Veterinärbesök
Efter att Diva har gått lite dåligt på högerbakben ett tag så valde jag att boka röntgen och undersökning för henne. Egentligen visste jag att hon förr eller senare skulle få problem med bakbenen/bakbenet till följd av de dåliga armbågarna men det var nu dags att kolla hur det verkligen stod till. Jag valde att be om röntgen på frambenen också eftersom jag sedan tidigare vet att de är dåliga och ville se hur dåliga de är. Väl där tittades, sprangs och böjdes det till höger och vänster. Höger armbåge kändes bra och såg bra ut, högerbakben kände veterinären inte så mycket konstig i förrän efter att hon sprungit då hon tydligt visade att något inte står rätt till. I höger bakben har hon en inflammation i ett senfäste som troligtvis orsakats av en överbelastning. Väster bakben såg bra ut både vid böjning och vid gång även om de också är en liten rörelsestörning där. Vänsterframben visade hon inget på när hon sprang men veterinären hittade en akut inflammation i armbågsleden där. Röntgenbilderna visade att höger höft var en aning sämre än vänster vilket troligtvis förklarar hennes konstiga gång, vänster höft såg helt okej ut med tanke på att det är en c-höft. Ländryggen vid L7S1 leden visade spondylos som ännu inte växt ihop riktigt, vilket också kan förklara hennes gång. Detta kan i framtiden orsaka diskbråck men än så länge såg det bra ut.
Plåtarna på armbågarna ser ut på följande vis:
Vänster armbåge, denna armbåge är sedan tidigare opererad 2 gånger och diagnosticerad med FPC och OCD och med kraftiga pålagringar. Som det går att se i vinkeln på insidan är det som en oval knöl, det är pålagringar, lika så de ljusa skuggorna på ovansidan. Trots detta har hon väldigt bra rörlighet i benet vilket veterinären tyckte var väldigt roligt.
Detta är höger armbåge, sedan tidigare opererad 1 gång, diagnosticerad med FPC, OCD och lindriga pålagringar. Denna armbåge har hon nästan full rörlighet i. Ingen smärta eller problem. Notera också hur lite "skuggor" det finns i denna bild till skillnad mot förra.
Utöver detta hittades misstänkta juvertumörer som ska opereras bort den 8:e september. Hon har idag fått första av 4:a sprutor kartofen som ska hjälpa henne på vägen. Hon har också fått anit-inflammatoriskt utskrivet för att låta den akuta inflammationen läka och korta promenader. Två skadade hundar samtidigt har vissa fördelar, samma längd på promenaderna ;)
Jag kunde inte låta bli att fråga veterinären om han tyckte att det var en bra lösning att låta henne gå på anti-inflammatoriskt/smärtstillnade och om hon kommer klara sig utan det i framtiden. Jag vill nämligen inte ha en hund som dagligen måste gå på en dos smärtstillande och hur tungt och jobbigt det än skulle kännas så är det i mina ögon inget värdig liv för en aktiv hund. Men han tyckte att vi skulle ge det ett försök och eftersom hon ser så bra ut när hon går så ser han ingen anledning till att hon inte ska kunna ha ett fortsatt aktivit liv framöver bara inflammationen lägger sig. Han menade på att ovasett hur röntgenbilderna ser ut så talar det inte om hur ont hunden har och trots att Divas armbåge ser ut som den gör så går hon rent och är väldigt rörlig.
Jag ska underhålla muskler och leder med massage och stretching fram till återbesöket för lederna om en månad. Det var med lite blandade känslor jag åkte därifrån, första tanken var "OJ!", oj så mycket på samma gång. Visst känns det jobbigt och ledsamt att hennes kropp sakta men säkert blir sämre men samtidigt såg det mycket bättre ut än jag vågat tro. Jag är så tacksam för att hon är så pigg och rörlig trots att hon är 7 år och varit aktiv tränings- och tävlingshund enda sedan hon var ung. Hon har aldrig hitintills gått på smärtstillande förutom efter operationerna och hon har simmats regelbundet. Rehab och friskvård for the win! Så ett litet tack skickas till Biceps Friskvård för hund som hjälpt mig att hålla henne i så fin form i alla dess år.
Talangträff och landskamp
Foto: Lena Löfroth
Efter många om och men, skador och hotspots så satte vi oss i fredags i bilen för att starta vår resa ner till Karlskoga och träff/landskamp med talangerna. För Joys och min del blev det inte så mycket träning och heller ingen landskamp eftersom hennes tass fortfarande inte är läkt men vad gör det när man får umgås med helt fantastiska lika sinnade människor en hel helg?
Helgen dominerades av regn och stora vattenplöar dränkte planerna. Lördagens tävling var upplägget lika som på VM vilket var väldigt intressant att se och en hel del hundar som fick problem med kantbanden. Något jag tar med mig till framtida träningar med Joy. Alla ekipagen kämpade på ruggigt bra trots att det regnade fruktansvärt stundvis med en väldigt härlig support från utsidan ringen av övriga lagkamrater. Och vilken härlig känlsa, att få stå där och heja fram alla och jag kan bara tänka mig att få stå där inne på planen med dessa hejarrop i ryggen måste ha känts fantastiskt. På lördagkväll genomfördes prisutdelningen och efter en jämn fight slutade det med vinst för Sverige. Segrare i eliten individuellt blev Susanne och Edda, stort grattis till er!
På söndagen delades vi in i grupper för att träna med norskorna. Otroligt glad att Joy såg så bra ut och att det fanns en hård grusväg på sidan av planen som vi kunde träna på. Många bra tips, tankar och idéer fick vi med oss från den träningen. Ny tanke om vittringen och tugget testar vi nu och det verkar som att det ger resultat redan. Fjärren vågade jag testa att någon höll i tassarna på henne och det svarade hon superbra på och gjorde så snygga skiften och lika så några nyagamla tankar om stadgan i zätat. Proppfull med motivation och inspiration efter helgen och jag längtar så efter att få börja träna moment igen. Men först tar vi två veckors total vila i väntan på återbesök hos veterinären. Den som väntar på något gott...
Helgen avslutades med att Susanne & Edda, Jenny & Ayla, Vanessa & Flame och Mia & Lyxa blev uppkallad till spetsgruppen. Grattis och lycka till!
Efter detta var det dags att säga hejdå till alla och med en viss klump i halsen tackade Joy och jag för oss. Nästan 1 år har vi fått möjligheten att vara en del av talangtruppen och jag är både tacksam och glad att vi fått vara en del av en fantastisk grupp med människor och hundar. Vilken sammanhållning och vilken kunskapsbas. Nu ska vi istället fokusera på att Joy ska bli frisk igen och låta det ta den tid den tar att komma tillbaka i tränings- och tävlingsform igen. Att dessutom få avsluta detta år med fina ord från ledningen när jag tackade för oss kändes underbart och förhoppningsvis kan vi komma igen längre fram. Tack för att ni i truppen har gjort denna tid så bra! <3
Ungdoms SM i ord
Min fina vapendragare! <3
I fredags åkte Diva och jag ner till Ultuna och Uppsala för årets Ungdoms SM. Först ut var det veterinärbesiktning och anmälan, Diva gick igenom veterinärbesiktningen utan problem och jag som varit så orolig att hon skulle börja löpa. Diva var anmäld till rallylydnad mästarklass och elitlydnad. Lydnaden var vi egenlitgen inte klar för men jag kunde inte låta bli att anmäla oss när vi väl var uppe i den klassen. Att få tävla ett U-SM i elitlydnad kändes helt fantastiskt med DEN hunden. För som vi har slitit för att överhuvudtaget ha tagit oss dit. Att en dag tävla elitlydnad med Joy däremot känns som en självklarhet och inte som Diva en dröm. Hur som helst, rallylydnaden gick på lördagmorgon klockan 8 och vi hade startnummer 1. Banan passade oss, mycket byten och inget språng. Diva gick samlat under större av den men fick för sig att hoppa över en skylt och hamnade framför mig och skällde som protest ;) De kostade oss dessvärre en hel del poäng och sedan en nosning i honnören (fan att jag inte bad dem starta klockan 5 sekunder senare för då hade vi slutat på samma poäng som 3:an). Vi slutade 4:a vilket jag är mycket nöjd med och att vi höjde våra poäng från förra helgens rallytävling.
Otroligt fina foton som Åsa Lundberg har tagit på mig och Diva under söndagens elitlydnad.
Lydnaden gick i två ringar och under båda dagarna. Jag hade som sagt inga förhoppningar på att vi skulle ta oss speciellt långt eftersom vi inte alls har helheten som behövs plus att hon aldrig tävlat i två ringar eller med den här typen av störning i eliten. Vi hade när vi kom ner till U-SM enbart tävlat en elittävling och då bröt vi efter x-antal nollor. Vi gick ut som startnummer 9 av 11 på lördagen i stekhet värme. På platsmomenten fick vi 9 sitt (tittar runt) och 8 på platsen (dk). I ring 1 var det zätat, rutan, inkallning och slutligen fritt följ och i ring 2 var momenten fjärr, apportering med dirigering, vittring och hopp.
Zätat: 7 poäng (sätter sig inte och lägger sig inte)
Rutan: 7 poäng (slingrar sig till rutan och busigt avslut)
Inkallning: 5 poäng (dk ligg, stannar ej inom 3 meter och dk ligg)
Fritt följ: 7 poäng (sitter ej i halter, dk fot, sitter ej i stegförflyttningarna)
Fjärr: 0 poäng (dk ligg, lämnar platsen)
Apportering med dirigiering: 0 poäng (många dk och tar mitten apport)
Vittring: 5 poäng (går över flera gånger, tugg och tempo)
Vittring: 5 poäng (går över flera gånger, tugg och tempo)
Hoppmetall: 0 poäng (långsamt gripande, dk och hoppar ej tillbaka)
Poängen säger dock inte allt och trots många nollor så är jag nöjd med hur Diva klarade det. Rutan har varit ett ständigt problem och det är inte många tävlingar hon har klarat den. Fria följet var inte speciellt bra och vi har mycket kvar där innan vi är på en nivå som jag är nöjd med. Däremot så är jag otroligt glad att vi fick till ett så långt ff utan att hon plogade som hon gjorde på sista tävlingen och att hon höll igenom hela. I fjärren har vårt gamla problem med för mycket dragning framåt kommit tillbaka så det är jag som inte varit tydlig i träningen på slutet. Apporteringen med dirigeringen såg hon en rallylydnadsskylt som stod på planen och tog sikte på den MEN jag fick tillbaka henne till kon och skickade om på apporten. Hon tog då mitten men belönade jag henne massor för att hon gick på min dirigering. Vittringen är jag supernöjd med! Trots en ynka 5 i protokollet. Det låg långt in i programmet och så trött som hon var då är jag så glad att hon gick ut och tog rätt pinne. Vittringen har varit vårt svåraste moment och vilken tid vi har lagt ner på det i vinter/sommar och äntligen gav det resultat. Nollan på metallen är ett problem som kommit tillbaka till följd av att jag inte hållit efter det ordentligt.
Tävlingen på söndag bröt vi, några resultat fick vi dock med oss. 10 på sitt i grupp, 9 på plats (dk ligg) och en 5:a på dirigeringen. Den där 5:an är en av de bästa betygen för helgen. Som vi har slitit med just de momentet under sommaren, Diva har blankt struntat i mitt stå och haft tunnelseende på apporten och sprungit förbi konen. Efter att ha traglat ordförståelse och tänkt om i belöningen så verkar det äntligen ha gett resultat. Diva stannar bortifrån mig med sikte på mitten apporten. Jag gör ett dk och säger Diva för att få henne att vända sig innan jag gör dirigeringen och hon tar RÄTT apport. Segerdans på det!
Så poängmässigt var det en riktig skittävling men så många guldkorn och så många framsteg. Som jag skrev tidigare, hade det varit Joy som tävlat i elitklassen hade jag inte på långa vägar varit nöjd över resultatet men med Diva är jag det. Dessutom var det så häftigt att få tävla Diva som var uträknad för länge sedan med sina framben i både mästarklass och eliten som 7-åring. Jag nöjt under hela tiden vi var inne på tävlingsplanen och kunde inte sluta glädjas åt hur långt vi tagit oss med de förutsättningar vi har. 2009 tävlade vi vårt första U-SM och då med ett silver i lydnadsklass 1 med poäng 193.5 och 194 och 5 år senare får vi gå ut och tävla elitlydnad. Jag är så tacksam för alla år vi fått tillsammans och att vi åter fått uppleva ett helt fantastiskt U-SM.
Jag vill också passa på att tacka för ett grymt arrangemang och TACK till alla som varit med och bidragit till en fantastisk helg. Vi fick vara med och heja fram både träningskompisar och kompisar från talangtruppen som gjorde grymma rundor. Stort grattis till Vanessa & Flame till guldet i elitlydnad och Louise & Snipe till silvret! Det var så häftigt att se er ute på planen. Stort grattis till träningskompsiarna Jessica & Ellen till silvret i mästarklassrally och Lisabet & Mirra till guldet i HTM.
Nu tar Joy och jag nya tag med träningen och ser fram emot landskampen mot Norge (där vi ska heja fram Sverige till vinst och träna med norrmännen) och för Divas del ska vi nu satsa stenhårt mot det där championatet i lydnaden. Så mycket inspiration vi fått under helgen och bevis på att inget är omöjligt. Nu kör vi!
Sommarvärme
Det händer inte så mycket värt att skriva här nu när värmen tränger sig på oavsett tid på dygnet. Joy får inte bada pga av att havsbotten är av sand och mjuk och Diva kan inte av rusa som en dåre i vattenkanten för frambenen klarar inte det. Så istället är vi fast inomhus eller i skuggan på plattorna utan för huset. Denna vecka har jag dock fått chansen att motionera Linnéas Brynjar så kvällarna har tillbringats i stallet vilket har varit helt underbart.
Angående Joy så slängs jag lite mellan hopp och förtvivlan. Tillfrisknandet går i vågor upp och ner, vissa dagar bättre och andra dagar sämre. Så som det kan vara. Jag är innerligt tacksam över att hon med största sannolikhet kommer bli bra men ändå lite ledsen över att vi troligtvis inte kommer kunna fortsätta satsa på jakten som jag hade hoppats och längtat så efter. Men vi har lydnaden kvar vilket alltid har varit och är det jag satsar på.
Något som är desto mer positivt är Diva, än så länge har hon inte börjat löpa. *peppar peppar ta i trä* Så i morgon åker vi ner till Uppsala för U-SM. På något vis är jag rädd för att säga det, rädd att om jag längtar för mycket eller säger att vi ska starta så kommer det inte att hända. Men oavsett vad som händer så är Diva och jag på väg mot vårt 5 (!!) U-SM tillsammans. Jag kan inte vara mer tacksam över att vi har fått så många fina år tillsammans och att hon vid 7 års ålder tävlar både elitklass lydnad och mästarklass rally. Min älskade underhund!
