Då är årets SM slut och vardagen har återvänt. Vilken fantastisk helg det varit med många fina rundor på såväl lydnad- som rallylydnadsplanen. Dessvärre hann jag inte med att se så många lydnadsekipage då större delen av tiden var på rallylydnadsplanen eller iaf tankarna var där. Många vänner och deras hundar från olika delar av Sverige har också förgyllt helgen. Det är verkligen roligt att träffa de vänner som man träffat vid olika tillfällen under min och hundarnas lydnadskarriär på ett och samma ställe. Måste nog säga att SM:et är en av höjdpunkterna på hela året!

Men till tävlingarna. Eftersom duktiga Andrea som har Joys kullsyster lyckats kvala in 2 hundar till rallyn (och en av dem till lydnaden också) men bara får starta en så fick jag den äran att starta Tindra i rallylydnaden. Vår uppladdning har varit lite olik de flesta andras då Tindra till vardags bor i Eslöv och jag bor i Sundsvall. Så träningsmässigt så var det Andrea som stått för uppladdningen för henne. Jag själv har försökt träna banor och moment med Joy för att hålla mitt huvud igång. På fredagen på tävlingsplatsen tränade Tindra och jag vårt första pass någonsin ihop. Shit va svårt det var. Hålla reda på alla handrörelser (medvetna och omedvetna ;) ) och kommandon var en match för sig. Samtidigt som hon och jag skulle försöka få till något så när hyfsade moment. Efter det passet undrade jag helt klart vad jag hade gett mig in på. Hur skulle detta gå?! Vi hann under fredagskvällen med ett pass till och det kändes bättre, men fortfarande en aning svårt att komma ihåg allt och hålla reda på alla tentakler ;) På lördagen startade tävlingarna och vi fick banskissen i handen. En svår men rolig bana var det, spiraler och slalom dominerade den och gjorde att de kändes som att det var hur många konor som helst. En till svårighet var långsam march under stora dela av banan som vi skulle komma ihåg att fortsätta med efter skyltarna som gjordes i normalt tempo. Jag drog startnummer 37 vilket var sent på dagen så vi åkte tillbaka till stugan en stund och passade på att träna lite till. Äntligen började det kännas som att jag hade lite koll på läget.

Tillbaka på tävlingsplanen fick jag hjälp att värma henne. För tänk vad mycket man måste tänka på när det inte är sin egen hund man ska starta. Hur lång värmning, hur mycket och av vad. Det går på ren automatik med Joy och där har jag också en känsla av hur mycket hon behöver just för dagen. På startlinjen snurrar tankarna rejält i huvudet; kom ihåg banan, kom ihåg att gå långsamt, kom ihåg kommandon, vifta inte med armarna men vifta med det tillräckligt mycket och distinkt vid rätt tillfälle men inte annars. Plus nervositeten på det och en önskan att göra sitt absolut bästa. Under hela banan snurrar dessa tankar, tack och lov hade jag ganska bra koll på den innan annars hade jag garanterat gått fel för det fanns inte mycket plats över för att komma ihåg åt vilket håll jag skulle gå.

Själva banan gick helt okej bra, den stora missen blev vid 8:ans frestelse där jag missade att gå upp i tempo till normalt och gick långsamt där istället. Det kostade oss många poäng och möjligt även en finalplats. Jag är ändå nöjd över vår insats då vi hade ynka 3 träningspass i ryggen när vi klev in på planen. Vi slutade på 86 av 100 poäng och en 33:e plats av 50. Kanske det viktigaste av allt, fy vad roligt det var och vilken upplevelse att få möjlighet att tävla en så otroligt bra tränad hund. Ett stort tack till Andrea för att jag fick agera kartläsare åt fina Tindra. Andrea själv med Pärla lyckades helt makalöst bra och slutade 22:a i lydnaden och vann kvalet i rallylydnaden med 100 poäng men tappade tyvärr ledningen på finalen och fick silvret istället. Galet bra om ni frågar mig. Hanna och Tila lyckades också himla fint och tog sig till final där de slutade 10:a. Stort grattis till alla hundvänner som lyckades bra i både lydnaden och rallylydnaden. <3 Är så glad att jag lärt känna så många fantastiskt duktiga hundtränare under min tid med hund. Tack för alla hållna tummar och lyckönskningar och till alla som varit med och gjort helgen så bra.

Med massor av inspiration är jag nu hemma igen och efter två dagars vila för att whiplash-skadan ska få hämta igen sig och att den värsta smärtan i nacken lagt sig väntar nu hårdträning inför Joys och min debut i eliten om ett par veckor. Hur svårt kan det vara? ;)