Förkylningen börjar så saktiga släppa sitt grepp om mig, nackspärren är bort och enbart lite stelhet och ömhet är kvar. Tack och lov för i helgen ska jag hålla kurs i tävlingslydnad igen och då är det en fördel om rösten håller och lungorna är kvar i kroppen och inte har hostats ur ;) 

 

Hundarna ligger nu utslagna vid mina fötter och sover gott efter en härlig långpromand i solen och lite träning. Under de senaste veckorna har jag fokuserat på att träna upp balansen och styrka i mage/rygg på Joy så hon har fått balansera på allt vi stött på, från betongsuggor till stubbar/stenar/ träd. Vilken skillnad det blivit på hennes balans, idag balanserade hon på en smal stock; sitta, stå, ligga, gå och vända sig klarade hon av.

 

Så till lydnadsträningen. Det känns helt fantastiskt att äntligen kunna träna på snöfria gräsmattor. Vår hårda träning av tugget, vittring och metallen har gett resultat också. Idag klarade Joy en vittring på 15 meter (när hon var ganska slut i huvudet och kroppen) med fin sortering och utan tugg förutom lite precis vid ingången. Det känns så bra! Metallen vägrade hon ta fram till SM:et i somras men där fick hon syn på hennes systers metall och var självklart tvungen att ta den. Sedan dess har hon travat ut, stannat och tittat på den, tagit upp den och skrittat/travat tillbaka men idag så valde hon galopp in och ut. Hallelujah! Fjärren däremot blir jag snart tokig på! Joy har gjort stora framsteg men blir skiften ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg så blir hon för lång på stå-sitt skiftet och rör rumpan lite framåt, inte mycket men ändå. Har gått tillbaka till att stå närmare och verkligen inte släppa igenom några förflyttningar framåt, det är trots där det brustit, att jag inte hållit på mina kriterier ordentligt utan låtit henne "fuska". På't igen bara. Det är väldigt roligt ändå, att se alla framsteg, nog för att det finns mycket kvar att jobba på men det vi åstadkommit är ändå en bra bit längre än där vi började. Säger som Ingemar Stenmark:  Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

 

Det är ungefär 5 veckor kvar till debuten i 3:an och jag måste nog ändå säga att det känns rätt bra. Fokuset framöver kommer framförallt ligga på helhetsträningen så hon orkar igenom ett helt program med de fina moment hon har. Nu åter till pluggandet innan vi ska bege oss ut i skogen för jaktträning ikväll :)