Jag har tre dagar kvar i lägenheten innan jag på lördageftermiddag flyttar ur den för att sedan tillbringa en vecka hos mamma, pappa och brorsan innan jag tar mina saker och flyttar in i huset. Jag har nog aldrig varit såhär nervös inför en flytt förut. Inte ens när jag flyttade ner till Västerås. Jag vet inte om det är för att det nu är mer permanent. Jag har inget planerat nästa steg, planen är slut efter juni då jag tar examen. En nervositet över det okända och över nya möjligheter som öppnar sig. Det känns kul och skönt att flytta och jag är helt säker på att det kommer bli bra där, för mig och hundarna. 

 

Förutom det är jag en aning nervös över att min lydnadskurs börjar till veckan. Det är min första kurs som jag ska hålla som instruktör. Samtidigt som det ska bli roligt att följa ekipagen under 8 tillfällen och se deras utveckling och självklart lära sig själv en massa under vägen. 

 

Idag har jag hunnit med en tur till frisören, bytt färg på håret och klippt det. Jag har någon form av hatkärlek till lugg och kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det inte. Men efter mycket velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att klippa raklugg och testa det i alla fall några veckor tills de blivit så långt att jag kan ha den som sne lugg igen. Håret är nog bland det värsta när det kommer till beslutsångest, haha! Såhär blev resultatet i alla fall. 

 

 

Mitt i allt städande, diskande, pluggande och flyttpackande kom jag på mig själv med att tänka på vad jag ska göra rätt med nästa valp, vad jag ska börja med och inte hoppas att det faller på plats senare. Jag kom ihåg när jag köpte Diva att jag skulle göra rätt med fria följet från början efter Tessies katastrofala fria följ och visst det blev bättre än Tessie, MYCKET bättre. Med Joy skulle jag vara mer konsekvens och sikta mer på målet om att nå långt, bra grunder ända från början och fjärrskiftena  var något jag shapade in väldigt tidigt. Det är roligt att titta på dem tre, Tessie, Diva och Joy och se hur mycket jag faktiskt har utvecklats inom lydnaden sedan 12 år tillbaka. Det är olika individer med olika förutsättningar att lyckas och som har gett mig olika erfarenheter. Det är det som gör hundträningen så rolig, olika hundar ger nya möjligheter och erfarenheter. Att hela tiden kunna lära sig mer! 

 

På tal om att lära sig mer, igår var vi iväg och tränade jakt med Sara och hennes arbetskamrat Marie, vi övade på minnesmarkeringar igår. Det var så roligt att se hur skärpt Joy är och hur lätt hon har för det trots att vi i princip aldrig tränat det. Lite trassel blev det i hjärnan då Joy först trodde att vi skulle träna på rullemarkeringar ;) Hur roligt som helst och speciellt när man har någon som kan lite om jakten då jag själv är en total gröngöling. Så nu är jag i full färd med att läsa allt jag kommer över för att skapa mig en bild av hur JAG vill träna. 

 
Hoppas ni alla får en trevlig helg! Själv ser jag fram emot en kurshelg i lydnad :) 

 

Förkylningen börjar så saktiga släppa sitt grepp om mig, nackspärren är bort och enbart lite stelhet och ömhet är kvar. Tack och lov för i helgen ska jag hålla kurs i tävlingslydnad igen och då är det en fördel om rösten håller och lungorna är kvar i kroppen och inte har hostats ur ;) 

 

Hundarna ligger nu utslagna vid mina fötter och sover gott efter en härlig långpromand i solen och lite träning. Under de senaste veckorna har jag fokuserat på att träna upp balansen och styrka i mage/rygg på Joy så hon har fått balansera på allt vi stött på, från betongsuggor till stubbar/stenar/ träd. Vilken skillnad det blivit på hennes balans, idag balanserade hon på en smal stock; sitta, stå, ligga, gå och vända sig klarade hon av.

 

Så till lydnadsträningen. Det känns helt fantastiskt att äntligen kunna träna på snöfria gräsmattor. Vår hårda träning av tugget, vittring och metallen har gett resultat också. Idag klarade Joy en vittring på 15 meter (när hon var ganska slut i huvudet och kroppen) med fin sortering och utan tugg förutom lite precis vid ingången. Det känns så bra! Metallen vägrade hon ta fram till SM:et i somras men där fick hon syn på hennes systers metall och var självklart tvungen att ta den. Sedan dess har hon travat ut, stannat och tittat på den, tagit upp den och skrittat/travat tillbaka men idag så valde hon galopp in och ut. Hallelujah! Fjärren däremot blir jag snart tokig på! Joy har gjort stora framsteg men blir skiften ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg så blir hon för lång på stå-sitt skiftet och rör rumpan lite framåt, inte mycket men ändå. Har gått tillbaka till att stå närmare och verkligen inte släppa igenom några förflyttningar framåt, det är trots där det brustit, att jag inte hållit på mina kriterier ordentligt utan låtit henne "fuska". På't igen bara. Det är väldigt roligt ändå, att se alla framsteg, nog för att det finns mycket kvar att jobba på men det vi åstadkommit är ändå en bra bit längre än där vi började. Säger som Ingemar Stenmark:  Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.

 

Det är ungefär 5 veckor kvar till debuten i 3:an och jag måste nog ändå säga att det känns rätt bra. Fokuset framöver kommer framförallt ligga på helhetsträningen så hon orkar igenom ett helt program med de fina moment hon har. Nu åter till pluggandet innan vi ska bege oss ut i skogen för jaktträning ikväll :) 

Istället för att sitta i skolan på seminarium sitter jag i sängen, klurar på träningsupplägg och tittar i böcker. Nedrans förkylning och nackspärr alltså. Tack och lov så mår jag mycket bättre men huvudvärk till följd av hosta och stel nacken finns fortfarande kvar. Usch!

 

Det finns så många roliga grenar att syssla med, bara brukshundklubben erbjuder ett flertal, lydnad, rally, bruks,   agility, freestyle, HTM mm. Och så finns det jakten/apporteringen. Som de flesta vet så är lydnaden mitt första val, det jag satsar på, sedan kompletterar jag med att träna brukssöket också och lite jakt då tillfälle ges.

 

När jag var 16 år gick jag en apporteringskurs med Tessie, den vita isbjörnen tyckte visst att det var roligt (en liten stund) men hade inte större intresse av att hämta tygpåsar som slängts ut i skogen när hon hellre kan gnaga pinnar vid sidan om stigen eller gräva ett hål och gnaga på rötter. Så är livet med en vit isbjörn som hellre tar det lugnt än tränar. Diva fick aldrig chansen att visa sina fötter på apporteringssidan mer än lite träning hemmavid. Hon har ingen som helst koll på vad hon gör, haha! Älskar att hämta saker i skogen men springer ett halvt maraton för en dummie som ligger 50 meter ut ;) Inte speceillt energisparande om man säger så... Så har vi lilla Joy, som också hon älskar att hämta dummies i skogen. Hon har det naturligt och vinner mark under sin tassar med de långa benen. Hon är snabbt och systematiskt. Problemet är att jag inte kan så mycket inom området. 

 

Jag har kommit till ett vägskäl där jag känner att jag måste välja, söket eller jakten då tid inte finns att satsa på båda. Joy ÄLSKAR söket och jag tycker också att det är roligt och utvecklande. Joy har inga som helst problem med att gå ut de där 50 meter som krävs, blir aldrig grund och har ett stort figurantintresse (hon är väl en retriever ;) ). Däremot så använder hon sitt retrieversök i söket, alltså hon slår i serpentiner för att söka av områden. Eller ska jag välja jakten som hon också älskar, något hon har naturligt och ett område jag länge velat testa på och som jag verkligen tycker om. Jag har tittat lite på en appellstart och även sett ett jaktprov som är intressant. Så frågan är vad jag ska välja. Ibland önskar jag att det fanns mer tid så jag hann med allt de jag verkligen vill göra med hundarna. 

 

Vid varje födelsedag sköljer en våg av enorm glädje och en liten del ledsamhet över mig. Glädje över att ha fått ännu ett år med en av de finaste individerna på denna jord. En hund med ett hjärta av guld. Lite ledsamhet för att Diva blev dömd som 6 månader till att ha ett kortare liv än vad en hund ska ha. Jag hade räknat med 4 år, skulle jag få så många år med henne hade jag varit glad, idag fyller hon 7 år. Hon har genomgått 3 armbågsoperationer, tävlat 4 U-SM, är rallylydnadsmästare och uppflyttad till elitlydnad. En hund som var uträknad från början med dåliga förutsättningar att få ha ett långt liv fyller idag 7 år. Jag är så innerligt tacksam för att hon fått vara med mig så länge, att vi har fått vara med om så många äventyr hon och jag. Jag kommer aldrig få en hund likt Diva igen, enorm arbetslust, glädje till max, ett lyckopiller, en livsnjutare som är livrädd för ett hål i simbassängen trots att hon simmat där sedan hon var valp, med några bokstavskombinationer, så snäll och otroligt vacker.

 

År nummer 7 kommer kryddas med sånt som Diva tycker bäst om, träning, skogsspring, massage, toarullar, massa godis och en hel del mer. Grattis på födelsedagen älskade hund! <3

 

På förmiddagen kom mamma hit med Tessie och vi gick en promenad på stigarna i närheten. Så roligt att Tessie som fyller 12 år i april fortfarande klarar av att gå långpromenader utan problem om än lite långsammare än resten av gänget. En supertant är vad det är! Mamma påpekade hur sprallig Joy har blivit på senaste tiden. Hon springer i full fart på ängar så snön yr, ser vaken ut i blicken och verkar ha energi till max. Det går igenom i träningen också, där hon har blivit mycket mer allert och älskar verkligen allt det jag presenterar för henne. Jag undrar vad det är som gjort att det blivit sådan skillnad. Foder bytet? Massagen som rätade ut en del i kroppen på henne? Konditionsträningen vi har gjort? Simningen? Det nya träningsupplägget? Många faktorer som säkert spelar in på förändringen i attityd och energi hos den lilla damen. Det kännsl helt fantastiskt, så glad att hon äntligen visar sitt "riktiga" jag och inte den pensionärshund som hon varit tidigare ;) Hon har helt enkelt blivit lite wild and crazy och jag älska't!

 

Något annat vi pysslat med är att träna in inkallningssignal och stoppsignal inför jakten och det har gått förvånansvärt snabbt att lära Joy dem. Nu gäller det bara att vi ska ligga i med resten av signalerna själva jaktträningen också så vi kan komma till start så småningom. Vi var ute och tränade lite förra veckan och taggad var nog bara förnamnet för Joy, hon höll på att krypa ur skinnet när hon såg att vi hade dummiesarna med oss. Haha! Däremot blir det inget U-SM i jakt för oss i år då jag har fått dygnspass då. Menmen, vi får sikta på nästa år istället. 

 

Jag passade på att anmäla Joy till en klass 3 tävling också, lika bra att göra det innan jag ångrar mig och fegar ur. Det känns bra att ha ett mål att sträva efter och sedan får vi se hur det går, det känns roligt att få ett kvitto på hur vår träningar har gått och jag ska fokusera på att jag ska göra en bättre tävling än jag gjorde i Tierp och på talanglägret. 

 

Reflekterar över gårdagens träning och vilka guldkorn vi tar med oss hem. Efter träningen i förrgår var jag inte alls sugen att träna något igår men jag har tur som har en fin träningskompis som peppar. Mina hundar gick så jäkla fint i förrgår men jag strular till det. Att jag aldrig lär mig att enough is enough?! Så frustrerande att jag inte kan se saker i de situationer jag är utan inser det efteråt.

 

Hur som helst, gårdagensträning gick toppen och hundarna skötte sig återigen fint. Slätade ut några frågetecken angående Diva efter lite funderingar. Ibland känns det som att det inte alls kommer vara något problem med att starta henne, hon kan alla moment ganska hyfsat, är relativt öppen i huvudet och lyssnar när jag kommenderar henne, vilket hon inte alls gjort tidigare. Men så dyker det upp de där låsningarna, hon fastnar i tanken och kan inte bryta det. Som igår när vi skulle köra elit-rutan, skickade henne till kon och det fungerade bra, kommenderar rutan och hon springer rakt ut och runt i cirklar. Gör om några gånger och trots minnesbilder och korrekta utföranden så låser hon sig med jämna mellanrum. Det är svårt för det lilla spretet att bryta mönster. Hennes beteende påminner lite om vallarnas låsning på saker fast att hon låser sig inte på saker utan i ett tankemönster. Det är vid såna tillfällen jag blir så osäker på om vi någonsin kommer komma ut på en elittävling. Jag har en plan på hur vi ska försöka lösa det, mycket back to basic övningar blandat med länkningar och förhoppningsvis så kan vi få till det. Skulle vi aldrig komma till start så kan jag inte vara nog tacksam över hur mycket denna hund har lärt mig, jag har blivit en så mycket bättre hundtränare tack vara henne. 

 

- Träningsplanen för Divas låsningar
- Joys fjärr

- Divas zäta

- Joys rutskick (tjuvråttan låg kvar i rutan trots flera kommenderingar)
- Joys hopp-apport

 

 

 

 

 

Gårdagseftermiddagen tillbringades i ett ridhus som tävlingsledare på en lydnadstävling, många fina ekipage fick jag se från första parkett. Jag blir alltid så sugen på att tävla när jag tittar på lydnadstävlingar trots att jag varje gång jag anmält till tävling och står där är så nervös så jag håller på att dö. Tittade lite extra på de ekipage som tävlade 3:an eftersom det är där Joy och jag ska starta. Jag är väldigt bra på att peka ut vad det är vi måste träna på innan jag känner att vi är redo vilket gör att jag i princip aldrig känner att vi är redo för det finns alltid mer saker att träna på. Men efter att ha sett tävlingen igår känner jag mig riktigt taggad på att få komma ut på tävlingsplanen igen. Visst har vi moment som vi måste slipa lite mer på men hon känns säker på alla moment! Tittade igenom momentinventeringen för någon vecka sedan och bara där har det gått framåt enormt. 

 

För att glädjas åt småsaker så kunde Joy gå med vittringspinnen hela 2 meter utan tugg idag! Från att inte ens ha hunnit hålla i den tidigare så sitter hon still med den utan problem samt kan gå med den korta sträckor. Glädje! Sorteringarna går riktigt fint de med, vi gjorde 4:a stycken efter promenaden idag och alla satt klockrent utan att hon smakade på andra pinnar och utan tugg vid de få stegen till avlämnadet. 

 

Inne tränar vi en hel del på att Joy ska plocka upp och bära föremål, det kan vara allt från pennor, lypsyler, fjärrkontrollen till tv:n, min klocka osv. för att hon inte ska tycka att det är så jobbigt med metallen. Än så länge har det gått riktigt bra. Hon tycker att det är roligare och roligare även om hon tycker att vissa saker är lite äckliga fortfarande. 

 

Vi körde en länkning med klass 3 ff, sättande, inkallning och sedan belöning i rutan här om dagen. Jäklar va bra hon gick. Så roligt att se att hon håller med tanke på hur det såg ut i höstas då hon inte alls klarade flera moment på rad utan att tappa både fart och motivation. De bådar riktigt gott i den fortsatta träningen. 

 

 

Avslutar inlägget med några rader om den helgkurs i tävlingslydnad jag hade förra helgen. Det är väldigt roligt att få möjlighet att vara instruktör och analyserra, fundera, se framsteg och glädje. Att få tänka utifrån ekipagets förutsättningar och inte bara göra eller gå på känsla som jag i vanliga fall gör utan förklara och tänka efter vad jag själv gör och varför. En väldigt rolig erfarenhet som jag förhoppningsvis får möjlighet att uppleva fler gånger.

 

Bättre sent än aldrig kommer nu ett inlägg om Joy och mitt äventyr på Talanglägret nere i Smedjebacken. Att försöka beskriva den fantatsiska helg utan att missa något är som att försöka göra upp ett pimpelhål i asfalten. Nästan omöjligt. Det var en helt fantastisk helg nere i Smedjebacken! Ett gött gäng har vi omgivits av hela den helgen vilket har gjort att stämningen varit på topp hela tiden. Vad har vi då gjort i helgen? Jo, vi har pratat, tränat, tänkt och andats hund nästan alla timmar denna helg. Vi gick ut hårt på fredagkväll med information, presentation av varandra, planering av lördagens träning och teambuildning som hölls av spetsgruppen.

Lördagens fokus låg på fritt följ, vittringen och fjärren och sedan ett valfritt moment. Toppen med tanke på att både vittringen och fjärren är Joys och mina svåraste moment. Fria följet gick fint men vi måste fortsätta slipa på snea sättanden och halter. Vi fick ett bra tips på stegförflyttningarna så nu se de riktigt snygga ut :D Vittringen gick inte alls bra på passet utan Joy hade jättesvårt med störningen som var i hallen både av andra förare men också pga underlaget. Hon gick ut och började plocka in pinnar utan att använda nosen alls, till på köpet ganska stressad. Fick dock ett väldigt bra tips på tugget som vi har kört stenhårt med sedan dess och det blir mindre och mindre tugg. Vilken lycka! Som vi har kämpat med just den biten men fastnat på vägen och utvecklingen hade stannat av. Fjärren gick hon mycket framåt, var rörlig i sidled och framåt men tack vare finfina träningskompisar så fick jag supertips på den. Nu såhär två veckor senare när vi tränat på den metoden så rör hon sig knappt framåt, bara lite i stå-sitt ibland men hon är kvar på samma stället och fäller bakåt i stå-ligg skiftet på 10 meter. FYFAN va gött :D 

 

Söndagen var det dags för en minitävling på förmiddagen och sedan kedjning och störning efter det. Minitävlingen gick väl sisodär. Joy var ganska ofokuserad även i ff:et, apporteringen fick hon nå frispel på (tror jag aldrig har hänt??) och fjärren gick bra. Hon var dock med mig hela tiden vilket kändes roligt och hon tog mina tävlingsbelöningar riktigt bra. Störningensträningen och kedjningen på eftermiddagen gick fint även om jag insåg att hon är en riktig liten tjuvråtta när det kommer till inkallningen i rutan :P Även på söndagen en riktigt härlig grupp av träningskompisar. 

 

Det roligaste att se är vilket skillnad det var på Joy detta läger motför förra. Självklart ligger det en del i att hon inte var sjuk detta läger men vilket utveckling hon har gjort. Jag fick bekräftelse att mina tävlingsbelöningar fungerar, momentmässigt är hon mycket säkrare nu, mer fart har vi fått i momenten även om vi har en bit kvar där och uthålligheten har blivit mycket bättre! Hon har en härlig attityd och vill ständigt träna mer även om hon fick ge med sig och erkänna att hon var trött på söndageftermiddag ;) 

 

Som sagt, en helt underbar och fantastiskt givande helg! Mycket inspiration och tips har vi fått med oss och trevligt umgänge med andra likasinnade. Jag tar med mig både kanondelar och våra utvecklingsområden och tränar vidare. Just nu känns det som att inget är omöjligt, inte med den hunden! Ska bara se till så att jag hänger med och utvecklas och kan förvalta den fina pärlan jag har. I augusti är det landskamp mot Norge och målet tills dess är att fjärren och vittringen ska vara de moment som är våra styrkor. 

 

Är så lycklig, ända in i själen trots att det gått några veckor sedan lägret. Älskade pärlehund!

 

 

Rätt va det är så händer det. I flera veckor har jag gått på halvfart, utan ork och en ständigt trött hjärna. Måsten som samlas på hög för ett senare tillfälle med mer energi. Idag däremot tog det fart på nytt. Besiktning av bilen i morse (UA, tack och lov!) och en himla massa skratt tack vare en väldigt underhållande besiktningsman. Energiboost nr 1! Studsade hem med ett leende på läpparna för att mötas av ett trevlig betyg på gårdagsens seminarium, som förövrigt enligt mig själv nog var den sämsta insatsen jag gjort under mina universitet utbildningar. Energiboost nr 2! Skrivit klart en kompletteringsuppgift som legat och skräpat i många veckor. Energiboost nr 3! Kokat alla mina 145 vittringspinnar inför helgen samt torkat 1 kg blodpudding. Energiboost nr 4! Efter att vi haft problem med vittringen på förra träningen så fick vi till några riktigt bra skick idag. Energiboost nr 5! Just nu sitter jag och tar itu med det sista korrigeringarna på en uppsats och sedan är alla "gamla" måste som lagts på hög borta. Energiboost x100! Tänka vad mycket det kan göra att bara bli av med såna saker som hängt över en, energitjuvar är vad det är. Jag har fått härligt upplyftande respons i form av förfrågningar på den tävlingslydnadskurs jag ska ha under våren. Dessutom åker Joy och jag till talanglägret i Smedjebacken på fredagmorgon vilket ska bli såååå roligt! Som vi längtar! Energiboost till max!

 

Dags att skriva klart uppsatsen och sedan kura ner i sig i soffan efter middagen med en kopp te och titta på några nya avsnitt av mina favoritserier. En toppen dag!

 

Jag tror allt för många känner igen sig i stressen över att man har allt för mycket att göra och för lite tid på dygnet, veckan, månaden och året för att allt ska hinnas med. Istället för att priorierat så springer vi (i alla fall jag) vidare och försöker göra så mycket som möjligt på den tiden jag har och stressar som en idiot för att hinna med det mesta. Istället för att stanna upp, ta ett djupt andetag, prioritera, tacka nej och lyssna på sin kropp när den säger att vila är ett måste, annars stannar kroppen av sig efter ett tag och utbrändhet är ett fakturm. 

 

Allt ska vara perfekt, man ska vara nyttig, man ska motionera, man ska hinna med allt, men varför? För vem gör man det? Det betyder inte att man är lat för att man inte hinner med någonting. Jag gör så mycket jag orkar och hinner och om jag inte lyckas med allt så är det så. Det finns väldigt många färre måsten i livet än vi tror. Inte nog med det så känns det ganska bra att inse att man inte är någon supermänniska som behöver stressa som en dåre i livet. Att vara en supermänniska överlåter jag till någon annan, för jag är bara jag. Så istället för att stressa som en dåre och tillbringa hela dagen idag, natten och morgondagen med att skriva på en uppsats som ska vara färdig i morgon så tar jag hundarna på en långpromenad, tränar dem lite, sover i natt och skriver så mycket jag hinner och gör klart den då jag har hunnit med allt. Vi är mer än våra prestationer. Var inte för hård mot er själv, ni är viktigast i ert liv och det är viktigt att ni tar hand om er. De flesta "måsten" går faktiskt att styra om, ta bort eller ta hjälp av någon annan för att lösa. Våga säga nej när det blir för mycket eller be om hjälp av någon och glöm inte att göra saker för er själva, saker som ni vet att ni kommer få positiv energi av. 

Idag har guldfisksyndromet gjort sig till känna igen. Några dagar träningsvila och visp så är allt som bort blåst, suck! Har velat fram och tillbaka över huruvida jag ska starta Diva på söndag eller inte men efter dagens träning är det inte så mycket att fundera över. Diva avskyr att åka bil och det är x-antal timmar i bilen för att vi ska ta oss ner till Uppsala och med tanke på träningen idag så är vi långt ifrån ett först pris. Vi som ekipage tjänar ingenting på att starta i helgen istället tränar vi och väljer att kommer igen senare i år. Starten i eliten har mer varit en dröm från min sida och jag har nog inte riktigt haft på mig de kritiska glasögonen när jag tittat på Diva och mig. Säker kommer jag nog aldrig känna mig när Diva och jag går ut på planen men lite mer rutin behöver vi nog. 

 

 

Träningen med Joy innehöll så många godbitar och var jag orolig innan så känner jag mig tämligen lugn nu. Att tagga henne på nästa moment ger verkligen sån effekt. Så häftigt att se. Jag längtar så efter att se vad detta år kommer erbjuda oss och de utmaningar som vi kommer ställas inför. Älskade pärla!

 

Större delen av dagen har passerat, första dagen på ett nytt år. Joy och jag firade in det nya året på bästa sätt med Sofie i Östersund där vi gått promenader, spelat sällskapsspel, ätit god middag, sett på film och tränat lydnad. Idag har vi hunnit med att gå en promenad med hundarna och ett kort lydnadspass innan Joy och jag satt oss i bilen för att köra hem igen. Väl hemma har vi passar på att ha kvalitets tid med en till promenad i skymningen och så körde vi igenom momenten i klass 2 inför tävlingen i helgen. Börjar känna mig skapligt nervös eftersom vi inte alls fått den uppladdning jag hade hoppats på. Nedans is som ska ställa till det. Nåväl kan ju alltid hoppas att jag har födelsedagstur med mig på söndag. 

 

 

 2014 ska bli ett bra år, förhoppningsvis inte lika händelserikt som 2013 och inte heller lika många djupa dalar, de har jag haft tillräckligt av för ett tag framöver tycker jag. Men skulle det det bli så, så vet jag att jag kommer klara det ändå för jag är mycket starkare nu än jag var för ett år sedan. För ett år sedan var jag på väg ner på botten och nådde den några få månader senare men jag klaradet mig igenom det och står stadigare på mina fötter än jag någonsin gjort. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv under 2013 och minst sagt nyttiga erfarenheter även om de var en hel del smärta. Så nu till 2014, det ska fyllas med många skratt, många trevliga stunder med fina vänner, massor med roliga hundträningar, ljusa sommarkvällar, spännande äventyr och en hel del annat också.

Gott nytt år mina vänner runt om i Sverige och jag hoppas ni får ett riktigt bra 2014! <3 

---

 

På dagens promaned så hittade jag en parkering med riktigt bra underlag, lite snö hade fryst fast på isen och det gick att gå utan att slå ihjäl sig. Jag passade på att träna lite lydnad med båda hundarna, måste passa på när tillfälle ges. Diva gick så otroligt bra idag, gjorde en inkallning med ställande och läggande eftersom ställandet har varit ett problem på slutet men idag satt det. I fria följet så gick hon riktigt fint också, hon överarbetade inte alls som hon gjorde igår. Avslutade med en fjärr och oj vad bra den var. Längtar till den dagen då Joys fjärr ser ut sådär. Ryser bara av tanken på dagens fjärr. Sån tid jag lagt ner på den fjärren och jag är så tacksam att jag inte gav upp utan kämpade på. Diva har verkligen mognat och med mer rutin i elit momenten så tror jag det kommer bli så bra. Efter 6 års vad som känts som evighets tränande så förstår hon rutan, vittringen sitter, tugget på vittring och apporter är nästan borta och tassandet på apporterna lika så. 

 

Joy då, hon gick också som en klocka idag. Började med ett fritt följ (ouppvärmd) för att se om jag fick fram positionsmissarna hon har haft men icke, hon gick nästan helt perfekt. Inkallningen var det lite dålig fart i så mina ihoprullade vantar fick agera leksak och då blev det mycket bättre. Fjärren avslutade vi med och där har stadgan verkligen kommit till sin rätt. Förut så for hon upp och ner och gjorde alla skiften bara jag hade sagt ett kommando men nu bibehåller hon rätt position med bra fokus. Bäst av allt var nog hennes svar på tävlingsbelöningarna, sån otrolig lättnad att jag äntligen hittat något som hon svarar på. 

 

De två senaste träningarna har verkligen gett mersmak och all den tiden jag lagt ner på vissa moment börjar visa sig. Hundträning, de gör mig glad ända in i själen. 

 

Precis som bloggen så har vi legat i dvala ett tag. Marken ute har och ser fortfarande ut som en skridskobana på sina ställen. Lite smått panik har jag haft eftersom jag hellre hade velat haft bättre förutsättningar för vår tävling nästa helg. Men det är det inte möjligt så är det inte. Jag är ändå väldigt glad över de stora framstegen vi fått. Joy har kommit igen till fullo och är sitt gamla jag igen, eller kanske till och med en uppgraderad version av sig själv. Hon fixar nu 3:ans vittring tävlingsmässigt och det är bara tugget som vi måste jobba lite mer på. Tävlingsbelöningar har jag funderat och jobbat en hel del på och jag tror jag fått något som fungerar nu men det ska bli spännande att se om hon köper dem på tävlingen.

Testade elitens vittring för första gången igår med Diva och den gör hon så mycket bättre än 3:ans, hon behöver anstränga sig mycket mer och det passar henne mycket bättre. Har fått ett kvitto på att hur jag jobbat med tugget på henne fungerar utmärkt då hon vid första vittringen igår kom in med pinnen utan ett enda tugg. *dansar en liten dans*

Fick hjälp av Linnea på dagens träning i Klass Arena för att klura ut hur jag ska få till Divas ruta, hon lägger sig nämligen vid konen och skäller om hon inte får godis vid den innan skicket till rutan och detta tips känns riktigt bra så jag hoppas att det löser sig. Har inget hopp om något första pris nästa helg för Divas del men eftersom jag inte har några direkta ambitioner med Diva (förutom championatet) så har jag inte så mycket att förlora och så länge hon visar glädje, vill jobba och håller ihop så är jag väldigt nöjd.

 

Nu ska jag ta och krypa ner i soffan med en kopp te och se på tv. I morgon ska jag inhandla en sen julklapp och tidig födelsedagspresent till mig själv, det är jag minsann värd ;)

Nu när jag sitter och tittar tillbaka på det gångna året så inser jag vad mycket om har hänt. Ett riktigt framgångsrikt år har vi haft även om det har varit upp och nedgångar på vägen. 

 

Vi började detta fantastiska år med en miljösökskurs vilket såhär i efterhand var bland det bästa vi kunde ha gjort. Så otroligt roligt som vi hade och vad Joy växte som hund av den kursen. Efter det har vi fortsatt träna vanligt skogssök vilket Joy älskar. 

MH:t nere i Skåne med alla kullsyskonen missade vi tyvärr eftersom hon bestämde dig för att börja löpa då men tog igen det vid ett senare tillfälle. 1:a på skotten blev det och super nöjd i övrigt. 

 

Tävlingsresultaten:
Vi tog de två återstående godkända resultaten i nybörjar klassen i rally (100p & 98p)
3 godkända resultat i fortsättningklassen (94p, 87p & 98p) 

2 godkända resultat i avancerad klass (77p & 83p)

 

1 första pris i klass 1 (165.5p med en 0:a på läggandet)
2 första pris i klass 2 (178.5p & 185.5p) 

Klubbmästare i lydnadsklass 2. 

 

 

En fin fin avslutning på detta år blev det när Joy och jag kom med på talanglägret i Vårgårda , vilken fantastisk möjlighet. 

 

Vilket år vi har haft! Hon är en helt fantastisk hund och jag ser verkligen fram emot nästa år och alla nya möjligheter. 

 

Jag och hundarna har just kommit in efter en långpromenad och så fort jag satt mig i soffan hör jag hur blåsten tar tag i huset. Antar att stormen Ivar är påväg, över 30 meter per sekund kunde det blåsa ikväll/natt. Den tänkta träningen är inställd och hundarna och jag kommer spendera kvällen i soffan framför en film med tända ljus och te. Telefonen får sitta på laddning i fall strömen försvinner ikväll. 

Detta år är snart slut och jag har så smått börjat planera inför nästa år. En sammanfattning av detta år kommer jag lägga upp i helgen. Jag har med siktet inställt på nästa års tävlingssäsong satt igång fysträningen med Joy. Hon går numera med viktmanschetter på promenaderna och jag tycker hon har fått ett längre steg i traven när hon inte har dem. På söndag ska hon äntra simbassängen för första gången också. 

 

 

Snön har lagt sig som ett täcke över Sundsvall och gradantalet kryper neråt. I helgen har Joy och jag varit upp till Ö-vik för en träff med instruktörsutbildningen. Så mycket snö hade det inte landat där men däremot blåste det 14 meter per sekund när jag åkte över Höga Kustenbron på lördagmorgon och det var -12 grader i går morse. Isch! Kallt kan jag säga att det var. Nakenretrievern Joy frös som en tok i helgen trots täcke, jag som hade hoppats att vi skulle kunna testa på draget i vinter men med tanke på hur frusen om tassarna hon är så vette katten om det går. Ett försök ska jag dock ge det. En givande helg med många "aha", "just ja" och "hmm" har det varit. När jag kom upp till Ö-vik insåg jag att jag glömt mina block om projekthundarna hemma, skit! Vi skulle ju prata om dem. Aja, tänkte jag, får väl prata om det jag kommer ihåg eftersom jag trodde vi hade den riktiga examinationen vid nästa tillfälle. Pratade på om dem (läste igenom blocken hemma och såg att  jag hade pratat om det mesta som jag skrivit i dem) och blev efteråt medveten om att det va den riktiga examinationen. Ops! Det gick som tur var bra och alla vi som redovisade blev godkända. Kanske tur att jag fick reda på det efteråt, då slapp jag bli så nervös ;) Nu har vi bara två helger kvar innan utbildningen är klar och vi kan hålla kurs i tävlingslydnad/brukslydnad. Känns väldigt spännande, roligt och jag ser fram emot att få presentera detta sätt att träna för fler och jag tror att de som tycker att "lydnad är tråkigt och stelt" kan ändra sin uppfattning och självklart ser jag fram emot att få möta alla entusiastiska kursdeltagare framöver. 

 

Fick svart på vitt i helgen att för många repetitioner sänker Joy nått enormt. Jag måste verkligen bli bättre på att inte repitera saker flera gånger utan att jag talar om för henne hur nöjd jag är med det hon gör och läsa min hund. Att det kan vara så svårt fast att jag gått igenom det såååå många gånger :P Hon blir otroligt osäker när jag inte tala om att jag är nöjd med det hon gör utan bara gör det en gång till. Skärpning hos mig! Fjärren börjar ta sig och jag tror vi kommit framåt en hel del. Jag tror min strukturerade träning kring kedjning har gett resultat och jag upplever inte att hon blir lika osäker längre och inte lika frågande utan jag taggar henne istället på nästa moment nästan direkt vilket gör att hon får ett tänk framåt och belöningen blir nästa moment. Jag tycker det har hänt en hel del där faktiskt. Tidigare har jag känt att jag suttit fast lite i träningen, det blir mycket detaljer och sällan helhet men efter talanglägret och instruktörsutbildningen har jag blivit mycket bättre på att strukturera min träning och framförallt våga testa saker utanför min trygghetszon. Testade att baklängeskedja elitrutan med Diva och det fungerade alldeles utmärkt och jag tror det är en väg att gå. Jag har även lagt in mycket mer kedjning i hennes träning och hon tar det mycket bättre än jag upplevt att hon har gjort tidigare. Kan vi bara hålla i det så känns inte längre det där championatet som en omöjlighet. Det hänger på matten!

 

Så här års brukar motivationen tryta på grund av kyla, snö och mörker men jag har nog aldrig varit såhär motiverad och inspirerad att träna tidigare. Mina nuvarande 23 kvm är små men det går att få till en hel del träning när det inte är möjligt att vara ute. 

 

Det har dykt upp en möjlighet som jag inte riktigt tror att jag kan missa, än så länge är ingenting säkert så det får vara hemligt ett tag till men spännande känns det. 

 

 

Lyckas man få till ett träningspass på 23 kvm, fördelat på ett kök, en toa och ett rum är ingenting omöjligt. Utmanade Diva i fjärren och gick bakom en vägg och kommenderade skiftena. Inte ett ljud från hennes sida! Annars brukar hon muttra i skiftena stå-sitt och stå-ligg. Sedan gjorde vi några omgångar med de där supegoda små pinnarna. Dagens fokus var att inte tugga på dem, tugget som är Diva favorit del i hela momentet. Vi fick till det riktigt fint till slut och inget tugg alls. 

 

Joy fick börja sitt pass med "ta-i" övningarna med kamptrasan för att få igång henne lite och hon börjar bli riktigt snabb. Har fått modifiera övningen lite då Maria föreslog att man skulle dra bort trasan om hunden inte tog den tillräckligt snabbt men Joy har jag fått bygga istället, drog jag bort den så tog det ännu längre tid nästa gång och hon blev ännu mer osäker. Jag har peppat henne och berömt henne så mycket när hon väl tagit trasan och det har verkligen gett resultat. Så härligt att se! 
Joy fick också göra fjärren med fokus på skiftena stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker att det går framåt en hel del. Hon fällde sig ner utan att röra tassarna på stå-ligg och även stå-sitt såg väldigt fint ut. Har kommit fram till att jag inte ska ha något handtecken på skiftet från stå till sitt för då hoppar hon framåt. 

Även hon fick träna att enbart hämta en vittringspinne utan att tugga. Det gick från att hon mer eller mindre ha slaktat pinnen till att hålla den helt still på några få gånger. Heja heja!

 

I morgon väntar fin besök av mamma och Tessie som ska göra oss sällskap på vår långpromenad. Tessie-tanten blir nog glad över att få se lite nya ställen och för att inte tala om lycka att hon ska få åka bil ;)