Igår hände det som jag har väntat på så länge. Diva "log" med ögonen för första gången på väldigt länge. Ett litet glittrande i ögonen då hon varit i skrubben och huserat och letat efter mat och jag sa åt henne att backa undan. Det gjorde att matte hjärtat var glad hela dagen igår. Måtte hon vara på väg tillbaka.

Idag har det blivit ett joggingpass i regnet och även här var hon pigg och alert. Lite jämfotahopp i vattenpölarna och allmänt busig. När vi kom hem så kom pappa och brorsan hem i samma veva och då visade hon sig åter igen från sin allra bästa sida och studsade runt och hade en vaken blick.

Det är dessa små saker som har saknats den senaste tiden i mitt och Diva liv. Men det verkar som om det börja återvända och att vi ser ljuset i tunneln. Hon ska iaf få vila i en vecka till från rikiga hjärnaktiviteter och efter nästa helg blir det lite dummiesök och annat kul, och snart är det dags för lydnads SM och en massa rolig träning =D

I morgon gör jag mitt sista prov på tävlingsledarutbilningen och jag ska vara tävlingsledare på appellsöket och appellspåret och sedan är jag utexaminerad tävlingsledare i Bruks.

För er som inte har sett filmen The Runaways så borde ni verkligen se den. Det är en biografi av Joan Jetts och The Runaways start som det första tjejbandet i världen och deras liv som rockstjärnor och allt vad det innebär. En mycket bra men även tragisk film må jag säga.

Nu ska jag fortsätta med att skriva om min observation av terapihundarna. Hoppas alla har en bra helg =)



Denna bild är knäppt av Angelica vi veckan då vi fick våra västar.