Phu! Här har det inte hänt så mycket den senaste tiden. Jag har jobbat non stop sedan vi kom hem från Karlskoga och Talangträffen. Joy och jag kunde inte göra så mycket men vi roade oss med vittringen, fjärr, lite fritt följ, stadga, zätaskiften och störning. Väldigt nyttig träning som sällan annars blir av. Vi hade några helt fantastiska dagar där nere, klurade på lösningar till problem, skrattade så det gjorde ont i magen, åt pizza och upplevde många stora framsteg och lyckade träningar. En helt underbar grupp med människor som jag är innerligt tacksam att jag fått möjlighet att träffa och följa deras utveckling. 

 

På Joy-fronten har det inte hänt så mycket. Hon vibbas och har fått laserbehandling vilket jag tycker hon har svarat bra på. Igår och idag tycker jag dock att hon ser lite sämre ut så jag får se hur det ser ut efter vibben ikväll. Att laser kan göra sådan stor skillad som den gjort på Joy och att rehabilitering/friskvård kan göra så mycket för en hund har gjort att jag är ännu mer säker på att det är just det jag vill göra längre fram. Att med relativt små och enkla medel ge hundar ett bättre liv och i vissa fall längre liv skulle verkligen vara en dröm. 

 

Lite frukost och sedan iväg på jobbet, byter dock ut personliga assistent rocken idag mot några timmar på Djurkompaniet. 

 

Trevlig helg allesammans!

Med risk för att detta inlägg blir väldigt långt så varnar jag er redan innan. Som jag tidigare har skrivit har jag levt som i en bubbla de senaste veckorna sedan Joy blev halt. En ständig oro över att inte veta vad som är fel blandat med hopp om att hon kommer bli bra. Tankarna har farit runt som en virvelvind och jag har försökt förbereda mig för det jobbiga beskedet att jag måste ta bort henne. Jag har funderade länge på om det var dags att släppa detta kapitel i mitt liv, ta chansen att göra något nytt. Jag älskar allt vad som involverar hundar men det gör så ont när de är sjuka och speciellt med tanke på Divas situation så var jag såklart ännu mer orolig för vad som kunde tänkas vara fel med Joy. 

 

Det var med blandade känslor jag åkte ner till Västerås och Redog i torsdags. Hoppet hade mer och mer de senaste veckorna bytts ut mot ledsamhet och uppgivenhet då Joy inte svarade på smärtstillandet alls. Hon gick inte alls bättre och hade fortfarande väldigt ont. Hon gick hyfsat på förmiddagarna men eftermiddagarna/kvällarna hade hon väldigt ont. Alla prover vi hade tagit kom tillbaka negativt (autoimmun, borelia och anaplasma) vilket gjorde att det kändes som att vi var tillbaka på ruta ett igen. Jag satte på henne viktmanschetterna på bakbenen trots att veterinären rådde oss att inte göra det för jag tyckte att hon såg bättre ut med dem på. Jag var nästan helt säker på att vi antingen inte skulle få något svar på Joys problem eller att jag skulle få beskedet att hon inte kommer kunna bli bra och att det inte finns något mer att göra. Istället så fick vi efter böjprov både med och utan viktmanschetter det underbara beskedet att hon med största sannolikhet har en senskada i tårna som med rehabilitering kommer läka ut även om det kommer att ta ett tag. Hon kommer alltså bli FRISK. Stefan tyckte att hon gick mycket bättre med viktmanschetterna och tack vare dem hade skadan på en av två tår läkt ut (tack till min magkänsla för att jag satte på henne manschetterna tidigare). Jippie! Så nu är det bara en tå kvar som ska läka ut. Han behandlade henne med laser i några minuter vilket resulterade i att hon var smärtfri för första gången på flera månader. De lite mindre roliga beskedet är att de har visat sig att hon har förändringar på tårna (som de såg på röntgenbilderna sist) vilket kan utvecklas till artros i framtiden. Hon har fortfarande en fungerande sena i tårna men vi vet inte hur allvarligt skadad den är vilket kan göra att hon fått en början till en kronisk skada MEN det trodde inte Stefan. Joys överrörliga tår är med största sannolikheten det som gjort att de har uppstått i samband med för stor belastning.

 

Detta gör att det inte blir så m mycket till lydnadsträning förrän i början av september då hon inte får göra rivstarter, tvära svängar eller snabba stopp. Jag kommer få begränsa vissa aktiviteter som innebär stor belastning på tårna vilket gör att jag troligtvis kommer få lägga tankarna på jakt och bruks på hyllan eller i alla fall en av dem samt att viktmanschetterna kommer få vara ett stående inslag i vår vardag för att hålla ihop hennes tassar. De goda nyheterna är att Joy kommer finnas kvar och som aktiv träningshund och vi kommer komma ut på lydnadsplanen igen även om det kommer ta ett tag innan vi är tillbaka fullt ut. 

 

Avslutningsvis så vill jag passa på att tacka alla som funnits där och stöttat, hjälpt och hållit tummarna för Joy. Det känns underbart att ha så fina vänner! Tack för att ni finns, ni får mig att orka! <3

 

 

Efter attt i fredags ha känt av halsen lite så blev förkylningen bara värre. Feber, hosta, huvudvärk, ont i kroppen och ingen smak har varit ett fakum de senaste dagarna men idag känns det som att det börjar vända. Febern är borta, hosta har blivit mindre, halsontet är näst intill borta, ömmande kropp är borta och huvudvärken är borta. Dock har jag ingen smak ännu men de kan jag dras med. Så nu ska jag vila, se på film och äta glass i några dagar till så kroppen verkligen får bli frisk och att jag inte strudsar ut och gör allt värre igen. 

 

Idag har Joy och jag varit på besök hos veterinären för att ta blodprov för borelia och anaplasma. Det var de som stod näst på tur sa de när jag var ner till Redog och eftersom jag inte tycker att smärtstillandet har gjort någon verkan så valde jag att åka in och ta blodprovet så vi hinner få provsvaren innan vi ska tillbaka till Redog igen nästa torsdag. Det har i morgon gått 5 veckor sedan hon fick springa sist, det var efter sökpasset som hon blev halt. 5 veckor är ganska kort tid även om det känns som att det var mycket längre sen det hände. Jag tror att det är för att allt står stilla, vi bara väntar. Väntar på att något ska ske, vänta på en diagnos eller vänta på medicinen ska verka. Vänta. Jag känner en otålighet över att ingenting händer, jag känner en hopplöshet över att jag inte ser framsteg men samtidigt en hoppfullhet om att det ännu finns hopp om en framtid för oss, en aktiv framtid. Kanske inte den framtid jag hade önskat mig men det vet vi ännu inte. Så vad vi gör nu är att vänta lite till. Vänta på ett provsvar och vänta på ett återbesök.

 

En annan sak mamma upplyste mig om var att när Diva var valp började vi på en jaktkurs och efter första gången blev hon halt (och fick sedan opereras) och kunde inte fortsätta, Tessie fick då ta över platsen. Denna gång var det Joy som skulle gå jaktkurs och efter första gången blev hon halt så Diva fick ta över. Det går inte annat än skratta. Kanske ett tecken på att jag inte ska gå jaktkurser ;) 

 

Det känns inte fullt lika bäcksvart längre som det gjorde efter turen ner till Västerås förra veckan. Blodprovet kom tillbaka negativt (ANA- och RFtest) men det kan fortfarande vara en autoimmun sjukdom som spökar även om veterinären sa att hon inte tyckte att jag skulle oroa mig. Jag har under veckan försökt förbereda mig för ett positivt svar, besked om att hon inte skulle kunna bli frisk utan att det inte fanns någon utväg... Att hennes tränings- och tävlingskarriär skulle vara slut. Har ständigt varit nära till tårar men var tvungen att försöka förbereda mig för vad som kanske skulla kunna ske. Själklart är inget säkert och framtiden är oviss men jag känner ändå en stimma hopp. Ett driv att fortsätta framåt, att verkligen göra vad jag kan för att hon ska kunna fungera hyfsat normalt. Älskade lilla pärla! I morgon ska jag testa och se om viktmanschetterna gör att hon får mindre ont i tassarna som det gjorde förra gången hon hade ont i dem.

 

Att också få höra av Stefan att jag gjort ett bra jobb med Diva som fortfarande är en aktiv tränings- och tävlingshund gjorde mig så glad. Många timmar, mycket slit och många tårar ligger bakom den form hon har idag. På förra veckans simpass var Diva uppe i samma längd på simpassen som innan den tredje operationen, dvs. 3 x 5 minuter med 250g vikter på vardera sida (totalt 500g) och 1.5 min vila mellan. Och utan hälta efteråt. Trots ODC, FPC, KBP och C-höfter är hon 7 år, tränas förfullt, ingen stelhet, ingen hälta och hon äter inga smärtstillande mediciner. Den hunden har verkligen visat att rehab och lite tanke (läsa: massor med tankar) bakom vardagen ger resultat. Jag är så himla glad och tacksam över det. Och jag vet att när den dagen kommer när det inte finns någon återvändo så kan jag säga att jag gjort allt jag kunnat för att hon skulle få ett långt och aktivt liv utifrån de förutsättningar hon har. Det går att komma långt och det försöker jag ta med mig till Joy oavsett vad det visar sig vara för fel på henne. 

 

Några rader om Divas lydnadspass igår också. Hon gjorde ett riktigt fint pass, bra fokus, tänkte hela tiden och inte bara gjorde de som föll henne in. En hel del störning men som hon fixade mycket bra. Det känns verkligen som att vi är på rätt spår hon och jag. Och det bästa av allt, ny motivation att fortsätta träningen i eliten med henne. De där första prisen ska vi kamma hem så småningom. 

 

Jag hade tänkt skriva några rader om SM:et i helgen men det får räcka med att det var en fantastisk helg med många duktiga ekipage. Istället så kommer jag skriva om Joy's besök på Redog igår. Vi åkte hemifrån tidigt i går morse och tog en sväng förbi Sofie först. Kunde heller inte låta bli att åka förbi huset jag bodde i när jag själv bodde nere i Väserås. Det känns faktiskt konstigt nog som hemma där nere fortfarande. 

 

Väl nere på Redog får vi börja med att träffa Stefan som går igenom symptom och gör ett böj prov. Han konstaterar snabbt att det inte är ryggen som krånglar även om hon har spända muskler även i ryggen plus utsidan bakbenen och insidan bakbenen. Hon går med lite krummad rygg och ojämnt bak. Böjprovet visar att hon har ont i tårna då hon på böjprovet på tårna på höger bakben hoppar på tre ben. En stimma hopp fick jag där eftersom det kanske betydde att det var de där tårna som hon hade problem med då hon var yngre, dvs. rimadyl och viktmanschetter så skulle det vara bra sedan. Vi fick vänta en stund på att ortopeden Stig skulle titta på henne. Han genomförde också böjprov på alla leder i hela bakbenen. Lika så där visade hon smärta i högerbakben. Vi blev sedan skickade på röntgen för att röntga båda baktassarna på henne. Röntgen visade förändringar på mellan tårna, som små taggar som sticker ut på båda sidor vid den övre leden i fyra tår totalt. Hon har också väldigt överrörliga tår bak vilket hon har haft ända sedan hon var liten och har lätt att böja ut dem alldeles för mycket. Så efter en diskussion mellan Stefan och Stig så var de båda eniga om att hon med största sannolikhet lider av en autoimmun sjukdom (reumatism) och ett blodprov togs. Det blev som ett slag i magen, något jag inte hade kunnat tänka mig innan. Jag får svar på provet till veckan och skulle det inte visa att det är det så kommer de kolla för fästinsjukdomar men de tvivlade starkt på det eftersom hon har förändringar i tårna. Vi fick ordinerat fortsatta koppelpromenader fram till vi får ett svar. 

 

Det finns inte så mycket information kring autoimmuna sjukdomar kopplat till reumatism så än så länge vet jag inte så mycket. Troligtvis betyder det i alla fall att hon kommer få gå på kortison resten av livet för att minska smärtan i fötterna och någon form av rehabilitering för att bygga och bibehålla musklerna. Försöker just nu bara leva i nuet, inte tänka på framtiden eller vilka konsekvenser det möjligt kan få. Jag ska i alla fall göra så mycket jag kan oavsett vad den slutliga diagnosen blir för att hon ska må så bra som möjligt. 

 

 

 

Det gäller att vara lite kreativ med en hund som inte får använda kroppen allt för mycket men som vill och behöver få ut sin energi på annat vis. De senaste dagarna har vi fokuserat på sorteringen i vittringen, jag sitter vid pinnarna och ställer henne precis bredvid dem så hon enbart får leta men utan spring och ingång. Än så länge är jag väldigt nöjd med resultatet. Hon tar för det mesta rätt pinne vid första kontakt om det inte är så att den ligger först så hon inte har nosat på något annan pinne. Hon känns relativt säker på sin sak och plockar numera 99% av gångerna upp rätt pinne. Fjärren har också tränats flitigt och där har jag lagt till externbelöning bakom i form av godis och det verkar ha gett riktigt bra resutat so far. Zätat har vi också börjat pyssla lite med och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur hon har utvecklats de senaste dagarna. Från att inte kunna sorta dem alls och alla skiften blev sitt till att  hon gör alla rätt för det mesta. Raka halter har vi också tränat, vilket har varit en sån sak som vi behövt nöta väldigt länge men inte kommit oss för att verkligen göra det. Ibland är det bra med ordinerad vila så det blir lite spark i rumpan på mig att verkligen träna det. 

 

Diva har fått fortsatt på det spår jag har börjat på. Jag har kört mycket sortering, alltid kört tävlingsmässiga moment men utmanat henne att verkligen tänka och inte göra det som trillar ner i huvudet på henne. Vi har fortsatt med förberedelseorden, slutorden och lagt in störning. Konskick och vittring låg idag bredvid varandra och jag varierade mellan fritt följ, konskick, vittring, fjärr och zätat. Jag lät vittringen ligga ute hela tiden och blandade mellan de olika momenten. Det gick riktigt bra faktiskt, en gång valde hon fel när jag skickade till vittringen och sprang till kon istället men kom på sig själv och gick vidare till vittringen. Så roligt tat se henne tänka och fokusera på vad jag verkligen säger och inte bara göra det som hon kom på just då. 

 

Blir glad ända in i själen när träningen går framåt med båda hundarna. Så mycket jag lärt mig om hundträning de senaste åren och det är verkligen en fröjd att träna med både Diva och Joy. De är så olika och ger så många olika erfarenheter och lite gråa hår. 

 

 Imorgon börjar mitt sommarschema på ett av jobben, det känns väldigt skönt att få börja jobba efter ett tungt skolår och slippa alla uppsatser på engelska, alla krångliga vetenskapliga artiklar som ska läsas och att behöva läsa väldigt många sidor på alldeles för kort tid. Dags att fylla frysen med matlådor inför sommarens jobbpass. Hoppas ni alla får en trevlig lördagskväll och söndag. 

 

 

Igår hade Joy tid hos veterinären för att kolla upp vad som spökar i kroppen på henne. Vi fick svar på urinproverna och de såg bra ut. De var lite orolig att urinvägsinfektionen hade spridit sig och blivit kronisk eller att hon hade stenar. Men inget kroniskt, inga kristaller och inga stenar hittade de. Så skönt! De kollade buken med ultaljud och hittade inte heller något, urinblåsan var fin, livmodern lika så. De såg att livmodern hade svällt lite så löpet är nära. Ytterligare en trevlig nyhet. Efter att ha klämpt på henne så misstänkte de att hon hade L7S1 men tack och lov så såg röntgenplåtarna bra ut. Inga förslitningar, ingen artros och inga förändringar på något vis på skelettet. 

 

Dock kvarstår frågan; vad är fel? Hon rör sig lite stelt bak, hon haltade i förra veckan, är ojämnt musklad på bakbenen, hon har ont i rygg och ljumskar men är inte allmänpåverkad. Vi fick en tid hos deras ortopedspecialist om 3 1/2 vecka men jag tyckte det var lite länge att vänta då jag vet att hon har ont. Vi fick ett jättebra bemötande hos veterinären och de erbjöd sig att skicka remiss till det ställe jag ville åka till här näst. Så istället för att ta tiden här uppe bokade jag en tid hos Redog i Västerås. Så dit ska vi om ca 1 1/2 vecka och träffa fysioterpeut, veterinär och en ortoped. Håller tummarna för att de hittar något simpelt att åtgärda. Om de inte hittar något så har jag lite andra idéer som jag ska gå vidare med. Nu väntar koppelpromenader och anitinflammatoriskt en tag framöver. 

 

Ska passa på att göra denna vila till något bra och träna en himla massa sortering i vittringen, platsliggning, platssittning och stå-ligg skiftet i fjärren. Perfekt pysselträning som gör att hon får träna huvudet men att det inte sliter så mycket på kroppen. Någon som har fler tips på detaljer i lydnaden som inte belastar ryggen så mycket mottages tacksamt :)

 

 

Hur härligt är det inte med långhelger? Helt underbart! Jag har hunnit med en del hundträning och såna där vill göra saker.  I torsdag var vi ner till Bergafjärden och tränade sök med vårt härliga gäng. Joy gick fint även om det var mycket roligare att vara kvar hos figg än att komma tillbaka till mig på stigen ;)  Hon blev snabbt trött men det var ganska varmt så jag tänkte inte mer på det. Stretchade henne som vanligt efter passet och tyckte hon kändes fin. Åkte till mamma och pappa för att hämta upp Diva som varit där under dagen och när jag släppte ut Joy var hon jättestel och stapplig på benen. Hon såg till och med halt ut :( Under fredagens ruskväder passade jag på att städa, massera hundar och laga matlådor. Joy såg fortfarnade riktigt dålig ut även om jag tyckte att hon inte var fullt lika stel som på torsdagskvällen. Det kändes verkligen som ett slag i magen, tyckte att hon hade blivit mycket bättre efter veckor med massage men icke.

 

Igår hjälpte mamma och pappa mig att köpa och frakta hem möbler till min inglasade altan och ny tv. Lite rallyträning med Diva hann vi också med. 

 

Idag började dagen tidigt då vi skulle upp till Härnösand för att tävla rally. Vi fick startnr 6 i mästarklass A och startnr 5 i mästarklass B. Idag var hon sådär perfekt som jag vet att hon kan vara. Dessvärre blev det en tung rumpa som förstörde i 360° och det resulterade i -10 poäng. Andra klassen var hon lite ofokuserad men gjorde det riktigt bra även där men jag strulade till det och ett i slag i hindret blev det också. Vi slutade hur som  helst 1:a i mästarklass A med 85 poäng och 2:a med 80 poäng i mästarklass B. Inga superpoäng men med tanke på hur fantastisk hon kändes så är jag mer än nöjd med tävlingen. 

 

Angående Joy nu då, det blir en strykning av nästa veckas lydnadstävling, i morgon ska ett urinprov lämnas in och troligtvis ett samtal ner till Redog för att boka en hältutredning på henne. Hoppas verkligen att vi kan få ordning på det här nu och att vi får veta vad det är som är fel. Under tiden får Diva vara stand-in på WT-kursen. Vilket kan bli väldigt spännande ;) 

 

 

Efter att ha fått en massa bra tips på hur man kan träna bort låsningar så har vi nu en plan för hur det ska gå till. Tack så mycket!

 

Tidigare har jag försökt eliminera allt som hon kan låsa sig på och tränat så enkelt som möjligt. Men efter gårdagens tävling så insåg jag att det inte fungerade speciellt bra. Hon låser sig i alla fall när hon inte förstår vad hon ska göra. Istället ska jag bryta ner saker och göra dem så tävlingsmässig som möjligt för att hon ska få rutiner i momenten. Dem ser ALLTID likadan ut. Jag ska vara ännu tydligare med förberedelseorden så hon vet vad vi ska göra och jag ska även lägga in ett slutord för momenten. 

 

Idag ställde jag upp en kon och tränade enbart konskick, ca 5 meter snett bakom konen la jag sedan ut vittringen för att hon skulle behöva sortera lite och lyssna men samtidigt behövde hon inte springa precis förbi konen. Gjorde det väldigt tydligt för henne och såg att hon tittade på konen först, gjorde bara om förberedelsordet och efter att jag såg att hon var samlad och fokuserad på pinnarna fick hon spring dit. Fungerde toppen! 

 

Jag hoppas att med lite mer rutin i elitmomenten så kommer hon också att släppa låsningarna. Så ett tag framöver tränar vi vidare på en nya stigen vi har upptäckt och se vart den leder. 

 

Nu är båda hundarna också anmäld till U-SM. Diva i elitlydnad och mästarklass rally och Joy i lydnadsklass 3 och i avanceradklass rally (får se om jag få till en mästarklass start innan U-SM). Det skulle vara så himla skönt att bara behöva lära sig en rallybana och så blir det lite mindre för arrangörerna att pussla med grenar och ekipage. Det blir Divas och mitt 5 (!) U-SM tillsammans, vi börjar bli lite gamla ;) Hitintills har vi kammat hem 3 andra platser och 1 tredje plats, drömma kan vi alltid göra om årets resultat.... ;) 

 

Har i säker två månader ignorerat det faktum att huvudet känts som bomull eller en urvriden disktrasa. Den har varit helt slut. Suttit med dokument framför mig i timmar utan att ha någonting att skriva, mental skrivkramp helt enkelt.  Försökt kombinera skola, jobb, hundar och haft dåligt samvete för att jag inte har aktiverat dem tillräckligt på slutet. Har slitit för att hinna klart med avhandlingen men fick igår reda på att den inte kommer få gå upp på examineringen om det inte sker ett mirakel i helgen. Ingen av mina kurskamrater kommer heller att hinna klart med sina avhandlingar, kanske det är dags att ändra system? Det och några fler jobbiga besked gjorde att all luft gick ur och både kroppen och knoppen sa stopp idag. Så istället för att ta tag i skolarbetet idag så fick det bli en energipåfyllar/slappar dag. 

 

 

Började med frukost på verandan i solen medan hundarna låg ute på gräsmattan och filosoferade. Fortsatte med en härlig långpromenad där vi strosade efter strandpromenaden och fyllde lugnorna med dofter av hägg och havsvatten. Att bara känna lugnet och inte tänka på något speciellt. Hundarna fick bada lite också vilket uppskattades i det varma vädret. Det blir sällan så spontant på grund av Divas armbågar utan samma rutiner varje dag men idag fick de trava lösa efter strandpromanden medan jag passade på att fota lite. Små saker som att låta dem vara lös tillsammans känns helt fantastiskt och något som de flesta tar för givet. Resten av dagen ska få fortsätta i samma tempo, njuta av lite glass ute i solen, träna hundarna lite och titta förbi hos mamma och pappa för att lämna Diva. I morgon ska nämligen Joy och jag upp till Ånge på WT-kurs. Så himla roligt ska det bli! Var evigheter sedan jag gick kurs och till och med få chansen att utforska ett nytt område som jag inte kan så mycket om. Men det är först i morgon så nu intar vi altanen ett tag till. 

 

 

 

I fredags var det dags för Joy och mig att starta lkl III igen. I SPÖregn och +5 grader så var förutsättningarna inte toppen men varmt var det inte i alla fall. Vi fick startnummer 3 och var sist ut i klassen. Vi började med platssittningen och där reste hon sig återigen och ville följa med mig men satt sig (jävlaskitockså) vilket resulterade i en 0:a och platsliggningen fick vi 9.5 för att hon nosade lite. Var så frustrerad/ledsen/arg (jag vet att jag inte borde bli det) men när det fungerar på träning och det är andra tävlingen det händer. GAH! Tänkte inte gå in och göra några fler moment men hade några minuter på mig att fundera så jag stoppade in Joy i bilen. För samtidigt som jag inte ville gå in igen så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få tävlingemässigkommendering och bedömning av en SM-domare. Det är trots allt inte varje tävling jag får möjlighet att tävla för någon för första gången. Och fick jag riktigt bra betyg på resten av momenten kunde vi trots allt få ett första pris även om den chansen inte var så stor. Så ut med Joy för värmning. Som team gjorde vi nog vår bästa tävling någonsin. Jag var avslappnad, tänkte på hur jag gick och hur jag förhöll mig till henne och hon gjorde sitt bästa. Det resulterade i:

Fritt följ: 8 poäng (växlar pos. står vid halt, pendlar och snett sättande)

Sättande:10 poäng

Inkallning med ställande: 10 poäng 

 

Rutan: 10 poäng

Hopp-apport: 9 poäng (slarvigt upptag)

 

Metallen: 8.5 poäng (tempo tillbaka)

 

Vittring: 0 (BRYTER)

 

Jag bröt vid vittringen då hon blev osäker i sorteringen även om hon tog rätt pinne först. 

 

Så summan av tävlingen, jag är väldigt glad att jag valde att gå ut ändå. Jag lyckades vända min dåliga känsla till något bra, släppte all nervositet och Joy fick visa vilken grymt bra hund hon är. Så otroligt häftigt att få dela plan med henne där ute i fredags. För att inte tala om att vi fick gå av plan med ett leende på läpparna och inte den dåliga känslan jag hade innan. Guldvärt!

 

Tar med mig erfarenheterna från denna tävling och tränar vidare på våra brister och utvecklingsområden men först ska jag njuta ett tag till! 

 

Ett skitmoment när det inte fungerar. Jag har funderat fram och tillbaka med Joy, om jag ska göra om den helt och byta till låsta framben eller om jag ska höja kriterinerna och gå tillbaka till grunderna med låsta bakben. Vägt för- och nackdelar med båda varianterna mot varandra. Tittat på filmer med vardera varianter. Var inne på att jag skulle ha låsta framben först, eftersom hon är så lång i kroppen så tänkte jag att det skulle vara lättare, att det skulle falla sig mer naturligt för henne än låsta bak. Men så fel jag hade! Efter att ha testat med låsta framben insåg jag att hon inte alls vill sätta sig framåt, hon har ett starkt driv bakåt och det har hon egentligen alltid när hon sätter sig men att jag inte fått till det i själva fjärren. En annan sak som slog mig när vi testade med låsta framben är att hennes rygg blir mycket mer belastad med låsta framben. Hon är snabb och kvick för att vara en stor hund och det blir som en fjädring i ländryggen på henne från sitt-stå som jag inte får när hon har låsta bakben. Vilket gjorde valet ganska enkelt trots allt. 

 

Så istället för att träna om fjärren med låsta framben så har omträningen av låsta bakben börjat. Nu håller jag på att lära in ny teknik på stå-sitt där jag vill förskjuta vikten än mer neråt-bakåt än att bara fokusera på vikten bakåt som jag tidigare gjort. Samt in med extern belöning. Skam den som ger sig!

Tror förövrigt att Joy har fått tillbaka låsningen i ryggen som hon hade i vintras, min magkänsla säger att det är något som inte riktigt stämmer. Inte några märkbara symptom mer än att hon inte gärna vill trava i uppförsbackar, flyter ut med bakdelen i fria följet, har svårt att simma i vänstervarv i poolen och att hon var lite stelare i vänsterbakben när jag stretchade henne här om dagen. Annars far hon runt som en skållad råtta i skogen och verkar inte ha ont alls. På fredag ska hon få massage på Biceps och förhoppningsvis så får vi lite fler svar då. Annars får det nog bli en tur ner till Västerås och ReDog. Men de får vi som sagt se. 

 

Hoppas ni får en trevlig Valborg!

 

I höstas svor jag på att jag aldrig skulle tävla rally mer med Diva för att hon blir så stressad av det och för att jag ALLTID lyckas ställla till det. Det har gått 6 månader, var in och kollade på kvallistan till SM:et och jag kunde inte hålla mig längre, nu är Diva anmäld till en mästarklasstävling och två starter till är planerade. Anmälde Joy också till avanceradklass och hoppas innerligt att vi lyckas knipa sista godkända resultatet där. 

 

En annan gren som stå inför dörren för Joy och mig är en debut i appell-sök, det ska bli väldigt spännande när vi är redo för det. Själv har jag aldrig tävlat bruks förut så det ska bli roligt att få den erfarenheten också. Ikväll står sökträning på schemat och tanken är att vi ska testa fastrulle för första gången om den passar. Jag har också anmält Joy till en till lydnadsklass 3 tävling och Diva ska få lufta tassarna på en elitlydnadstävling senare i vår om allt går som planerat. Behöver jag säga att jag tycker hundträning är roligt? :P Får nog bli ett träningspass på gräsmattan för båda hundarna och sedan massage för Joy. 

 

Hoppas ni har en fin dag :)

 

 

I går var det dags för debuten i lydnadsklass 3 för Joy och mig. Det gick inte hela vägen fram men efter att ha sett på filmen är jag ändå nöjd med Joy. När vi väl var där på planen tyckte jag att hon kändes så osäker, ofokuserad och att hon inte alls tyckte att det var roligt men efter att ha sett filmen så är jag mycket mer nöjd. Att filma är verkligen ett bra redskap, både för att se hur det ser ut utifrån och styrkor/brister. Visst finns det mycket att jobba på fortfarande men de avdrag som framkom var saker jag redan visste var lite sämre.

Jag var så puckad att jag använde samma förberedelse ord på sittande i grupp som i sättande under gång (hur IQ-befriad får man vara?!), då förstår ni kanske hur otroligt nervös jag var? :P Det resulterade i att Joy följde med mig ett steg innan hon satt sig igen. Trodde att vi hade en nolla där men vi fick en 8:a. 

 

Övriga betyg: 
Platsliggning: 9.5 poäng, nos

Fritt Följ: 8.5 poäng, bibehåller ej front, sitter snett

Sättande: 10 poäng

 

Inkallning: 7,5 poäng, stannar mycket långsamt, tappar i tempo


Sändande med ställnade och inkallning: 8.5 poäng, nosar, sätter sig långsamt

Apportering och hopp över hinder: 0 poäng, utför ej momentet

Apportering metall: 7.5 poäng, tappar tempo

Vittringsprov och apport: 0 poäng, plockar i alla, dk, lämnar, tar lång tid. tuggar.

Fjärrdirigering: 7 poäng, går framåt, 5 positioner/skiften

Helhet: 7.5 poäng

 

Filmen tar slut precis innan hon tar vittringspinnen och kommer in med den. Hon var väldigt osäker där men kom in med rätt pinnen och det är jag jätteglad för. I övrigt så är jag nöjd med vår debut, det känns skönt att vi lämnat den bakom oss och blickar framåt. Vi tar med oss en massa saker/erfarenheter från detta och själv ska jag tänka på att gå saktar i fria följet, det ser ut som att jag är på väg någon stans med den farten :P 

 

Hoppas ni allesammans har haft en bra påsk! 

Igår hann vi först med ett pass med lydnad på förmiddagen och sedan ett pass jaktapportering på kvällen.

 

Började lydnadspasset med att ta ut Diva medan jag ställde ut en elitplan till de andra vi skulle träna med. Jag började om med elitrutan eftersom Diva inte alls klarade dirigeringen och blev osäker så har vi istället för att göra momentmässiga skick till rutan har vi gått ut på varrierade avstånd från rutan (alltid med en tasstarget i mitten) och så skickade jag henne när hon stod precis framför mig. Klickade då hon kom in i rutan och kastade godisen till henne. Efter att jag har träna så några pass så gjorde vi idag den först riktiga elitrutan på länge och den satt! Ingen osäkerhet och inget tvivel utan rakt ut i mitten. Jag kollade också av apporerings dirigeringen, även där har jag stått precis framför henne väldigt länge för att hon ska få säkerheten och där länkade vi också hela momentet igår. Det enda jag är lite missnöjd över är att hon vänder åt fel håll åt båda hållen, hon vänder åt mitten istället för att vända utåt. Än så länge går det bra då det är på en grusplan så hon ser dem men när det blir gräs kan det blir problem om hon bara ser mitten. Men det får bli ett senare projekt, nu är jag så jäkla nöjd över att hon klarar det utan osäkerhet. Så himla glad över de framsteg hon gjort!

 

 

Joy då, ja vad säger man?! ENERGI! Ingången på plan och början av ff:et gick riktigt bra. Sedan länkade jag sättande, rutan och vittringen. Sättande unger gång känns härligt stabilt och ingen tendens till att blanda ihop dem med ställande och läggande längre. Rutan har hon fått fruktansvärt hög fart så där stannade hon bakom (!) rutan. Crap! Blir till att nöta rutplaceringar inför helgen och efter det så ska en dirigering tränas in! Har aldrig tidigare brytt mig om att lära in en dirigering men nu känner jag att det måste vi ha, man kan tjäna många poäng på det. Vittringen travde hon tillbaka på men klarade sorteringen riktigt fint med tanke på att hon inte fått något annat än tävlingsbelöning och var i högaktivitetsnivå efter rutan. Så härligt när det går att se framsteg och kvitton i träningen. 

 

Jaktpasset gick fint de med. Vi tränade lite minnesmarkeringar, terrängbyten och ett linjetag. Joy slår mig verkligen med häpnad i allt hon kan. Hon har utvecklats mycket denna vår när det kommer till jaktträningen och jag önskade så att jag hade mer kunskap och kunde hålla jämna steg med henne. Men det kommer kanske, i framtiden. Behöver jag säga att mina två hundar sov gott när vi kom hem igårkväll? ;) 

 

Dags att ta tag i skolarbetet och sedan en långpromenad med hundarna. 

 

Nästa helg är det dags för Joys och min debut i klass 3, på självaste påskafton. Innan tävling brukar jag alltid gå in i en stress, allting ska bli bra, helst perfekt. En högre växel läggs i och vips så går träningarna åt skogen. Jag struntar i magkänslan för att istället göra allt så korrekt och snabbt som möjligt. För vi får ju inte skämma ut oss när vi väl står där på planen, vad skulle då alla andra tycka? I frågasätta vad vi gör där, att jag är en dålig tränare som kutat framåt alldeles för fort. Inför tävlingen nästa helg har jag försökt hålla fast vid mina tankar, lita på min magkänsla och inte rusa framåt. Jag har fortsatt i de steg som jag hade satt upp och inte försökt hoppa över något av dem för att de ska gå snabbare.

 

Igår var Linnea, Linda, Martina och jag på Matfors och tränade lite. Så mysigt att ha så många vänner som håller på med samma intresse. Jag försökte hålla mig till den plan jag hade. Jobba lite på våra ingångar på plan, Joy släpper efter ca 5 meter in i ff:et varje gång för att hon är ofokuserad och där blev det framsteg igår. Jippi! Det blev lite gott och blandat under träningen, några riktiga guldkorn (bland annat vittringen) sedan några mindre lyckade moment som inkallningen (då hon satte sig på ställandet). Diva hade bara guldkorn, rutan går bättre och bättre efter att jag lösgjort det lite, Zätat gick fin och lika så dir. apporeringen där hon trots 3 apporet valde rätt åt båda hållen och inte tog mitten. Otrolig lättnad! 

 

Direkt efter träningspasset igår kände jag inte alls någon lust att tävla, vi har så mycket detaljer som inte sitter och moment jag inte är nöjd med. Jag var rädd för att skämma ut oss, att vi går för fort fram men jag försöker vända på det. Nej vi kanske inte är klar, men vad gör det? Någon gång måste debuten göras, jag kan inte träna på alla störningar som finns i världen för att gardera mig. Det är de som är tjusningen med hundar också, det går alldrig att förutspå hur det kommer att gå. Så på lördag ska vi ha roligt, jag ska försöka göra min del på ett så bra sätt som jag kan och jag hoppas få visa upp en hund som älskar att jobba. 

Vi har nu flyttat ut och sovit första natten i huset. Hundarna låg så nöjt ute på den inglasade altanen och tittade på människor och bilar som passerade på vägen utanför. Diva med en nöjd blick och Joy ja, hon såg också ganska nöjd ut. 

 

Igår följde mamma med till klubben för att hjälpa mig med träningen. Hon filmade några av momenten som vi tränade, jag har tyvärr inte lärt mig att sätta ihop en film med alla klipp på min Mac så det blir flera olika klipp. 

 

Film nr 1: Rutan - lite dålig fart till rutan men resten är jag nöjd med.

 

 

 Film 2: Hopp apport -  lite skuttig galopp och vi stod lite för nära hindret så uthoppet blev lite konstigt men annars nöjd.

 

 

Film 3: Vittringen - så glad över vårt svåraste moment som hon verkligen har blivit så mycket bättre än för några veckor sedan. Fortfarande en del att jobba  på innan det är bra men jag är så glad över detta.

 

 

 

Film 4: Fritt följ - jag valde att lägga det sist i träningen för att se om det blev någon skillnad men överlag gick hon bra, en riktigt seg halt och sedan ett ställande först av allt som blev ett missförstånd men annars är jag nöjd.

 

 

 

 

 

Efter mycket funderande och analyserande så har jag nog kommit en bit på vägen efter bottennappet här om dagen. 

1. Jag måste vara väldigt tydlig i mitt tonläge när jag kommenderar Joy, Diva är inte alls lika känslig.

2. Som jag skrev sist så ser Joys moment ganska bra ut men det ballar ur i helheten inte mycket men det är något som stör. Att hon gått från lågaktiv till högaktiv på kort tid har gjort att jag inte riktigt hunnit med och balansera belöningarna. Jag måste planera detaljbelöningarna med helhetsbelöningar bättre så hon klarar av att hålla ihop ordentligt. På sista passet jag tränade så använde jag mycket godisbelöningar och sparade leksaken till ett fåtal tillfällen och det verkade fungera. Det här med lydnadsträning blir svårare och svårare ju mer kunskap jag får ;)

 

 Ikväll har jag första tillfället på min tävlingslydnadskurs och det ska bli himla roligt att träffa alla ekipage. 

 

Det som är så roligt med hundträning är att hela tiden utvecklas, att små saker kan göra stor skillnad på ett resultat. Diva ändrade sinnesstämmningen i fria följet enbart av att jag drog bak mina axlar och gick mer på hälarna, dir. apporteringen blev mycket bättre efter att jag visade Diva med blicken vilken apport hon skulle ta eller Joys fjärr blev bättre när jag tog bort handtecknen. Små medel som ändå gör stor skillnad i resultat.

 

Under en längre tid har träningarna känns riktigt bra, Joy har gått från klarhet till klarhet och många problem har blivit löst under denna period. Hennes energi nivå har ökat enormt och det händer saker till höger och vänster numera. Med energin har det kommit en massor med spännande saker, problem i vissa avseenden då hon är på tok för hög i aktivitetet. Hon har bland annat börja studsa i fjärren, till en början nöjde hon med att göra väldigt distingta skiften men nu studsar hela hunden om hon ligger för högt. Det känns lite som att vi sitter fast, vi har stått och stampat lite på sammaställe och även om de flesta momenten går bra så är det en gnagande känsla i magen som säger att något inte stämmer. Något som stör. Jag måste nog lära mig att balansera henne i träningen, nu går hon som en tickande bomb och även om hon inte som Diva exploderar rätt vad det är så kommer det fram i slarv i momenten och överarbetening från hennes sida. Energin måste packeteras lite bättre tror jag minsann. 

 

Var iväg och tränade början till linjetag ikväll och där går det också framåt. En hel del "skräp" att träna bort men glädjen de har hon GARANTERAT.