En comeback som aldrig blir av

 
Vi har så smått börjat träna igen efter vinteruppehållet som vi har haft. Igår tog jag med mig Joy och for till Klass Arena och tränade lite med trevliga träningskamrater. Joy gick fint, gjorde några riktigt bra skick till rutan trots väldigt mycket störning. Hon var inte speciellt påverkad av störning runt om kring förutom vid platsliggningen. Jag saknar dock lite energi hos henne. Hon tänder inte alls till på belöningarna och hon är ganska försiktig i sina rörelser. Börjar fundera om det har något med antingen löp eller att tassarna som blivit överansträngd. Ska massera henne senare och se om det verkar göra ont någonstans. Fram tills jag klurat ut vad det är som spökar så roar vi oss med platsliggningsträning och att lära in nya trix.
 
Det är mindre än 2 veckor kvar till jag och Diva ska debutera i mästarklassen (NERVÖST!!!), idag tog vi tag i träningen igen efter vårt vinteruppehåll. Konskicken satt riktigt fint från både höger och väntersida, sedan börjar även sidbyte bakom att ge resultat. Trots ett längre uppehåll så blev hon inte blockerad utan var riktigt lyhörd. Den sista tiden fram till tävlingen blir det hårdträning för våran del. 
 
Efter att ha tränat några pass lydnad med Diva så har jag bestämt mig att satsa 100% på rallyn med henne och lägga ner lydnaden. Anledningen är att hon blir otroligt stressad av lydnadsträningen och hon får sina blockeringar i bland annat vittringen som jag inte vet hur jag ska jobba med. Det blir för mycket stress och då lyssnar hon inte alls, hon kan inte heller ta åt sig om man försöker hjälpa henne utan gör det första hon tänker på. Dvs. i vittringen så tar hon första bästa pinne även om man försöker hjälpa henne att ta rätt. I rutan när hon blir blockerad så springer hon istället. Oavsett hur många gånger vi tränar det momentet så finns alltid risken att stressen bidrar till en blockering hos henne. Dessutom har hon redan hunnit vara halt i år och jag vill kunna satsa 100% på lydnaden med henne om vi ska försöka igen och det känner jag inte att vi kan.  Jag ser även att Diva har en betydligt lägre stressnivå i rallyn och den känsla vi haft på några tävlingar där har vi inte haft i lydnaden sedan klass 1 eller 2. Så detta år kommer bli vårt "rallyår". Joy får nu ta över på lydnadsplanen efter Diva och jag är säker på att hon kan axla den rollen utmärkt. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0