Träning på 23 kvm

 
Lyckas man få till ett träningspass på 23 kvm, fördelat på ett kök, en toa och ett rum är ingenting omöjligt. Utmanade Diva i fjärren och gick bakom en vägg och kommenderade skiftena. Inte ett ljud från hennes sida! Annars brukar hon muttra i skiftena stå-sitt och stå-ligg. Sedan gjorde vi några omgångar med de där supegoda små pinnarna. Dagens fokus var att inte tugga på dem, tugget som är Diva favorit del i hela momentet. Vi fick till det riktigt fint till slut och inget tugg alls. 
 
Joy fick börja sitt pass med "ta-i" övningarna med kamptrasan för att få igång henne lite och hon börjar bli riktigt snabb. Har fått modifiera övningen lite då Maria föreslog att man skulle dra bort trasan om hunden inte tog den tillräckligt snabbt men Joy har jag fått bygga istället, drog jag bort den så tog det ännu längre tid nästa gång och hon blev ännu mer osäker. Jag har peppat henne och berömt henne så mycket när hon väl tagit trasan och det har verkligen gett resultat. Så härligt att se! 
Joy fick också göra fjärren med fokus på skiftena stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker att det går framåt en hel del. Hon fällde sig ner utan att röra tassarna på stå-ligg och även stå-sitt såg väldigt fint ut. Har kommit fram till att jag inte ska ha något handtecken på skiftet från stå till sitt för då hoppar hon framåt. 
Även hon fick träna att enbart hämta en vittringspinne utan att tugga. Det gick från att hon mer eller mindre ha slaktat pinnen till att hålla den helt still på några få gånger. Heja heja!
 
I morgon väntar fin besök av mamma och Tessie som ska göra oss sällskap på vår långpromenad. Tessie-tanten blir nog glad över att få se lite nya ställen och för att inte tala om lycka att hon ska få åka bil ;)

Första advent

 
Började dagen med en lång sovmorgon och jag tror minsann att halsontan, hostan och den täppta näsan börjar blir bättre (peppar peppar). Har sprungit mellan lägenheten och tvättstugan så nu ikväll ska jag lägga mig med nya lakan i sängen, hur skönt är inte det? Pappa och lillebror kom hit med mitt köksbord och en adventsstake och pappa har fixat så jag nu kan se på TV. Uppgradering av levnadsstandard ;-) Jag har dock fortfarande inte fått internet att fungera så det står på listan över saker som ska göras i morgon. 
 
De senaste veckorna har jag fokuserat mycket på att få trycket hos Joy och även glädjen. Jag läste lite i Maria Hagströms (Brandel) bok 'Från valp till stjärna' om "ta i" -övningar. Jag tog fasta vid lekövningar om att ta föremål fort och jag upplever verkligen att det har blivit stor skillnad på Joy. Hon får sitta framför mig och jag håller i leksaken och säger "ta den" när hon får lov att börja kampa. I början var hon väldigt avvaktande och det tog 9 (!!!) kommandon innan hon vågade ta den första gången. Nu däremot sitter hon i förväntan (men lugnt) och så fort jag säger "ta den" så hugger hon. Lite samma problem hade vi på inkallningen då det dröjde några sekunder innan hon väl startade. Jag har belönat upp starterna med att kasta boll bakom mig och idag la jag ut en kamptrasa bakom mig och hon gör både snabbare starter och springer plant (med bättre fart). När vi tränade rutan sist så hade jag henne stående bredvid mig, knuffade henne bakåt och sprang själv mot rutan, vad hon blev taggad. Jösses vilken fart hon fick. Tror vi börjar hitta tillbaka till det roliga igen och då kommer farten och trycket också. Det känns helt underbart! Nu har vi bara jobbet kvar med tävlingsbelöningarna, jag får inte henne riktigt att tända till på dem jag har försökt med. Hon ser mest bara frågande ut och det ser ut som att hon tänker "vart är min boll? VART ÄR MIN BOLL?". Om det är någon av er som läser som har bra tips på tävlingsbelöningar och hur ni tränar in dem får ni hemskt gärna dela med er av dessa. 
 
För precis ett år sedan så debuterade Joy och jag på tävlingsbanorna, då det enda som vi fick avdrag på var nosandet, alla moment fixade hon prickfritt. Diva tävlade hon också då och fixade sista godkända resultatet i avancerad klass och fick titeln RLD A, men det var som sagt ett år sedan. Ska ta och göra en summering av året som gått så småningom också. För vilket år vi har haft! 
 
Sist vill jag önska er alla en trevlig första advent! 
 
 

Att se en hund växa och tankar om fritt följ


Jag har aldrig haft en sådan förarvek hund som Joy. Hon precis som alla hundar har hon sina styrkor och svagheter. Det tog lång tid för mig att övertala henne att tycka att fria följet är någonting som är bland det roligaste som finns men jag lyckades. Med denna hund har jag också fått möjlighet att följa hennes utveckling och det har varit (och är) en fantastisk sak att se. Hon tyckte länge att miljöer var jobbigt, som valp sprang hon runt med ragg över hela ryggen och svansen så fort hon lämnade tomten ;) Idag går hon själv fram till saker av ren nyfikenhet. På MH:t ställde hon tassarna på min axel för att våga nosa på overallen. Att ha fått den relationen till en hund är helt fantstiskt och den utvecklingen hon har genomgått. Jag lär mig fortfarande hur jag på bästa sätt ska hjälpa henne att växa, vi håller som bäst på att öka självförtroende i lydnaden och jag tror vi kommer framåt. Jag ska göra en satsning på jakten nästa år har jag bestämt mig för, jag tror det kan öka självförtoendet på Joy ännu mer för varje gång vi tar med oss dummiesarna ut i skogen så lyser det av glädje hos henne. Hon susar fram i skogen och jobbar både snabbt och effektivt. 
 
 
 

 
Jag fick här om dagen frågan hur jag tänker kring momentet fritt följ. När jag tävlade Tessie hade vi ett katastrof fritt följ, vi har till och med fått 0 på en tävling... När jag sedan fick Diva och hennes frambensproblem så var det ett moment som jag ville ha bra poäng på eftersom det är mycket teknik, hög koefficient och det sliter inte så mycket på henne. Det utvecklades snabbt till att bli ett favorit moment för både mig och hundarna. Problemet är att jag lätt hamnar i det berömda detaljträsket eftersom det är så roligt.
 
Det är svårt att försöka förklara hur jag tänker kring ett fritt följ då jag mest går på känslan när jag tränar det. Men jag har några riktlinjer och de är att det ska vara roligt att träna ett fritt följ, både för hund och förare. När hunden väl har lärt sig alla delar i ett fritt följ så tränar jag det i två delar, precision och uthållighet. I precisions träningen fokusera jag på position (plogning, pendling, luftning osv) medan jag i uthållighetsträningen enbart fokusera på att hunden ska hålla längre sträcka. Självklart har jag vissa kriterier i uthållighetsträningen som hunden ska uppnå men jag är inte lika petig i positionen då. Dessa två delar tränar jag separat även om jag måste erkänna att jag själv måste bli duktigare på att träna uthållighet med Joy. 
 
När jag började träna lydnad var det en hel uppsjö med hundmänniskor som avrådde mig att träna med leksak, hunden kommer inte få lika bra position och det kommer bara förstöra fria följet sa de. Jag upplever fortfarande att de är många som är rädd att använda sig av leksak i fria följetträningn vilket jag tycker är väldigt synd. Visst kan det finnas undantag (både hundar och förare) men jag upplever att kvaliten i fria följet blir mycket högre om du blandar in leksaker. 
 
Det är några av de tankar som jag har med mig när jag tränar. Finns nästan hur mycket som helst mer att skriva men de får bli en annan gång :)
 
Ha de gött! :)

Lydnadsträning i Klass Arena

 
 
 
Igår intog jag och sökträningsgänget Klass Arena för lydnadsträning. Så mycket tränat för Joy blev det inte eftersom hon äter medicin och inte får bli andfådd men lite platsliggning med kanon störning i form av pipleksaker och andra hundarna som tränade apportering med mera fick jag till. Hon skötte sig ypperligt! Testade vi lite vittring eftersom det var ett tag sedan vi gjorde den. Testade första gången med massor med pinnar och hon tog rätt direkt, med Andres ord ringandes i öronen från förra helgen "efter tre lyckade försök avancerar jag" så tänkte jag fasiken nu är det dags att gå ner till rätt antal pinnar. Plockade bort alla överflödiga men hade kvar dem i en ring och hon satt den med, la dem på rad och det fungerade också fint. Ett mycket lyckat träningpass med pärlan tycker jag och energin den är definitivt tillbaka :D
 
 
Diva fick stå för den huvudsakliga träningen igår och det hade hon inga problem med. Nu kommer jag ihåg varför det är så besvärligt att träna Diva, hon måste ha någon form av utvecklingsstörning (och det säger jag bara inte för att det låter roligt) för hon har verkligen så svårt att lägga ihop 1 och 1. Rutiner och mönster ska vara desamma för att hon ska förstå. Då kan ni tänka er hur svårt det är att bryta ett sånt mönster! Igår tänkte jag länka kon + ruta för första gången. Konen var utställd ca 2 m från en vägg och rutan var lagd parallellt med den väggen in i ett hörn. Jag skickar först Diva på konen och belönar massor där, sedan skickar jag henne mot rutan (där hon har varit med och lagt ut en tasstarget samt sprungit in en gång) men det kopplar inte. Hon springer runt i cirklar vid konen och gnäller. Det blev fel i huvudet. Det är svårt, rutan har hon sprunit till från en annan vinkel tidigare. Måste nog vara ännu tydligare med henne just i de momenten eftersom hon tycker att de är så svårt. 
 
Dagens skratt bjöd Diva också på då hon slängde sig ned och spelade död när jag la ner henne på platsliggningen, TVÅ gånger till och med. Haha! I övrigt så gjorde en ett grymt snyggt zäta och där kan hon verkligen sortera ut alla skiften utan problem. 
 
Denna dag ska tillbringas med skolarbete, städning och en promenad med hundarna innan jag får trevligt kvällsbesök av fina vänner. 

Bryt ihop och kom igen

Det har kommit lite snö här uppe, även om det är lite.
 
Ibland är det nödvändigt att brya ihop för att sedan komma igen. Man brukar kunna se saker som man tidigare missat då. Det har jag gjort och nu ser jag saker ännu tydligare än innan.
 
Det kändes inte som att Joy alls tyckte lydnaden var rolig i söndags och jag började tvival på att det är någonting för oss. Jag tog med mig Diva på klubben i tisdags och körde igenom några elitmoment och testade en massa av tipsen vi fick i helgen och de fungerade kanon. Hon gick så fruktansvärt bra. Det kändes helt underbart att få bryta av de dåliga känslorna med Joy och enbart fokusera på Diva även om hon också gör att jag sliter mitt hår stundvis men glädjen är det inget fel på hos henne. Ser verkligen fram emot helgen träning i arenan för att fila lite på länkning blanda annat. Sedan hoppas jag det kommer mer snö snart så det blir bättre underlag ute, nu är det stenhårt vilket gör att det inte blir mycket träning av.
 
I går var jag till veterinären med Joy eftersom hon var så kissnödig i helgen och jag var rädd att det skulle vara livmoderinflammation eller urinvägsinfektion som spökade. Som jag misstänkte så var det urinvägsinfektion och nu har hon fått medicin och förhoppningsvis så blir hon pigg inom några dagar. Känns skönt att ha fått en förklaring till varför hon var så låg och orkeslös i helgen. Nu får hon vila en vecka från träningen och sedan kommer vi igen. Tusen tack till alla hundvänner där ute som peppat, kommit med stöttande ord och tips på idéer. Ni är guld värd! <3 Tack vare er har jag kommit fram till hur jag ska lägga upp träningen framöver, vad vi ska fokusera på och hur jag ska bygga upp hennes självförtroende (och lite av mitt självförtroende). 
 
 

Den där gnagande känslan

 
Efter 10 timmar sömn är jag i form igen. Dagen har bestått av en härlig sovmorgon följt av en promend runt sjön och ett kort träningspass med Joy. Vi började med runda lycktstolpe och den har hon verkligen förstått, hon har lite sämre fart ut men bra fart när hon väl rundat stolpen. Testade en inkallning med att kasta tennisbollen bakom mig så hon skulle få upp farten igen och den blev myket bättre och skutten försvann. Måste nog överlag börja fokusera mer på farten och trycket i momenten nu. Hon kan de flesta klass 3 moment ganska bra och nu är det dags att ta det en nivå till. Sedan tränade vi lite fritt följ och filade på de vi fick kommentarer på i helgen, framförallt min vänstra axel som jag använder väldigt mycket i stegförflyttningarna bakåt och Joy gick mycket rakare efter att jag slutade använda den. Jag måste också tänka på tempot i vårt fritt följ, ska testa sänka det en aning och se om det ser mer harmoniskt ut. Känslan av att Joy och jag inte riktigt lyckas hänger ständigt efter mig. Jag tvivlar på mig och Joy, jag vet inte riktigt varför den känslan gnager invändigt men den blev ännu starkare efter helgen. Inte det att hon är en bra och duktig hund för det är hon men det är någonting som gör att jag blir så osäker och tvivlar. Usch! Får försöka fokusera på våra framsteg så kanske det vänder. 
 
I  morgon är en veterinärtid bokad för Joy och förhoppningsvis så får vi svar om det är urinvägsinfektion, livmoderinflammation eller någonting annat som spökar. Kanske är det bara sviter efter löpet som hon avslutade i helgen men det känns bäst att vara på den säkra sidan och kolla upp henne. 
 
Nu längtar jag så efter att få hämta hem Diva, som jag saknar henne. Hur ska jag klara mig den dagen då hon inte längre finns? Älskade lyckopiller! Måste nog ta med henne till klubben ikväll när jag ska drilla ett projektekipage och köra ett lydnadspass med henne. Tror visst det får blir en träning med länkning då med ff, zätat och inkallningen. 

Talangläger

 
Efter nämar 9 timmar i bil är vi nu hemma igen, resan gick toppen både ner och hem men visst är jag lite öm i kroppen. Helgen har verkligen varit super och innehållit allt från hundträning i en fin hall till massor med skratt och nya vänner. Joy har skött sig så bra i hallen trots mycket störning och vi har verkligen kommit långt motför när vi började träna lydnadsmomenten för 1 år sedan. Jag har fått en del tips på fjärren bland annat som vi ska jobba på och sedan får jag nog pränta in i huvudet att jag MÅSTE planera in mer länkning i träningarna. Men jag drar mig för att göra det, det är lättare att bli fast i detaljträsket än att släppa lite på kontrollen och låta hunden jobba i uthållighet. Fasiken måste verkligen bli bättre på det där. Jag måste även jobba hårt på hur jag ska få upp henne mellan momenten, vilka tävlingsbelöningar jag ska använda mig av och hur jag ska få henne att inte se så snuvad ut på belöningen. Just nu ser hon ut som ett stort frågetecken när vi fortsätter till nästa moment. Vi genomförde en träningstävling i går morse med ff, inkallning med ställande och hopp-apport och trots att jag inte kört något helt ff i klass 3, bara en hel inkallning med ställande och några enstaka hopp-apport så skötte hon sig så bra. Sedan gjorde jag några missar, mest för att jag har filmat träningar för lite men Joy gick så fint och jag är så nöjd med henne eftersom hon inte alls är färdig för den länkningen egengligen. Jag fick även med mig en hel del tips till Diva och hennes träning, det kliar lagomt i fingrarna att få sätta igång med henne. Mitt gula lyckopiller har jag saknat som bara den i helgen och jag längtar så efter att få hämta hem henne i morgon kväll. Ikväll tar vi en tidig kväll och förhoppningsvis är vi utvilade i morgon. 

Novembersol

 
Inledde dagen med en ridtur på Jaffen, inte riktigt så lugn och sansad som tidigare utan det blev inslag av både stegringar och backande innan vi var hemma. Mina ridmuskler är ännu inte vänjda vid motion av häst, träningsvärk i både ben och rygg/mage. Plus träningsvärk i armarna efter street dansen i måndags. Ojoj! Starkars kropp! Men hem kom vi och kvar satt jag och det var härligt trots allt. Hundarna har fått en långpromenad och ligger nu och sover i sina bäddar. Resten av dagen kommer tillbringas med skolböckerna och skrivande av en uppgift som ska vara inne på måndag, väskan ska packas inför helgen och så ska blodpuddingen torkas. Är så taggad inför helgens talangläger i Vårgårda. Som vi (eller jag, Joy är fortfarande ovetande;)) längtat. 
 
Tränade hundarna en snabbis igår innan projekthundarna och Diva satte hela zätat utan problem. Vi körde även några konkskick och de satt också fint trots att jag utökade avståndet från 2 m (i rallyn) till 10 i eliten. Joy fixade 3:an inkallning fint men med några för många steg på ställandet, blir till att träna lite extra på det. Sättande under gång börjar ta form och hon verkar ha förstått det. Det känns så himla kul att det går framåt med träningen med båda hundarna. 

Att träna två hundar

 
Efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan och eftermiddagen ute på promenad och lite träning med hundarna så sitter jag nu ihop kurad i soffan och dricker hallonte. I morse började vi en ny kurs i skolan, risk och riskkommunikation vilket känns som ett riktigt spännande ämne. Vi gick igenom hur vi människor värderar risker, risker som händer med hög frekvens men som riskerar i mindre skador förbi ser vi medan risker som sker med lägre frekvens men större skador är vi räddare för. Till exempel, risken att vara med i en bilolycka är större än att vara med om en flyolycka medan skadorna är mer varrierade i bilolyck medan det är väldigt få överlevande i en flygolycka. Ganska intressant att fundera över tycker jag. 
 
Promenaden med hunderna är som alltid ett trevigt avbrott i vardagen. Idag stannade vi och tittade på änder som fick för sig att slå sig ner 2 meter från våra fötter. Ni kan ju tänker er hur hundarna såg ut ;) Ögonen höll på att ploppa ur huvudet och nackarna blev 3 meter längre än vanligt. haha! Joy passade också på att kontrollera varje vattenpöl hon kunde hitta för att se om hon kunde stampa sönder isen på dem, blåsa bubblor i vattnet och äta upp isen. Tråkigt blir det inte att ha dem som promenadsällskap. 
 
Blev en kort träningsstund med båda två också, grannarna måste tro att jag är himla konstig då jag tränar hundarna att gå runt lycktstoplar på kommando. En intressant sak som jag har uppmärksammat är hur olika de är när de kommer till inlärning, att de har fallenhet för olika saker trots att de är samma ras. Jag trodde Joy skulle ha mycket lättare än Diva för att lära sig att gå runt saker eftersom jag har lärt Diva att springa till saker och inte runda dem och Joy är mycket mer "oförstörd" men så var det inte. Första träningspasset med Diva idag runt en lycktstolpe och hon satt det på en gång, utan problem. Jag ska bara se till att döpa det så hon förstår på kommando vad hon ska göra. Joy däremot har jättesvårt för det. Började med att försöka få henne att gå runt en väska, hon trodde att det var en nostarget och blev liksom fast där ute vid väskan. Jag testade runt lycktstople för första gången med henne idag och det verka fungera bättre men hon testade ett par gånger att använda även den som nostarget. Jag trodde att jag skulle tycka att en hund var roligare att träna än den andra men det kan jag inte säga att jag gör. De är så olika till sättet och framförallt Diva ställer stora krav på mig som förare vilket är så roligt. Det ger mig en utmaning medan det med Joy är klurig på ett helt annat sätt och gör att jag kan tänka mer på helheten och ha mer taktik och långsiktigt. Joy har tappat lite av sättande undergång under denna vecka då jag inte har tränat det så mycket, Diva däremot sätter zätat förvånansvärt bra. Fyfasiken vad roligt det känns att få träna för ELITEN. Får nog bli ett träningpass med Diva på klubben innan träffen med projekthundarna i morgon. Planen är att sätta ihop elitrutan och köra lite dirrigeringar med apporterna. Vilken möjlighet att få träna två hundar, en i klass 3 och en i elit, jag känner att jag utvecklas vid varje träningspass av det. Så roligt!
 
Nu ska jag ta och packa ner träningskläderna och bege mig ner till dansstudion för ett pass med street/hip hop. 

Träningstankar

Joy <3
 
Det hann inte ens gå 24 timmar innan det kliade i fingrarna så mycket att jag var tvungen att testa några elit moment. Zätat stod på schemat eftersom jag vet att Diva har lätt för just det men att vi inte har tränat det på ett tag. Bestämde mig för sitt-ligg-stå, sittet gick bra, läggandet och ställandet blev dock sitt båda två. Lägger ner Diva och funderar ett tag. Tänker tillbaka hur jag tränade in det och gör om det men säger då lick och stanna istället för ligg och stå. Vips så sitter det. Blandar skiftena hej vilt och hon sätter rätt VARJE gång. Det där med ordförståelse kan hon minsann om jag bara har rätt tonläge. 
 
Tränade lite vittring med Joy och hon börjar kännas riktigt säker. Hon har tagit rätt pinne i princip varje gång de senaste gångerna. Några träningspass till så ska jag ta och minska ner pinnarna till rätt antal och se om hon fortfarande klarar det. Har tränar sättande under gång i flera veckor utan att det verkar ha gått in hos Joy. Så fort jag inte längre hjälper henne så ställer hon sig. Vad gör jag för fel?! Jo, jag testade idag att byta tonläge även hos henne. Jag sa sitt ganska ljust och vips! Testade om det fungerade några gånger och det fungerade utmäkt. Vilken skillnad det kan bli på bara tonläge. Det går bra nu!
Eftermiddagen ska ägnas åt att lägga upp en träningsplan åt Joy för de här sista två veckorna innan talanglägret. Som jag längtar, det ska bli helt fantastiskt roligt att få åka ner. 

Äntligen ett första pris

<3
 
Idag var det tänkt att det skulle bli sista officiella tävlingen i Divas karriär. Alla som känner Diva och mig vet vilken otroligt tid, slit och energi jag har lagt ner på henne. Dels för att hon ska fungera som hund med alla begränsningar hon har men också att hon ska hålla ihop då hon väl får träna och tävla. Hon är inte på långa vägar en lätt hund att arbeta med. Energi till max och hög tempererad med dåliga framben. Men idag satt den, tävlingen med stort T. Efter 11 starter i klass 3 så har vi nu ett första pris i handen. Tårarna har runnit ner för kinderna och jag har nog inte förstått det ännu. Det gick! Vi klaradet det, Diva och jag. 
 
Poängen blev följande: 
Platssittning: 10p
Platsliggning: 10p
Fritt följ: 9p (dk)
Sättande: 8.5p (dk, saktar in)
Inkallning med ställande: 9p (några steg)
Rutan: 9p (ej rakt in i rutan)
Hopp-apport: 8p (dk återhopp)
Metallen: 9.5p (bus)
Vittring: 8p (bus och tugg)
Fjärr: 6p (DK många, låter)
Helhelt: 10p 
Totalt blev det 273.5 poäng och klassvinst. 
 
Sedan vill jag tacka alla fina träningskamrater och alla andra som stöttat och hjälpt oss under vår resa, utan er hade vi inte tagit oss såhär långt. Tänker inte nämna några namn men ni vet vilka ni är.
Nu ska vi fira detta och sedan är tanken tar vi nya tag i eliten till våren. 

Ruggig höstdag

 
Hur man gör en grå och regnig dag bättre; Varm choklad med vispgrädde!
 
Vaknade i morse nåväl kanske inte i morse, men mitt på dagen med ruggig huvudvärk. Regnigt och grått ute gjorde att jag helst bara ville stanna kvar i sängen hela dagen. Detta är verkligen nackdelen med hösten, det blir grått, regnigt och mörkt. Tog mig i kragen och åkte i väg för att lämna en bok och tog sedan en tur förbi brukshundklubben på vägen hem. Till och med Tessietanten fick följa med idag. Efter en promenad i SPÖregn så ställde jag i ordning en plan för att träna Diva lite. Hon kändes mycket bättre än igår. Idag fokuserade vi på positionen i fria följet och det fixade hon mycket bra. Lite slarv i steg förflyttningarna bara. Hopp-apport fick vi till ganska bra också och hon valde till och med att hoppa tillbaka trots att jag kastade apporterna något snett. Rutan fixade hon på första försöket även om hon har en tendens att ställa sig utanför och sedan gick vi vidare till att köra till rut-placeringar istället. I fjärren var hon helst tyst idag och gjorde skiftena fint. 
 
 
 
Joy fick komma ut och träna lite också, några rut-skick fick de bli som avslutning men först lite hopp apport. Har tränat en hel del hopp med shaping för att hon ska tycka att det är roligt att hoppa åt båda hållen och sedan la jag till apporten och det såg riktigt snyggt ut. Bra gripande på andra sidan hindret. Tror det är en fördel att det blir hopp-apport för henne då vi får bort jakten och studsandet på vägen ut till apporten. Måste ta mig i kragen och fixa till hennes fjärr också. Testade Lena Löfroths metod men den har inte alls fungderat på henne, vilket den har gjort på Diva. Joy blir bara osäker och förstår inte vad hon gör för fel. Efter lite bollandet med Martina igår så kom vi fram till att hon nog inte förstår att hon ska vara kvar på samma ställe. Guld värt att ha människor att bolla idéer med, annars skulle man inte komma så långt. Så nu är det bara att backa bandet och göra rätt. 
 
Klippte av luggen en bit till och fixade en dip dye (mörk brunt hår med blonda toppar) för någon vecka sedan så här är en bild på hur det ser ut:
 
 
 
Trevlig helg allesammans! 

Daylight

 
Slog upp mina blå klockan 5 i morse efter bara 4 (!) timmars sömn och kunde inte somna om. Lika bra att stiga upp och ta tag i det sista pluggandet på litteraturöversikten. X-antal timmar senare är jag nu klar med den, känslan mellan lättnad och skräck slår alltid till precis innan jag ska skicka iväg den. För tänk om det är någonting som jag har glömt och samtidigt så skön att äntligen lämna in den. Nu väntar en långpromenad i det fina och lite kalla höstvädret med bästa hundarna. Finns det något bättre sätt att njuta av en fin dag? Jag tror nog inte det. Resten av dagen ska tillbringas i soffan i mjukisbyxor med te och en bok eller film eftersom den där tröttheten så smått börjar smyga sig på. 
 
Igår hade jag andra tillfället med projektekipagen och kan erkänna att jag efter förra veckan undrade vad i hela friden jag gjorde på en instruktörsutbildning. Totalt lost i huvudet och all struktur och kunskap som någonsin funnits där var som bortblåst. Men trots alldeles för många timmar med pluggande så kändes det mycket bättre igår. Jag har någonting att förmedla som instruktör och strukturen den kommer så småningom. Inte nog med det så är det otroligt givande att jobba med projektekipage, att få reflektera över vad man själv gjort och över deras problem och funderingar. Avundas verkligen de få lyckligt lottade människorna som får jobba med detta. Vilken dröm! 

På villovägar

 
Har just skickat in en av skoluppifterna för denna vecka, är helt slut i huvudet efter att ha tillbringat varje ledig stund med dessa skoluppifter. Nu väntar en snabb tupplur och middag innan det är dags att ta alla saker och fara iväg till klubben för en kväll med projektekipagen. 
 
Efter helgens rallylydnadstävlingar har jag mer sug än vanligt efter lydnaden. Vi har nog varit ute på villovägar jag och hundarna. Jag är trots allt en lydnadsmänniska och trivs inte alls på rallylydnadstävlingar eller att träna det. Visst är det en rolig sport och jag kan se många fördel med att den finns och många som tidigare inte gjort något med sina hundar har kommit ingå å träna. Jag är glad att jag har testat det och det har gett mig en himla massa erfarenheter med båda hundarna men nu är vi åter på rätt spår igen. Det är lydnaden som jag tycker är kul och det är där jag trivs. Jag är så inspirerad och har sån motivation till att utveckla både Joy och mig i lydnad och nästa år hoppas jag kunna satsa mer på jakten med henne också.
 
Igår var jag och ett gäng glada träningskamrater iväg till Klass Arena och för att träna lite lydnad. Vilket upplyft för Joy från förra vintern. Så mycket som har hänt hos henne de senaste året. Igår var hon inte alls berörd av varken underlag, att köra fartmoment eller att hämta apporter intill väggarna. Störningsträningen i fria följer gick dessutom super. Passiviteten i buren fungerade också mycket bra, hon låg tyst och stilla hela tiden. 
 

När ska jag inse att min hund inte är en lydnadshund?

 
Hur länge kämpar man på innan man kan inse att hunden inte är en lydnadshund? Hur mycket jag än vill det och hur roligt hon än tycker att det är så får vi aldrig den där lyckträffen. Är det inte dåligt underhållna moment från mitt håll så är det Divas dagsform. Diva är Diva med allt vad det innebär och kanske är hon inte en lydnadshund. På dagenstävling höll hon ihop men kändes så förvirrad, dk på läggandet och sättandet på platsliggningen, hon stod i princip varje halt i ff:et, sättandet gjorde hon bra, lika så inkallningen, rutan sprang hon till en gul kon istället och såg inte rutan och på hoppet sprang hon på sidan på återhoppet. Bröt efter att hon gjorde en superfin vittring och belönade massor. Det som var positivit idag var att hon höll ihop så bra och tappade inte heller fokus trots att hon bara fick tävlingsbelöningar. Inget tokfnatt heller. Anmält oss till en sista tävling och blir det inget första pris då heller så är det kanske bara att inse att vi inte bör satsa på lydnaden något mer. 

Bara att ladda om inför morgondagens rallylydandstävling med båda töserna och hoppas att det går bättre då. 

Då är vi igång

 
Hemma igen efter en givande helg i Ö-vik på bruks/tävlingslydnads instruktörsutbildningen. Denna helg har vi varvat teori med praktik med mest fokus på belöningslek, följsamhet, aktivitetsnivå, shejping, kriterier, target och stadga. Att kunna variera belöningslekar är en stor fördel i träningen och jag inser såhär efter denna helg att både Joy och Diva är väldigt lätt belönade. Jag har jobbat mycket med detta även om jag inte har gjort det så strukturerat som de lär ut på utbildningen. Nästa steg i kursen är att hitta två projekthundar som vi ska jobba med vid 8 tillfällen, vilket känns superkul. 
 
I vår vardag ligger just nu fokus på nästa veckas tävlingshelg, 3 starter på 2 dagar. En start i lkl 3, en i avanceradklass rally och en i mästarklass rally. Veckan som kommer ska det fokuseras på de sista förberedelserna inför det. 
 
Ikväll är det slapparkväll som står på schemat och en sovmorgon i morgon så är vi nog på banan igen med sömnen ;)

Fredag

 
Kom ni ihåg att jag lovat att ni skulle få veta vad det är jag har på lut? Nu är det dags att avslöja vad det är som jag har i görningen :) Jag har nämligen blivit erbjuden att utbilda mig till tävlingslydnadsinstruktör. Så roligt!! Så helgen kommer spenderas i Ö-vik för min och Joys del. Har för många roliga saker att göra på fritiden att skolan inkräktar på den ;) Nåväl, med struktur och planering fungerar det mesta så bring it on! 
 
 
Väntar också på att kontraktet på lägenheten ska dyka upp också. Det område vi fått boende i är verkligen superfint. Bra promenadområden för hundarna och så. Känns verkligen bra! Hoppas bara den ser hyfsad ut. 

Vi kom med i talangtruppen!

Du och jag <3
 

Igår fick vi beskedet att vi kommit med i talangtruppen i lydnad och får åka på talanglägret i Vårgårda i november. Fick läsa mailet fler gånger innan jag förstod vad som stod i det, var till och med tvungen att titta på deltagarlistan för jag trodde att de hade skickat den fel men icke vi kom med! Haha! ;) Och självklart var jag tvungen att fälla några glädjetårar också :P Hade aldrig vågat drömma om att vi skulle komma med. Upptäckte sent att inbjudan kommit ut och fick spela in filmen i spöregn eftersom det inte fanns fler dagar kvar, det gick det med. Så lycklig över att vi får denna möjlighet! Bästa pärlhunden. 
 
Inte nog med det så laddar vi nu för en helgens kurs för Lena Löfroth där jag ska vara åskådare. 

Konsten att tro på sig själv och hunden

 
Jag tror att när det kommer till träning och tävling kan skillnaden mellan att tro på sig själv och hunden eller att inte tro på sig själv och hunden vara det som avgör om någonting fungerar eller inte. När jag skulle börja med att träna in vittringen på Diva vintern 2009 så frågade jag alla runt mig hur de gjorde för att få det att fungera. Jag tyckte själv att momentet verkade svårt och trodde aldrig att vi skulle få till det. Tugget var något jag var väldigt rädd att få eftersom jag inte heller där visste hur jag skulle hantera det. Jag fick en hel del förslag på olika sätt att träna in momentet men trodde varken på metoderna eller att vi skulle klara av det, Diva är ju trots allt ganska högtempererad och har svårt att "byta läge" på energin. Jag försökte med metoderna men gav upp efter ett tag eftersom de resulterade i massa problem och hon förstod aldrig vad momentet gick ut på. Hon gick länge ut och plockade upp första bästa pinne eller letade bara godis och när det inte fanns något godis längre så plockade hon upp en pinne och kom till mig. När pinnen väl levererades så var det likt en hög med tändstickor eftersom Diva tuggade en hel del... I somras ändrade jag tanke, vi SKA fasiken fixa detta. Hur svårt kan det vara? Hittade en nygammal metod som jag trodde på och började träningen. Resultatet några månader senare är ett inlärt moment utan tugg, med bra tempo ut, noggrant letande och bra tempo tillbaka. Vi lyckades!
 
Everything is possible if you just believe!

Tänktänktänktänk

Lägger in en bild från helgens vandring i Borgafjäll. 
 
Lydnadsträning är fantastiskt roligt, detaljer såväl som helhet, samarbetet och glädjen. Det tar med sig med klass 3 momenten med Joy. Efter att ha tagit tag i att skriva träningsdagbok så har det blivit mycket lättare att hålla koll på åt vilken håll vår utveckling går och hur olika metoder fungerar. Just nu är det bara den där nedrans vittringen som ställer till det för oss. Den håller på att göra mig GALEN! Just nu går hon bara på synintryck och använder inte nosen alls. Hon är osäker och går på första pinne hon ser. Tänktänktänkt!! Ska börja om med vittringen och nogrant skriva hur det går för att upptäcka vart det går fel och förhoppningsvis så kan jag lösa det på så vis. Troligtvis (om jag känner mig rätt) så har jag gått för fort fram igen så det är bara att backa och se till att göra om och göra rätt. Längtar så till nästa helgs lydnadskurs då jag ska gå som åhörare för Lena Löfroth. Alltid lika roligt att få grotta ner sig i problem och lösningar från sidan och jag brukar alltid komma hem med en hel del inspiration  och nya lösningar. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0