Att ha en hund med kroniska besvär

 
 
 
Diva är idag 8 år. 8 år är en relativt hög ålder med tanke på hennes gedrigra lista med besvär; FPC i båda armbågarna, OCD i båda armbågarna, en 3:a på ena armbågen och en 1:a på den andra, C-höfter och slutligen spondylos. Det har blivit många vändor till veterinären och simmet för att hålla henne vid god fysik så hon ska hålla. Ju äldre hon blir desto mer tydligat blir det att resans slut börjar närma sig, när veterinärbesöken blir tätare och de smärtstillande- och antiinflammatoriska behandlingarna blir mer frekvent. När hon inte längre drabbas av kraftig hälta som orsakats av att delar i leden lossnat utan istället konstanta difusa hältor. Det är hemskt att se, hemskt att det precis framför ögonen blir en försämring som ändå varit väntad under så många år. Att när man står hos veterinären och önskar av hela sitt hjärta att det finns en annan ny behandling, att om jag bara gjorde de där så skulle hon bli bättre. För oavsett hur länge jag bearbetat det faktum att hennes benen till slut kommer ge upp och att alla timmar som lagts ner på friskvård och rehab är tillräckligt även om jag kunnat göra mer så gör det ont. Dagens utlåtande av veterinären var att med tanke på hur armbågen känns och hur ont hon har så ska hon inte kunna gå, det är ett under att hon stödjer på benet så mycket som hon gör och att hon är så rörlig och fin. Visst känns det bra att höra att hunden är så pass fin och rörlig men samtidigt så ledsamt att hon har så kraftiga besvär och smärta som hon har. Naturligt började veterinären och jag prata om vilka alternativ det finns, eftersom en operation till inte är aktuellt så återstår bara smärtstillande behandling eller att låta henne somna in. Veterinären och jag bestämde att vi satsar på en ny rimadylkur på två månader och sedan återbesök för att se om det blir någon skillnad. Ger det inte önskad effekt så finns det tyvärr inte så mycket mer att göra. Det känns fruktansvärt hemskt att veta att de närmaste två månaderna kommer avgöra men samtidigt kan jag känna att jag gjort det jag kan för henne. Kan inte annat än känna en stor tacksamhet över det bemötande vi fick hos veterinären idag. Min bästa vän och träningskamrat som varit med i vått och torrt i många fler år än jag någonsin hade kunna hoppats på.

Långhelg

 
 
Hur härligt är det inte med långhelger? Helt underbart! Jag har hunnit med en del hundträning och såna där vill göra saker.  I torsdag var vi ner till Bergafjärden och tränade sök med vårt härliga gäng. Joy gick fint även om det var mycket roligare att vara kvar hos figg än att komma tillbaka till mig på stigen ;)  Hon blev snabbt trött men det var ganska varmt så jag tänkte inte mer på det. Stretchade henne som vanligt efter passet och tyckte hon kändes fin. Åkte till mamma och pappa för att hämta upp Diva som varit där under dagen och när jag släppte ut Joy var hon jättestel och stapplig på benen. Hon såg till och med halt ut :( Under fredagens ruskväder passade jag på att städa, massera hundar och laga matlådor. Joy såg fortfarnade riktigt dålig ut även om jag tyckte att hon inte var fullt lika stel som på torsdagskvällen. Det kändes verkligen som ett slag i magen, tyckte att hon hade blivit mycket bättre efter veckor med massage men icke.
 
Igår hjälpte mamma och pappa mig att köpa och frakta hem möbler till min inglasade altan och ny tv. Lite rallyträning med Diva hann vi också med. 
 
Idag började dagen tidigt då vi skulle upp till Härnösand för att tävla rally. Vi fick startnr 6 i mästarklass A och startnr 5 i mästarklass B. Idag var hon sådär perfekt som jag vet att hon kan vara. Dessvärre blev det en tung rumpa som förstörde i 360° och det resulterade i -10 poäng. Andra klassen var hon lite ofokuserad men gjorde det riktigt bra även där men jag strulade till det och ett i slag i hindret blev det också. Vi slutade hur som  helst 1:a i mästarklass A med 85 poäng och 2:a med 80 poäng i mästarklass B. Inga superpoäng men med tanke på hur fantastisk hon kändes så är jag mer än nöjd med tävlingen. 
 
Angående Joy nu då, det blir en strykning av nästa veckas lydnadstävling, i morgon ska ett urinprov lämnas in och troligtvis ett samtal ner till Redog för att boka en hältutredning på henne. Hoppas verkligen att vi kan få ordning på det här nu och att vi får veta vad det är som är fel. Under tiden får Diva vara stand-in på WT-kursen. Vilket kan bli väldigt spännande ;) 

Tänka om

 
 
 
Efter att ha fått en massa bra tips på hur man kan träna bort låsningar så har vi nu en plan för hur det ska gå till. Tack så mycket!
 
Tidigare har jag försökt eliminera allt som hon kan låsa sig på och tränat så enkelt som möjligt. Men efter gårdagens tävling så insåg jag att det inte fungerade speciellt bra. Hon låser sig i alla fall när hon inte förstår vad hon ska göra. Istället ska jag bryta ner saker och göra dem så tävlingsmässig som möjligt för att hon ska få rutiner i momenten. Dem ser ALLTID likadan ut. Jag ska vara ännu tydligare med förberedelseorden så hon vet vad vi ska göra och jag ska även lägga in ett slutord för momenten. 
 
Idag ställde jag upp en kon och tränade enbart konskick, ca 5 meter snett bakom konen la jag sedan ut vittringen för att hon skulle behöva sortera lite och lyssna men samtidigt behövde hon inte springa precis förbi konen. Gjorde det väldigt tydligt för henne och såg att hon tittade på konen först, gjorde bara om förberedelsordet och efter att jag såg att hon var samlad och fokuserad på pinnarna fick hon spring dit. Fungerde toppen! 
 
Jag hoppas att med lite mer rutin i elitmomenten så kommer hon också att släppa låsningarna. Så ett tag framöver tränar vi vidare på en nya stigen vi har upptäckt och se vart den leder. 
 
Nu är båda hundarna också anmäld till U-SM. Diva i elitlydnad och mästarklass rally och Joy i lydnadsklass 3 och i avanceradklass rally (får se om jag få till en mästarklass start innan U-SM). Det skulle vara så himla skönt att bara behöva lära sig en rallybana och så blir det lite mindre för arrangörerna att pussla med grenar och ekipage. Det blir Divas och mitt 5 (!) U-SM tillsammans, vi börjar bli lite gamla ;) Hitintills har vi kammat hem 3 andra platser och 1 tredje plats, drömma kan vi alltid göra om årets resultat.... ;) 

Debut i elitlydnad

 
 
 
Då var debuten gjord! Hade inga som helst förväntningar idag då vi inte tränat så mycket de senaste två veckorna. Startade ändå eftersom vi var tvungen att ha gjort en start i eliten för att kunna starta i eliten på U-SM. Så jag tänkte att vi kör så länge det känns okej. Platsmomenten gick toppen bortsett från ett dk på läggandet, hon låg kvar på vid uppsittet på de andra hundarna. Där hade jag redan vunnit högsta vinsten för dagen. Fria följet höll hon ihop riktigt fint trots att det var långt och hon brukar balla ur när språngmarschen är sent i programmet men hon klarade det. Jättenöjd trots dåliga poäng där. Zätat ställde hon sig på alla skiften, ops! Jag som skrutit så över att hon gör dem så fint ;) Inkallningen glömde hon att stanna men la sig fint. Hon nollade rutan då hon inte såg konen (lyssnade på vad jag sa) och lika så apporteringen då hon missade konen. Vi bröt senare eftersom det inte var någon mening att fortsätta. 
 
Summan av dagens tävling, som sagt jag hade inte förväntningar på ett bra resultat så det var ungefär som jag trodde att det skulle gå. Jag är nöjd att hon inte ballade ur allt för mycket och lyssnade när jag kallade tillbaka henne på konskicket. Däremot vet jag inte hur jag ska få till att hon verkligen ska lyssna på vad jag säger, som idag när jag skickade henne till konerna så springer hon lite hejvilt för att sedan komma på vid dirigeringen på apporterna att hon missat rutan och låser sig på den istället. Hon kommer oftast på att hon har gjort fel i efterhand och blir låst i den tanken och kan inte gå vidare. Tips mottages gärna! En annan erfarenhet jag fick idag var hur mitt röstläge påverkade henne under fria följet. Började med att använda ett ganska lågt och lugnt fot men kände att hon inte riktigt var med och fokuserad så jag bytte till ett ljusare och snärtigare efter ett tag och hon blev mycket mer uppmärksam. Däremot så finns risken att hon ballar ur om hon är på sånt humör och det blir överspel av "för glada" fotkommandon. Mycket att tänka på. Hur som helst är jag väldigt stolt över att vi kommit såhär långt, då jag aldrig trodde att vi skulle ta oss ända till eliten. Jag var ung och oerfaren när jag fick Diva och la en dålig grund och mycket stress i henne i kombination med Divas dåliga armbågar och stora motor har gjort att det är väldigt svårt att hålla ihop henne. Men som sagt, jag är väldigt stolt över att vi kommit såhär långt och allt slit vi lagt ner för att komma hit. 
 
Nu har vi ingen fler tävling inplanerad förrän U-SM i augusti så det blir att fundera på den och träna hårt under sommaren. 

Konsten att unna sig något

 
 
 
Med jämna mellanrum dyker det upp fb-statusar, blogginlägg och så vidare där vi (en aning generaliserande kanske) betonar att vi unnat oss något, det kan vara allt ifrån en bit choklad till en utlandsresa till prylar. Vi rättfärdiga vårt handlande med en prestation. Att vi till exempel har motionerat bra den dagen/veckan och kan "unna" oss efterätten eller att vi jobbat hårt under året och kan "unna" oss en utlandsresa. Ett samhälle som går ut på att vi ska förklara, rättfärdiga och kompensera saker som gör att vi mår bra. Att vi måste ha en orsak till varför vi väljer att kosta på oss själva någonting som verkar lite extra ordinärt tycker jag är både skruvat och fel. Inte konstigt att allt fler personer i samhället drabbas av bland annat ätstörningar i någon form när kompensation är en del av vardagen. Visst har det gått långt när en ätstörning utvecklats men det innebär till viss del samma sak, en kompensation för att äta.  En kompensation och ett rättfärdigande att få äta för att en annan handling har utförts som gör att man är VÄRD mat.

Jag önskar att konceptet unnan sig kunde försvinna, att vi istället kan njuta av saker utan att behöva kompensera och rättfärdiga dem. Att vi kan njuta av saker som får oss att må bra just för att dem får oss att må bra och ingenting annat. 
 
 

Att vända en dålig känsla till något bra

 
 
 
I fredags var det dags för Joy och mig att starta lkl III igen. I SPÖregn och +5 grader så var förutsättningarna inte toppen men varmt var det inte i alla fall. Vi fick startnummer 3 och var sist ut i klassen. Vi började med platssittningen och där reste hon sig återigen och ville följa med mig men satt sig (jävlaskitockså) vilket resulterade i en 0:a och platsliggningen fick vi 9.5 för att hon nosade lite. Var så frustrerad/ledsen/arg (jag vet att jag inte borde bli det) men när det fungerar på träning och det är andra tävlingen det händer. GAH! Tänkte inte gå in och göra några fler moment men hade några minuter på mig att fundera så jag stoppade in Joy i bilen. För samtidigt som jag inte ville gå in igen så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få tävlingemässigkommendering och bedömning av en SM-domare. Det är trots allt inte varje tävling jag får möjlighet att tävla för någon för första gången. Och fick jag riktigt bra betyg på resten av momenten kunde vi trots allt få ett första pris även om den chansen inte var så stor. Så ut med Joy för värmning. Som team gjorde vi nog vår bästa tävling någonsin. Jag var avslappnad, tänkte på hur jag gick och hur jag förhöll mig till henne och hon gjorde sitt bästa. Det resulterade i:

Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)

Sättande:10 poäng

Inkallning med ställande: 10 poäng 
 
Rutan: 10 poäng

Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)
 
Metallen: 8.5 poäng (tempo tillbaka)
 
Vittring: 0 (BRYTER)
 
Jag bröt vid vittringen då hon blev osäker i sorteringen även om hon tog rätt pinne först. 
 
Så summan av tävlingen, jag är väldigt glad att jag valde att gå ut ändå. Jag lyckades vända min dåliga känsla till något bra, släppte all nervositet och Joy fick visa vilken grymt bra hund hon är. Så otroligt häftigt att få dela plan med henne där ute i fredags. För att inte tala om att vi fick gå av plan med ett leende på läpparna och inte den dåliga känslan jag hade innan. Guldvärt!
 
Tar med mig erfarenheterna från denna tävling och tränar vidare på våra brister och utvecklingsområden men först ska jag njuta ett tag till! 

Fjärrdirigering- låsta framben eller låsta bakben?

 
 
Ett skitmoment när det inte fungerar. Jag har funderat fram och tillbaka med Joy, om jag ska göra om den helt och byta till låsta framben eller om jag ska höja kriterinerna och gå tillbaka till grunderna med låsta bakben. Vägt för- och nackdelar med båda varianterna mot varandra. Tittat på filmer med vardera varianter. Var inne på att jag skulle ha låsta framben först, eftersom hon är så lång i kroppen så tänkte jag att det skulle vara lättare, att det skulle falla sig mer naturligt för henne än låsta bak. Men så fel jag hade! Efter att ha testat med låsta framben insåg jag att hon inte alls vill sätta sig framåt, hon har ett starkt driv bakåt och det har hon egentligen alltid när hon sätter sig men att jag inte fått till det i själva fjärren. En annan sak som slog mig när vi testade med låsta framben är att hennes rygg blir mycket mer belastad med låsta framben. Hon är snabb och kvick för att vara en stor hund och det blir som en fjädring i ländryggen på henne från sitt-stå som jag inte får när hon har låsta bakben. Vilket gjorde valet ganska enkelt trots allt. 
 
Så istället för att träna om fjärren med låsta framben så har omträningen av låsta bakben börjat. Nu håller jag på att lära in ny teknik på stå-sitt där jag vill förskjuta vikten än mer neråt-bakåt än att bara fokusera på vikten bakåt som jag tidigare gjort. Samt in med extern belöning. Skam den som ger sig!

Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se. 
 
Hoppas ni får en trevlig Valborg!

Vi kom med!

 
Igår kom det ett roligt mail där det stod att Joy och jag kom med på en WT- kurs som Golden Retrieverklubben Medelpad ska ha. Det är relativt tomt på kursfronten då det kommer till jakt så jag är superglad att vi kom med. Ska bli så roligt att få lära sig mer om det. 
 
Så efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan tog jag med hundarna och leta reda på ett skogparti som övergick i en äng. Där sysselsatt vi oss med diverse övningar med dummiesarna. Började med minnesövningar och jag måste säga att det är roligt att se hur skärpt Joy är. Stensäker var enda gång oavsett vilken jag skickade henne på. Sedan gick vi vidare till dirigering och åt sidorna är hon riktigt säker men att skicka henne utåt är fortfarande svårt. Joy har heller inte speciellt svårt för terrängbyte vilket jag är väldigt tacksam för. 

Diva då, hon gjorde även om finnas minnesövningar och dirigeringen är svårare för henne än för Joy. Det är roligt att se hur olika de är. Diva har mycket enklare med inleveransen än Joy medan Joy har lättare för att jobba ute på fältet. Kom hem med två trötta och nöjda hundar vilker gjorde att jag med gott samvete kunde sätta mig och knåpa ihop det sista inför dagens kurstillfälle.

Hoppas du har en fin torsdag! 

Dags att slipa på högerhandlingen

 
 
I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där. 
 
En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy. 
 
Hoppas ni har en fin dag :)

Debut i lydnadsklass 3

 
 
I går var det dags för debuten i lydnadsklass 3 för Joy och mig. Det gick inte hela vägen fram men efter att ha sett på filmen är jag ändå nöjd med Joy. När vi väl var där på planen tyckte jag att hon kändes så osäker, ofokuserad och att hon inte alls tyckte att det var roligt men efter att ha sett filmen så är jag mycket mer nöjd. Att filma är verkligen ett bra redskap, både för att se hur det ser ut utifrån och styrkor/brister. Visst finns det mycket att jobba på fortfarande men de avdrag som framkom var saker jag redan visste var lite sämre.

Jag var så puckad att jag använde samma förberedelse ord på sittande i grupp som i sättande under gång (hur IQ-befriad får man vara?!), då förstår ni kanske hur otroligt nervös jag var? :P Det resulterade i att Joy följde med mig ett steg innan hon satt sig igen. Trodde att vi hade en nolla där men vi fick en 8:a. 
 
Övriga betyg: 
Platsliggning: 9.5 poäng, nos

Fritt Följ: 8.5 poäng, bibehåller ej front, sitter snett

Sättande: 10 poäng
 
Inkallning: 7,5 poäng, stannar mycket långsamt, tappar i tempo


Sändande med ställnade och inkallning: 8.5 poäng, nosar, sätter sig långsamt
 

Apportering och hopp över hinder: 0 poäng, utför ej momentet
 

Apportering metall: 7.5 poäng, tappar tempo
 

Vittringsprov och apport: 0 poäng, plockar i alla, dk, lämnar, tar lång tid. tuggar.
 

Fjärrdirigering: 7 poäng, går framåt, 5 positioner/skiften
 

Helhet: 7.5 poäng
 
Filmen tar slut precis innan hon tar vittringspinnen och kommer in med den. Hon var väldigt osäker där men kom in med rätt pinnen och det är jag jätteglad för. I övrigt så är jag nöjd med vår debut, det känns skönt att vi lämnat den bakom oss och blickar framåt. Vi tar med oss en massa saker/erfarenheter från detta och själv ska jag tänka på att gå saktar i fria följet, det ser ut som att jag är på väg någon stans med den farten :P 
 
Hoppas ni allesammans har haft en bra påsk! 

Övning ger färdighet

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.
 
 
Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!
 
 
 
Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 
 
 
Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 
 
Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 
 

Att hålla fast vid en tanke och plan

 
Nästa helg är det dags för Joys och min debut i klass 3, på självaste påskafton. Innan tävling brukar jag alltid gå in i en stress, allting ska bli bra, helst perfekt. En högre växel läggs i och vips så går träningarna åt skogen. Jag struntar i magkänslan för att istället göra allt så korrekt och snabbt som möjligt. För vi får ju inte skämma ut oss när vi väl står där på planen, vad skulle då alla andra tycka? I frågasätta vad vi gör där, att jag är en dålig tränare som kutat framåt alldeles för fort. Inför tävlingen nästa helg har jag försökt hålla fast vid mina tankar, lita på min magkänsla och inte rusa framåt. Jag har fortsatt i de steg som jag hade satt upp och inte försökt hoppa över något av dem för att de ska gå snabbare.
 
Igår var Linnea, Linda, Martina och jag på Matfors och tränade lite. Så mysigt att ha så många vänner som håller på med samma intresse. Jag försökte hålla mig till den plan jag hade. Jobba lite på våra ingångar på plan, Joy släpper efter ca 5 meter in i ff:et varje gång för att hon är ofokuserad och där blev det framsteg igår. Jippi! Det blev lite gott och blandat under träningen, några riktiga guldkorn (bland annat vittringen) sedan några mindre lyckade moment som inkallningen (då hon satte sig på ställandet). Diva hade bara guldkorn, rutan går bättre och bättre efter att jag lösgjort det lite, Zätat gick fin och lika så dir. apporeringen där hon trots 3 apporet valde rätt åt båda hållen och inte tog mitten. Otrolig lättnad! 
 
Direkt efter träningspasset igår kände jag inte alls någon lust att tävla, vi har så mycket detaljer som inte sitter och moment jag inte är nöjd med. Jag var rädd för att skämma ut oss, att vi går för fort fram men jag försöker vända på det. Nej vi kanske inte är klar, men vad gör det? Någon gång måste debuten göras, jag kan inte träna på alla störningar som finns i världen för att gardera mig. Det är de som är tjusningen med hundar också, det går alldrig att förutspå hur det kommer att gå. Så på lördag ska vi ha roligt, jag ska försöka göra min del på ett så bra sätt som jag kan och jag hoppas få visa upp en hund som älskar att jobba. 

Film från gårdagens lydnadsträning

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 
 
Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 
 
Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.
 
 
 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.
 
 
Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.
 
 
 
Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.
 
 
 
 
 
Ett litet lyckopiller som alltid gör sitt bästa! Diva gjorde några bra moment och dir. apporteringen går framåt även om det är långt kvar innan vi har ett färdigt elitklass program. Divas bästa moment för dagen var fria följet, var det bästa ff:et på väldigt länge och hon var så lugn och harmonisk. Lycka! 

Att tänka om

 
 
Efter mycket funderande och analyserande så har jag nog kommit en bit på vägen efter bottennappet här om dagen. 
1. Jag måste vara väldigt tydlig i mitt tonläge när jag kommenderar Joy, Diva är inte alls lika känslig.

2. Som jag skrev sist så ser Joys moment ganska bra ut men det ballar ur i helheten inte mycket men det är något som stör. Att hon gått från lågaktiv till högaktiv på kort tid har gjort att jag inte riktigt hunnit med och balansera belöningarna. Jag måste planera detaljbelöningarna med helhetsbelöningar bättre så hon klarar av att hålla ihop ordentligt. På sista passet jag tränade så använde jag mycket godisbelöningar och sparade leksaken till ett fåtal tillfällen och det verkade fungera. Det här med lydnadsträning blir svårare och svårare ju mer kunskap jag får ;)
 
 Ikväll har jag första tillfället på min tävlingslydnadskurs och det ska bli himla roligt att träffa alla ekipage. 

Funderingar


Foto: Jonna Eriksson
 
Det som är så roligt med hundträning är att hela tiden utvecklas, att små saker kan göra stor skillnad på ett resultat. Diva ändrade sinnesstämmningen i fria följet enbart av att jag drog bak mina axlar och gick mer på hälarna, dir. apporteringen blev mycket bättre efter att jag visade Diva med blicken vilken apport hon skulle ta eller Joys fjärr blev bättre när jag tog bort handtecknen. Små medel som ändå gör stor skillnad i resultat.
 
Under en längre tid har träningarna känns riktigt bra, Joy har gått från klarhet till klarhet och många problem har blivit löst under denna period. Hennes energi nivå har ökat enormt och det händer saker till höger och vänster numera. Med energin har det kommit en massor med spännande saker, problem i vissa avseenden då hon är på tok för hög i aktivitetet. Hon har bland annat börja studsa i fjärren, till en början nöjde hon med att göra väldigt distingta skiften men nu studsar hela hunden om hon ligger för högt. Det känns lite som att vi sitter fast, vi har stått och stampat lite på sammaställe och även om de flesta momenten går bra så är det en gnagande känsla i magen som säger att något inte stämmer. Något som stör. Jag måste nog lära mig att balansera henne i träningen, nu går hon som en tickande bomb och även om hon inte som Diva exploderar rätt vad det är så kommer det fram i slarv i momenten och överarbetening från hennes sida. Energin måste packeteras lite bättre tror jag minsann. 
 
Var iväg och tränade början till linjetag ikväll och där går det också framåt. En hel del "skräp" att träna bort men glädjen de har hon GARANTERAT. 

Let the chaos begin

 
 
Phu! Då är det dags att släppa lös flyttkaoset. Flyttkartonger och påsar står uppradad i lägenheten så jag får hoppa på tå för att komma fram. Hundarna har blivit inparkerade i ett hörn i sina bäddar och ser inte allt för missnöjd ut där de ligger och sover. Hoppar mellan flyttkartongerna och försöker vara smart och packa allt jag behöver högst upp i flyttkartongerna, inte alltid så lätt. Det känns lite konstigt, om mindre än ett dygn är vi utflyttade och lägenheten tom. 
 
Har fått bästa tänkbara uppladdning idag genom att först skicka in en forskningsplan (kursen sista uppgift) mitt på dagen, hallelujah! Vilket betyder att jag är skolfri ända till på måndag och slipper ha något skolarbete i helgen. En långpromenad med hundarna i skogen med solen lysandes ovanför huvudena på oss och kort lydnadsträning. Avslutade med en mysig pratstund hos Hanna med gott fika och bebisgos. Inte illa! 
 
Dags att återgå till flyttkartongerna. Trevlig helg allesammans :) 

Nervositet


Bjuder på en bild från fina Västerås med en snöbåge 
  
Jag har tre dagar kvar i lägenheten innan jag på lördageftermiddag flyttar ur den för att sedan tillbringa en vecka hos mamma, pappa och brorsan innan jag tar mina saker och flyttar in i huset. Jag har nog aldrig varit såhär nervös inför en flytt förut. Inte ens när jag flyttade ner till Västerås. Jag vet inte om det är för att det nu är mer permanent. Jag har inget planerat nästa steg, planen är slut efter juni då jag tar examen. En nervositet över det okända och över nya möjligheter som öppnar sig. Det känns kul och skönt att flytta och jag är helt säker på att det kommer bli bra där, för mig och hundarna. 
 
Förutom det är jag en aning nervös över att min lydnadskurs börjar till veckan. Det är min första kurs som jag ska hålla som instruktör. Samtidigt som det ska bli roligt att följa ekipagen under 8 tillfällen och se deras utveckling och självklart lära sig själv en massa under vägen. 
 
Idag har jag hunnit med en tur till frisören, bytt färg på håret och klippt det. Jag har någon form av hatkärlek till lugg och kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det inte. Men efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att klippa raklugg och testa det i alla fall några veckor tills de blivit så långt att jag kan ha den som sne lugg igen. Håret är nog bland det värsta när det kommer till beslutsångest, haha! Såhär blev resultatet i alla fall. 
 
 
 
Nu ska jag slänga mig ner i sängen för att sova så jag är pigg inför morgondagens 12-timmarspass på jobbet. Godnatt! :) 
 

Jaktträning

 
Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 
 
På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 
 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

Ju mer vi tränar desto mer tur har vi

 
 
Förkylningen börjar så saktiga släppa sitt grepp om mig, nackspärren är bort och enbart lite stelhet och ömhet är kvar. Tack och lov för i helgen ska jag hålla kurs i tävlingslydnad igen och då är det en fördel om rösten håller och lungorna är kvar i kroppen och inte har hostats ur ;) 
 
Hundarna ligger nu utslagna vid mina fötter och sover gott efter en härlig långpromand i solen och lite träning. Under de senaste veckorna har jag fokuserat på att träna upp balansen och styrka i mage/rygg på Joy så hon har fått balansera på allt vi stött på, från betongsuggor till stubbar/stenar/ träd. Vilken skillnad det blivit på hennes balans, idag balanserade hon på en smal stock; sitta, stå, ligga, gå och vända sig klarade hon av.
 
Så till lydnadsträningen. Det känns helt fantastiskt att äntligen kunna träna på snöfria gräsmattor. Vår hårda träning av tugget, vittring och metallen har gett resultat också. Idag klarade Joy en vittring på 15 meter (när hon var ganska slut i huvudet och kroppen) med fin sortering och utan tugg förutom lite precis vid ingången. Det känns så bra! Metallen vägrade hon ta fram till SM:et i somras men där fick hon syn på hennes systers metall och var självklart tvungen att ta den. Sedan dess har hon travat ut, stannat och tittat på den, tagit upp den och skrittat/travat tillbaka men idag så valde hon galopp in och ut. Hallelujah! Fjärren däremot blir jag snart tokig på! Joy har gjort stora framsteg men blir skiften ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg så blir hon för lång på stå-sitt skiftet och rör rumpan lite framåt, inte mycket men ändå. Har gått tillbaka till att stå närmare och verkligen inte släppa igenom några förflyttningar framåt, det är trots där det brustit, att jag inte hållit på mina kriterier ordentligt utan låtit henne "fuska". På't igen bara. Det är väldigt roligt ändå, att se alla framsteg, nog för att det finns mycket kvar att jobba på men det vi åstadkommit är ändå en bra bit längre än där vi började. Säger som Ingemar Stenmark:  Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.
 
Det är ungefär 5 veckor kvar till debuten i 3:an och jag måste nog ändå säga att det känns rätt bra. Fokuset framöver kommer framförallt ligga på helhetsträningen så hon orkar igenom ett helt program med de fina moment hon har. Nu åter till pluggandet innan vi ska bege oss ut i skogen för jaktträning ikväll :) 

Vägskäl

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!
 
Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.
 
En fantastisk bok som har gett mig en hel del när det kommer till kunskap om jaktträning. 
 
När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 
 
Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0