Det var flera år sedan jag satte min fot på en agilityplan senast och det med Tessie som sällskap. Men idag var det dags igen, och denna gång med Joy som sällskap. Ett sånt där lyckorus for igenom kroppen och tankarna föll snabbt in på banbygge och hoppkombinationer. Värmde Joy lite på några hinder som stod uppställda, riktigt fin och följsam var hon även om hon inte tyckte att själva hoppen var så rolig än (men det kommer nog då hon förstår vad jag förväntar mig). Testade däcket och fy så äckligt det var, hua! Hon satte upp tassarna på det och tittade på mig och hoppade sedan ner. Hoppa igenom?! No way! Får nog bli lite mer träning på det. Tog balanshindren sist eftersom jag antog att hon skulle tycka att de var läskiga. Började med "balansen", inga problem, fortsatte med A-hindret, inga problem, gick vidare till "vippbrädan", som jag antog att hon skulle ha stora problem med eftersom den gungade men inga problem den heller. Det är verkligen helt underbart att få bli positivt överraskad på något som jag på förhand trodde att jag skulle få slita med men som visade sig vara Joys favoriter. Goa hund! Helt klart en träningsform vi ska testa fler gånger. 

 

Efter det blev det ett lydnadspass med Evelyn & Jackson och Linnea & Nikki. Måste säga att alla hundarna gick väldigt fint och så kul att ha någon att bolla idéer med. Joy gick förvånansvärt bra. Mycket energi och till större delen gjorde hon väldigt fina moment. En hel del att slipa vidare på men guldkorn fanns det med. Största problemet ligger nog hos matten ändå. Att jag inte kan sluta jämföra henne med Diva. De är helt olika hundar och ändå kan jag inte sluta att sträva efter Divas fart. Men varför?! Joy gör alla moment fint, visst trav behöver det inte vara men galopp i lagomt tempo. Det är inget måste att som Diva trycka plattan i mattan vid varje tillfälle som ges, då blir för det mesta bara fel och slams. Joy är lugn och metodisk och vi kommer komma väldigt långt på säkerhet och LAGOM fart. Nu återstår det bara att pränta in det i huvudet!