Foto: Angelica Genberg

En hund med större hjärta, arbetslust, okontrollerad energi och barnsliga glädje för livet får man leta efter. Efter närmare två år utan lydnadsträning har vi satt igång igen och Diva är överlycklig. Vi är inte riktigt på samma nivå ännu när det gäller vad som är okej och inte okej att göra under ett lydnads pass. Diva tycker nämligen att det är helt okej att både morra och hoppa på apporterna och morra/skälla på nedläggandet i fjärren. Jag tycker inte riktigt likadant... Efter att ha tränat Joy i snart två år inser jag vilken otroligt svårtränad hund Diva är. Mycket motor och mycker glädje men också väldigt okontrollerad i många saker. Hennes energi sprudlar i ALLT vilket gör det svårt att få henne att fokusera tillräckligt länge på en sak så hon hinner lära sig det. Det går fort och blir  slamsigt. Det är en charm med henne också men ganska frustrerande när vi tränat samma sak 200 gånger och det inte fastnar. Guldfiskminne? ;) Vittringen går framåt och jag tror faktiskt att Diva för första gången verkligen anstränger sig och använder nosen nu. Rutan har hon klarat två träningar i rad utan att springa okontrollerat först för att sedan klara den galant på andra försöket. Lite problem har vi fått i ff:et eftersom hon gärna byter sida när vi har gått en för lång raksträcka. Så det får vi nog slipa lite på ;) Jag är glad att vi har haft vårt uppehåll för det har gett mig möjlighet att utvecklas som hundtränare, ge mig en större kunskap i att läsa hundar och jag tror det är precis vad Diva och jag behövde. Jag vågar nästan inte säga det, för det känns inte verkligt efter så mycket som hänt men den 8 september är tanken att vi ska ut på tävlingsplanen på vår klubbs KM i lydnadsklass 3. Jag har ingen aning om vi är klar tills dess men det gör ingenting för vi ska ha roligt och Diva ska få göra det hon älskar mest av allt.