Att träna två hundar

 
Efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan och eftermiddagen ute på promenad och lite träning med hundarna så sitter jag nu ihop kurad i soffan och dricker hallonte. I morse började vi en ny kurs i skolan, risk och riskkommunikation vilket känns som ett riktigt spännande ämne. Vi gick igenom hur vi människor värderar risker, risker som händer med hög frekvens men som riskerar i mindre skador förbi ser vi medan risker som sker med lägre frekvens men större skador är vi räddare för. Till exempel, risken att vara med i en bilolycka är större än att vara med om en flyolycka medan skadorna är mer varrierade i bilolyck medan det är väldigt få överlevande i en flygolycka. Ganska intressant att fundera över tycker jag. 
 
Promenaden med hunderna är som alltid ett trevigt avbrott i vardagen. Idag stannade vi och tittade på änder som fick för sig att slå sig ner 2 meter från våra fötter. Ni kan ju tänker er hur hundarna såg ut ;) Ögonen höll på att ploppa ur huvudet och nackarna blev 3 meter längre än vanligt. haha! Joy passade också på att kontrollera varje vattenpöl hon kunde hitta för att se om hon kunde stampa sönder isen på dem, blåsa bubblor i vattnet och äta upp isen. Tråkigt blir det inte att ha dem som promenadsällskap. 
 
Blev en kort träningsstund med båda två också, grannarna måste tro att jag är himla konstig då jag tränar hundarna att gå runt lycktstoplar på kommando. En intressant sak som jag har uppmärksammat är hur olika de är när de kommer till inlärning, att de har fallenhet för olika saker trots att de är samma ras. Jag trodde Joy skulle ha mycket lättare än Diva för att lära sig att gå runt saker eftersom jag har lärt Diva att springa till saker och inte runda dem och Joy är mycket mer "oförstörd" men så var det inte. Första träningspasset med Diva idag runt en lycktstolpe och hon satt det på en gång, utan problem. Jag ska bara se till att döpa det så hon förstår på kommando vad hon ska göra. Joy däremot har jättesvårt för det. Började med att försöka få henne att gå runt en väska, hon trodde att det var en nostarget och blev liksom fast där ute vid väskan. Jag testade runt lycktstople för första gången med henne idag och det verka fungera bättre men hon testade ett par gånger att använda även den som nostarget. Jag trodde att jag skulle tycka att en hund var roligare att träna än den andra men det kan jag inte säga att jag gör. De är så olika till sättet och framförallt Diva ställer stora krav på mig som förare vilket är så roligt. Det ger mig en utmaning medan det med Joy är klurig på ett helt annat sätt och gör att jag kan tänka mer på helheten och ha mer taktik och långsiktigt. Joy har tappat lite av sättande undergång under denna vecka då jag inte har tränat det så mycket, Diva däremot sätter zätat förvånansvärt bra. Fyfasiken vad roligt det känns att få träna för ELITEN. Får nog bli ett träningpass med Diva på klubben innan träffen med projekthundarna i morgon. Planen är att sätta ihop elitrutan och köra lite dirrigeringar med apporterna. Vilken möjlighet att få träna två hundar, en i klass 3 och en i elit, jag känner att jag utvecklas vid varje träningspass av det. Så roligt!
 
Nu ska jag ta och packa ner träningskläderna och bege mig ner till dansstudion för ett pass med street/hip hop. 

Träningstankar

Joy <3
 
Det hann inte ens gå 24 timmar innan det kliade i fingrarna så mycket att jag var tvungen att testa några elit moment. Zätat stod på schemat eftersom jag vet att Diva har lätt för just det men att vi inte har tränat det på ett tag. Bestämde mig för sitt-ligg-stå, sittet gick bra, läggandet och ställandet blev dock sitt båda två. Lägger ner Diva och funderar ett tag. Tänker tillbaka hur jag tränade in det och gör om det men säger då lick och stanna istället för ligg och stå. Vips så sitter det. Blandar skiftena hej vilt och hon sätter rätt VARJE gång. Det där med ordförståelse kan hon minsann om jag bara har rätt tonläge. 
 
Tränade lite vittring med Joy och hon börjar kännas riktigt säker. Hon har tagit rätt pinne i princip varje gång de senaste gångerna. Några träningspass till så ska jag ta och minska ner pinnarna till rätt antal och se om hon fortfarande klarar det. Har tränar sättande under gång i flera veckor utan att det verkar ha gått in hos Joy. Så fort jag inte längre hjälper henne så ställer hon sig. Vad gör jag för fel?! Jo, jag testade idag att byta tonläge även hos henne. Jag sa sitt ganska ljust och vips! Testade om det fungerade några gånger och det fungerade utmäkt. Vilken skillnad det kan bli på bara tonläge. Det går bra nu!
Eftermiddagen ska ägnas åt att lägga upp en träningsplan åt Joy för de här sista två veckorna innan talanglägret. Som jag längtar, det ska bli helt fantastiskt roligt att få åka ner. 

Ruggig höstdag

 
Hur man gör en grå och regnig dag bättre; Varm choklad med vispgrädde!
 
Vaknade i morse nåväl kanske inte i morse, men mitt på dagen med ruggig huvudvärk. Regnigt och grått ute gjorde att jag helst bara ville stanna kvar i sängen hela dagen. Detta är verkligen nackdelen med hösten, det blir grått, regnigt och mörkt. Tog mig i kragen och åkte i väg för att lämna en bok och tog sedan en tur förbi brukshundklubben på vägen hem. Till och med Tessietanten fick följa med idag. Efter en promenad i SPÖregn så ställde jag i ordning en plan för att träna Diva lite. Hon kändes mycket bättre än igår. Idag fokuserade vi på positionen i fria följet och det fixade hon mycket bra. Lite slarv i steg förflyttningarna bara. Hopp-apport fick vi till ganska bra också och hon valde till och med att hoppa tillbaka trots att jag kastade apporterna något snett. Rutan fixade hon på första försöket även om hon har en tendens att ställa sig utanför och sedan gick vi vidare till att köra till rut-placeringar istället. I fjärren var hon helst tyst idag och gjorde skiftena fint. 
 
 
 
Joy fick komma ut och träna lite också, några rut-skick fick de bli som avslutning men först lite hopp apport. Har tränat en hel del hopp med shaping för att hon ska tycka att det är roligt att hoppa åt båda hållen och sedan la jag till apporten och det såg riktigt snyggt ut. Bra gripande på andra sidan hindret. Tror det är en fördel att det blir hopp-apport för henne då vi får bort jakten och studsandet på vägen ut till apporten. Måste ta mig i kragen och fixa till hennes fjärr också. Testade Lena Löfroths metod men den har inte alls fungderat på henne, vilket den har gjort på Diva. Joy blir bara osäker och förstår inte vad hon gör för fel. Efter lite bollandet med Martina igår så kom vi fram till att hon nog inte förstår att hon ska vara kvar på samma ställe. Guld värt att ha människor att bolla idéer med, annars skulle man inte komma så långt. Så nu är det bara att backa bandet och göra rätt. 
 
Klippte av luggen en bit till och fixade en dip dye (mörk brunt hår med blonda toppar) för någon vecka sedan så här är en bild på hur det ser ut:
 
 
 
Trevlig helg allesammans! 

På villovägar

 
Har just skickat in en av skoluppifterna för denna vecka, är helt slut i huvudet efter att ha tillbringat varje ledig stund med dessa skoluppifter. Nu väntar en snabb tupplur och middag innan det är dags att ta alla saker och fara iväg till klubben för en kväll med projektekipagen. 
 
Efter helgens rallylydnadstävlingar har jag mer sug än vanligt efter lydnaden. Vi har nog varit ute på villovägar jag och hundarna. Jag är trots allt en lydnadsmänniska och trivs inte alls på rallylydnadstävlingar eller att träna det. Visst är det en rolig sport och jag kan se många fördel med att den finns och många som tidigare inte gjort något med sina hundar har kommit ingå å träna. Jag är glad att jag har testat det och det har gett mig en himla massa erfarenheter med båda hundarna men nu är vi åter på rätt spår igen. Det är lydnaden som jag tycker är kul och det är där jag trivs. Jag är så inspirerad och har sån motivation till att utveckla både Joy och mig i lydnad och nästa år hoppas jag kunna satsa mer på jakten med henne också.
 
Igår var jag och ett gäng glada träningskamrater iväg till Klass Arena och för att träna lite lydnad. Vilket upplyft för Joy från förra vintern. Så mycket som har hänt hos henne de senaste året. Igår var hon inte alls berörd av varken underlag, att köra fartmoment eller att hämta apporter intill väggarna. Störningsträningen i fria följer gick dessutom super. Passiviteten i buren fungerade också mycket bra, hon låg tyst och stilla hela tiden. 
 

Då är vi igång

 
Hemma igen efter en givande helg i Ö-vik på bruks/tävlingslydnads instruktörsutbildningen. Denna helg har vi varvat teori med praktik med mest fokus på belöningslek, följsamhet, aktivitetsnivå, shejping, kriterier, target och stadga. Att kunna variera belöningslekar är en stor fördel i träningen och jag inser såhär efter denna helg att både Joy och Diva är väldigt lätt belönade. Jag har jobbat mycket med detta även om jag inte har gjort det så strukturerat som de lär ut på utbildningen. Nästa steg i kursen är att hitta två projekthundar som vi ska jobba med vid 8 tillfällen, vilket känns superkul. 
 
I vår vardag ligger just nu fokus på nästa veckas tävlingshelg, 3 starter på 2 dagar. En start i lkl 3, en i avanceradklass rally och en i mästarklass rally. Veckan som kommer ska det fokuseras på de sista förberedelserna inför det. 
 
Ikväll är det slapparkväll som står på schemat och en sovmorgon i morgon så är vi nog på banan igen med sömnen ;)

Vi kom med i talangtruppen!

Du och jag <3
 

Igår fick vi beskedet att vi kommit med i talangtruppen i lydnad och får åka på talanglägret i Vårgårda i november. Fick läsa mailet fler gånger innan jag förstod vad som stod i det, var till och med tvungen att titta på deltagarlistan för jag trodde att de hade skickat den fel men icke vi kom med! Haha! ;) Och självklart var jag tvungen att fälla några glädjetårar också :P Hade aldrig vågat drömma om att vi skulle komma med. Upptäckte sent att inbjudan kommit ut och fick spela in filmen i spöregn eftersom det inte fanns fler dagar kvar, det gick det med. Så lycklig över att vi får denna möjlighet! Bästa pärlhunden. 
 
Inte nog med det så laddar vi nu för en helgens kurs för Lena Löfroth där jag ska vara åskådare. 

Konsten att tro på sig själv och hunden

 
Jag tror att när det kommer till träning och tävling kan skillnaden mellan att tro på sig själv och hunden eller att inte tro på sig själv och hunden vara det som avgör om någonting fungerar eller inte. När jag skulle börja med att träna in vittringen på Diva vintern 2009 så frågade jag alla runt mig hur de gjorde för att få det att fungera. Jag tyckte själv att momentet verkade svårt och trodde aldrig att vi skulle få till det. Tugget var något jag var väldigt rädd att få eftersom jag inte heller där visste hur jag skulle hantera det. Jag fick en hel del förslag på olika sätt att träna in momentet men trodde varken på metoderna eller att vi skulle klara av det, Diva är ju trots allt ganska högtempererad och har svårt att "byta läge" på energin. Jag försökte med metoderna men gav upp efter ett tag eftersom de resulterade i massa problem och hon förstod aldrig vad momentet gick ut på. Hon gick länge ut och plockade upp första bästa pinne eller letade bara godis och när det inte fanns något godis längre så plockade hon upp en pinne och kom till mig. När pinnen väl levererades så var det likt en hög med tändstickor eftersom Diva tuggade en hel del... I somras ändrade jag tanke, vi SKA fasiken fixa detta. Hur svårt kan det vara? Hittade en nygammal metod som jag trodde på och började träningen. Resultatet några månader senare är ett inlärt moment utan tugg, med bra tempo ut, noggrant letande och bra tempo tillbaka. Vi lyckades!
 
Everything is possible if you just believe!

Tänktänktänktänk

Lägger in en bild från helgens vandring i Borgafjäll. 
 
Lydnadsträning är fantastiskt roligt, detaljer såväl som helhet, samarbetet och glädjen. Det tar med sig med klass 3 momenten med Joy. Efter att ha tagit tag i att skriva träningsdagbok så har det blivit mycket lättare att hålla koll på åt vilken håll vår utveckling går och hur olika metoder fungerar. Just nu är det bara den där nedrans vittringen som ställer till det för oss. Den håller på att göra mig GALEN! Just nu går hon bara på synintryck och använder inte nosen alls. Hon är osäker och går på första pinne hon ser. Tänktänktänkt!! Ska börja om med vittringen och nogrant skriva hur det går för att upptäcka vart det går fel och förhoppningsvis så kan jag lösa det på så vis. Troligtvis (om jag känner mig rätt) så har jag gått för fort fram igen så det är bara att backa och se till att göra om och göra rätt. Längtar så till nästa helgs lydnadskurs då jag ska gå som åhörare för Lena Löfroth. Alltid lika roligt att få grotta ner sig i problem och lösningar från sidan och jag brukar alltid komma hem med en hel del inspiration  och nya lösningar. 

Trött hund

Trött Joy
 
Det har varit en givande vecka när det kommer till hundträningen. Både lydnad och sök har vi hunnit med och Joy går från klarhet till klarhet i söket. Trots ynka 3 träningpass med sökgruppen så har hon förstått vad det är som ska göras. Utan både vind och retning springer hon ut på ganska långt djup redan. Vi har börjat fila på klass 3 moment ordentligt nu. Testade vittringen för första gången på klubben idag och det gick riktigt bra. Nosade på de luktfria pinnarna för att sedan ta den rätta som låg några decimeter bakom. 

Länkade ihop hela klass 3 med Diva idag på träningen. Hon gick skapligt, framförallt fick hon inget frispel utan höll ihop och fortsatte jobba trots att hon fick tävlingsbelöning. Dock kom morrandet fram på apporteringen igen och hon slarvade rejält på fjärren. Blir till att träna det i veckan. Två glädjande moment var rutan (som hon återigen fixade utan att springa sina ärevarv) och vittringen. Hon tog rätt pinne :D Barnsligt lycklig över att det momentet verkar fungera *peppar peppar*. Vårt mål inför KM:et nästa helg är att vi ska ha en bra känsla och att hon inte ska självbelöna sig genom att springa sedan är jag nöjd, oavsett vilka poäng vi får med oss. 
 
Sista lediga dagen innan skolan börjar ska spenderas i sökskogen med ett trevligt gäng människor och hundar. Det är inte helt fel :) 

Hundaktiviteter i massor

 
Helgen har varit full med hundaktiviteter, regn och ömma kroppsdelar. Jag var i lördags tävlingsledare för lägre- och elitsöket och fick se en hel del duktiga ekipage. Kvällen spenderades på hästryggen och vilken härlig känsla att äntligen få rida igen. Leendet gick nog från öra till öra. Söndagen var jag tävlingsledare för appellsöket och några appellspår och så roligt att få se att de flesta ekipagen blev uppflyttad. Så roligt det är att vara på klubben när det är så mycket folk där. Vi hade runt 60 starter på hela helgen, i lydnad, sök appell-elit, lägre och elit spår och appellspår. Inte illa måste jag säga! Joy har fått tillfälle att rusa omkring en massa i skogen den senaste veckan då hon hjälpt mig att snitsla rutan till söket, vallat rutan och leta leger. Minst sagt nöjd hund!
 
Vi har hunnit med en hel del vittringsträning också. Efter att ha läst Hannas inlägg om vittringen så började jag använda vedhink för att få Joy (och Diva) att använda nosen istället för att gå på synintryck och i går skedde ett stort genombrott i träningen för båda hundarna. Joy valde för första gången att slå på nosen ordentligt istället för att plocka de synliga pinnarna först. Tacksamt är också att det går att berömma Joy när hon gör rätt sak och hon avslutar inte utan fortsätter med det hon håller på med. Diva däremot blir väldigt störd av det och tappar fokus istället. Vittringen är det svåraste av alla moment tycker jag. Jag har aldrig riktigt fått till det bra men nu känns det som att vi är en bit på väg även om vi har en lång bit kvar att gå. 
 
En sak som jag klurat en del på är Joys tvärnit INNAN rutan på tävlingen vi gjorde. Jag har tränat det efteråt och hon går in i rutan varje gång. Inte en tillstymmelse till att stanna innan. Men när vi var nere hos Sofie i Västerås hände det igen. Så nu är det bara att träna rutplaceringar så det heter duga. Men väldigt skönt att det visar sig på träning också och inte bara på tävling. Nu väntar en hel vecka med massor med träning framför oss, både jakt, lydnad och kanske till och med ett spår. 

Sammanfattning av sommaren

Här har det inte hänt så mycket på slutet. Mycket jobb och lite hundträning har det blivit under juli. Ska försöka sammanfatta det som hänt lite kort. I början av juli åkte jag ner till Göteborg och hälsade på Daniella en sväng, vi gick på stan, besökte slottsskogen, latade oss, åt pannkakor till frukost och hade det så bra som man kan ha det på sommaren. 
 
 
 
I slutet på juli debuterade jag och Joy i lkl 2 men en fantastisk känsla men tyvärr hamnade hon utanför rutan med 3 tassar vilket gav oss en nolla och därmed missade vi första priset. Samma kväll drabbades Joy av en ögoninflammation och har fått gå på kortison i 14 dagar vilket gjorde att vi fick stryka oss från U-SM. Diva däremot fick starta och hon gjorde en riktigt bra runda, även om vi missade på några skyltar. Hon hade en dag då hon satt ner rumpan väldigt fort och rättade in sig efter mig sedan, vilket ger -10 poäng för fel utfört moment. Men i övrigt var hon samlad och jag är väldigt nöjd med henne. Inga utsvävningar och alla hoppen klarade hon galant utan att skruva upp sig. 
 

Fina Diva med silvermedaljen och de fina priserna. 
 
På vägen hem från Stockholm passade vi på att stanna hos Sofie och hennes killar ett par dagar. Vi spenderade så mycket av vår tid utomhus och hann med både det ena och det andra. Väldigt mysigt och roligt att ses igen!
 
 
 
Myskväll hos Sofie med kladdkaka, hallon, glass, te och en film. 
 
 

Vi är (nästan) tillbaks

Efter att våren och början av sommaren har bestått av sjukdom, skola och jobb så har hundarnas muskler minskat en hel del. Trots att jag har försökt hålla igång Diva med simningar så har hon tappat en del muskler och framförallt i bakbenen. Så igår satte jag igång med att försöka bygga upp dem igen. Först blev det en koppelpromenad i kuperad terräng för både Joy och Diva och sedan fick de stå en stund på pilatesbollen. Viktmanchetterna ska åter användas på Diva igen och mer massage. Inte nog med det så hoppas jag att det snart bli en utbildning till fysioterpeut på hund och hundmassör. Så sommarens läsning kommer bestå av fysträning för hund och låt tassarna vila.  
 
Lydadsträningen har vi också kommit igång med igen. Joy får mest träna fart och lite fokus har jag lagt på högerhandlingen eftersom det snart är debut i avancerad klass för oss. Jag måste säga att det känns helt fantastiskt att vara tillbaks i den vanliga träningsrutinen. Nu saknas bara att jag ska hitta ett upplägg som både jag och Joy trivs med. Just nu känner jag mig en aning förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare även om jag har full koll på hur jag ska träna momenten, men det saknas en hel helts träning/ röd tråd genom träningen för att jag ska känna mig nöjd. Tåls att klura på!

Lydnads SM 2013

 
Hemkommen från en härlig helg i Falkenberg på Lydnads & Agility SM. Det är alltid lika kul att träffa alla hundvänner från olika delar av Sverige. Och jag blir så inspirerad och motiverad att träna när man ser alla duktiga ekipage. Nu är det hårdträning som gäller för mig och Joy så vi så småningom kan ta oss ut på tävlingsplanen igen. Det blev tyvärr inte så mycket bilder knäppt då vädret var lite halvtaskigt i alla fall på söndagen. Kan även tillägga att det är verkligen inte behagligt att sträckköra 80-90 mil till och från Falkenberg, det känns i kroppen efteråt. Jag ser helt klart fram emot att nästa års SM går i Sollefteå, mycket kortare resväg! 
 
Nästa vecka ska Joy göra sitt MH, jag ser verkligen fram emot det. Ska bli så kul att se hur den lilla pärlan reagerar. 
 
 
 

Betydelsen bakom tatueringen

Har hunnit med att ta min kandidatexamen och där med avslutat mina studier på Mittuniversitetet. Nu väntar en sommar med jobb och lite ledighet innan ett nytt äventyr väntar. 
 

Detta är en examenspresent från pappa. Lite svullen och röd är den men jag är så nöjd med den. Jag har länge velat göra denna tatuering och idag blev det verklighet. Jag vill att tatueringar ska vara personliga, att de ska betyda något för annars ser jag inte något värde i att sätta dem på min kropp. Divas tass var något betydelsefullt, något som ingen annan skulle kunna göra. För det är hennes avtryck. Hope är det många som har gjort och visst kan andra göra en lika dan och det finns säkert andra som har en likadan. Jag kan titta på denna tatuering varje dag, den kan påminna mig om att det finns hopp, om att ångest och annan smärta är övergående. (H)old (O)n (P)ain (E)nds. Det finns också hopp om en ljus framtid, hopp om ett liv utan anorexia och hopp om ett bra liv. När jag tittar på denna tatuering och är frisk vill jag komma ihåg vad jag kämpade. Men också att jag är tacksam över hur stark sjukdomen och den kampen gjorde mig och att den gjort mig till den person jag är. Jag har valt att placera den på vänster handled eftersom det är den hand som det går en ven från ringfingret till hjärtat. Det finns hopp oavsett vad det handlar om!
 

 
Det har hänt en del andra saker sedan sist jag skrev här. Joy har tagit sin sista godkända tävling i rallylydnad fortsättningsklassen. Titeln RLD F! Detta betyder att jag nu har anmält oss till Avanceradklass på U-SM i augusti. Bara att slita med höger handling fram tills dess och hoppas att det går bra. Vi har också fått besked om att vi kommit med på ett MH i juni. Det ska bli så roligt att några månder för sent äntligen få göra ett. 
 
Utöver det har jag tränat några lydnadspass och har kommit fram att det vi framförallt behöver fokusera en massa på är avslut (de blir oftast sne eller sega) och fart i vissa moment. Annars klarar hon mer eller mindre alla moment i klass 2 nu och vi har siktat in oss på en start i slutet på juli om allt går som jag har tänkt.
 
Idag fick jag bärnstenshalsbanden som jag köpt till Joy och Diva. Återstår att se om de fungerar eller inte, värt att ge det ett försök eftersom Diva blir så påverkad av fästingmedel. 
 
På torsdagmorgon åker jag, mamma, Joy och Diva ner till Falkenberg för att hejja fram duktiga lydnadsekipage på SM. Det ska bli så roligt att träffa alla de vänner och hundar man inte träffar mer än någon gång per år. Finns nog inget bättre sätt att spendera en ledig helg innan jobbperioden börjar. 
 

Glädje

Det var flera år sedan jag satte min fot på en agilityplan senast och det med Tessie som sällskap. Men idag var det dags igen, och denna gång med Joy som sällskap. Ett sånt där lyckorus for igenom kroppen och tankarna föll snabbt in på banbygge och hoppkombinationer. Värmde Joy lite på några hinder som stod uppställda, riktigt fin och följsam var hon även om hon inte tyckte att själva hoppen var så rolig än (men det kommer nog då hon förstår vad jag förväntar mig). Testade däcket och fy så äckligt det var, hua! Hon satte upp tassarna på det och tittade på mig och hoppade sedan ner. Hoppa igenom?! No way! Får nog bli lite mer träning på det. Tog balanshindren sist eftersom jag antog att hon skulle tycka att de var läskiga. Började med "balansen", inga problem, fortsatte med A-hindret, inga problem, gick vidare till "vippbrädan", som jag antog att hon skulle ha stora problem med eftersom den gungade men inga problem den heller. Det är verkligen helt underbart att få bli positivt överraskad på något som jag på förhand trodde att jag skulle få slita med men som visade sig vara Joys favoriter. Goa hund! Helt klart en träningsform vi ska testa fler gånger. 
 
Efter det blev det ett lydnadspass med Evelyn & Jackson och Linnea & Nikki. Måste säga att alla hundarna gick väldigt fint och så kul att ha någon att bolla idéer med. Joy gick förvånansvärt bra. Mycket energi och till större delen gjorde hon väldigt fina moment. En hel del att slipa vidare på men guldkorn fanns det med. Största problemet ligger nog hos matten ändå. Att jag inte kan sluta jämföra henne med Diva. De är helt olika hundar och ändå kan jag inte sluta att sträva efter Divas fart. Men varför?! Joy gör alla moment fint, visst trav behöver det inte vara men galopp i lagomt tempo. Det är inget måste att som Diva trycka plattan i mattan vid varje tillfälle som ges, då blir för det mesta bara fel och slams. Joy är lugn och metodisk och vi kommer komma väldigt långt på säkerhet och LAGOM fart. Nu återstår det bara att pränta in det i huvudet!

Sista april

Tänk att det redan är slutet av april, vart har denna månad tagit vägen? Vi har äntligen börjat vakna till efter vinterdvalan och idag gjorde jag, mamma och hundarna första jaktträningen sedan i höstas. Så underbart att se hur Joy har växt under vintern och linjetagen var verkligen superfina och lika så avlämnandena som var lite av ett problem förra året. Jag skickade ut Diva och Joy på ett konkurrenssök och oj vad Diva jobbade, Joy förstod inte riktigt men hämtade in några dummiesar efter att jag påminde henne. Tessie kämpade på och fick göra två linjetag, sedan vart det lite för jobbigt för henne. 
 

 
I söndag var jag och Joy med och hjälpte till på inträdesprovet för räddningshund. Så roligt att se alla duktiga ekipage, de flesta som vi fått möjlighet att gå på kurs med. Vill passa på att önska alla lycka till på räddningshundsutbildningen och hoppas att ni når hela vägen. 
 


I morgon skulle Joy och jag ha tävlat klass 2 men eftersom hon har haft väldigt dålig fart och känslan har inte varit riktigt rätt på slutet så har jag valt att stryka mig. Vi kommer istället att statsa på en hel del motion, jaktträning, så snart agilityhindren kommer upp så ska vi testa på även det och så blir det några rallylydnadstävlingar innan jag klurat ut en ny träningsplan. 
 
På lördag har vi avslutning på miljösökskursen som vi gått och jag kan inte vara nog tacksam över hur mycket det har hjälpt Joy att växa som hund. 
 
Tidigt på söndagmorgon/natt kommer jag och Jessica att åka upp till Nordmaling för att tävla rally. Joy ska förhoppningsvis starta sista gången i nybörjarklassen, Jessica och Ellen ska starta fortsättningsklassen och Diva ska starta i mästarklassen. Håller tummarna för att vi ökar på våra SM-poäng något Diva och jag. 
 

Träning + film

Idag fick jag med mamma till klubben som filmare och extra ögon. Otroligt viktigt och någonting som jag måste värdera högra framöver. Jag går som sagt annars mest på känsla när jag tränar men har ingen aning om hur det faktiskt ser ut. 
 
Diva skötte sig galant idag! Kan nog inte nämna någonting som jag inte är nöjd med. Hon var lugn, fokuserad och lyssna på alla mina hjälper så fint. Hon har mycket svårare för höger-fot fortfarande men det tar sig och hon anstränger sig för att det ska bli bra. Jag har fått ner henne på jorden och fortsätter det såhär så känner jag mig ganska lugn för hur nästa tävling kommer gå. 
 
Joy var väldigt på g när vi gick in på planen idag men sen blev hon mer och mer avvaktande, splittrad och osäker. Vi saknade fart i inkallningen (igen), läggande under gång var segt och osäkert, rutan var det dålig fart till  och hon galoperade inte med speciellt mycket tryck i stegen, hoppet var hon också osäker på och hade väldigt svårt för uthoppet idag (det brukar vara hennes parad moment). Dagens guldkorn finns på film här nedanför. Det är Joys fria följ som jag kände att hon gjorde helt okej även här kändes hon lite energifattig men efter att ha sett filmen känner jag mig väldigt nöjd med hur det ser ut. Det är första gången jag själv ser hur det ser ut, har aldrig filmat vårt fria följ förut så det blev en glad överraskning. 
 
 
Förklaringen till Joys osäkerhet och bristen i energi tror jag är pga att hon ska löpa när som helst. Så nu kommer jag gå tillbaka till grunderna och enbart göra roliga saker ett tag framöver. 

Grått och mulet

 
Gråa och mulna dagar avlöser varandra. Jag längtar mer än någonsin efter sol och värme. Snälla vår kom fort!
 
Träningen har legat lite i träda eftersom jag har haft en massa skolarbete att göra men nu måste det bli ändring. Joy är nämligen anmäld till en rallylydnadstävling och jag har även (brytit ihop och kommit igen) anmält Diva till en tredje mästarklasstävling i rally. Har gjort upp en ny plan för Diva och hoppas att den ska hålla. Jag såg just att Diva och jag finns med på kvallistan för rallylydnads-SM i år. Även om vi ligger väldigt långt ner så känns det lite inspirerande att faktiskt stå med över huvudtaget. 
 
Går just nu på nålar, Joy ska enligt beräkningarna börja löpa när som helst och vi har ett MH inbokat.... Så hon har några dagar till att spela på innan det blir för sent. Behöver jag säga att jag kolla om hon börjat löpa i pari och minut? Haha!! Håller tummarna att det ska komma igång snart och att vi kan göra vår efterlängtade tur ner till Skåne om några veckor. 

Lydnadsträning

Finaste Pärlan!!
 
När det var för en gång skull var fint väder ute och starx under nollan så fick kameran åka med på promanden. Jag har inte haft någon större lust att fota när det är -15 för fingrarna fryser så förfärligt, men idag kom ett litet sug så nedan finns några bild från dagens långpromenad. Utöver det så har Tessie-tanten varit till veterinären idag för hennes blodöra. Det tappades på blod och nu har hon ett fint blått bandage på örat och en luva på huvudet.
 
Jag och Hanna var och tränade på klubben igår, inte mycket till kvalitétsträning då det var närmare 2 dm snö på parkeringen vi var på. Men några inkallningar, lite apportering och fjärr fick det bli. Jag kan konstatera att Joy har MYCKET bättre fart där än i arenan. Så jag har bestämt mig för att inte starta henne på inomhustävlingen i mars som jag hade tänkt. Det känns dumt att få en massa avdrag på fart när hon har den utomhus. Så vi väntar helt enkelt tills tävlingarna kommit igång ute i april innan vi startar lydnaden. 
 
Efter helgens kurs har jag kommit igång med vittringen med Joy. Jag har valt att låta henne frysa med nosen på rätt pinne och än så länge går det väldigt bra. Jag har introducerat två pinnar till henne och hon väljer för det mesta rätt pinne direkt. Denna metod känns jättebra och jag hoppas verkligen att hon ska förstå den, det verkar så hittills i alla fall. 
 
Joy och jag har kommit med på en miljösökskurs som börjar på söndag. Så under 10 söndagar kommit vi att lära oss mer om markeringar, miljö och jag kommer lära mig att figurerar på ett bättre sätt. Vi kommer få testa på spännande miljöer så som rasmassor, trånga utrymmen, mörka utrymmen och annat skoj. Jag tror det kan vara väldigt nyttigt för min lilla fröken att testa på detta och jag hoppas hon ska tycka att det är roligt och att hon kommer växa som hund under denna kurs.  
 
 
 
 

Lydnadskurs

 
Jag tänkte att jag skulle försöka sammanfatta denna helg på något vis. Joy och jag fick möjligheten att vara med på helgkurs för Lena Eriksson. Jag hade inge som helst förväntningar på hur Joy skulle vara, vi har inte tränat så mycket under en helg och har aldrig gått kurs tidigare. Jag valde att fokusera på fria följet, läggandet och ställande, inkallning, stegförflyttningar, fjärr, rutan, apportering och hopp. Mycket hann vi med under helgen.
 
- Fria följet såg mycket bättre ut än det gjort tidigare och efter dagens pass kände jag mig riktigt nöjd. Hon höll fokus bra och hamnade aldrig för långt fram som hon har gjort tidigare.
 
- Läggandet och ställandet har vi lite problem med och även i helgen visade det sig att hon har svårt att skilja på dem. Så mer träning var för sig och mer tryck i läggandet.
 
- Inkallningen saknades farten åter igen, och jag har kommit fram till att det var för att hon tjuvade i starten för någon vecka sedan och jag gick tillbaka och satt om henne. Men efter att ha belönat några starter så blev det mycket bättre.

- Stegförflyttningarna såg himla fina ut, hon vinklar ut lite i backandet så där får vi träna mer. Jag fick även tips att påminna henne om ett fot i avsluten för annars hamnar hon lätt snett. Mycket att tänka på och väldigt bra att ha någon som tittar och ser dessa små missar.

- Fjärren måste vi få till ett mer distingt upp-sitt från ligg, men annars är jag otroligt nöjd med hur den ser ut. Stå-sitt skiftet gör hon mycket fint.

- Rutan är hennes paradmoment, hon älskar det och hon har gjort skicken klockrent. Jag fick hjälp med riktningskommando för att få det rätt bara.

- Apporteringen var det mest att fortsätta som vi gjort. Apporteringsinkallningar ska vi börja med för att hon ska få in farten.
 
- Hopp tränade vi lite igår med tasstarget på andra sidan hoppet och hon köpte det konceptet väldigt bra. 
 
Vi har även tränat platsliggning, ett moment jag är otroligt nöjd med. 3 minuters platsliggning med andra hundar och störning och Joy låg väldigt stabilt med hakan i marken. Så nöjd med de framsteget.
 
- En snabb tandvisning hann vi med också och den fungerade alla tiders trots att det inte gick nå vidare sist vi tränade. 
 
Desto mer Joy och jag tränar så inser jag vilken lättsam hund hon är. Lättlärd, förhållandevis oberörd av störningar och framförallt inte stressad. Efter att ha tränat två dagar går hon in med samma attityd och engagemang i slutet av dagen och vill jobba trots att hon är trött. Det är helt fantastsiskt att ha en sådan hund, och jag kan inte ösa nog mycket beröm över henne. Vid dessa tillfällen glömmer jag faktiskt bort att hon är ynka 16 månader. Hon är så stabilt och hon hanterar många situationer så som jag önskar. Kursen har varit givande och Lena har kommer med bra synpunkter och jag måste säga att jag gillar hennes tänk. 
 
Nu ska vi smälta lite av de vi fått med oss från helgen och sedan är det full fart framåt igen. Och så håller vi tummarna att det kommer ett löp snart så våra planer inte går i stöpet. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0