.:In memorial of Tessie:.

 
 
 
Varje gång jag klickar in på ett blogginlägg som någon skrivt när de fått ta bort ett djur så trillar tårarna ner för kinderna. Nu är det jag som sitter här vid tangentbordet och skriver de smärtsamma raderna. Det känns fortfarande overkligt att skriva orden, att utala dem. Jag väntar fortfarande på att jag ska hitta Tessie under köksbordet eller liggandes ute på verandan med nosen mot solen. Det har gått 3 dagar sedan min älskade tant fick somna in. Det har varit 3 jobbiga dagar, dagar av tårar men även leenden över fina minnen som kommer fram.
 
 
 
 
Jag har alltid önskat att det skulle gå fort, att hunden insjuknar och att det inte finns något val, att vi inte måste stå där hos veterinären och bestämma om vi ska göra det idag eller i morgon eller om en vecka. Och så blev det, det fanns inget val när dagen kom. Det hela började i fredags den 28:e mars (precis en månad innan hon skulle fyllt 12 år), hon var hängig och trött. Hon sov mest hela dagen. Jag var ute och tränade de andra hundarna och då brukar hon ligga och titta på oss men hon sov så hårt där hon låg på verandan. Gav henne en godis som hon knappt ville ha. På lördagsmorgon när jag klev upp hade hon inte kunnat gå ordentligt på bakbenen, de var alldeles vingliga. Tanken på att det var spondylos som spökade dök upp men innerst inne visste jag nog att så inte var fallet. Akuttid hos veterinären blev det och de konstaterade snabbt att hon hade vätska i buken troligtvis till följd av en tumör i mjälten som spruckit. Hade hon varit yngre hade en akutoperation varit möjlig men kirurgiska ingrepp på en snart 12 årig hund kändes inte rätt. Vi valde istället att låta henne somna in och trots att det var svårt att uttala orden och säga att "ja, det är dags nu" så kändes det skönt. Hon fick somna in utan smärta och lidande och det gick fort.

 
 
 
 
 
Jag fick henne då jag var 12 år, min alldeles egna hund. Hon har funnits med i halva mitt liv och jag har växt upp med henne vid min sida. Hon har lärt mig massor, hon var anledningen till att jag fastnade för hundträningen och för lydnaden. Hon var självständig som tusan och envis som få. Hon älskade tandkräm och allt som luktade mint. Att massakera mjukisdjur var en annan favorit och lika så att tugga på allt som fanns tillgängligt i huset så fort hon blev ensam. 

 
Det är tomt utan den vita isbjörnen men hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Tills dess vi ses igen får hon sällskap i himlen av kaninen Skuttis, katten Mimmi, syster Moa och mamma Lina för att nämna några. Jag är tacksam över att vi fick så många år, att hon blev min för 12 år sedan och att vi fått utforska hundvärlden tillsammans innan hon blev pensionerad och en hemmahund. Tack för allt älskade lilla hund och sov gott! <3
 
 
 En film med trix från 2012 (då 10 år gammal)
 
 
 

Lydnadsfilm från 5 november 2011  
 

Kommentarer
Postat av: Zandra, Lova & Lystra

Beklagar verkligen <3

Jag är precis som du så jag sitter och grinar som en tok varje gång jag läser sånt här, så också idag.

Massa styrka till er!

Svar: Tack så mycket! <3
None None

2014-04-01 @ 10:42:46
URL: http://goldendays.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0