Jag har aldrig haft en sådan förarvek hund som Joy. Hon precis som alla hundar har hon sina styrkor och svagheter. Det tog lång tid för mig att övertala henne att tycka att fria följet är någonting som är bland det roligaste som finns men jag lyckades. Med denna hund har jag också fått möjlighet att följa hennes utveckling och det har varit (och är) en fantastisk sak att se. Hon tyckte länge att miljöer var jobbigt, som valp sprang hon runt med ragg över hela ryggen och svansen så fort hon lämnade tomten ;) Idag går hon själv fram till saker av ren nyfikenhet. På MH:t ställde hon tassarna på min axel för att våga nosa på overallen. Att ha fått den relationen till en hund är helt fantstiskt och den utvecklingen hon har genomgått. Jag lär mig fortfarande hur jag på bästa sätt ska hjälpa henne att växa, vi håller som bäst på att öka självförtroende i lydnaden och jag tror vi kommer framåt. Jag ska göra en satsning på jakten nästa år har jag bestämt mig för, jag tror det kan öka självförtoendet på Joy ännu mer för varje gång vi tar med oss dummiesarna ut i skogen så lyser det av glädje hos henne. Hon susar fram i skogen och jobbar både snabbt och effektivt. 

 

 

 

Jag fick här om dagen frågan hur jag tänker kring momentet fritt följ. När jag tävlade Tessie hade vi ett katastrof fritt följ, vi har till och med fått 0 på en tävling... När jag sedan fick Diva och hennes frambensproblem så var det ett moment som jag ville ha bra poäng på eftersom det är mycket teknik, hög koefficient och det sliter inte så mycket på henne. Det utvecklades snabbt till att bli ett favorit moment för både mig och hundarna. Problemet är att jag lätt hamnar i det berömda detaljträsket eftersom det är så roligt.

 

Det är svårt att försöka förklara hur jag tänker kring ett fritt följ då jag mest går på känslan när jag tränar det. Men jag har några riktlinjer och de är att det ska vara roligt att träna ett fritt följ, både för hund och förare. När hunden väl har lärt sig alla delar i ett fritt följ så tränar jag det i två delar, precision och uthållighet. I precisions träningen fokusera jag på position (plogning, pendling, luftning osv) medan jag i uthållighetsträningen enbart fokusera på att hunden ska hålla längre sträcka. Självklart har jag vissa kriterier i uthållighetsträningen som hunden ska uppnå men jag är inte lika petig i positionen då. Dessa två delar tränar jag separat även om jag måste erkänna att jag själv måste bli duktigare på att träna uthållighet med Joy. 

Det är några av de tankar som jag har med mig när jag tränar. Finns nästan hur mycket som helst mer att skriva men de får bli en annan gång :)

 

Ha de gött! :)