Vi kom med!

 
Igår kom det ett roligt mail där det stod att Joy och jag kom med på en WT- kurs som Golden Retrieverklubben Medelpad ska ha. Det är relativt tomt på kursfronten då det kommer till jakt så jag är superglad att vi kom med. Ska bli så roligt att få lära sig mer om det. 
 
Så efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan tog jag med hundarna och leta reda på ett skogparti som övergick i en äng. Där sysselsatt vi oss med diverse övningar med dummiesarna. Började med minnesövningar och jag måste säga att det är roligt att se hur skärpt Joy är. Stensäker var enda gång oavsett vilken jag skickade henne på. Sedan gick vi vidare till dirigering och åt sidorna är hon riktigt säker men att skicka henne utåt är fortfarande svårt. Joy har heller inte speciellt svårt för terrängbyte vilket jag är väldigt tacksam för. 

Diva då, hon gjorde även om finnas minnesövningar och dirigeringen är svårare för henne än för Joy. Det är roligt att se hur olika de är. Diva har mycket enklare med inleveransen än Joy medan Joy har lättare för att jobba ute på fältet. Kom hem med två trötta och nöjda hundar vilker gjorde att jag med gott samvete kunde sätta mig och knåpa ihop det sista inför dagens kurstillfälle.

Hoppas du har en fin torsdag! 

Övning ger färdighet

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.
 
 
Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!
 
 
 
Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 
 
 
Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 
 
Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 
 

Funderingar


Foto: Jonna Eriksson
 
Det som är så roligt med hundträning är att hela tiden utvecklas, att små saker kan göra stor skillnad på ett resultat. Diva ändrade sinnesstämmningen i fria följet enbart av att jag drog bak mina axlar och gick mer på hälarna, dir. apporteringen blev mycket bättre efter att jag visade Diva med blicken vilken apport hon skulle ta eller Joys fjärr blev bättre när jag tog bort handtecknen. Små medel som ändå gör stor skillnad i resultat.
 
Under en längre tid har träningarna känns riktigt bra, Joy har gått från klarhet till klarhet och många problem har blivit löst under denna period. Hennes energi nivå har ökat enormt och det händer saker till höger och vänster numera. Med energin har det kommit en massor med spännande saker, problem i vissa avseenden då hon är på tok för hög i aktivitetet. Hon har bland annat börja studsa i fjärren, till en början nöjde hon med att göra väldigt distingta skiften men nu studsar hela hunden om hon ligger för högt. Det känns lite som att vi sitter fast, vi har stått och stampat lite på sammaställe och även om de flesta momenten går bra så är det en gnagande känsla i magen som säger att något inte stämmer. Något som stör. Jag måste nog lära mig att balansera henne i träningen, nu går hon som en tickande bomb och även om hon inte som Diva exploderar rätt vad det är så kommer det fram i slarv i momenten och överarbetening från hennes sida. Energin måste packeteras lite bättre tror jag minsann. 
 
Var iväg och tränade början till linjetag ikväll och där går det också framåt. En hel del "skräp" att träna bort men glädjen de har hon GARANTERAT. 

Jaktträning

 
Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 
 
På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 
 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

Vägskäl

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!
 
Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.
 
En fantastisk bok som har gett mig en hel del när det kommer till kunskap om jaktträning. 
 
När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 
 
Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

RSS 2.0