Namn: LPI Höstvildens Believe in Love "Tessie"

Ras: Golden retriever (utställningslinjer)

Född: 28 april 2002 - 29 mars 2014

Mor: Gently's höstkänsla "Lina"

Far: FINUCH Pauclare Phylanderer

HD: A, B

AD: UA

Titlar: LP1



En liten Tessie och en liten jag. Jag är närmare bestämt 13 och Tessie 1.

Efter att ha tjat länge och väl efter en hund så när jag var 12 år fick jag äntligen min egna. Vi ville ha en tik men det var bara en hanne som fanns kvar. Ungfär 1 vecka innan vi skulle hämta honom så ringer uppfödaren och säger att en tik är ledig då hon som ska ha henne inte hört av sig. Vi säger självklart ja:)

Jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var hela vägen ner till Hedemora då vi skulle hämta MIN egna hund. Hos uppfödaren hette hon Ida men vi valde att döpa henne till Tessie. Tessie var en valp som var super söt, med svart nos och ganska så knubbig..

Den lilla supersöta golden valpen visade sig vara mer hund än som förväntades. När vi kom hem så traskade hon iväg på egenhand helt utan att bry sig i vad vi andra gjorde. Tessies motto även idag brukar vara "Vad behöver man dom till? Jag kan hitta på saker själv." Vi som var totalt ovana vid att ha en hund fick uppleva en del intressanta saker. Retrievernojja hade vi absolut inte hört talas om, men den lilla valpen fick en väldig fart och gick inte att stoppa, ett par varv i hörnsoffan och pappa skriker NEJ för att få hunden att inse att den inte får vara i soffan. Tror ni det fungerar? Nä. Halvt kvidande i skratt då hunden springer som om hon vore galen, samtidigt försöka lära hunden att sånt får man inte göra är ingen bra kombination.

Mitt mål med hundägandet var att få träna agility. Tessie är en hund med mycket egna åsikter om vad som är kul och inte lika kul, helst vill hon göra sakerna på sitt sätt. Vi har gått några lydnadskurser men jag och Tessie tyckte det var tråkigt och varför behöver man de? Jag vill ju hålla på med agility inte lydnad. Vi gjorde 2 starter på en agilitytävling (1 i hoppklassen och 1 i agilityklassen) vilket var en total katastrof, i ena klassen valde Tessie att springa till tälten som stod uppställd på sidan om, där letade hon godis:) Efter det sprang hon vidare till mor och bror som stod i publiken (vi vart diskad där), i den andra starten så sprang hon och tog alla tunnlar först för att sedan komma tillbaka till mig och då kunde vi göra som jag ville (diskad även här).

Vi gick en till tävlingslydandskurs och som avslutning fick jag starta på en tävling:) Det var då jag fastnade för lydnaden. Jag och Tessie har lyckats vinna nybörjar hunden (en tävling med 4 deltävlingar och den som har i snitt bäst reslutat vinner), sen har vi tävlat 12ggr i lydnads klass 1 och har LP där.


Här är en bild på min älskade hund då hon var 1 år.

Tessie är även en duktig spårhund och vi har hållit på med spår sedan hon var liten. Apportering är också en sak som hon tycker är kul och är väldigt duktig på det. Cirkuskonster eller freestyle är också något som hon också uppskattar.

Under hösten 2009 drabbades Tessie av spondylos i ryggen och vi trodde att hennes dagar var räknade. Men hon kom tillbaka och lever nu ett smärtfritt liv igen:)

Som jag tidigare skrivit så har Tessie mycket egenvilja, och är en helt underbar hund. Vare morgon då mammas väckerklocka ringer så vifftar hon glatt på svansen oavsett tid. När däremot pappas väckarklocka ringer så rör hon inte en fena. Hon ylar alltid då jag spelar klarinett och hon kan på senare år till och med tänka sig att ge oss en puss.

Det var inte många som trodde att jag skulle bibehålla mitt intresse för hundar. För som många ungdomar brukar intresset svalna då dom inser hur mycket jobb det är med ett djur. Jag kan inte säga att det inte har varit kämpigt stundvis, men idag är mitt hundintresse mycket djupare än det var då jag skaffade Tessie. Tack vare henne!

Som ni kanske märker skulle jag kunna skriva hur mycket som helt om denna hund. Hon har aldrig varit och kommer aldrig att bli en hund av tävlingskaraktär men hon är en älskad familjehund och det var trotsa allt hon som fick mig att inse vad kul det är med lydnad.


En glad Tessie

Foto tillhör Kennel Karvin
Pappa Max