Att se en hund växa och tankar om fritt följ


Jag har aldrig haft en sådan förarvek hund som Joy. Hon precis som alla hundar har hon sina styrkor och svagheter. Det tog lång tid för mig att övertala henne att tycka att fria följet är någonting som är bland det roligaste som finns men jag lyckades. Med denna hund har jag också fått möjlighet att följa hennes utveckling och det har varit (och är) en fantastisk sak att se. Hon tyckte länge att miljöer var jobbigt, som valp sprang hon runt med ragg över hela ryggen och svansen så fort hon lämnade tomten ;) Idag går hon själv fram till saker av ren nyfikenhet. På MH:t ställde hon tassarna på min axel för att våga nosa på overallen. Att ha fått den relationen till en hund är helt fantstiskt och den utvecklingen hon har genomgått. Jag lär mig fortfarande hur jag på bästa sätt ska hjälpa henne att växa, vi håller som bäst på att öka självförtroende i lydnaden och jag tror vi kommer framåt. Jag ska göra en satsning på jakten nästa år har jag bestämt mig för, jag tror det kan öka självförtoendet på Joy ännu mer för varje gång vi tar med oss dummiesarna ut i skogen så lyser det av glädje hos henne. Hon susar fram i skogen och jobbar både snabbt och effektivt. 
 
 
 

 
Jag fick här om dagen frågan hur jag tänker kring momentet fritt följ. När jag tävlade Tessie hade vi ett katastrof fritt följ, vi har till och med fått 0 på en tävling... När jag sedan fick Diva och hennes frambensproblem så var det ett moment som jag ville ha bra poäng på eftersom det är mycket teknik, hög koefficient och det sliter inte så mycket på henne. Det utvecklades snabbt till att bli ett favorit moment för både mig och hundarna. Problemet är att jag lätt hamnar i det berömda detaljträsket eftersom det är så roligt.
 
Det är svårt att försöka förklara hur jag tänker kring ett fritt följ då jag mest går på känslan när jag tränar det. Men jag har några riktlinjer och de är att det ska vara roligt att träna ett fritt följ, både för hund och förare. När hunden väl har lärt sig alla delar i ett fritt följ så tränar jag det i två delar, precision och uthållighet. I precisions träningen fokusera jag på position (plogning, pendling, luftning osv) medan jag i uthållighetsträningen enbart fokusera på att hunden ska hålla längre sträcka. Självklart har jag vissa kriterier i uthållighetsträningen som hunden ska uppnå men jag är inte lika petig i positionen då. Dessa två delar tränar jag separat även om jag måste erkänna att jag själv måste bli duktigare på att träna uthållighet med Joy. 
 
När jag började träna lydnad var det en hel uppsjö med hundmänniskor som avrådde mig att träna med leksak, hunden kommer inte få lika bra position och det kommer bara förstöra fria följet sa de. Jag upplever fortfarande att de är många som är rädd att använda sig av leksak i fria följetträningn vilket jag tycker är väldigt synd. Visst kan det finnas undantag (både hundar och förare) men jag upplever att kvaliten i fria följet blir mycket högre om du blandar in leksaker. 
 
Det är några av de tankar som jag har med mig när jag tränar. Finns nästan hur mycket som helst mer att skriva men de får bli en annan gång :)
 
Ha de gött! :)

Bryt ihop och kom igen

Det har kommit lite snö här uppe, även om det är lite.
 
Ibland är det nödvändigt att brya ihop för att sedan komma igen. Man brukar kunna se saker som man tidigare missat då. Det har jag gjort och nu ser jag saker ännu tydligare än innan.
 
Det kändes inte som att Joy alls tyckte lydnaden var rolig i söndags och jag började tvival på att det är någonting för oss. Jag tog med mig Diva på klubben i tisdags och körde igenom några elitmoment och testade en massa av tipsen vi fick i helgen och de fungerade kanon. Hon gick så fruktansvärt bra. Det kändes helt underbart att få bryta av de dåliga känslorna med Joy och enbart fokusera på Diva även om hon också gör att jag sliter mitt hår stundvis men glädjen är det inget fel på hos henne. Ser verkligen fram emot helgen träning i arenan för att fila lite på länkning blanda annat. Sedan hoppas jag det kommer mer snö snart så det blir bättre underlag ute, nu är det stenhårt vilket gör att det inte blir mycket träning av.
 
I går var jag till veterinären med Joy eftersom hon var så kissnödig i helgen och jag var rädd att det skulle vara livmoderinflammation eller urinvägsinfektion som spökade. Som jag misstänkte så var det urinvägsinfektion och nu har hon fått medicin och förhoppningsvis så blir hon pigg inom några dagar. Känns skönt att ha fått en förklaring till varför hon var så låg och orkeslös i helgen. Nu får hon vila en vecka från träningen och sedan kommer vi igen. Tusen tack till alla hundvänner där ute som peppat, kommit med stöttande ord och tips på idéer. Ni är guld värd! <3 Tack vare er har jag kommit fram till hur jag ska lägga upp träningen framöver, vad vi ska fokusera på och hur jag ska bygga upp hennes självförtroende (och lite av mitt självförtroende). 
 
 

Den där gnagande känslan

 
Efter 10 timmar sömn är jag i form igen. Dagen har bestått av en härlig sovmorgon följt av en promend runt sjön och ett kort träningspass med Joy. Vi började med runda lycktstolpe och den har hon verkligen förstått, hon har lite sämre fart ut men bra fart när hon väl rundat stolpen. Testade en inkallning med att kasta tennisbollen bakom mig så hon skulle få upp farten igen och den blev myket bättre och skutten försvann. Måste nog överlag börja fokusera mer på farten och trycket i momenten nu. Hon kan de flesta klass 3 moment ganska bra och nu är det dags att ta det en nivå till. Sedan tränade vi lite fritt följ och filade på de vi fick kommentarer på i helgen, framförallt min vänstra axel som jag använder väldigt mycket i stegförflyttningarna bakåt och Joy gick mycket rakare efter att jag slutade använda den. Jag måste också tänka på tempot i vårt fritt följ, ska testa sänka det en aning och se om det ser mer harmoniskt ut. Känslan av att Joy och jag inte riktigt lyckas hänger ständigt efter mig. Jag tvivlar på mig och Joy, jag vet inte riktigt varför den känslan gnager invändigt men den blev ännu starkare efter helgen. Inte det att hon är en bra och duktig hund för det är hon men det är någonting som gör att jag blir så osäker och tvivlar. Usch! Får försöka fokusera på våra framsteg så kanske det vänder. 
 
I  morgon är en veterinärtid bokad för Joy och förhoppningsvis så får vi svar om det är urinvägsinfektion, livmoderinflammation eller någonting annat som spökar. Kanske är det bara sviter efter löpet som hon avslutade i helgen men det känns bäst att vara på den säkra sidan och kolla upp henne. 
 
Nu längtar jag så efter att få hämta hem Diva, som jag saknar henne. Hur ska jag klara mig den dagen då hon inte längre finns? Älskade lyckopiller! Måste nog ta med henne till klubben ikväll när jag ska drilla ett projektekipage och köra ett lydnadspass med henne. Tror visst det får blir en träning med länkning då med ff, zätat och inkallningen. 

Talangläger

 
Efter nämar 9 timmar i bil är vi nu hemma igen, resan gick toppen både ner och hem men visst är jag lite öm i kroppen. Helgen har verkligen varit super och innehållit allt från hundträning i en fin hall till massor med skratt och nya vänner. Joy har skött sig så bra i hallen trots mycket störning och vi har verkligen kommit långt motför när vi började träna lydnadsmomenten för 1 år sedan. Jag har fått en del tips på fjärren bland annat som vi ska jobba på och sedan får jag nog pränta in i huvudet att jag MÅSTE planera in mer länkning i träningarna. Men jag drar mig för att göra det, det är lättare att bli fast i detaljträsket än att släppa lite på kontrollen och låta hunden jobba i uthållighet. Fasiken måste verkligen bli bättre på det där. Jag måste även jobba hårt på hur jag ska få upp henne mellan momenten, vilka tävlingsbelöningar jag ska använda mig av och hur jag ska få henne att inte se så snuvad ut på belöningen. Just nu ser hon ut som ett stort frågetecken när vi fortsätter till nästa moment. Vi genomförde en träningstävling i går morse med ff, inkallning med ställande och hopp-apport och trots att jag inte kört något helt ff i klass 3, bara en hel inkallning med ställande och några enstaka hopp-apport så skötte hon sig så bra. Sedan gjorde jag några missar, mest för att jag har filmat träningar för lite men Joy gick så fint och jag är så nöjd med henne eftersom hon inte alls är färdig för den länkningen egengligen. Jag fick även med mig en hel del tips till Diva och hennes träning, det kliar lagomt i fingrarna att få sätta igång med henne. Mitt gula lyckopiller har jag saknat som bara den i helgen och jag längtar så efter att få hämta hem henne i morgon kväll. Ikväll tar vi en tidig kväll och förhoppningsvis är vi utvilade i morgon. 

14 november 2013

 
 
Blodpuddingen är på torkning i ugnen och doften (läs: odören) har spridit sig i hela lägenheten och antagligen trapphuset också. Inte ens hälften av sakerna är packade än *suck* då skolarbete har dominerat dagen och kommer antagligen att göra det resten av dagen också med en paus för att åka till mamma och pappa för att lämna Diva som ska vara där över helgen medan Joy och jag roar oss. Hundarna tror att vi är påväg att flytta igen så Diva har placerat sig vid dörren för att hon inte ska riskera att bli lämnad här. I morgon blir det tidig morgon eftersom vi måste åka redan strax efter 6 för att vara på plats i tid i Vårgårda och vi åker hem igen på måndag morgon efter en natt i Göteborg och besök hos en fin vän. 
 
 Fick de sista svaren på blodproverna jag tog för ett par veckor sedan idag och nu är äntligen alla värden bra, kroppen har fysiskt hämtat igen sig från misshandeln. Känns helt underbart att den klarat sig ur det utan några permanenta skador (vad jag vet). 
 
Hoppas ni alla får en underbar helg! <3

Novembersol

 
Inledde dagen med en ridtur på Jaffen, inte riktigt så lugn och sansad som tidigare utan det blev inslag av både stegringar och backande innan vi var hemma. Mina ridmuskler är ännu inte vänjda vid motion av häst, träningsvärk i både ben och rygg/mage. Plus träningsvärk i armarna efter street dansen i måndags. Ojoj! Starkars kropp! Men hem kom vi och kvar satt jag och det var härligt trots allt. Hundarna har fått en långpromenad och ligger nu och sover i sina bäddar. Resten av dagen kommer tillbringas med skolböckerna och skrivande av en uppgift som ska vara inne på måndag, väskan ska packas inför helgen och så ska blodpuddingen torkas. Är så taggad inför helgens talangläger i Vårgårda. Som vi (eller jag, Joy är fortfarande ovetande;)) längtat. 
 
Tränade hundarna en snabbis igår innan projekthundarna och Diva satte hela zätat utan problem. Vi körde även några konkskick och de satt också fint trots att jag utökade avståndet från 2 m (i rallyn) till 10 i eliten. Joy fixade 3:an inkallning fint men med några för många steg på ställandet, blir till att träna lite extra på det. Sättande under gång börjar ta form och hon verkar ha förstått det. Det känns så himla kul att det går framåt med träningen med båda hundarna. 

Att träna två hundar

 
Efter att ha tillbringat förmiddagen i skolan och eftermiddagen ute på promenad och lite träning med hundarna så sitter jag nu ihop kurad i soffan och dricker hallonte. I morse började vi en ny kurs i skolan, risk och riskkommunikation vilket känns som ett riktigt spännande ämne. Vi gick igenom hur vi människor värderar risker, risker som händer med hög frekvens men som riskerar i mindre skador förbi ser vi medan risker som sker med lägre frekvens men större skador är vi räddare för. Till exempel, risken att vara med i en bilolycka är större än att vara med om en flyolycka medan skadorna är mer varrierade i bilolyck medan det är väldigt få överlevande i en flygolycka. Ganska intressant att fundera över tycker jag. 
 
Promenaden med hunderna är som alltid ett trevigt avbrott i vardagen. Idag stannade vi och tittade på änder som fick för sig att slå sig ner 2 meter från våra fötter. Ni kan ju tänker er hur hundarna såg ut ;) Ögonen höll på att ploppa ur huvudet och nackarna blev 3 meter längre än vanligt. haha! Joy passade också på att kontrollera varje vattenpöl hon kunde hitta för att se om hon kunde stampa sönder isen på dem, blåsa bubblor i vattnet och äta upp isen. Tråkigt blir det inte att ha dem som promenadsällskap. 
 
Blev en kort träningsstund med båda två också, grannarna måste tro att jag är himla konstig då jag tränar hundarna att gå runt lycktstoplar på kommando. En intressant sak som jag har uppmärksammat är hur olika de är när de kommer till inlärning, att de har fallenhet för olika saker trots att de är samma ras. Jag trodde Joy skulle ha mycket lättare än Diva för att lära sig att gå runt saker eftersom jag har lärt Diva att springa till saker och inte runda dem och Joy är mycket mer "oförstörd" men så var det inte. Första träningspasset med Diva idag runt en lycktstolpe och hon satt det på en gång, utan problem. Jag ska bara se till att döpa det så hon förstår på kommando vad hon ska göra. Joy däremot har jättesvårt för det. Började med att försöka få henne att gå runt en väska, hon trodde att det var en nostarget och blev liksom fast där ute vid väskan. Jag testade runt lycktstople för första gången med henne idag och det verka fungera bättre men hon testade ett par gånger att använda även den som nostarget. Jag trodde att jag skulle tycka att en hund var roligare att träna än den andra men det kan jag inte säga att jag gör. De är så olika till sättet och framförallt Diva ställer stora krav på mig som förare vilket är så roligt. Det ger mig en utmaning medan det med Joy är klurig på ett helt annat sätt och gör att jag kan tänka mer på helheten och ha mer taktik och långsiktigt. Joy har tappat lite av sättande undergång under denna vecka då jag inte har tränat det så mycket, Diva däremot sätter zätat förvånansvärt bra. Fyfasiken vad roligt det känns att få träna för ELITEN. Får nog bli ett träningpass med Diva på klubben innan träffen med projekthundarna i morgon. Planen är att sätta ihop elitrutan och köra lite dirrigeringar med apporterna. Vilken möjlighet att få träna två hundar, en i klass 3 och en i elit, jag känner att jag utvecklas vid varje träningspass av det. Så roligt!
 
Nu ska jag ta och packa ner träningskläderna och bege mig ner till dansstudion för ett pass med street/hip hop. 

Flytt

 
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Flytt och skoluppgifter har stått i fokus men nu är vi så gott som inflyttade, bara lite små saker som ska packas upp i morgon. Mina två hjärtan verkar ha kommit till ro i vårt nya hem och det har gått förvånansvärt bra. Trodde de skulle skälla som dårar så fort någon gick ute i korriodern men icke, de är helt tysta och bara lyssnar. Det kommer nog bli bra här, det är ett fint område med bra skogsområden för hundarna, är säker på att vi kommer trivas.
Diva är fullkomligt galen, hon springer i cirklar runt mig så fort vi kommer ut. Gick runt Sidsjön idag och blev stoppad av personer som tyckte hundarna var så fina och visst är det tollare? Haha, de är nog inte van att se golden med samma färg som Joy har. I övrigt har jag varit ute på en helt underbar tur på en islandshäst kille idag, krispig höstluft och med trevligt sällskap startade dagen. Hur kan den bli annat än bra då? Nu väntar en kväll framför en film innan vi går till sängs. I morgon tror jag lite träning med hundarna står på schemat och lite fotbollstittande. :) 
 
 Ha en trevlig helg allesammans!

Träningstankar

Joy <3
 
Det hann inte ens gå 24 timmar innan det kliade i fingrarna så mycket att jag var tvungen att testa några elit moment. Zätat stod på schemat eftersom jag vet att Diva har lätt för just det men att vi inte har tränat det på ett tag. Bestämde mig för sitt-ligg-stå, sittet gick bra, läggandet och ställandet blev dock sitt båda två. Lägger ner Diva och funderar ett tag. Tänker tillbaka hur jag tränade in det och gör om det men säger då lick och stanna istället för ligg och stå. Vips så sitter det. Blandar skiftena hej vilt och hon sätter rätt VARJE gång. Det där med ordförståelse kan hon minsann om jag bara har rätt tonläge. 
 
Tränade lite vittring med Joy och hon börjar kännas riktigt säker. Hon har tagit rätt pinne i princip varje gång de senaste gångerna. Några träningspass till så ska jag ta och minska ner pinnarna till rätt antal och se om hon fortfarande klarar det. Har tränar sättande under gång i flera veckor utan att det verkar ha gått in hos Joy. Så fort jag inte längre hjälper henne så ställer hon sig. Vad gör jag för fel?! Jo, jag testade idag att byta tonläge även hos henne. Jag sa sitt ganska ljust och vips! Testade om det fungerade några gånger och det fungerade utmäkt. Vilken skillnad det kan bli på bara tonläge. Det går bra nu!
Eftermiddagen ska ägnas åt att lägga upp en träningsplan åt Joy för de här sista två veckorna innan talanglägret. Som jag längtar, det ska bli helt fantastiskt roligt att få åka ner. 

Ruggig höstdag

 
Hur man gör en grå och regnig dag bättre; Varm choklad med vispgrädde!
 
Vaknade i morse nåväl kanske inte i morse, men mitt på dagen med ruggig huvudvärk. Regnigt och grått ute gjorde att jag helst bara ville stanna kvar i sängen hela dagen. Detta är verkligen nackdelen med hösten, det blir grått, regnigt och mörkt. Tog mig i kragen och åkte i väg för att lämna en bok och tog sedan en tur förbi brukshundklubben på vägen hem. Till och med Tessietanten fick följa med idag. Efter en promenad i SPÖregn så ställde jag i ordning en plan för att träna Diva lite. Hon kändes mycket bättre än igår. Idag fokuserade vi på positionen i fria följet och det fixade hon mycket bra. Lite slarv i steg förflyttningarna bara. Hopp-apport fick vi till ganska bra också och hon valde till och med att hoppa tillbaka trots att jag kastade apporterna något snett. Rutan fixade hon på första försöket även om hon har en tendens att ställa sig utanför och sedan gick vi vidare till att köra till rut-placeringar istället. I fjärren var hon helst tyst idag och gjorde skiftena fint. 
 
 
 
Joy fick komma ut och träna lite också, några rut-skick fick de bli som avslutning men först lite hopp apport. Har tränat en hel del hopp med shaping för att hon ska tycka att det är roligt att hoppa åt båda hållen och sedan la jag till apporten och det såg riktigt snyggt ut. Bra gripande på andra sidan hindret. Tror det är en fördel att det blir hopp-apport för henne då vi får bort jakten och studsandet på vägen ut till apporten. Måste ta mig i kragen och fixa till hennes fjärr också. Testade Lena Löfroths metod men den har inte alls fungderat på henne, vilket den har gjort på Diva. Joy blir bara osäker och förstår inte vad hon gör för fel. Efter lite bollandet med Martina igår så kom vi fram till att hon nog inte förstår att hon ska vara kvar på samma ställe. Guld värt att ha människor att bolla idéer med, annars skulle man inte komma så långt. Så nu är det bara att backa bandet och göra rätt. 
 
Klippte av luggen en bit till och fixade en dip dye (mörk brunt hår med blonda toppar) för någon vecka sedan så här är en bild på hur det ser ut:
 
 
 
Trevlig helg allesammans! 

På villovägar

 
Har just skickat in en av skoluppifterna för denna vecka, är helt slut i huvudet efter att ha tillbringat varje ledig stund med dessa skoluppifter. Nu väntar en snabb tupplur och middag innan det är dags att ta alla saker och fara iväg till klubben för en kväll med projektekipagen. 
 
Efter helgens rallylydnadstävlingar har jag mer sug än vanligt efter lydnaden. Vi har nog varit ute på villovägar jag och hundarna. Jag är trots allt en lydnadsmänniska och trivs inte alls på rallylydnadstävlingar eller att träna det. Visst är det en rolig sport och jag kan se många fördel med att den finns och många som tidigare inte gjort något med sina hundar har kommit ingå å träna. Jag är glad att jag har testat det och det har gett mig en himla massa erfarenheter med båda hundarna men nu är vi åter på rätt spår igen. Det är lydnaden som jag tycker är kul och det är där jag trivs. Jag är så inspirerad och har sån motivation till att utveckla både Joy och mig i lydnad och nästa år hoppas jag kunna satsa mer på jakten med henne också.
 
Igår var jag och ett gäng glada träningskamrater iväg till Klass Arena och för att träna lite lydnad. Vilket upplyft för Joy från förra vintern. Så mycket som har hänt hos henne de senaste året. Igår var hon inte alls berörd av varken underlag, att köra fartmoment eller att hämta apporter intill väggarna. Störningsträningen i fria följer gick dessutom super. Passiviteten i buren fungerade också mycket bra, hon låg tyst och stilla hela tiden. 
 

När det inte längre är roligt att tävla

"Genom glädje, kommunikation och samarbete ska hund och förare ta sig igenom en rallylydnadsbana." Så beskrivs rallylydnad av Svenska Brukshundklubben. Den första delen har dock försvunnit helt efter dagens tävling. Det är inte roligt att tävla rally i mästarklassen längre. Efter att ha fått titeln i mästarklassen finns det i princip bara en sak kvar att sträva efter, SM-poäng. När jag då har en hund som beroende på dagsformen får för sig hur banan ska genomföras oavsett vad "kartläsaren" säger gör det det hela ytterst frustrerande. Att tävling efter tävling inte känna att Diva är med mig utan väntar på att rätt tillfälle ska komma så hon kan flippa är verkligen inte roligt. Om hon på grund av att jag inte lärt henne momenten gör fel så kan jag ha förståelse för det men när hon KAN och i alla fall väljer att göra annat så är det verkligen inte roligt. Jag skulle också ha förståelse för om banan var för svår och hon inte klarar den av den anledningen men när hon väljer att hoppa rakt upp och morra åt mig när jag säger åt henne att hoppa över hindret, när hon välter koner i spiralen för att det är roligt (!!) vilket hon för övrigt ALDRIG har fått göra, eller när hon byter sida för att hon har lust trost att hon mycket väl vet om att hon ska gå på den andra eller när hon efter att ha hoppat över hindret sticker och använder nästa skylt som tasstarget innan hon väljer att komma tillbaka så blir jag mest bara arg, besviken och frusterad. Diva och jag har två tävlingar kvar i år, en i rally och en i lydnad och fungerar ingen av tävlingarna så har vi nog med största sannolikhet tävlat klart och hon får bli pensionär. Det känns inte lönt att kämpa på när resultaten uteblir till följd av vilket hurmör hon är på. 
 
 
Dagens guldkorn är Joy, hon räddade upp situationen och skrapade ihop 83 poäng i avancerad klass och därmed vårt andra godkända resultat. Lilla skrutthunden klarade det galant och jag lyckades få henne att släppa de läskiga skyltarna och tro på mig. 

Isbjörnen har intagit bloggen

 

Den vita isbjörnen Tessie blir mer och mer fluffig med åren. 11 1/2 år börjar ta ut sin rätt och ögonen har inte länge lika lätt att uppfatta små föremål, en kastad godis är nästan omöjlig att fånga men vad gör det när man har bra öron som hör vart den landar och en utmärkt nos som kan nosa upp den?
 
 
 
 
 
 
Kärlek på 4:a ben <3

Scars have the power to remind us that the past was real

 
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg det som varit, att utifrån det bygga det nya. Händelser som påverkat oss till att bli den vi är idag. Vi väljer hur vi vill se saker, kanske inte hur de ska påverka oss just den stunden men hur vi väljer att se tillbaka på det. Under de perioder då jag varit som sjukast i anorexin kunde jag inte välja att se vardagen positivt, inte se det ljusa delarna för det var bara svart och jobbigt. Det fanns inget att leva för. Men idag väljer jag att se de perioder som var så sjukt jävla jobbiga som en del av det som gjort att jag är jag. Stora delar av de senaste åren kommer jag inte ihåg, jag kommer inte ihåg vårterminen innan studenten, knappt hösten efter det heller, jag kommer inte ihåg våren 2012 och bara delar av denna vår. Visst kan jag vara ledsen över att så mycket tid har försvunnit utan att jag kommer ihåg det men jag kan inte göra något åt det nu. Jag kan dock välja hur jag ser på det idag. Jag väljer att komma ihåg de hemska delarna för att de är delar som är viktiga men som jag aldrig vill göra om. Jag vill inte genomföra en tävling där det enda jag kommer ihåg efteråt är att jag var rädd för att jag skulle svimma för att jag inte ätit. Jag vill inte heller ha sömnlösa nätter där ångesten kryper i mig och jag är rädd för att jag ska dö till följd av svält. Jag vill kunna känna känslor, jag vill vara lycklig och jag vill kunna gråta när jag är ledsen och det går knappt om man är sjuk. Ta med er det förflutna in i det nya även om det är dålig saker. Det kommer alltid finnas saker som påminner er om det som varit så ta vara på de tillfällena och använd er av dem, låt dem göra er starkare. Jag tror att chansen att lyckas och lära av det som varit är om man reflekterar över det. Glöm alltså inte bort det eller försök förträng det för det är en del av den ni är idag. 
Jag tror nog för att låta lite filosofisk att allt händer av en anledning även om anledningen kanske inte alltid verkar glasklar. 
 
 
 
 
 


Vi kom med i talangtruppen!

Du och jag <3
 

Igår fick vi beskedet att vi kommit med i talangtruppen i lydnad och får åka på talanglägret i Vårgårda i november. Fick läsa mailet fler gånger innan jag förstod vad som stod i det, var till och med tvungen att titta på deltagarlistan för jag trodde att de hade skickat den fel men icke vi kom med! Haha! ;) Och självklart var jag tvungen att fälla några glädjetårar också :P Hade aldrig vågat drömma om att vi skulle komma med. Upptäckte sent att inbjudan kommit ut och fick spela in filmen i spöregn eftersom det inte fanns fler dagar kvar, det gick det med. Så lycklig över att vi får denna möjlighet! Bästa pärlhunden. 
 
Inte nog med det så laddar vi nu för en helgens kurs för Lena Löfroth där jag ska vara åskådare. 

Tänktänktänktänk

Lägger in en bild från helgens vandring i Borgafjäll. 
 
Lydnadsträning är fantastiskt roligt, detaljer såväl som helhet, samarbetet och glädjen. Det tar med sig med klass 3 momenten med Joy. Efter att ha tagit tag i att skriva träningsdagbok så har det blivit mycket lättare att hålla koll på åt vilken håll vår utveckling går och hur olika metoder fungerar. Just nu är det bara den där nedrans vittringen som ställer till det för oss. Den håller på att göra mig GALEN! Just nu går hon bara på synintryck och använder inte nosen alls. Hon är osäker och går på första pinne hon ser. Tänktänktänkt!! Ska börja om med vittringen och nogrant skriva hur det går för att upptäcka vart det går fel och förhoppningsvis så kan jag lösa det på så vis. Troligtvis (om jag känner mig rätt) så har jag gått för fort fram igen så det är bara att backa och se till att göra om och göra rätt. Längtar så till nästa helgs lydnadskurs då jag ska gå som åhörare för Lena Löfroth. Alltid lika roligt att få grotta ner sig i problem och lösningar från sidan och jag brukar alltid komma hem med en hel del inspiration  och nya lösningar. 

September 2013

 
Njuter de varma och soliga höstdagarna som är kvar. Gick en härlig promenad med hundarna på förmiddagen i daggigt gräs och på stigar täckta med löv. Och visst är det fint med hösten. Alla färger på löven och den krispiga höstluften. Diva har varit en sväng till veterinären för att kolla upp en knöl på bröstkrogen, som med största sannolikhet är en fettknöl. Tack och lov! Tränat hundarna lite inför helgens rallylydnadstävling, där Joy ska debutera avancerad klass och Diva tävlar i mästarklassen.
Stort lycka till till alla hundvänner som startar på Rallylydnads SM i helgen. 
 
Det märks att jag numera studerar på avancerad nivå, både på gott och ont. Det är väldigt mycket som ska läsas på engelska, föreläsningarna är på engelska och två kurser parallellt som ska genomföras. Men det är samtidigt roligt, spännande och utvecklande. För att hinna med allt som ska göras krävs en otroligt struktur och diciplin, än så länge går det så där med den biten. 
 
Nu väntar sökträning med ett trevlig gäng och ikväll börjar Hela Sverige bakar, som jag har längtat efter att det ska börja.

Klubbmästerskap i lydnad (film)

 
 
Idag gick klubbmästerskapen i lydnad av stapeln och jag hade passat på att anmäla båda pälsdjuren. Diva gick först och med tanke på hennes varierade dagsformer så var det bara att hålla tummarna att det var en bra dag, och tänk att det var det! Hon höll ihop genom hela programmet med grymt tryck under tassarna. Tyvärr nollande hon vittringen efter att ha stått och nosat på rätt pinne länge men valde sedan fel. Rutan tjuvstartade hon på inkallningen men hon klarade den! Så otroligt nöjd med henne och hennes prestation. Måste ha varit den bästa tävling hon någonsin har gjort. Sansad men framåt och alert.



Poängen blev följande:
Sittande i grupp: 10 poäng
Platsliggning: 10 poäng
FF: 8 poäng (sitter ej)
Sättande: 10 poäng
Inkallning: 9 poäng (tempo sista sträckan)
Rutan: 5 poäng (tjuvstartar på inkallningen)
Hopp apport: 7 poäng (morrar och tugg)
Metall: 8 poäng (slarvigt tag, tempo åter)
Vittring: 0 poäng (tar fel)
Fjärr: 7 poäng (går framåt)
Helhet: 10 poäng 
Totalt: 224 poäng, 2:an pris och en 4:e placering
 
Sedan var det dags för Joy. Hon brukar gå ner sig lite när det blir för varmt men hon höll ihop riktigt bra och det är verkligen en fröjd att både träna och tävla den hunden. Jag vågar nog påstå att lika så Joy gjorde sin bästa tävling någonsin.
 
 
Poängen blev följande:
Platsliggning: 10 poäng
Fritt följ: 9.5 poäng (föraren sen i svängarna.) Vad jag gjorde där har jag ingen aning om.
Läggande: 10 poäng
Inkallning: 10 poäng
Rutan: 7 poäng (delvis utanför rutan)
Apportering: 10 poäng 
Hopp: 10 poäng
Fjärr: 8 poäng ( Dk, sättande)
Helthelt: 10 poäng
Totalt: 185.5 poäng, 1:a pris, klassvinst och klubbmästare. 
 
Kan inte annat än vara stolt och lycklig efter dagens tävling. Inte nog med att jag har fantastiska hundar så har jag fantastiska träningskompisar som stöttar och hjälper oss att bli bättre. Stort tack till er! 
 

 
 
Hittade Diva och mig i Hundsport i repotaget från U-SM och blev tårögd över det fina de skrivit om oss. Under bilden står det "Cecilia Bergman och hennes golden retriever Diva har tävlat en del i lydnad, nu var det rallylydnad och de är alltid lika trevliga att titta på." och i texten står det: "Den andra tävlande i den här klassen var Cecilia Bergman och hennes golden retriever Wynntorps Diva och jag bli alltid glad och varm i hjärtat när jag ser den här mycket glada och lydiga goldisen som inte kan låta bli att hitta på något litet bus... Matte Cecilia såg dock inte alltför ledsen ut, det är inte alla hundar som har en sådan charm!". Min fina lilla evighetsmaskin! <3 
 
 

Championat

 
I går landade Divas rallylydnads diplom (championat) i brevlådan och lika så bekräftelserna på de övriga diplomen som jag inte valde att ta ut. Det har nog inte sjunkit in förrän nu när jag har papperet i handen. Diva är rallylydnadschampion!!!  Det är inte lätt att träna Diva och det är inte heller lätt att tävla henne. När jag köpte henne så sa jag att hon skulle bli den hund som jag tog mitt första championat med och tänk att det blev så. Snälla, energiska och arbetsvilliga lilla hund. Så grymt stolt över detta!!
 
Divas titellista börjar bli lång :) 
 
 Joys titlar
 
 
 
 

Trött hund

Trött Joy
 
Det har varit en givande vecka när det kommer till hundträningen. Både lydnad och sök har vi hunnit med och Joy går från klarhet till klarhet i söket. Trots ynka 3 träningpass med sökgruppen så har hon förstått vad det är som ska göras. Utan både vind och retning springer hon ut på ganska långt djup redan. Vi har börjat fila på klass 3 moment ordentligt nu. Testade vittringen för första gången på klubben idag och det gick riktigt bra. Nosade på de luktfria pinnarna för att sedan ta den rätta som låg några decimeter bakom. 

Länkade ihop hela klass 3 med Diva idag på träningen. Hon gick skapligt, framförallt fick hon inget frispel utan höll ihop och fortsatte jobba trots att hon fick tävlingsbelöning. Dock kom morrandet fram på apporteringen igen och hon slarvade rejält på fjärren. Blir till att träna det i veckan. Två glädjande moment var rutan (som hon återigen fixade utan att springa sina ärevarv) och vittringen. Hon tog rätt pinne :D Barnsligt lycklig över att det momentet verkar fungera *peppar peppar*. Vårt mål inför KM:et nästa helg är att vi ska ha en bra känsla och att hon inte ska självbelöna sig genom att springa sedan är jag nöjd, oavsett vilka poäng vi får med oss. 
 
Sista lediga dagen innan skolan börjar ska spenderas i sökskogen med ett trevligt gäng människor och hundar. Det är inte helt fel :) 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0