Nästa helg är det dags för Joys och min debut i klass 3, på självaste påskafton. Innan tävling brukar jag alltid gå in i en stress, allting ska bli bra, helst perfekt. En högre växel läggs i och vips så går träningarna åt skogen. Jag struntar i magkänslan för att istället göra allt så korrekt och snabbt som möjligt. För vi får ju inte skämma ut oss när vi väl står där på planen, vad skulle då alla andra tycka? I frågasätta vad vi gör där, att jag är en dålig tränare som kutat framåt alldeles för fort. Inför tävlingen nästa helg har jag försökt hålla fast vid mina tankar, lita på min magkänsla och inte rusa framåt. Jag har fortsatt i de steg som jag hade satt upp och inte försökt hoppa över något av dem för att de ska gå snabbare.

 

Igår var Linnea, Linda, Martina och jag på Matfors och tränade lite. Så mysigt att ha så många vänner som håller på med samma intresse. Jag försökte hålla mig till den plan jag hade. Jobba lite på våra ingångar på plan, Joy släpper efter ca 5 meter in i ff:et varje gång för att hon är ofokuserad och där blev det framsteg igår. Jippi! Det blev lite gott och blandat under träningen, några riktiga guldkorn (bland annat vittringen) sedan några mindre lyckade moment som inkallningen (då hon satte sig på ställandet). Diva hade bara guldkorn, rutan går bättre och bättre efter att jag lösgjort det lite, Zätat gick fin och lika så dir. apporeringen där hon trots 3 apporet valde rätt åt båda hållen och inte tog mitten. Otrolig lättnad! 

 

Direkt efter träningspasset igår kände jag inte alls någon lust att tävla, vi har så mycket detaljer som inte sitter och moment jag inte är nöjd med. Jag var rädd för att skämma ut oss, att vi går för fort fram men jag försöker vända på det. Nej vi kanske inte är klar, men vad gör det? Någon gång måste debuten göras, jag kan inte träna på alla störningar som finns i världen för att gardera mig. Det är de som är tjusningen med hundar också, det går alldrig att förutspå hur det kommer att gå. Så på lördag ska vi ha roligt, jag ska försöka göra min del på ett så bra sätt som jag kan och jag hoppas få visa upp en hund som älskar att jobba. 

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 

 

Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 

 

Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.

 

 

 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.

 

 

Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.

 

 

 

Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.

 

 

 

 

 

Efter mycket funderande och analyserande så har jag nog kommit en bit på vägen efter bottennappet här om dagen. 

1. Jag måste vara väldigt tydlig i mitt tonläge när jag kommenderar Joy, Diva är inte alls lika känslig.

2. Som jag skrev sist så ser Joys moment ganska bra ut men det ballar ur i helheten inte mycket men det är något som stör. Att hon gått från lågaktiv till högaktiv på kort tid har gjort att jag inte riktigt hunnit med och balansera belöningarna. Jag måste planera detaljbelöningarna med helhetsbelöningar bättre så hon klarar av att hålla ihop ordentligt. På sista passet jag tränade så använde jag mycket godisbelöningar och sparade leksaken till ett fåtal tillfällen och det verkade fungera. Det här med lydnadsträning blir svårare och svårare ju mer kunskap jag får ;)

 

 Ikväll har jag första tillfället på min tävlingslydnadskurs och det ska bli himla roligt att träffa alla ekipage. 

 

Det som är så roligt med hundträning är att hela tiden utvecklas, att små saker kan göra stor skillnad på ett resultat. Diva ändrade sinnesstämmningen i fria följet enbart av att jag drog bak mina axlar och gick mer på hälarna, dir. apporteringen blev mycket bättre efter att jag visade Diva med blicken vilken apport hon skulle ta eller Joys fjärr blev bättre när jag tog bort handtecknen. Små medel som ändå gör stor skillnad i resultat.

 

Under en längre tid har träningarna känns riktigt bra, Joy har gått från klarhet till klarhet och många problem har blivit löst under denna period. Hennes energi nivå har ökat enormt och det händer saker till höger och vänster numera. Med energin har det kommit en massor med spännande saker, problem i vissa avseenden då hon är på tok för hög i aktivitetet. Hon har bland annat börja studsa i fjärren, till en början nöjde hon med att göra väldigt distingta skiften men nu studsar hela hunden om hon ligger för högt. Det känns lite som att vi sitter fast, vi har stått och stampat lite på sammaställe och även om de flesta momenten går bra så är det en gnagande känsla i magen som säger att något inte stämmer. Något som stör. Jag måste nog lära mig att balansera henne i träningen, nu går hon som en tickande bomb och även om hon inte som Diva exploderar rätt vad det är så kommer det fram i slarv i momenten och överarbetening från hennes sida. Energin måste packeteras lite bättre tror jag minsann. 

 

Var iväg och tränade början till linjetag ikväll och där går det också framåt. En hel del "skräp" att träna bort men glädjen de har hon GARANTERAT. 

 

Förkylningen börjar så saktiga släppa sitt grepp om mig, nackspärren är bort och enbart lite stelhet och ömhet är kvar. Tack och lov för i helgen ska jag hålla kurs i tävlingslydnad igen och då är det en fördel om rösten håller och lungorna är kvar i kroppen och inte har hostats ur ;) 

 

Hundarna ligger nu utslagna vid mina fötter och sover gott efter en härlig långpromand i solen och lite träning. Under de senaste veckorna har jag fokuserat på att träna upp balansen och styrka i mage/rygg på Joy så hon har fått balansera på allt vi stött på, från betongsuggor till stubbar/stenar/ träd. Vilken skillnad det blivit på hennes balans, idag balanserade hon på en smal stock; sitta, stå, ligga, gå och vända sig klarade hon av.

 

Så till lydnadsträningen. Det känns helt fantastiskt att äntligen kunna träna på snöfria gräsmattor. Vår hårda träning av tugget, vittring och metallen har gett resultat också. Idag klarade Joy en vittring på 15 meter (när hon var ganska slut i huvudet och kroppen) med fin sortering och utan tugg förutom lite precis vid ingången. Det känns så bra! Metallen vägrade hon ta fram till SM:et i somras men där fick hon syn på hennes systers metall och var självklart tvungen att ta den. Sedan dess har hon travat ut, stannat och tittat på den, tagit upp den och skrittat/travat tillbaka men idag så valde hon galopp in och ut. Hallelujah! Fjärren däremot blir jag snart tokig på! Joy har gjort stora framsteg men blir skiften ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg så blir hon för lång på stå-sitt skiftet och rör rumpan lite framåt, inte mycket men ändå. Har gått tillbaka till att stå närmare och verkligen inte släppa igenom några förflyttningar framåt, det är trots där det brustit, att jag inte hållit på mina kriterier ordentligt utan låtit henne "fuska". På't igen bara. Det är väldigt roligt ändå, att se alla framsteg, nog för att det finns mycket kvar att jobba på men det vi åstadkommit är ändå en bra bit längre än där vi började. Säger som Ingemar Stenmark:  Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

 

Det är ungefär 5 veckor kvar till debuten i 3:an och jag måste nog ändå säga att det känns rätt bra. Fokuset framöver kommer framförallt ligga på helhetsträningen så hon orkar igenom ett helt program med de fina moment hon har. Nu åter till pluggandet innan vi ska bege oss ut i skogen för jaktträning ikväll :) 

 

På förmiddagen kom mamma hit med Tessie och vi gick en promenad på stigarna i närheten. Så roligt att Tessie som fyller 12 år i april fortfarande klarar av att gå långpromenader utan problem om än lite långsammare än resten av gänget. En supertant är vad det är! Mamma påpekade hur sprallig Joy har blivit på senaste tiden. Hon springer i full fart på ängar så snön yr, ser vaken ut i blicken och verkar ha energi till max. Det går igenom i träningen också, där hon har blivit mycket mer allert och älskar verkligen allt det jag presenterar för henne. Jag undrar vad det är som gjort att det blivit sådan skillnad. Foder bytet? Massagen som rätade ut en del i kroppen på henne? Konditionsträningen vi har gjort? Simningen? Det nya träningsupplägget? Många faktorer som säkert spelar in på förändringen i attityd och energi hos den lilla damen. Det kännsl helt fantastiskt, så glad att hon äntligen visar sitt "riktiga" jag och inte den pensionärshund som hon varit tidigare ;) Hon har helt enkelt blivit lite wild and crazy och jag älska't!

 

Något annat vi pysslat med är att träna in inkallningssignal och stoppsignal inför jakten och det har gått förvånansvärt snabbt att lära Joy dem. Nu gäller det bara att vi ska ligga i med resten av signalerna själva jaktträningen också så vi kan komma till start så småningom. Vi var ute och tränade lite förra veckan och taggad var nog bara förnamnet för Joy, hon höll på att krypa ur skinnet när hon såg att vi hade dummiesarna med oss. Haha! Däremot blir det inget U-SM i jakt för oss i år då jag har fått dygnspass då. Menmen, vi får sikta på nästa år istället. 

 

Jag passade på att anmäla Joy till en klass 3 tävling också, lika bra att göra det innan jag ångrar mig och fegar ur. Det känns bra att ha ett mål att sträva efter och sedan får vi se hur det går, det känns roligt att få ett kvitto på hur vår träningar har gått och jag ska fokusera på att jag ska göra en bättre tävling än jag gjorde i Tierp och på talanglägret. 

 

Reflekterar över gårdagens träning och vilka guldkorn vi tar med oss hem. Efter träningen i förrgår var jag inte alls sugen att träna något igår men jag har tur som har en fin träningskompis som peppar. Mina hundar gick så jäkla fint i förrgår men jag strular till det. Att jag aldrig lär mig att enough is enough?! Så frustrerande att jag inte kan se saker i de situationer jag är utan inser det efteråt.

 

Hur som helst, gårdagensträning gick toppen och hundarna skötte sig återigen fint. Slätade ut några frågetecken angående Diva efter lite funderingar. Ibland känns det som att det inte alls kommer vara något problem med att starta henne, hon kan alla moment ganska hyfsat, är relativt öppen i huvudet och lyssnar när jag kommenderar henne, vilket hon inte alls gjort tidigare. Men så dyker det upp de där låsningarna, hon fastnar i tanken och kan inte bryta det. Som igår när vi skulle köra elit-rutan, skickade henne till kon och det fungerade bra, kommenderar rutan och hon springer rakt ut och runt i cirklar. Gör om några gånger och trots minnesbilder och korrekta utföranden så låser hon sig med jämna mellanrum. Det är svårt för det lilla spretet att bryta mönster. Hennes beteende påminner lite om vallarnas låsning på saker fast att hon låser sig inte på saker utan i ett tankemönster. Det är vid såna tillfällen jag blir så osäker på om vi någonsin kommer komma ut på en elittävling. Jag har en plan på hur vi ska försöka lösa det, mycket back to basic övningar blandat med länkningar och förhoppningsvis så kan vi få till det. Skulle vi aldrig komma till start så kan jag inte vara nog tacksam över hur mycket denna hund har lärt mig, jag har blivit en så mycket bättre hundtränare tack vara henne. 

 

- Träningsplanen för Divas låsningar
- Joys fjärr

- Divas zäta

- Joys rutskick (tjuvråttan låg kvar i rutan trots flera kommenderingar)
- Joys hopp-apport

 

 

 

 

 

Gårdagseftermiddagen tillbringades i ett ridhus som tävlingsledare på en lydnadstävling, många fina ekipage fick jag se från första parkett. Jag blir alltid så sugen på att tävla när jag tittar på lydnadstävlingar trots att jag varje gång jag anmält till tävling och står där är så nervös så jag håller på att dö. Tittade lite extra på de ekipage som tävlade 3:an eftersom det är där Joy och jag ska starta. Jag är väldigt bra på att peka ut vad det är vi måste träna på innan jag känner att vi är redo vilket gör att jag i princip aldrig känner att vi är redo för det finns alltid mer saker att träna på. Men efter att ha sett tävlingen igår känner jag mig riktigt taggad på att få komma ut på tävlingsplanen igen. Visst har vi moment som vi måste slipa lite mer på men hon känns säker på alla moment! Tittade igenom momentinventeringen för någon vecka sedan och bara där har det gått framåt enormt. 

 

För att glädjas åt småsaker så kunde Joy gå med vittringspinnen hela 2 meter utan tugg idag! Från att inte ens ha hunnit hålla i den tidigare så sitter hon still med den utan problem samt kan gå med den korta sträckor. Glädje! Sorteringarna går riktigt fint de med, vi gjorde 4:a stycken efter promenaden idag och alla satt klockrent utan att hon smakade på andra pinnar och utan tugg vid de få stegen till avlämnadet. 

 

Inne tränar vi en hel del på att Joy ska plocka upp och bära föremål, det kan vara allt från pennor, lypsyler, fjärrkontrollen till tv:n, min klocka osv. för att hon inte ska tycka att det är så jobbigt med metallen. Än så länge har det gått riktigt bra. Hon tycker att det är roligare och roligare även om hon tycker att vissa saker är lite äckliga fortfarande. 

 

Vi körde en länkning med klass 3 ff, sättande, inkallning och sedan belöning i rutan här om dagen. Jäklar va bra hon gick. Så roligt att se att hon håller med tanke på hur det såg ut i höstas då hon inte alls klarade flera moment på rad utan att tappa både fart och motivation. De bådar riktigt gott i den fortsatta träningen. 

 

 

Avslutar inlägget med några rader om den helgkurs i tävlingslydnad jag hade förra helgen. Det är väldigt roligt att få möjlighet att vara instruktör och analyserra, fundera, se framsteg och glädje. Att få tänka utifrån ekipagets förutsättningar och inte bara göra eller gå på känsla som jag i vanliga fall gör utan förklara och tänka efter vad jag själv gör och varför. En väldigt rolig erfarenhet som jag förhoppningsvis får möjlighet att uppleva fler gånger.

 

Bättre sent än aldrig kommer nu ett inlägg om Joy och mitt äventyr på Talanglägret nere i Smedjebacken. Att försöka beskriva den fantatsiska helg utan att missa något är som att försöka göra upp ett pimpelhål i asfalten. Nästan omöjligt. Det var en helt fantastisk helg nere i Smedjebacken! Ett gött gäng har vi omgivits av hela den helgen vilket har gjort att stämningen varit på topp hela tiden. Vad har vi då gjort i helgen? Jo, vi har pratat, tränat, tänkt och andats hund nästan alla timmar denna helg. Vi gick ut hårt på fredagkväll med information, presentation av varandra, planering av lördagens träning och teambuildning som hölls av spetsgruppen.

Lördagens fokus låg på fritt följ, vittringen och fjärren och sedan ett valfritt moment. Toppen med tanke på att både vittringen och fjärren är Joys och mina svåraste moment. Fria följet gick fint men vi måste fortsätta slipa på snea sättanden och halter. Vi fick ett bra tips på stegförflyttningarna så nu se de riktigt snygga ut :D Vittringen gick inte alls bra på passet utan Joy hade jättesvårt med störningen som var i hallen både av andra förare men också pga underlaget. Hon gick ut och började plocka in pinnar utan att använda nosen alls, till på köpet ganska stressad. Fick dock ett väldigt bra tips på tugget som vi har kört stenhårt med sedan dess och det blir mindre och mindre tugg. Vilken lycka! Som vi har kämpat med just den biten men fastnat på vägen och utvecklingen hade stannat av. Fjärren gick hon mycket framåt, var rörlig i sidled och framåt men tack vare finfina träningskompisar så fick jag supertips på den. Nu såhär två veckor senare när vi tränat på den metoden så rör hon sig knappt framåt, bara lite i stå-sitt ibland men hon är kvar på samma stället och fäller bakåt i stå-ligg skiftet på 10 meter. FYFAN va gött :D 

 

Söndagen var det dags för en minitävling på förmiddagen och sedan kedjning och störning efter det. Minitävlingen gick väl sisodär. Joy var ganska ofokuserad även i ff:et, apporteringen fick hon nå frispel på (tror jag aldrig har hänt??) och fjärren gick bra. Hon var dock med mig hela tiden vilket kändes roligt och hon tog mina tävlingsbelöningar riktigt bra. Störningensträningen och kedjningen på eftermiddagen gick fint även om jag insåg att hon är en riktig liten tjuvråtta när det kommer till inkallningen i rutan :P Även på söndagen en riktigt härlig grupp av träningskompisar. 

 

Det roligaste att se är vilket skillnad det var på Joy detta läger motför förra. Självklart ligger det en del i att hon inte var sjuk detta läger men vilket utveckling hon har gjort. Jag fick bekräftelse att mina tävlingsbelöningar fungerar, momentmässigt är hon mycket säkrare nu, mer fart har vi fått i momenten även om vi har en bit kvar där och uthålligheten har blivit mycket bättre! Hon har en härlig attityd och vill ständigt träna mer även om hon fick ge med sig och erkänna att hon var trött på söndageftermiddag ;) 

 

Som sagt, en helt underbar och fantastiskt givande helg! Mycket inspiration och tips har vi fått med oss och trevligt umgänge med andra likasinnade. Jag tar med mig både kanondelar och våra utvecklingsområden och tränar vidare. Just nu känns det som att inget är omöjligt, inte med den hunden! Ska bara se till så att jag hänger med och utvecklas och kan förvalta den fina pärlan jag har. I augusti är det landskamp mot Norge och målet tills dess är att fjärren och vittringen ska vara de moment som är våra styrkor. 

 

Är så lycklig, ända in i själen trots att det gått några veckor sedan lägret. Älskade pärlehund!

 

 

Rätt va det är så händer det. I flera veckor har jag gått på halvfart, utan ork och en ständigt trött hjärna. Måsten som samlas på hög för ett senare tillfälle med mer energi. Idag däremot tog det fart på nytt. Besiktning av bilen i morse (UA, tack och lov!) och en himla massa skratt tack vare en väldigt underhållande besiktningsman. Energiboost nr 1! Studsade hem med ett leende på läpparna för att mötas av ett trevlig betyg på gårdagsens seminarium, som förövrigt enligt mig själv nog var den sämsta insatsen jag gjort under mina universitet utbildningar. Energiboost nr 2! Skrivit klart en kompletteringsuppgift som legat och skräpat i många veckor. Energiboost nr 3! Kokat alla mina 145 vittringspinnar inför helgen samt torkat 1 kg blodpudding. Energiboost nr 4! Efter att vi haft problem med vittringen på förra träningen så fick vi till några riktigt bra skick idag. Energiboost nr 5! Just nu sitter jag och tar itu med det sista korrigeringarna på en uppsats och sedan är alla "gamla" måste som lagts på hög borta. Energiboost x100! Tänka vad mycket det kan göra att bara bli av med såna saker som hängt över en, energitjuvar är vad det är. Jag har fått härligt upplyftande respons i form av förfrågningar på den tävlingslydnadskurs jag ska ha under våren. Dessutom åker Joy och jag till talanglägret i Smedjebacken på fredagmorgon vilket ska bli såååå roligt! Som vi längtar! Energiboost till max!

 

Dags att skriva klart uppsatsen och sedan kura ner i sig i soffan efter middagen med en kopp te och titta på några nya avsnitt av mina favoritserier. En toppen dag!

Hundarna har just blivit upphämtade av mamma eftersom de ska få tillbringa morgondagen hos mor och far medan jag jobbar långpass. Jag sitter i soffan, försöker skriva ner de sista raderna på uppsatsen som skulle vara klar för 2 veckor sedan och reflekterar över dagens lydnadspass med Joy. Så värst mycket träning har det inte varit på slutet men det lilla som varit har gett väldigt bra resultet. Våra stora svagheter eller brister momentmässigt är tugget på vittringen och fjärren. I början av Divas karriär hade vi stora problem med just fjärren, jag tog en vinter och fokuserade på den, accepterade inte dåliga skiften och vi gick från en 5:a på hösten till en 9:a på våren. Ett stort upplyft! Jag tänkte att jag skulle göra rätt med Joy från början och började med fjärren i klass 3 när hon var valp. Shejpade in skiftena och de var verkligen jättefina. Som ni kan se på en valpfilm nedan så tänkte hon bakåt i stå-sitt även om de inte var mitt fokus just då.

 

 

Dock fick jag inte alls till det när jag la in det som moment i träningen. Blev irriterad över att jag inte lyckades få till de där snygga stå-sitt skiftet ordentligt. Vi fastnade i att hon inte förstod mig och ett visst avstånd fungerade men längre gick inte. Tänkte om och har spenderat de senaste 3 veckor med att jobba med ALLA skiften i fjärren med biabädden som hjälp. Idag på promenaden så gick jag ut på 10 meter och gjorde alla skiften, perfekt satt den! Helt underbar känsla, vi har verkligen slitet med det momentet de senaste veckorna och nu fungerar det. Själklart ska det underhållas men nu förstår hon. Framöver ska vi lägga lite extra tid på tugget på vittringen som jag hoppas att jag kommer få bort när hon får bättre fart in. Har ni några tips på övningar för att minska tugg på vittringen får ni gärna säga till. :) 

 

Utöver lydnadsträningen så har Joy fått göra en hel del intervall-träning i uppförsbackar förutom viktmanschetterna de har på sig. Så snart förkylningen vill lämna min kropp så ska vi börja med skidåkning eller löpning igen, beroende på vad Joy gillar bäst. 

 

 

 
Film från dagens tävling

 

Idag har Joy och jag varit och tävlat nere på Tierps tävling i Storvreta. Tävlingen gick av stapeln i ett superfint ridhus med perfekt underlag. Joy och jag fick start nummer 2.

-Platsliggningen som jag var lite orolig över (mycket goa hästbajs dofter) men det gick fin fint med bara en liten nosning trots att hunden bredvid satt sig ganska snabbt. Inget rullande med bakdelen heller, väldigt nöjd.

 

- I fria följet kändes hon lite loj och jag tappade henne lite efter första sträckan, några snea sättanden blev det också men i övrigt väldigt fint. Vi måste verkligen träna på de där raka sättandena. 

- Läggandet gick fin fint och här var hon minsann med.

- Inkallningen skuttade hon något på slutet men det har blivit mycket bättre.

- Rutan hamnade hon lite långt åt vänster och tappade lite tempo på slutet men jag är supernöjd ändå.

- Apporteringen som brukar vara Joys paradmoment gick inte alls som det brukar. Hon springer ut och klipper apporten men släpper den innan hon tagit ett ordentligt tag och gör flera omtag. Jag tror att det är för att apporten är tyngre än den vi är van vid och att hon får sand på apporten och/eller i munnen vilket i sin tur gör att hon får dålig fart in igen.

- Hoppet fixade hon galant!
- Fjärrdirigeringen blev det dubbelkommando på första uppsättet men annars gick det bra. 

Analysen av dagens tävling:
- Mer träning av fria följet och sättandena. 
- Mer distingta uppsitt vill jag ha eftersom hon halvsitter och det går ganska segt. 
- Mer träning på olika tunga apporter och apporter med olika tyngdpunkt. 

- Transporterna var mitt största fokus idag och hur hon hanterade tävlingsbelöningarna så känner jag mig lite kluven. Jag tycker inte att det känns som att jag får med henne mellan momenten men hon gör momenten fint och tappar inte arbetslusten och lägger ner. Så frågan är hur jag ska gå vidare med detta, hon jobbar på fint och tappar inte men jag får inte de gehör jag vill. Tåls att tänkas på. 

 

Poängen och kommentarerna blev följande:
Platsliggning: 10p
Fritt följ: 9p (ngt sent sitt, bra pos. mycket trevligt!)
Läggande: 10p (mycket bra!)
Inkallning: 7p (dk inkallning)
Sändande med stälande: 10p
Apportering: 5.5p (tveksamt gripande, släpper, tugg)
Fritt hopp över hinder: 10p
Fjärrdirigering: 8p (dk sitt)
Helhetsintryck: 10p (mycket trevligt ekipage glatt och bra kontakt!)

Totalt: 178p vilket räckte till vinst och första pris. Nu kan Joy titulera sig med LPII. 

 

Förutom de fina poängen så fick vi många fina ord av såväl domare som åhörare, alltid lika roligt. Väldigt trevlig och välorganiserad tävling dessutom. Min fina guldhund!

Idag har guldfisksyndromet gjort sig till känna igen. Några dagar träningsvila och visp så är allt som bort blåst, suck! Har velat fram och tillbaka över huruvida jag ska starta Diva på söndag eller inte men efter dagens träning är det inte så mycket att fundera över. Diva avskyr att åka bil och det är x-antal timmar i bilen för att vi ska ta oss ner till Uppsala och med tanke på träningen idag så är vi långt ifrån ett först pris. Vi som ekipage tjänar ingenting på att starta i helgen istället tränar vi och väljer att kommer igen senare i år. Starten i eliten har mer varit en dröm från min sida och jag har nog inte riktigt haft på mig de kritiska glasögonen när jag tittat på Diva och mig. Säker kommer jag nog aldrig känna mig när Diva och jag går ut på planen men lite mer rutin behöver vi nog. 

 

 

Träningen med Joy innehöll så många godbitar och var jag orolig innan så känner jag mig tämligen lugn nu. Att tagga henne på nästa moment ger verkligen sån effekt. Så häftigt att se. Jag längtar så efter att se vad detta år kommer erbjuda oss och de utmaningar som vi kommer ställas inför. Älskade pärla!

 

Större delen av dagen har passerat, första dagen på ett nytt år. Joy och jag firade in det nya året på bästa sätt med Sofie i Östersund där vi gått promenader, spelat sällskapsspel, ätit god middag, sett på film och tränat lydnad. Idag har vi hunnit med att gå en promenad med hundarna och ett kort lydnadspass innan Joy och jag satt oss i bilen för att köra hem igen. Väl hemma har vi passar på att ha kvalitets tid med en till promenad i skymningen och så körde vi igenom momenten i klass 2 inför tävlingen i helgen. Börjar känna mig skapligt nervös eftersom vi inte alls fått den uppladdning jag hade hoppats på. Nedans is som ska ställa till det. Nåväl kan ju alltid hoppas att jag har födelsedagstur med mig på söndag. 

 

 

 2014 ska bli ett bra år, förhoppningsvis inte lika händelserikt som 2013 och inte heller lika många djupa dalar, de har jag haft tillräckligt av för ett tag framöver tycker jag. Men skulle det det bli så, så vet jag att jag kommer klara det ändå för jag är mycket starkare nu än jag var för ett år sedan. För ett år sedan var jag på väg ner på botten och nådde den några få månader senare men jag klaradet mig igenom det och står stadigare på mina fötter än jag någonsin gjort. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv under 2013 och minst sagt nyttiga erfarenheter även om de var en hel del smärta. Så nu till 2014, det ska fyllas med många skratt, många trevliga stunder med fina vänner, massor med roliga hundträningar, ljusa sommarkvällar, spännande äventyr och en hel del annat också.

Gott nytt år mina vänner runt om i Sverige och jag hoppas ni får ett riktigt bra 2014! <3 

---

 

På dagens promaned så hittade jag en parkering med riktigt bra underlag, lite snö hade fryst fast på isen och det gick att gå utan att slå ihjäl sig. Jag passade på att träna lite lydnad med båda hundarna, måste passa på när tillfälle ges. Diva gick så otroligt bra idag, gjorde en inkallning med ställande och läggande eftersom ställandet har varit ett problem på slutet men idag satt det. I fria följet så gick hon riktigt fint också, hon överarbetade inte alls som hon gjorde igår. Avslutade med en fjärr och oj vad bra den var. Längtar till den dagen då Joys fjärr ser ut sådär. Ryser bara av tanken på dagens fjärr. Sån tid jag lagt ner på den fjärren och jag är så tacksam att jag inte gav upp utan kämpade på. Diva har verkligen mognat och med mer rutin i elit momenten så tror jag det kommer bli så bra. Efter 6 års vad som känts som evighets tränande så förstår hon rutan, vittringen sitter, tugget på vittring och apporter är nästan borta och tassandet på apporterna lika så. 

 

Joy då, hon gick också som en klocka idag. Började med ett fritt följ (ouppvärmd) för att se om jag fick fram positionsmissarna hon har haft men icke, hon gick nästan helt perfekt. Inkallningen var det lite dålig fart i så mina ihoprullade vantar fick agera leksak och då blev det mycket bättre. Fjärren avslutade vi med och där har stadgan verkligen kommit till sin rätt. Förut så for hon upp och ner och gjorde alla skiften bara jag hade sagt ett kommando men nu bibehåller hon rätt position med bra fokus. Bäst av allt var nog hennes svar på tävlingsbelöningarna, sån otrolig lättnad att jag äntligen hittat något som hon svarar på. 

 

De två senaste träningarna har verkligen gett mersmak och all den tiden jag lagt ner på vissa moment börjar visa sig. Hundträning, de gör mig glad ända in i själen. 

 

Precis som bloggen så har vi legat i dvala ett tag. Marken ute har och ser fortfarande ut som en skridskobana på sina ställen. Lite smått panik har jag haft eftersom jag hellre hade velat haft bättre förutsättningar för vår tävling nästa helg. Men det är det inte möjligt så är det inte. Jag är ändå väldigt glad över de stora framstegen vi fått. Joy har kommit igen till fullo och är sitt gamla jag igen, eller kanske till och med en uppgraderad version av sig själv. Hon fixar nu 3:ans vittring tävlingsmässigt och det är bara tugget som vi måste jobba lite mer på. Tävlingsbelöningar har jag funderat och jobbat en hel del på och jag tror jag fått något som fungerar nu men det ska bli spännande att se om hon köper dem på tävlingen.

Testade elitens vittring för första gången igår med Diva och den gör hon så mycket bättre än 3:ans, hon behöver anstränga sig mycket mer och det passar henne mycket bättre. Har fått ett kvitto på att hur jag jobbat med tugget på henne fungerar utmärkt då hon vid första vittringen igår kom in med pinnen utan ett enda tugg. *dansar en liten dans*

Fick hjälp av Linnea på dagens träning i Klass Arena för att klura ut hur jag ska få till Divas ruta, hon lägger sig nämligen vid konen och skäller om hon inte får godis vid den innan skicket till rutan och detta tips känns riktigt bra så jag hoppas att det löser sig. Har inget hopp om något första pris nästa helg för Divas del men eftersom jag inte har några direkta ambitioner med Diva (förutom championatet) så har jag inte så mycket att förlora och så länge hon visar glädje, vill jobba och håller ihop så är jag väldigt nöjd.

 

Nu ska jag ta och krypa ner i soffan med en kopp te och se på tv. I morgon ska jag inhandla en sen julklapp och tidig födelsedagspresent till mig själv, det är jag minsann värd ;)

Nu när jag sitter och tittar tillbaka på det gångna året så inser jag vad mycket om har hänt. Ett riktigt framgångsrikt år har vi haft även om det har varit upp och nedgångar på vägen. 

 

Vi började detta fantastiska år med en miljösökskurs vilket såhär i efterhand var bland det bästa vi kunde ha gjort. Så otroligt roligt som vi hade och vad Joy växte som hund av den kursen. Efter det har vi fortsatt träna vanligt skogssök vilket Joy älskar. 

MH:t nere i Skåne med alla kullsyskonen missade vi tyvärr eftersom hon bestämde dig för att börja löpa då men tog igen det vid ett senare tillfälle. 1:a på skotten blev det och super nöjd i övrigt. 

 

Tävlingsresultaten:
Vi tog de två återstående godkända resultaten i nybörjar klassen i rally (100p & 98p)
3 godkända resultat i fortsättningklassen (94p, 87p & 98p) 

2 godkända resultat i avancerad klass (77p & 83p)

 

1 första pris i klass 1 (165.5p med en 0:a på läggandet)
2 första pris i klass 2 (178.5p & 185.5p) 

Klubbmästare i lydnadsklass 2. 

 

 

En fin fin avslutning på detta år blev det när Joy och jag kom med på talanglägret i Vårgårda , vilken fantastisk möjlighet. 

 

Vilket år vi har haft! Hon är en helt fantastisk hund och jag ser verkligen fram emot nästa år och alla nya möjligheter. 

 

Fick mycket bra tips igår när jag frågade hur man får till bra stegförflyttningar på en hund som hoppar sm en groda. Det känns otroligt irriterande när fria följet i övrigt ser bra ut. 

Jag testade idag att gå skänkelvikningar åt sidan men snett framåt under gång utan halt först. Belönade sedan henne stående. Fortsatte och minskade stegvis förflyttningarna framåt men fortsatt med belöningsplaceringen långt fram. Fick efter några gånger tillbaka hennes parallella stegförflyttninga. Mycket tackvare rätt belöningsplacering denna gång. 

Tänk efter vart ni placerar er belöning, varför ni gör det och varför i den riktningen. Vilket beteende ni faktiskt belönar och vilka kriterier ni har för utförandet. Jag kan se såhär i efterhand att jag har belönat halterna/avsluten på tok för mycket och måste belöna hennes transport istället under ett tag. 

 

Här är en kort film på hur det såg ut först när hon hoppade och sedan när jag ändrat belöningsplaceringen lite. Det är bara ett fåtal repetitioner mellan de två delarna och de är långt ifrån perfekta men jag tror att det kommer bli ännu bättre med mer träning. Hon skuttar lite på slutet åt vänster men kriteriet för denna träning var att hon skulle förflytta sig stående och det uppnådde hon. Nästa steg blir fokus på att hon ska ha alla fyra tassar i marken. 

 

 

 

 

 

Snön har lagt sig som ett täcke över Sundsvall och gradantalet kryper neråt. I helgen har Joy och jag varit upp till Ö-vik för en träff med instruktörsutbildningen. Så mycket snö hade det inte landat där men däremot blåste det 14 meter per sekund när jag åkte över Höga Kustenbron på lördagmorgon och det var -12 grader i går morse. Isch! Kallt kan jag säga att det var. Nakenretrievern Joy frös som en tok i helgen trots täcke, jag som hade hoppats att vi skulle kunna testa på draget i vinter men med tanke på hur frusen om tassarna hon är så vette katten om det går. Ett försök ska jag dock ge det. En givande helg med många "aha", "just ja" och "hmm" har det varit. När jag kom upp till Ö-vik insåg jag att jag glömt mina block om projekthundarna hemma, skit! Vi skulle ju prata om dem. Aja, tänkte jag, får väl prata om det jag kommer ihåg eftersom jag trodde vi hade den riktiga examinationen vid nästa tillfälle. Pratade på om dem (läste igenom blocken hemma och såg att  jag hade pratat om det mesta som jag skrivit i dem) och blev efteråt medveten om att det va den riktiga examinationen. Ops! Det gick som tur var bra och alla vi som redovisade blev godkända. Kanske tur att jag fick reda på det efteråt, då slapp jag bli så nervös ;) Nu har vi bara två helger kvar innan utbildningen är klar och vi kan hålla kurs i tävlingslydnad/brukslydnad. Känns väldigt spännande, roligt och jag ser fram emot att få presentera detta sätt att träna för fler och jag tror att de som tycker att "lydnad är tråkigt och stelt" kan ändra sin uppfattning och självklart ser jag fram emot att få möta alla entusiastiska kursdeltagare framöver. 

 

Fick svart på vitt i helgen att för många repetitioner sänker Joy nått enormt. Jag måste verkligen bli bättre på att inte repitera saker flera gånger utan att jag talar om för henne hur nöjd jag är med det hon gör och läsa min hund. Att det kan vara så svårt fast att jag gått igenom det såååå många gånger :P Hon blir otroligt osäker när jag inte tala om att jag är nöjd med det hon gör utan bara gör det en gång till. Skärpning hos mig! Fjärren börjar ta sig och jag tror vi kommit framåt en hel del. Jag tror min strukturerade träning kring kedjning har gett resultat och jag upplever inte att hon blir lika osäker längre och inte lika frågande utan jag taggar henne istället på nästa moment nästan direkt vilket gör att hon får ett tänk framåt och belöningen blir nästa moment. Jag tycker det har hänt en hel del där faktiskt. Tidigare har jag känt att jag suttit fast lite i träningen, det blir mycket detaljer och sällan helhet men efter talanglägret och instruktörsutbildningen har jag blivit mycket bättre på att strukturera min träning och framförallt våga testa saker utanför min trygghetszon. Testade att baklängeskedja elitrutan med Diva och det fungerade alldeles utmärkt och jag tror det är en väg att gå. Jag har även lagt in mycket mer kedjning i hennes träning och hon tar det mycket bättre än jag upplevt att hon har gjort tidigare. Kan vi bara hålla i det så känns inte längre det där championatet som en omöjlighet. Det hänger på matten!

 

Så här års brukar motivationen tryta på grund av kyla, snö och mörker men jag har nog aldrig varit såhär motiverad och inspirerad att träna tidigare. Mina nuvarande 23 kvm är små men det går att få till en hel del träning när det inte är möjligt att vara ute. 

 

Det har dykt upp en möjlighet som jag inte riktigt tror att jag kan missa, än så länge är ingenting säkert så det får vara hemligt ett tag till men spännande känns det.