Efter mycket funderande och analyserande så har jag nog kommit en bit på vägen efter bottennappet här om dagen. 

1. Jag måste vara väldigt tydlig i mitt tonläge när jag kommenderar Joy, Diva är inte alls lika känslig.

2. Som jag skrev sist så ser Joys moment ganska bra ut men det ballar ur i helheten inte mycket men det är något som stör. Att hon gått från lågaktiv till högaktiv på kort tid har gjort att jag inte riktigt hunnit med och balansera belöningarna. Jag måste planera detaljbelöningarna med helhetsbelöningar bättre så hon klarar av att hålla ihop ordentligt. På sista passet jag tränade så använde jag mycket godisbelöningar och sparade leksaken till ett fåtal tillfällen och det verkade fungera. Det här med lydnadsträning blir svårare och svårare ju mer kunskap jag får ;)

 

 Ikväll har jag första tillfället på min tävlingslydnadskurs och det ska bli himla roligt att träffa alla ekipage. 

Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 

 

På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 

 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!

 

Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.

 

När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 

 

Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

 

På förmiddagen kom mamma hit med Tessie och vi gick en promenad på stigarna i närheten. Så roligt att Tessie som fyller 12 år i april fortfarande klarar av att gå långpromenader utan problem om än lite långsammare än resten av gänget. En supertant är vad det är! Mamma påpekade hur sprallig Joy har blivit på senaste tiden. Hon springer i full fart på ängar så snön yr, ser vaken ut i blicken och verkar ha energi till max. Det går igenom i träningen också, där hon har blivit mycket mer allert och älskar verkligen allt det jag presenterar för henne. Jag undrar vad det är som gjort att det blivit sådan skillnad. Foder bytet? Massagen som rätade ut en del i kroppen på henne? Konditionsträningen vi har gjort? Simningen? Det nya träningsupplägget? Många faktorer som säkert spelar in på förändringen i attityd och energi hos den lilla damen. Det kännsl helt fantastiskt, så glad att hon äntligen visar sitt "riktiga" jag och inte den pensionärshund som hon varit tidigare ;) Hon har helt enkelt blivit lite wild and crazy och jag älska't!

 

Något annat vi pysslat med är att träna in inkallningssignal och stoppsignal inför jakten och det har gått förvånansvärt snabbt att lära Joy dem. Nu gäller det bara att vi ska ligga i med resten av signalerna själva jaktträningen också så vi kan komma till start så småningom. Vi var ute och tränade lite förra veckan och taggad var nog bara förnamnet för Joy, hon höll på att krypa ur skinnet när hon såg att vi hade dummiesarna med oss. Haha! Däremot blir det inget U-SM i jakt för oss i år då jag har fått dygnspass då. Menmen, vi får sikta på nästa år istället. 

 

Jag passade på att anmäla Joy till en klass 3 tävling också, lika bra att göra det innan jag ångrar mig och fegar ur. Det känns bra att ha ett mål att sträva efter och sedan får vi se hur det går, det känns roligt att få ett kvitto på hur vår träningar har gått och jag ska fokusera på att jag ska göra en bättre tävling än jag gjorde i Tierp och på talanglägret. 

 

Reflekterar över gårdagens träning och vilka guldkorn vi tar med oss hem. Efter träningen i förrgår var jag inte alls sugen att träna något igår men jag har tur som har en fin träningskompis som peppar. Mina hundar gick så jäkla fint i förrgår men jag strular till det. Att jag aldrig lär mig att enough is enough?! Så frustrerande att jag inte kan se saker i de situationer jag är utan inser det efteråt.

 

Hur som helst, gårdagensträning gick toppen och hundarna skötte sig återigen fint. Slätade ut några frågetecken angående Diva efter lite funderingar. Ibland känns det som att det inte alls kommer vara något problem med att starta henne, hon kan alla moment ganska hyfsat, är relativt öppen i huvudet och lyssnar när jag kommenderar henne, vilket hon inte alls gjort tidigare. Men så dyker det upp de där låsningarna, hon fastnar i tanken och kan inte bryta det. Som igår när vi skulle köra elit-rutan, skickade henne till kon och det fungerade bra, kommenderar rutan och hon springer rakt ut och runt i cirklar. Gör om några gånger och trots minnesbilder och korrekta utföranden så låser hon sig med jämna mellanrum. Det är svårt för det lilla spretet att bryta mönster. Hennes beteende påminner lite om vallarnas låsning på saker fast att hon låser sig inte på saker utan i ett tankemönster. Det är vid såna tillfällen jag blir så osäker på om vi någonsin kommer komma ut på en elittävling. Jag har en plan på hur vi ska försöka lösa det, mycket back to basic övningar blandat med länkningar och förhoppningsvis så kan vi få till det. Skulle vi aldrig komma till start så kan jag inte vara nog tacksam över hur mycket denna hund har lärt mig, jag har blivit en så mycket bättre hundtränare tack vara henne. 

 

- Träningsplanen för Divas låsningar
- Joys fjärr

- Divas zäta

- Joys rutskick (tjuvråttan låg kvar i rutan trots flera kommenderingar)
- Joys hopp-apport

 

 

 

 

 

Gårdagseftermiddagen tillbringades i ett ridhus som tävlingsledare på en lydnadstävling, många fina ekipage fick jag se från första parkett. Jag blir alltid så sugen på att tävla när jag tittar på lydnadstävlingar trots att jag varje gång jag anmält till tävling och står där är så nervös så jag håller på att dö. Tittade lite extra på de ekipage som tävlade 3:an eftersom det är där Joy och jag ska starta. Jag är väldigt bra på att peka ut vad det är vi måste träna på innan jag känner att vi är redo vilket gör att jag i princip aldrig känner att vi är redo för det finns alltid mer saker att träna på. Men efter att ha sett tävlingen igår känner jag mig riktigt taggad på att få komma ut på tävlingsplanen igen. Visst har vi moment som vi måste slipa lite mer på men hon känns säker på alla moment! Tittade igenom momentinventeringen för någon vecka sedan och bara där har det gått framåt enormt. 

 

För att glädjas åt småsaker så kunde Joy gå med vittringspinnen hela 2 meter utan tugg idag! Från att inte ens ha hunnit hålla i den tidigare så sitter hon still med den utan problem samt kan gå med den korta sträckor. Glädje! Sorteringarna går riktigt fint de med, vi gjorde 4:a stycken efter promenaden idag och alla satt klockrent utan att hon smakade på andra pinnar och utan tugg vid de få stegen till avlämnadet. 

 

Inne tränar vi en hel del på att Joy ska plocka upp och bära föremål, det kan vara allt från pennor, lypsyler, fjärrkontrollen till tv:n, min klocka osv. för att hon inte ska tycka att det är så jobbigt med metallen. Än så länge har det gått riktigt bra. Hon tycker att det är roligare och roligare även om hon tycker att vissa saker är lite äckliga fortfarande. 

 

Vi körde en länkning med klass 3 ff, sättande, inkallning och sedan belöning i rutan här om dagen. Jäklar va bra hon gick. Så roligt att se att hon håller med tanke på hur det såg ut i höstas då hon inte alls klarade flera moment på rad utan att tappa både fart och motivation. De bådar riktigt gott i den fortsatta träningen. 

 

 

Avslutar inlägget med några rader om den helgkurs i tävlingslydnad jag hade förra helgen. Det är väldigt roligt att få möjlighet att vara instruktör och analyserra, fundera, se framsteg och glädje. Att få tänka utifrån ekipagets förutsättningar och inte bara göra eller gå på känsla som jag i vanliga fall gör utan förklara och tänka efter vad jag själv gör och varför. En väldigt rolig erfarenhet som jag förhoppningsvis får möjlighet att uppleva fler gånger.

 

Bättre sent än aldrig kommer nu ett inlägg om Joy och mitt äventyr på Talanglägret nere i Smedjebacken. Att försöka beskriva den fantatsiska helg utan att missa något är som att försöka göra upp ett pimpelhål i asfalten. Nästan omöjligt. Det var en helt fantastisk helg nere i Smedjebacken! Ett gött gäng har vi omgivits av hela den helgen vilket har gjort att stämningen varit på topp hela tiden. Vad har vi då gjort i helgen? Jo, vi har pratat, tränat, tänkt och andats hund nästan alla timmar denna helg. Vi gick ut hårt på fredagkväll med information, presentation av varandra, planering av lördagens träning och teambuildning som hölls av spetsgruppen.

Lördagens fokus låg på fritt följ, vittringen och fjärren och sedan ett valfritt moment. Toppen med tanke på att både vittringen och fjärren är Joys och mina svåraste moment. Fria följet gick fint men vi måste fortsätta slipa på snea sättanden och halter. Vi fick ett bra tips på stegförflyttningarna så nu se de riktigt snygga ut :D Vittringen gick inte alls bra på passet utan Joy hade jättesvårt med störningen som var i hallen både av andra förare men också pga underlaget. Hon gick ut och började plocka in pinnar utan att använda nosen alls, till på köpet ganska stressad. Fick dock ett väldigt bra tips på tugget som vi har kört stenhårt med sedan dess och det blir mindre och mindre tugg. Vilken lycka! Som vi har kämpat med just den biten men fastnat på vägen och utvecklingen hade stannat av. Fjärren gick hon mycket framåt, var rörlig i sidled och framåt men tack vare finfina träningskompisar så fick jag supertips på den. Nu såhär två veckor senare när vi tränat på den metoden så rör hon sig knappt framåt, bara lite i stå-sitt ibland men hon är kvar på samma stället och fäller bakåt i stå-ligg skiftet på 10 meter. FYFAN va gött :D 

 

Söndagen var det dags för en minitävling på förmiddagen och sedan kedjning och störning efter det. Minitävlingen gick väl sisodär. Joy var ganska ofokuserad även i ff:et, apporteringen fick hon nå frispel på (tror jag aldrig har hänt??) och fjärren gick bra. Hon var dock med mig hela tiden vilket kändes roligt och hon tog mina tävlingsbelöningar riktigt bra. Störningensträningen och kedjningen på eftermiddagen gick fint även om jag insåg att hon är en riktig liten tjuvråtta när det kommer till inkallningen i rutan :P Även på söndagen en riktigt härlig grupp av träningskompisar. 

 

Det roligaste att se är vilket skillnad det var på Joy detta läger motför förra. Självklart ligger det en del i att hon inte var sjuk detta läger men vilket utveckling hon har gjort. Jag fick bekräftelse att mina tävlingsbelöningar fungerar, momentmässigt är hon mycket säkrare nu, mer fart har vi fått i momenten även om vi har en bit kvar där och uthålligheten har blivit mycket bättre! Hon har en härlig attityd och vill ständigt träna mer även om hon fick ge med sig och erkänna att hon var trött på söndageftermiddag ;) 

 

Som sagt, en helt underbar och fantastiskt givande helg! Mycket inspiration och tips har vi fått med oss och trevligt umgänge med andra likasinnade. Jag tar med mig både kanondelar och våra utvecklingsområden och tränar vidare. Just nu känns det som att inget är omöjligt, inte med den hunden! Ska bara se till så att jag hänger med och utvecklas och kan förvalta den fina pärlan jag har. I augusti är det landskamp mot Norge och målet tills dess är att fjärren och vittringen ska vara de moment som är våra styrkor. 

 

Är så lycklig, ända in i själen trots att det gått några veckor sedan lägret. Älskade pärlehund!

 

Hundarna har just blivit upphämtade av mamma eftersom de ska få tillbringa morgondagen hos mor och far medan jag jobbar långpass. Jag sitter i soffan, försöker skriva ner de sista raderna på uppsatsen som skulle vara klar för 2 veckor sedan och reflekterar över dagens lydnadspass med Joy. Så värst mycket träning har det inte varit på slutet men det lilla som varit har gett väldigt bra resultet. Våra stora svagheter eller brister momentmässigt är tugget på vittringen och fjärren. I början av Divas karriär hade vi stora problem med just fjärren, jag tog en vinter och fokuserade på den, accepterade inte dåliga skiften och vi gick från en 5:a på hösten till en 9:a på våren. Ett stort upplyft! Jag tänkte att jag skulle göra rätt med Joy från början och började med fjärren i klass 3 när hon var valp. Shejpade in skiftena och de var verkligen jättefina. Som ni kan se på en valpfilm nedan så tänkte hon bakåt i stå-sitt även om de inte var mitt fokus just då.

 

 

Dock fick jag inte alls till det när jag la in det som moment i träningen. Blev irriterad över att jag inte lyckades få till de där snygga stå-sitt skiftet ordentligt. Vi fastnade i att hon inte förstod mig och ett visst avstånd fungerade men längre gick inte. Tänkte om och har spenderat de senaste 3 veckor med att jobba med ALLA skiften i fjärren med biabädden som hjälp. Idag på promenaden så gick jag ut på 10 meter och gjorde alla skiften, perfekt satt den! Helt underbar känsla, vi har verkligen slitet med det momentet de senaste veckorna och nu fungerar det. Själklart ska det underhållas men nu förstår hon. Framöver ska vi lägga lite extra tid på tugget på vittringen som jag hoppas att jag kommer få bort när hon får bättre fart in. Har ni några tips på övningar för att minska tugg på vittringen får ni gärna säga till. :) 

 

Utöver lydnadsträningen så har Joy fått göra en hel del intervall-träning i uppförsbackar förutom viktmanschetterna de har på sig. Så snart förkylningen vill lämna min kropp så ska vi börja med skidåkning eller löpning igen, beroende på vad Joy gillar bäst. 

Idag har guldfisksyndromet gjort sig till känna igen. Några dagar träningsvila och visp så är allt som bort blåst, suck! Har velat fram och tillbaka över huruvida jag ska starta Diva på söndag eller inte men efter dagens träning är det inte så mycket att fundera över. Diva avskyr att åka bil och det är x-antal timmar i bilen för att vi ska ta oss ner till Uppsala och med tanke på träningen idag så är vi långt ifrån ett först pris. Vi som ekipage tjänar ingenting på att starta i helgen istället tränar vi och väljer att kommer igen senare i år. Starten i eliten har mer varit en dröm från min sida och jag har nog inte riktigt haft på mig de kritiska glasögonen när jag tittat på Diva och mig. Säker kommer jag nog aldrig känna mig när Diva och jag går ut på planen men lite mer rutin behöver vi nog. 

 

 

Träningen med Joy innehöll så många godbitar och var jag orolig innan så känner jag mig tämligen lugn nu. Att tagga henne på nästa moment ger verkligen sån effekt. Så häftigt att se. Jag längtar så efter att se vad detta år kommer erbjuda oss och de utmaningar som vi kommer ställas inför. Älskade pärla!

 

På dagens promaned så hittade jag en parkering med riktigt bra underlag, lite snö hade fryst fast på isen och det gick att gå utan att slå ihjäl sig. Jag passade på att träna lite lydnad med båda hundarna, måste passa på när tillfälle ges. Diva gick så otroligt bra idag, gjorde en inkallning med ställande och läggande eftersom ställandet har varit ett problem på slutet men idag satt det. I fria följet så gick hon riktigt fint också, hon överarbetade inte alls som hon gjorde igår. Avslutade med en fjärr och oj vad bra den var. Längtar till den dagen då Joys fjärr ser ut sådär. Ryser bara av tanken på dagens fjärr. Sån tid jag lagt ner på den fjärren och jag är så tacksam att jag inte gav upp utan kämpade på. Diva har verkligen mognat och med mer rutin i elit momenten så tror jag det kommer bli så bra. Efter 6 års vad som känts som evighets tränande så förstår hon rutan, vittringen sitter, tugget på vittring och apporter är nästan borta och tassandet på apporterna lika så. 

 

Joy då, hon gick också som en klocka idag. Började med ett fritt följ (ouppvärmd) för att se om jag fick fram positionsmissarna hon har haft men icke, hon gick nästan helt perfekt. Inkallningen var det lite dålig fart i så mina ihoprullade vantar fick agera leksak och då blev det mycket bättre. Fjärren avslutade vi med och där har stadgan verkligen kommit till sin rätt. Förut så for hon upp och ner och gjorde alla skiften bara jag hade sagt ett kommando men nu bibehåller hon rätt position med bra fokus. Bäst av allt var nog hennes svar på tävlingsbelöningarna, sån otrolig lättnad att jag äntligen hittat något som hon svarar på. 

 

De två senaste träningarna har verkligen gett mersmak och all den tiden jag lagt ner på vissa moment börjar visa sig. Hundträning, de gör mig glad ända in i själen. 

 

Precis som bloggen så har vi legat i dvala ett tag. Marken ute har och ser fortfarande ut som en skridskobana på sina ställen. Lite smått panik har jag haft eftersom jag hellre hade velat haft bättre förutsättningar för vår tävling nästa helg. Men det är det inte möjligt så är det inte. Jag är ändå väldigt glad över de stora framstegen vi fått. Joy har kommit igen till fullo och är sitt gamla jag igen, eller kanske till och med en uppgraderad version av sig själv. Hon fixar nu 3:ans vittring tävlingsmässigt och det är bara tugget som vi måste jobba lite mer på. Tävlingsbelöningar har jag funderat och jobbat en hel del på och jag tror jag fått något som fungerar nu men det ska bli spännande att se om hon köper dem på tävlingen.

Testade elitens vittring för första gången igår med Diva och den gör hon så mycket bättre än 3:ans, hon behöver anstränga sig mycket mer och det passar henne mycket bättre. Har fått ett kvitto på att hur jag jobbat med tugget på henne fungerar utmärkt då hon vid första vittringen igår kom in med pinnen utan ett enda tugg. *dansar en liten dans*

Fick hjälp av Linnea på dagens träning i Klass Arena för att klura ut hur jag ska få till Divas ruta, hon lägger sig nämligen vid konen och skäller om hon inte får godis vid den innan skicket till rutan och detta tips känns riktigt bra så jag hoppas att det löser sig. Har inget hopp om något första pris nästa helg för Divas del men eftersom jag inte har några direkta ambitioner med Diva (förutom championatet) så har jag inte så mycket att förlora och så länge hon visar glädje, vill jobba och håller ihop så är jag väldigt nöjd.

 

Nu ska jag ta och krypa ner i soffan med en kopp te och se på tv. I morgon ska jag inhandla en sen julklapp och tidig födelsedagspresent till mig själv, det är jag minsann värd ;)

Jag och hundarna har just kommit in efter en långpromenad och så fort jag satt mig i soffan hör jag hur blåsten tar tag i huset. Antar att stormen Ivar är påväg, över 30 meter per sekund kunde det blåsa ikväll/natt. Den tänkta träningen är inställd och hundarna och jag kommer spendera kvällen i soffan framför en film med tända ljus och te. Telefonen får sitta på laddning i fall strömen försvinner ikväll. 

Detta år är snart slut och jag har så smått börjat planera inför nästa år. En sammanfattning av detta år kommer jag lägga upp i helgen. Jag har med siktet inställt på nästa års tävlingssäsong satt igång fysträningen med Joy. Hon går numera med viktmanschetter på promenaderna och jag tycker hon har fått ett längre steg i traven när hon inte har dem. På söndag ska hon äntra simbassängen för första gången också. 

 

Fick mycket bra tips igår när jag frågade hur man får till bra stegförflyttningar på en hund som hoppar sm en groda. Det känns otroligt irriterande när fria följet i övrigt ser bra ut. 

Jag testade idag att gå skänkelvikningar åt sidan men snett framåt under gång utan halt först. Belönade sedan henne stående. Fortsatte och minskade stegvis förflyttningarna framåt men fortsatt med belöningsplaceringen långt fram. Fick efter några gånger tillbaka hennes parallella stegförflyttninga. Mycket tackvare rätt belöningsplacering denna gång. 

Tänk efter vart ni placerar er belöning, varför ni gör det och varför i den riktningen. Vilket beteende ni faktiskt belönar och vilka kriterier ni har för utförandet. Jag kan se såhär i efterhand att jag har belönat halterna/avsluten på tok för mycket och måste belöna hennes transport istället under ett tag. 

 

Här är en kort film på hur det såg ut först när hon hoppade och sedan när jag ändrat belöningsplaceringen lite. Det är bara ett fåtal repetitioner mellan de två delarna och de är långt ifrån perfekta men jag tror att det kommer bli ännu bättre med mer träning. Hon skuttar lite på slutet åt vänster men kriteriet för denna träning var att hon skulle förflytta sig stående och det uppnådde hon. Nästa steg blir fokus på att hon ska ha alla fyra tassar i marken. 

 

 

 

 

 

Snön har lagt sig som ett täcke över Sundsvall och gradantalet kryper neråt. I helgen har Joy och jag varit upp till Ö-vik för en träff med instruktörsutbildningen. Så mycket snö hade det inte landat där men däremot blåste det 14 meter per sekund när jag åkte över Höga Kustenbron på lördagmorgon och det var -12 grader i går morse. Isch! Kallt kan jag säga att det var. Nakenretrievern Joy frös som en tok i helgen trots täcke, jag som hade hoppats att vi skulle kunna testa på draget i vinter men med tanke på hur frusen om tassarna hon är så vette katten om det går. Ett försök ska jag dock ge det. En givande helg med många "aha", "just ja" och "hmm" har det varit. När jag kom upp till Ö-vik insåg jag att jag glömt mina block om projekthundarna hemma, skit! Vi skulle ju prata om dem. Aja, tänkte jag, får väl prata om det jag kommer ihåg eftersom jag trodde vi hade den riktiga examinationen vid nästa tillfälle. Pratade på om dem (läste igenom blocken hemma och såg att  jag hade pratat om det mesta som jag skrivit i dem) och blev efteråt medveten om att det va den riktiga examinationen. Ops! Det gick som tur var bra och alla vi som redovisade blev godkända. Kanske tur att jag fick reda på det efteråt, då slapp jag bli så nervös ;) Nu har vi bara två helger kvar innan utbildningen är klar och vi kan hålla kurs i tävlingslydnad/brukslydnad. Känns väldigt spännande, roligt och jag ser fram emot att få presentera detta sätt att träna för fler och jag tror att de som tycker att "lydnad är tråkigt och stelt" kan ändra sin uppfattning och självklart ser jag fram emot att få möta alla entusiastiska kursdeltagare framöver. 

 

Fick svart på vitt i helgen att för många repetitioner sänker Joy nått enormt. Jag måste verkligen bli bättre på att inte repitera saker flera gånger utan att jag talar om för henne hur nöjd jag är med det hon gör och läsa min hund. Att det kan vara så svårt fast att jag gått igenom det såååå många gånger :P Hon blir otroligt osäker när jag inte tala om att jag är nöjd med det hon gör utan bara gör det en gång till. Skärpning hos mig! Fjärren börjar ta sig och jag tror vi kommit framåt en hel del. Jag tror min strukturerade träning kring kedjning har gett resultat och jag upplever inte att hon blir lika osäker längre och inte lika frågande utan jag taggar henne istället på nästa moment nästan direkt vilket gör att hon får ett tänk framåt och belöningen blir nästa moment. Jag tycker det har hänt en hel del där faktiskt. Tidigare har jag känt att jag suttit fast lite i träningen, det blir mycket detaljer och sällan helhet men efter talanglägret och instruktörsutbildningen har jag blivit mycket bättre på att strukturera min träning och framförallt våga testa saker utanför min trygghetszon. Testade att baklängeskedja elitrutan med Diva och det fungerade alldeles utmärkt och jag tror det är en väg att gå. Jag har även lagt in mycket mer kedjning i hennes träning och hon tar det mycket bättre än jag upplevt att hon har gjort tidigare. Kan vi bara hålla i det så känns inte längre det där championatet som en omöjlighet. Det hänger på matten!

 

Så här års brukar motivationen tryta på grund av kyla, snö och mörker men jag har nog aldrig varit såhär motiverad och inspirerad att träna tidigare. Mina nuvarande 23 kvm är små men det går att få till en hel del träning när det inte är möjligt att vara ute. 

 

Det har dykt upp en möjlighet som jag inte riktigt tror att jag kan missa, än så länge är ingenting säkert så det får vara hemligt ett tag till men spännande känns det. 

 

 

Lyckas man få till ett träningspass på 23 kvm, fördelat på ett kök, en toa och ett rum är ingenting omöjligt. Utmanade Diva i fjärren och gick bakom en vägg och kommenderade skiftena. Inte ett ljud från hennes sida! Annars brukar hon muttra i skiftena stå-sitt och stå-ligg. Sedan gjorde vi några omgångar med de där supegoda små pinnarna. Dagens fokus var att inte tugga på dem, tugget som är Diva favorit del i hela momentet. Vi fick till det riktigt fint till slut och inget tugg alls. 

 

Joy fick börja sitt pass med "ta-i" övningarna med kamptrasan för att få igång henne lite och hon börjar bli riktigt snabb. Har fått modifiera övningen lite då Maria föreslog att man skulle dra bort trasan om hunden inte tog den tillräckligt snabbt men Joy har jag fått bygga istället, drog jag bort den så tog det ännu längre tid nästa gång och hon blev ännu mer osäker. Jag har peppat henne och berömt henne så mycket när hon väl tagit trasan och det har verkligen gett resultat. Så härligt att se! 
Joy fick också göra fjärren med fokus på skiftena stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker att det går framåt en hel del. Hon fällde sig ner utan att röra tassarna på stå-ligg och även stå-sitt såg väldigt fint ut. Har kommit fram till att jag inte ska ha något handtecken på skiftet från stå till sitt för då hoppar hon framåt. 

Även hon fick träna att enbart hämta en vittringspinne utan att tugga. Det gick från att hon mer eller mindre ha slaktat pinnen till att hålla den helt still på några få gånger. Heja heja!

 

I morgon väntar fin besök av mamma och Tessie som ska göra oss sällskap på vår långpromenad. Tessie-tanten blir nog glad över att få se lite nya ställen och för att inte tala om lycka att hon ska få åka bil ;)

 

 

Igår intog jag och sökträningsgänget Klass Arena för lydnadsträning. Så mycket tränat för Joy blev det inte eftersom hon äter medicin och inte får bli andfådd men lite platsliggning med kanon störning i form av pipleksaker och andra hundarna som tränade apportering med mera fick jag till. Hon skötte sig ypperligt! Testade vi lite vittring eftersom det var ett tag sedan vi gjorde den. Testade första gången med massor med pinnar och hon tog rätt direkt, med Andres ord ringandes i öronen från förra helgen "efter tre lyckade försök avancerar jag" så tänkte jag fasiken nu är det dags att gå ner till rätt antal pinnar. Plockade bort alla överflödiga men hade kvar dem i en ring och hon satt den med, la dem på rad och det fungerade också fint. Ett mycket lyckat träningpass med pärlan tycker jag och energin den är definitivt tillbaka :D

 

Diva fick stå för den huvudsakliga träningen igår och det hade hon inga problem med. Nu kommer jag ihåg varför det är så besvärligt att träna Diva, hon måste ha någon form av utvecklingsstörning (och det säger jag bara inte för att det låter roligt) för hon har verkligen så svårt att lägga ihop 1 och 1. Rutiner och mönster ska vara desamma för att hon ska förstå. Då kan ni tänka er hur svårt det är att bryta ett sånt mönster! Igår tänkte jag länka kon + ruta för första gången. Konen var utställd ca 2 m från en vägg och rutan var lagd parallellt med den väggen in i ett hörn. Jag skickar först Diva på konen och belönar massor där, sedan skickar jag henne mot rutan (där hon har varit med och lagt ut en tasstarget samt sprungit in en gång) men det kopplar inte. Hon springer runt i cirklar vid konen och gnäller. Det blev fel i huvudet. Det är svårt, rutan har hon sprunit till från en annan vinkel tidigare. Måste nog vara ännu tydligare med henne just i de momenten eftersom hon tycker att de är så svårt. 

 

Dagens skratt bjöd Diva också på då hon slängde sig ned och spelade död när jag la ner henne på platsliggningen, TVÅ gånger till och med. Haha! I övrigt så gjorde en ett grymt snyggt zäta och där kan hon verkligen sortera ut alla skiften utan problem. 

 

Denna dag ska tillbringas med skolarbete, städning och en promenad med hundarna innan jag får trevligt kvällsbesök av fina vänner.