det börjar bli dags att blicka framåt mot nästa år och nya mål ska sättas upp. 
 
Joy
-Första pris i klass 3 och förhoppningsvis start i eliten
- Starta på ett WT
- Starta på en söktävling
- Ta sista godkända resultatet i avancerad klass i rally
- Start på U-SM i lydnad, rallylydnad och ev. bruks
 
Diva
- Vi siktar högt och säger 3 första pris i eliten och Lydnads Championat
- Starta på U-SM i lydnad och rallylydnad
 
 
Snart lämnar vi detta år bakom oss och ser fram emot ett nytt år med en piggare matte som kan lägga upp ännu bättre träningspass och skapa bättre förutsättningar. 

Dessutom har vi ett fantastiskt gäng med träningskompisar som stöttat, klurat, peppa och gett råd, ni är bäst! Ni vet vilka ni är, ingen nämnd ingen glömd. 

Med sikte på nästa tävlingssäsong

Jag och hundarna har just kommit in efter en långpromenad och så fort jag satt mig i soffan hör jag hur blåsten tar tag i huset. Antar att stormen Ivar är påväg, över 30 meter per sekund kunde det blåsa ikväll/natt. Den tänkta träningen är inställd och hundarna och jag kommer spendera kvällen i soffan framför en film med tända ljus och te. Telefonen får sitta på laddning i fall strömen försvinner ikväll. 

Detta år är snart slut och jag har så smått börjat planera inför nästa år. En sammanfattning av detta år kommer jag lägga upp i helgen. Jag har med siktet inställt på nästa års tävlingssäsong satt igång fysträningen med Joy. Hon går numera med viktmanschetter på promenaderna och jag tycker hon har fått ett längre steg i traven när hon inte har dem. På söndag ska hon äntra simbassängen för första gången också. 
 

Lite musker har hon men hon är fortfarande ganska tunn, speciellt om jag jämför henne med Diva och hennes muskler. Haha!

 
En grymt ful bild (jag kan verkligen inte få henne att stå snyggt uppställt fritt) men här syns det verkligen att det hon ser ut som ett streck. 

Diva däremot har jag ökat simningen på och hon börjar få rejäla bakbensmuskler igen. Även hon har benmanschetterna på sig på promenaderna för att öka muskulaturen i frambenen. Eftersom vi satsar på eliten nästa år så vill jag ha så bra förutsättningar som möjligt för att hon ska klara av påfrestningarna med sina framben. Så i vinter ska vi se till att skaffa ännu mer muskler fram. 

Diva ser också så ful ut på bilden (hon kan inte heller ställas fritt :P) Till skillnad mot förra sommaren så tycker jag att hon musklat på sig på framförallt bakbenen men också fram en del. Det glädjer mig så att se. 
 
Denna bild är tagen i maj förra året och är 8 månader efter frambensoperationen operationen. 
 
Nu ska här grundas så vi är fysiskt redo att ta oss an alla utmaningar nästa år :) 

Vikten av korrekt belöningplacering i text och film

Fick mycket bra tips igår när jag frågade hur man får till bra stegförflyttningar på en hund som hoppar sm en groda. Det känns otroligt irriterande när fria följet i övrigt ser bra ut. 

Jag testade idag att gå skänkelvikningar åt sidan men snett framåt under gång utan halt först. Belönade sedan henne stående. Fortsatte och minskade stegvis förflyttningarna framåt men fortsatt med belöningsplaceringen långt fram. Fick efter några gånger tillbaka hennes parallella stegförflyttninga. Mycket tackvare rätt belöningsplacering denna gång. 

Tänk efter vart ni placerar er belöning, varför ni gör det och varför i den riktningen. Vilket beteende ni faktiskt belönar och vilka kriterier ni har för utförandet. Jag kan se såhär i efterhand att jag har belönat halterna/avsluten på tok för mycket och måste belöna hennes transport istället under ett tag. 
 
Här är en kort film på hur det såg ut först när hon hoppade och sedan när jag ändrat belöningsplaceringen lite. Det är bara ett fåtal repetitioner mellan de två delarna och de är långt ifrån perfekta men jag tror att det kommer bli ännu bättre med mer träning. Hon skuttar lite på slutet åt vänster men kriteriet för denna träning var att hon skulle förflytta sig stående och det uppnådde hon. Nästa steg blir fokus på att hon ska ha alla fyra tassar i marken. 
 
 
 
 

Instruktörsutbildningen

 
 
Snön har lagt sig som ett täcke över Sundsvall och gradantalet kryper neråt. I helgen har Joy och jag varit upp till Ö-vik för en träff med instruktörsutbildningen. Så mycket snö hade det inte landat där men däremot blåste det 14 meter per sekund när jag åkte över Höga Kustenbron på lördagmorgon och det var -12 grader i går morse. Isch! Kallt kan jag säga att det var. Nakenretrievern Joy frös som en tok i helgen trots täcke, jag som hade hoppats att vi skulle kunna testa på draget i vinter men med tanke på hur frusen om tassarna hon är så vette katten om det går. Ett försök ska jag dock ge det. En givande helg med många "aha", "just ja" och "hmm" har det varit. När jag kom upp till Ö-vik insåg jag att jag glömt mina block om projekthundarna hemma, skit! Vi skulle ju prata om dem. Aja, tänkte jag, får väl prata om det jag kommer ihåg eftersom jag trodde vi hade den riktiga examinationen vid nästa tillfälle. Pratade på om dem (läste igenom blocken hemma och såg att  jag hade pratat om det mesta som jag skrivit i dem) och blev efteråt medveten om att det va den riktiga examinationen. Ops! Det gick som tur var bra och alla vi som redovisade blev godkända. Kanske tur att jag fick reda på det efteråt, då slapp jag bli så nervös ;) Nu har vi bara två helger kvar innan utbildningen är klar och vi kan hålla kurs i tävlingslydnad/brukslydnad. Känns väldigt spännande, roligt och jag ser fram emot att få presentera detta sätt att träna för fler och jag tror att de som tycker att "lydnad är tråkigt och stelt" kan ändra sin uppfattning och självklart ser jag fram emot att få möta alla entusiastiska kursdeltagare framöver. 
 
Fick svart på vitt i helgen att för många repetitioner sänker Joy nått enormt. Jag måste verkligen bli bättre på att inte repitera saker flera gånger utan att jag talar om för henne hur nöjd jag är med det hon gör och läsa min hund. Att det kan vara så svårt fast att jag gått igenom det såååå många gånger :P Hon blir otroligt osäker när jag inte tala om att jag är nöjd med det hon gör utan bara gör det en gång till. Skärpning hos mig! Fjärren börjar ta sig och jag tror vi kommit framåt en hel del. Jag tror min strukturerade träning kring kedjning har gett resultat och jag upplever inte att hon blir lika osäker längre och inte lika frågande utan jag taggar henne istället på nästa moment nästan direkt vilket gör att hon får ett tänk framåt och belöningen blir nästa moment. Jag tycker det har hänt en hel del där faktiskt. Tidigare har jag känt att jag suttit fast lite i träningen, det blir mycket detaljer och sällan helhet men efter talanglägret och instruktörsutbildningen har jag blivit mycket bättre på att strukturera min träning och framförallt våga testa saker utanför min trygghetszon. Testade att baklängeskedja elitrutan med Diva och det fungerade alldeles utmärkt och jag tror det är en väg att gå. Jag har även lagt in mycket mer kedjning i hennes träning och hon tar det mycket bättre än jag upplevt att hon har gjort tidigare. Kan vi bara hålla i det så känns inte längre det där championatet som en omöjlighet. Det hänger på matten!
 
Så här års brukar motivationen tryta på grund av kyla, snö och mörker men jag har nog aldrig varit såhär motiverad och inspirerad att träna tidigare. Mina nuvarande 23 kvm är små men det går att få till en hel del träning när det inte är möjligt att vara ute. 
 
Det har dykt upp en möjlighet som jag inte riktigt tror att jag kan missa, än så länge är ingenting säkert så det får vara hemligt ett tag till men spännande känns det. 
 
 

Träning på 23 kvm

 
Lyckas man få till ett träningspass på 23 kvm, fördelat på ett kök, en toa och ett rum är ingenting omöjligt. Utmanade Diva i fjärren och gick bakom en vägg och kommenderade skiftena. Inte ett ljud från hennes sida! Annars brukar hon muttra i skiftena stå-sitt och stå-ligg. Sedan gjorde vi några omgångar med de där supegoda små pinnarna. Dagens fokus var att inte tugga på dem, tugget som är Diva favorit del i hela momentet. Vi fick till det riktigt fint till slut och inget tugg alls. 
 
Joy fick börja sitt pass med "ta-i" övningarna med kamptrasan för att få igång henne lite och hon börjar bli riktigt snabb. Har fått modifiera övningen lite då Maria föreslog att man skulle dra bort trasan om hunden inte tog den tillräckligt snabbt men Joy har jag fått bygga istället, drog jag bort den så tog det ännu längre tid nästa gång och hon blev ännu mer osäker. Jag har peppat henne och berömt henne så mycket när hon väl tagit trasan och det har verkligen gett resultat. Så härligt att se! 
Joy fick också göra fjärren med fokus på skiftena stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker att det går framåt en hel del. Hon fällde sig ner utan att röra tassarna på stå-ligg och även stå-sitt såg väldigt fint ut. Har kommit fram till att jag inte ska ha något handtecken på skiftet från stå till sitt för då hoppar hon framåt. 
Även hon fick träna att enbart hämta en vittringspinne utan att tugga. Det gick från att hon mer eller mindre ha slaktat pinnen till att hålla den helt still på några få gånger. Heja heja!
 
I morgon väntar fin besök av mamma och Tessie som ska göra oss sällskap på vår långpromenad. Tessie-tanten blir nog glad över att få se lite nya ställen och för att inte tala om lycka att hon ska få åka bil ;)

Första advent

 
Började dagen med en lång sovmorgon och jag tror minsann att halsontan, hostan och den täppta näsan börjar blir bättre (peppar peppar). Har sprungit mellan lägenheten och tvättstugan så nu ikväll ska jag lägga mig med nya lakan i sängen, hur skönt är inte det? Pappa och lillebror kom hit med mitt köksbord och en adventsstake och pappa har fixat så jag nu kan se på TV. Uppgradering av levnadsstandard ;-) Jag har dock fortfarande inte fått internet att fungera så det står på listan över saker som ska göras i morgon. 
 
De senaste veckorna har jag fokuserat mycket på att få trycket hos Joy och även glädjen. Jag läste lite i Maria Hagströms (Brandel) bok 'Från valp till stjärna' om "ta i" -övningar. Jag tog fasta vid lekövningar om att ta föremål fort och jag upplever verkligen att det har blivit stor skillnad på Joy. Hon får sitta framför mig och jag håller i leksaken och säger "ta den" när hon får lov att börja kampa. I början var hon väldigt avvaktande och det tog 9 (!!!) kommandon innan hon vågade ta den första gången. Nu däremot sitter hon i förväntan (men lugnt) och så fort jag säger "ta den" så hugger hon. Lite samma problem hade vi på inkallningen då det dröjde några sekunder innan hon väl startade. Jag har belönat upp starterna med att kasta boll bakom mig och idag la jag ut en kamptrasa bakom mig och hon gör både snabbare starter och springer plant (med bättre fart). När vi tränade rutan sist så hade jag henne stående bredvid mig, knuffade henne bakåt och sprang själv mot rutan, vad hon blev taggad. Jösses vilken fart hon fick. Tror vi börjar hitta tillbaka till det roliga igen och då kommer farten och trycket också. Det känns helt underbart! Nu har vi bara jobbet kvar med tävlingsbelöningarna, jag får inte henne riktigt att tända till på dem jag har försökt med. Hon ser mest bara frågande ut och det ser ut som att hon tänker "vart är min boll? VART ÄR MIN BOLL?". Om det är någon av er som läser som har bra tips på tävlingsbelöningar och hur ni tränar in dem får ni hemskt gärna dela med er av dessa. 
 
För precis ett år sedan så debuterade Joy och jag på tävlingsbanorna, då det enda som vi fick avdrag på var nosandet, alla moment fixade hon prickfritt. Diva tävlade hon också då och fixade sista godkända resultatet i avancerad klass och fick titeln RLD A, men det var som sagt ett år sedan. Ska ta och göra en summering av året som gått så småningom också. För vilket år vi har haft! 
 
Sist vill jag önska er alla en trevlig första advent! 
 
 

Att se en hund växa och tankar om fritt följ


Jag har aldrig haft en sådan förarvek hund som Joy. Hon precis som alla hundar har hon sina styrkor och svagheter. Det tog lång tid för mig att övertala henne att tycka att fria följet är någonting som är bland det roligaste som finns men jag lyckades. Med denna hund har jag också fått möjlighet att följa hennes utveckling och det har varit (och är) en fantastisk sak att se. Hon tyckte länge att miljöer var jobbigt, som valp sprang hon runt med ragg över hela ryggen och svansen så fort hon lämnade tomten ;) Idag går hon själv fram till saker av ren nyfikenhet. På MH:t ställde hon tassarna på min axel för att våga nosa på overallen. Att ha fått den relationen till en hund är helt fantstiskt och den utvecklingen hon har genomgått. Jag lär mig fortfarande hur jag på bästa sätt ska hjälpa henne att växa, vi håller som bäst på att öka självförtroende i lydnaden och jag tror vi kommer framåt. Jag ska göra en satsning på jakten nästa år har jag bestämt mig för, jag tror det kan öka självförtoendet på Joy ännu mer för varje gång vi tar med oss dummiesarna ut i skogen så lyser det av glädje hos henne. Hon susar fram i skogen och jobbar både snabbt och effektivt. 
 
 
 

 
Jag fick här om dagen frågan hur jag tänker kring momentet fritt följ. När jag tävlade Tessie hade vi ett katastrof fritt följ, vi har till och med fått 0 på en tävling... När jag sedan fick Diva och hennes frambensproblem så var det ett moment som jag ville ha bra poäng på eftersom det är mycket teknik, hög koefficient och det sliter inte så mycket på henne. Det utvecklades snabbt till att bli ett favorit moment för både mig och hundarna. Problemet är att jag lätt hamnar i det berömda detaljträsket eftersom det är så roligt.
 
Det är svårt att försöka förklara hur jag tänker kring ett fritt följ då jag mest går på känslan när jag tränar det. Men jag har några riktlinjer och de är att det ska vara roligt att träna ett fritt följ, både för hund och förare. När hunden väl har lärt sig alla delar i ett fritt följ så tränar jag det i två delar, precision och uthållighet. I precisions träningen fokusera jag på position (plogning, pendling, luftning osv) medan jag i uthållighetsträningen enbart fokusera på att hunden ska hålla längre sträcka. Självklart har jag vissa kriterier i uthållighetsträningen som hunden ska uppnå men jag är inte lika petig i positionen då. Dessa två delar tränar jag separat även om jag måste erkänna att jag själv måste bli duktigare på att träna uthållighet med Joy. 
 
När jag började träna lydnad var det en hel uppsjö med hundmänniskor som avrådde mig att träna med leksak, hunden kommer inte få lika bra position och det kommer bara förstöra fria följet sa de. Jag upplever fortfarande att de är många som är rädd att använda sig av leksak i fria följetträningn vilket jag tycker är väldigt synd. Visst kan det finnas undantag (både hundar och förare) men jag upplever att kvaliten i fria följet blir mycket högre om du blandar in leksaker. 
 
Det är några av de tankar som jag har med mig när jag tränar. Finns nästan hur mycket som helst mer att skriva men de får bli en annan gång :)
 
Ha de gött! :)

Lydnadsträning i Klass Arena

 
 
 
Igår intog jag och sökträningsgänget Klass Arena för lydnadsträning. Så mycket tränat för Joy blev det inte eftersom hon äter medicin och inte får bli andfådd men lite platsliggning med kanon störning i form av pipleksaker och andra hundarna som tränade apportering med mera fick jag till. Hon skötte sig ypperligt! Testade vi lite vittring eftersom det var ett tag sedan vi gjorde den. Testade första gången med massor med pinnar och hon tog rätt direkt, med Andres ord ringandes i öronen från förra helgen "efter tre lyckade försök avancerar jag" så tänkte jag fasiken nu är det dags att gå ner till rätt antal pinnar. Plockade bort alla överflödiga men hade kvar dem i en ring och hon satt den med, la dem på rad och det fungerade också fint. Ett mycket lyckat träningpass med pärlan tycker jag och energin den är definitivt tillbaka :D
 
 
Diva fick stå för den huvudsakliga träningen igår och det hade hon inga problem med. Nu kommer jag ihåg varför det är så besvärligt att träna Diva, hon måste ha någon form av utvecklingsstörning (och det säger jag bara inte för att det låter roligt) för hon har verkligen så svårt att lägga ihop 1 och 1. Rutiner och mönster ska vara desamma för att hon ska förstå. Då kan ni tänka er hur svårt det är att bryta ett sånt mönster! Igår tänkte jag länka kon + ruta för första gången. Konen var utställd ca 2 m från en vägg och rutan var lagd parallellt med den väggen in i ett hörn. Jag skickar först Diva på konen och belönar massor där, sedan skickar jag henne mot rutan (där hon har varit med och lagt ut en tasstarget samt sprungit in en gång) men det kopplar inte. Hon springer runt i cirklar vid konen och gnäller. Det blev fel i huvudet. Det är svårt, rutan har hon sprunit till från en annan vinkel tidigare. Måste nog vara ännu tydligare med henne just i de momenten eftersom hon tycker att de är så svårt. 
 
Dagens skratt bjöd Diva också på då hon slängde sig ned och spelade död när jag la ner henne på platsliggningen, TVÅ gånger till och med. Haha! I övrigt så gjorde en ett grymt snyggt zäta och där kan hon verkligen sortera ut alla skiften utan problem. 
 
Denna dag ska tillbringas med skolarbete, städning och en promenad med hundarna innan jag får trevligt kvällsbesök av fina vänner. 

Den där gnagande känslan

 
Efter 10 timmar sömn är jag i form igen. Dagen har bestått av en härlig sovmorgon följt av en promend runt sjön och ett kort träningspass med Joy. Vi började med runda lycktstolpe och den har hon verkligen förstått, hon har lite sämre fart ut men bra fart när hon väl rundat stolpen. Testade en inkallning med att kasta tennisbollen bakom mig så hon skulle få upp farten igen och den blev myket bättre och skutten försvann. Måste nog överlag börja fokusera mer på farten och trycket i momenten nu. Hon kan de flesta klass 3 moment ganska bra och nu är det dags att ta det en nivå till. Sedan tränade vi lite fritt följ och filade på de vi fick kommentarer på i helgen, framförallt min vänstra axel som jag använder väldigt mycket i stegförflyttningarna bakåt och Joy gick mycket rakare efter att jag slutade använda den. Jag måste också tänka på tempot i vårt fritt följ, ska testa sänka det en aning och se om det ser mer harmoniskt ut. Känslan av att Joy och jag inte riktigt lyckas hänger ständigt efter mig. Jag tvivlar på mig och Joy, jag vet inte riktigt varför den känslan gnager invändigt men den blev ännu starkare efter helgen. Inte det att hon är en bra och duktig hund för det är hon men det är någonting som gör att jag blir så osäker och tvivlar. Usch! Får försöka fokusera på våra framsteg så kanske det vänder. 
 
I  morgon är en veterinärtid bokad för Joy och förhoppningsvis så får vi svar om det är urinvägsinfektion, livmoderinflammation eller någonting annat som spökar. Kanske är det bara sviter efter löpet som hon avslutade i helgen men det känns bäst att vara på den säkra sidan och kolla upp henne. 
 
Nu längtar jag så efter att få hämta hem Diva, som jag saknar henne. Hur ska jag klara mig den dagen då hon inte längre finns? Älskade lyckopiller! Måste nog ta med henne till klubben ikväll när jag ska drilla ett projektekipage och köra ett lydnadspass med henne. Tror visst det får blir en träning med länkning då med ff, zätat och inkallningen. 

14 november 2013

 
 
Blodpuddingen är på torkning i ugnen och doften (läs: odören) har spridit sig i hela lägenheten och antagligen trapphuset också. Inte ens hälften av sakerna är packade än *suck* då skolarbete har dominerat dagen och kommer antagligen att göra det resten av dagen också med en paus för att åka till mamma och pappa för att lämna Diva som ska vara där över helgen medan Joy och jag roar oss. Hundarna tror att vi är påväg att flytta igen så Diva har placerat sig vid dörren för att hon inte ska riskera att bli lämnad här. I morgon blir det tidig morgon eftersom vi måste åka redan strax efter 6 för att vara på plats i tid i Vårgårda och vi åker hem igen på måndag morgon efter en natt i Göteborg och besök hos en fin vän. 
 
 Fick de sista svaren på blodproverna jag tog för ett par veckor sedan idag och nu är äntligen alla värden bra, kroppen har fysiskt hämtat igen sig från misshandeln. Känns helt underbart att den klarat sig ur det utan några permanenta skador (vad jag vet). 
 
Hoppas ni alla får en underbar helg! <3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0