Väntan

 
 
 
 
Efter attt i fredags ha känt av halsen lite så blev förkylningen bara värre. Feber, hosta, huvudvärk, ont i kroppen och ingen smak har varit ett fakum de senaste dagarna men idag känns det som att det börjar vända. Febern är borta, hosta har blivit mindre, halsontet är näst intill borta, ömmande kropp är borta och huvudvärken är borta. Dock har jag ingen smak ännu men de kan jag dras med. Så nu ska jag vila, se på film och äta glass i några dagar till så kroppen verkligen får bli frisk och att jag inte strudsar ut och gör allt värre igen. 
 
Idag har Joy och jag varit på besök hos veterinären för att ta blodprov för borelia och anaplasma. Det var de som stod näst på tur sa de när jag var ner till Redog och eftersom jag inte tycker att smärtstillandet har gjort någon verkan så valde jag att åka in och ta blodprovet så vi hinner få provsvaren innan vi ska tillbaka till Redog igen nästa torsdag. Det har i morgon gått 5 veckor sedan hon fick springa sist, det var efter sökpasset som hon blev halt. 5 veckor är ganska kort tid även om det känns som att det var mycket längre sen det hände. Jag tror att det är för att allt står stilla, vi bara väntar. Väntar på att något ska ske, vänta på en diagnos eller vänta på medicinen ska verka. Vänta. Jag känner en otålighet över att ingenting händer, jag känner en hopplöshet över att jag inte ser framsteg men samtidigt en hoppfullhet om att det ännu finns hopp om en framtid för oss, en aktiv framtid. Kanske inte den framtid jag hade önskat mig men det vet vi ännu inte. Så vad vi gör nu är att vänta lite till. Vänta på ett provsvar och vänta på ett återbesök.
 
En annan sak mamma upplyste mig om var att när Diva var valp började vi på en jaktkurs och efter första gången blev hon halt (och fick sedan opereras) och kunde inte fortsätta, Tessie fick då ta över platsen. Denna gång var det Joy som skulle gå jaktkurs och efter första gången blev hon halt så Diva fick ta över. Det går inte annat än skratta. Kanske ett tecken på att jag inte ska gå jaktkurser ;) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0